En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

.. min blogg till wordpress.com - se här

Besök även min seriösa blogg … 

Min fråga ställs därför att Johanna Parikka Altenstedt har hotat att "outa" en känd anonym debattör som är eskort och talar för de prostituerades rättigheter, och som JPA anser skall komma ut. Därför att Altenstedt inte debatterar med pseudonymer. Idag läser jag hennes senaste blogg Bloggdrevets logik. I den uttrycker hon bl.a. besvikelse över att det inte är möjligt att föra en debatt på nätet. (Update: ännu en blogg från PJA handlar om hennes chock av Sydsvenskans artikel)

Men nu inser jag en mycket viktig sak: det finns inte en offentlig och demokratisk debatt på nätet. Man kan manipulera sin bild, man kan sprida lögner, låtsas att vara en annan (eller många fler) och skapa en känsla utan att någon granskar fakta. Det är en vikgit lärdom som jag fått här - jag som trodde att nätet kunde bidra till en bra debatt. Men hos oss verkar det inte göra det, snarare till ett drev.

Drevet har startats på grund av Johanna Altenstedts hot om att avslöja Isabella Lunds identitet, och för att JPA kräver av debattörerna att de skall vara offentliga.

Som forskare kan jag hålla med om vikten av att veta vem någon är för att kunna kritiskt granska argument mm. Men som forskare känner jag även till att man aldrig får lämna ut någon. Självklart kan man då inte dra alltför långtgående slutsatser eftersom man inte helt kan bevisa utsagors äkthet. Men ett skydd av intervjupersoner finns och efterlevs. T.ex. finns regler om avidentifiering.

Nu handlar debatten om bloggdrevet istället för om prostitution. Nu handlar det om Isabella Lund och Johanna Parikka Altenstedt.

Själv är jag emot prostitution därför att de som köper sex inte har något ansvar - de köper en tjänst och blir därmed fråntagen ansvaret. Jag har diskuterat det här med Isabella Lund (se tidigare blogg) . Och för mig hade det ingen betydelse att hon var anonym. För även om hon skulle avslöjas som en bluff så står hennes åsikter kvar. De förändras inte. Och visst finns det lyckliga prostituerade, de som valt det här själva. Men vet och bryr sig sexköparen om vem som är det - en prostituerad träffar ju knappast inte sin kund och säger att hon är deprimerad. Det jag vänder mig mer emot gällande Isabella Lund är att hon inte ger sexköparen ansvaret alls för att hon mår dåligt. Det är horstigmat.

Men hur som helst förstår jag inte hur man kan förvänta sig att kunna föra en debatt på internet om man kräver att dem man debatterar med är offentliga.

Nästan ingen är ju det! 

Jag hör och läser dagligen kritik om skolan och lärare. Kritiken finns och det är den jag kan argumentera emot. Vem som uttalar den är egentligen inte speciellt viktigt. Nätet är ingen arbetsplats på vilken det är viktigt att få veta vem som kommer med kritiken.

Det är synd att debatten har avstannat, eftersom båda sidor har rätt att föra en debatt vare sig man är anonym eller inte. Jag behöver inte ha mer rätt för att jag inte är anonym. Det finns säkerligen mycket av det PJA uttrycker som många kan hålla med om. Men det överskuggas av hotet om att outa Isabella Lund. Det är ett hot som är oerhört. I Isabella Lunds fall blev konsekvensen totalt tystnad. Jag förstår att hon väljer att vara anonym, även om jag en gång tog upp att hon borde komma ut - för att hon då skulle kunna nå ut bättre. Men hon lyckades ändå till en viss gräns … JPA hade kunnat gå tillväga på annat sätt om hon upplevde att det som skrevs i bloggen var oriktigt…..

Det går att föra en debatt på nätet, men hot om avslöjande i en grupp där de flesta är anonyma är dömt att misslyckas och bloggdrevet blir ett faktum. 

Se även Kamferdroppars inlägg här 

… min blogg på alltomskolan … eller min reseblogg.

Har lagt ner skrivandet här på ett tag. Hinner inte. Skall snart iväg till Athen och då har jag inte tid eller ork att diskutera budgetar mm.

deserttree1.jpg

Att skolan får resurser i den storleksordningen som nu aviserats är utomordentligt bra, läs här. 900 miljoner under tre år till kommunerna för läs- och skrivstöd är utomordentligt, så länge inte Björklund bestämmer vilka eller vilken metod som skall användas. Och att pengarna inte villkoras i det avseendet.

Fortbildning för lärare är även det utmärkt om det används i linje med nutidens moderna pedagogik. För om fortbildningen enbart skall handla om alla ämnen utom pedagogik, ja då blir lärarna för ämnesfokuserade och risken är stor att kunskapen om själva lärandet kommer i bakgrunden.

Satsning på skolan är bra om den görs på ett för nutiden relevant vis. Och inte i linje med någonting som existerade för femtio år sen.

En stor utbildningspolitisk fråga är om det är praktiken som skall bestämma utbildningen eller om det skall vara en ömsesidighet. Som läget nu är har praktiken kvar de gamla ämnesindelningarna och tänker fortfarande låg- mellan- och högstadiet, vilket innebär att de nya studenternas ämneskombinationer inte tas tillvara. Alliansens politik går ut på att återinföra den gamla stadieindelningen. Varför inte arbeta på att praktiken för in den nya …? Därmed inte sagt att lärare inte skall kunna vara specialiserade, men varför dela upp lärarkollektivet i låg-, mellan och högstadielärare. Istället för att låta dem ha en beredskap för att kunna undervisa i vilken årskurs som helst i ungdomsskolan. En ämneslärare som har beredskap att undervisa i årskurs fyra är ju en bonus och tvärtom. Lärare för de yngre åldrarna undervisande i årskurs åtta skulle ge väldigt mycket eftersom de har en helt annan kunskap om det som kommer före - än vad ämneslärare har som endast lärt sig två ämnen som de skall undervisa i. Detta motsäger inte att lärarna skall kunna sina ämnen. Men att lägga upp den nya lärarutbildningen efter den gamla som gavs för över femton år sen, i vilken lärare på lågstadiet inte kunde undervisa på högstadiet är en förlust för skolan än en vinst av de skäl jag anfört. Att lärare på vilket stadium som helst i skolan har kunskap om elevers utveckling från förskolan till gymnasiet är en kvalitetshöjning. Men för att detta skall bli möjligt behöver praktiken förändras och inte lärarutbildningen efter praktiken. Det ser jag i nuläget inget annat än en tillbakagång. 

Update 

Jag besökte Mina Moderata Karameller som talade om att det behöver satsas på de duktiga och ambitiösa barnen oxå och inte bara på dem som behöver stöd och här kommer mitt tillägg som förtydligar mitt ovanstående resonemang.

Problemet med att gå tillbaka till den tidigare stadieindelningen är just att undervisningen inte gynnar ALLA barn. Om inte lärarna kan undervisa på hela grundskolan kan de heller inte stimulera de duktiga barnen. Därför att de behöver kunskaper motsvarande högre årskurser. Alliansen vill ju ha olika lärarexamina vilket jag tror är en olycklig utveckling ...

För att kunna ge t.ex. en som kan läsa och skriva som ett barn i årskurs sex när de går i årskurs tre, måste lärare på lågstadiet ha de kunskaper både i ämnet och i pedagogik som motsvarar den högre årskursen. Om inte, så får eleven sitta och vänta och bli uttråkad. Lusten att lära försvinner… Tanken med den nuvarande utbildningspolitiken var att barnens egna förutsättningar oavsett årskurs skall tas tillvara. Om vi går tillbaka … vad händer då? Har utbildningspolitikerna tänkt på konsekvenserna?

… mycket läser man, men att utsätta sina katter för crack som Pete Doherty gör, måste vara det sjukaste jag läst någon gång. Speciellt eftersom katterna lider av de, de ramlar ner på rygg med tassarna uppåt, de tappar balanssinnet och tror de kan flyga. Vännerna till Doherty säger att han tycker det är hysteriskt roligt och har själva berättat det för The Sun, eftersom det äcklar dem. Han sägs ha drogat hans honkatts fem kattungar också. (se AB)

Usch! 

Alliansen vill införa hårdare straff för huliganer läs här.

På tiden skulle jag kanske vilja säga, men jag tror inte på straff utom ett …

Låt lagen spela inför tomma läktare.

Finns det något värre straff för huliganerna än att inte få komma in … och för alla andra också för den delen, vilket betyder att det är kollektiv bestraffning. Något jag är ännu mer emot ..

Okey, jag kan inte lösa problemet, men det är märkligt att idrotten får tillåtelse att ta så mycket anspråk av polisens resurser, som skulle behövas på annat håll. Tänk er om det skulle vara lika bråkigt på och utanför rockkonserter. De hade blivit förbjudna för länge sen. Varför står idrotten över allt annat i samhället? Finns det verkligen inte gräns då man inser att den gör mer skada än nytta? Vågar någon problematisera idrottens hälsoeffekter.

Egentligen är det ju märkligt att en idrottsinsats får överskugga allt … t.ex. Carolina Klüft. OK, hon är duktig, men var finns proportionerna…. 

Irriterade mig väldigt på att TV2 bröt presskonferensen med Reinfeldt och Tolgfors utan varning. Skulle de någonsin göra det när en idrottsmatch går. Vår försvarsminister avgår och en ny tillträder och de bryter sändningen … Hallå!

Nej, jag har inte någon lösning på problemet med huliganerna, men straff tror jag inte på … En väg att gå kanske är att försöka avdramatisera betydelsen, men det lär inte hända förrän det blir två torsdagar i en vecka.

… och nu börjar de misstänka mamman till Madeleine för att vara inblandad i hennes försvinnande - läs här.
Möjligen har jag helt fel, men är det inte de närmaste man utreder först när något händer. Vi har haft fall i Sverige då maken blivit misstänkt, uthängd i massmedia för att sen bli friad, därför att han inte haft något med mordet att göra. Men vi har också haft fall då föräldrar gått ut i massmedia och har varit skyldiga. Är det för att dessa föräldrar gått ut i massmedia som ingen trott de är skyldiga….?

Är det polisens tillkortakommanden som bidrar till att blickarna på allvar vänds mot föräldrarna, på grund av några bloddroppar som ingen ännu vet tillhör Madeleine.

En del i bloggosfären upprörs över att föräldrar lämnar sina barn ensamma för att kunna äta middag i fred och för att det skall bli möjligt ger de barnen sömnmedel. Andra undrar hur de kan spela så länge och vara skyldiga. Vissa andra menar att de inte ser ut att sörja Madeleine och att publiciteten är en dimridå.

Det finns barn som försvinner för åratal framåt - titta på fallet med den kidnappade flickan i källaren… Natascha Kampusch.

När man inte hittar någon annan skyldig är det lätt att vända sig mot föräldrarna, men det är något som borde ha gjorts redan från början. Det är oerhört tragiskt och jag hoppas verkligen att föräldrarna är oskyldiga. För allas skull!

… men man vet aldrig. Läs om undersökningen i SvD. Många av de barn som diagnostiserats som bokstavsbarn, kanske får i sig för mycket av färgämnet azofärgämnen i godis. Kanske låter det för enkelt att många inte ens kommer överväga om det ligger något i det. Men liksom godisätandet och koncentrationssvårigheterna har ökat, så kanske man skall forska vidare och under tiden, byta ut godiset mot något annat - frukt och vatten.

Jag vill berätta en historia. En student för många år sen berättade att han hade en ovanligt stökig klass. Barnen klättrade på varandra och ingenting hjälpte. Han prövade olika saker. Till slut fick han en idé och lade fram frukt och vatten i klassrummet på morgonen och alla blev lugna. Studenten som var lärare hade lärt sig att barnen inte skulle få någonting alls under lektionerna, men han gick emot det. Om han fick problem med lärarlag och skolledning förtäljer inte historien, men budskapet här är:

Ibland är det så enkelt…. :-) 

__________________________

Besök forumet alltomskolan.se 

Det gör mig ledsen. Min mor älskade honom, och hon lärde mig att tycka om att lyssna på honom. Jag har svårt att lyssna på tenorer, för jag upplever tonen så hård. Det som gör mig ledsen mer än hans död är att hon nu inte vet om att han funnits, ännu mindre att han inte längre gör det. Han var en fantastisk tenor och jag förstår att han måste bli mycket saknad. se (DN)

Han har kysst mina stämband, säger Pavarotti om sin gåva av Gud (SvD)

.. är jag över Jan Björklunds utspel om att införa en lag mot åldersdiskriminering - läs här och här. Men efter alla besparingar som gjort gällande sjuka, arbetslösa m.fl. så undrar jag om inte turen har kommit till pensionärerna. Det här kan vara ett gyllene tillfälle att äntligen ha möjlighet att höja pensionsåldern som borgerliga har velat göra tidigare. Det finns många som är utslitna långt före nuvarande pensionsgräns och skall inte behöva känna sig tvungna att fortsätta arbeta om de inte vill.

Men om det verkligen är så att Jan Björklund är ärlig i sitt uppsåt och verkligen inser de äldres värde så är det väl bara att applådera honom. Men jag tror snarare att man behöver ändra attityderna hos alla gällande ålder än att lagstifta. Nu anses t.ex. jag vara gammal av en hel del eftersom de talar om - Efter femtio … och jag kan inte för mitt liv förstå att jag skulle vara det. Medelålders, men knappast gammal. Är man pensionär, ja då räknas man väl inte alls. 

Tyvärr ses människan på samma sätt som en bil. Man anses vara värdefullast som ny, sen förlorar vi i värde i takt med decennierna som går. Och det skulle jag vilja ändra på… till att alla skulle ses som lika värdefulla vilken ålder de än är i - de som har livet framför sig, de som är mitt i det och de som har det bakom sig. Alla har vi något värdefullt att ge andra människor. Men framför allt har vi något värdefullt att ge oss själva - känslan av att leva som vi är ämnade till.

För mig är gränsen för gammal och äldre 80 år … och har alltid varit det. Före det anser jag inte någon skall betraktas som äldre… om jag nu måste göra det. För mig är det de inre kvaliteterna som är viktigast och då har ålder ingen betydelse. Man kan inte bedöma en person eller hennes förmåga efter hennes ålder. Inte ens som barn såg jag någon som gammal. Och jag har aldrig kallat någon för tant …

… hur jag skall förhålla mig till en lag om alkolås i alla bilar. Nu blir det inte så (DN), men börjar fundera över det gör man ju. Å ena sidan är det ju ett bra sätt att få bort körning med alkohol i kroppen, om man inte har motorn igång och dricker under tiden. Å andra sidan finns risk för att en mun hostmedicin förhindrar en från att köra till jobbet på morgonen, eller att systemet börjar strejka … Kan man lita på det? Tänk om det visar fel och många åker omkring med för hög promillehalt ändå. Kanske många dricker utan att tänka på morgondagen - det fixar alkolåset och då tar jag t-banan istället. Jag tror ansvaret för att hålla sig nykter sjunker. Nu är det säkert många som låter bli det där extra glaset. MEN,  Många bilar skulle nog stå om allt fungerade felfritt, med tanke på hur många som idag kör med alkohol i kroppen.

Åsa Torstensson säger att hon själv skulle kunna tänka sig att betala så mycket som 8.000 kronor för att alkolås - motsvarande den kostnad som Volvos nya Alcoguard ligger på.
- Jag ska köpa en ny bil snart och har en lista på alla tillbehör. Kostnaden för alkolåset är ju ungefär jämförbar med till exempel en farthållare. Det är väl ganska rimligt att jag skulle kunna välja ett sådant också. (läs mer om Volvos alkolås här)

Jag kan inte tänka mig att lägga ut pengar vare sig på alkolås eller farthållare, eftersom det är onödiga tillbehör i min bil. Jag kör nykter och håller hastighetsbegränsningarna. Jag behöver ingen som talar om för mig att jag kör för fort… Är man förare skall man hålla reda på sådant på egen hand. Att överlämna allt åt en röst någonstans … nej, då blir man till slut en robot som behöver ha någon som sköter livet åt en… Men om det skulle bli lag, ja då skulle jag bli tvungen att använda det.

Men att ålägga någon som åkt fast för rattfylleri att ha alkolås i bilarna är en självklarhet…. liksom lag om det inom yrkestrafiken.

Och som sagt vad gäller att lagstifta om det eller inte, ja där är jag inte riktigt säker. Det lutar mot lagstiftning med tanke på alla dem som förolyckats eller skadats på grund av rattfylleri. Men för egen del är det onödigt när det inte är lag på det. 

___________________________________

Nytt forum startat - alltomskolan.se 

… kan avstängningen av TV4as kriminalreporter Sefastsson illustrera med all tydlighet läs här. och här. Jag lyssnade på intervjun med honom i Nyhetsmorgon. Han menar att han inte velat vara den renodlade journalisten utan både journalist och jurist för att kunna vistas i bredare cirklar. Jag vet inte hur det ligger till inom journalistiken, men inom många andra områden måste man uppge bisyssla och det finns ett krav på att denna inte får vara förtroendeskadlig. Och har man två roller behöver gränsen var mycket tydlig. Kanske inte så lätt alla gånger, speciellt inte om man tar emot pengar. Viktigt i sådana fall är att vara klar över vilken roll den som betalar uppfattar att man har när man tar emot dem. Men enligt Sefastsson är det som hänt nu endast ett sätt att tysta honom.

.

.. man gör en rondellhund av Muhammed läs här. Vad vill man uppnå, utom att reta upp troende muslimer. Jag ursäktar inte deras dödshot, men att demonstrera emot har de ju rätt att göra. Varför inte respektera de troende? Alla har rätt att ha sin religion och om andra har rätt att göra en rondellhund av Muhammed så har ju de rätt att protestera emot det. Yttrandefrihet om man nu kan se det som detta och inte en ren provokation går åt båda håll.

Alla vet hur muslimerna reagerar och att de kommer känna sig kränkta. Vad uppnår man egentligen? Det kommer aldrig bli accepterat. Varför då göra det? Varför inte häckla Jesus istället, men det är naturligtvis inte lika tacksamt, för vem reagerar?  Några djupt troende som ingen egentligen bryr sig om???

Varför inte pröva andra vägar istället, seriösa som kan leda framåt istället för att reta upp. Vad vinner man i längden på det? Risken finns att man blir delaktig till att skapa bråk, hat och våld. Och så säger man - Jaha, det var väl det vi visste… Man skapar någonting helt enkelt. Varför inte försöka skapa fred, enighet och respekt istället.

Meningen är att provocera och att häckla. Synd att yttrandefriheten blandas ihop med den rätt att kränka som man anser sig ha i yttrandefrihetens namn.

Update

Tips på bra artikel "Båda sidor har rätt - och fel"

I västerlandet finns en okunnighet om förbudet mot att avbilda profeten Muhammed, anser Barlin Nuur och Rawia Morra.

- Precis som andra muslimer har jag en inre föreställning om Muhammed. Men vi skulle aldrig komma på tanken att avbilda honom. Det får man bara inte. Det vore som att försöka avbilda den högsta formen av andlighet. Det är Guds uppgift, inte människans, säger Rawia Morra.

Genom kunskap och förståelse kan vi närma oss varandra och det gäller från båda håll.

Förkyld som jag är nu … kan jag inte äta glass till efterrätt. Längtar efter det för nu har det gått två dygn. För övrigt har jag inte känt mig däckad. Har jobbat hela dagen från klockan åtta till kvart i sex. Sista timmen var iofs nedvarvningstiden. Men PUH. Två grupper idag och jag försökte verkligen låta bli att nysa, men under eftermiddagen hade förkylningen fått en annan styrka. Konstigt nog känner jag mig inte sjuk sjuk sjuk, men det värker i kroppen och så får jag nysa … isch.. och fortfarande får illustrera mina känslor just nu. Gillar inte att vara förkyld .. skall jobba hemma i morgon och kan nysa hur mycket jag vill Nu känner jag mig inte speciellt stöddig… 

I morse var det massor med bilar. Jag trodde att det skulle vara färre bilar klockan sju, men icke .. Det tog dock bara fyrtio minuter. 

Är glad över att ha fått en bok med titeln Lovtal till intet, essäer om filosofisk hermeneutik, av en kollega.

Många gånger slås jag av att en person, speciellt en kvinna måste vara ofelbar för att vara älskad, Om hon ändå är det, verkar det konstigt - läs kritikerna om henne här. Är det någon som har trott att Lady Di var ofelbar. Var det inte snarare så att hon blev älskad därför att hon visade sig ha samma brister som alla vi andra. Hon försökte inte dölja dem bakom en kunglig titel eller någon slags konvention.

Kritisera henne gärna. Det gör henne bara mänskligare! 

__________________________________

Jag för min del är i början av en förkylning.
Känner mig sjuk och skall ha undervisning hela dagen idag… 

Inge kul alls 

Nu har utredningen blivit klar om orsakerna till varför flickan Louise inte fick någon hjälp. Läs Här

Orsaken är personalbrist och att flickan själv sagt att hon mådde bra …? Men, om det är personalbrist så man inte hinner att utreda fall som fått flera anmälningar, gör man inget åt saken då - påtalar bristen och säger att det är viktigt att få resurser. Och hur kan man undgå detta faktum att barn och tonåringar som blir utsatta för övergrepp mm. inte vill tala om det…

…

… om de flesta av dessa bränder i Grekland är anlagda läs här

Människor som befinner sig i Grekland undrar var hjälpen finns från EU (läs på Kalimera). De verkar inte få så mycket hjälp av de övriga länder. (se bl.a. Carl Bildts blogg) Update2 - bybor ropar på hjälp - Min fråga är, om nu inte Sverige kan sända vattenbombningsplan - kan vi inte sända brandmän …. eller annan personell hjälp som kan hjälpa till på marken?

Man kan fråga sig varför människor skulle anlägga bränder på olika platser om de inte finns en organisation bakom. Förhoppningsvis kan de komma fram till om det är tillfälligheter eller om det är organiserat. Annars lär Greklands själ få dras med frågan om Varför lång tid framöver.

När jag ser bilder (tackochlov slipper jag se grekisk TV denna gång, vilket jag gjorde i somras då ändå inte var så många som denna gång som fick sätta livet till - de scener jag såg räckte) kan jag nästan fysiskt känna den skräck alla måste känna. Och jag är verkligen ledsen…  Det är svårt att uttrycka det. Det är som om det skulle brinna härhemma, så nära känns det.

Se tidigare inlägg -

Det brinner i Grekland 

Update1

Men nu har det börjat röra på sig … på ERT.gr
går att läsa följande:

Under sista året har jag kommit på mig själv flera gånger att jag skriver - Vad är vitsen med det, vad åstadkommer man, vad vinner man på det när det gäller de nya förslag som alliansen för fram. Det senaste är ordningsbetyg:

Det blir inga obligatoriska ordningsomdömen i Stockholms skolor i höst. Skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) hade velat införa betygsliknande omdömen från första klass men har nu tvingats backa. (DN)

Själv växte jag upp med uppförande och ordningsbetyg under hela grundskolan. Och vad sa dessa A, något enstaka B och ett C i uppförande om mig som elev. Jo, att jag inte var som skolan ansåg att jag skulle vara. Jag kom försent, fick för många hemanmärkningar på grund av för sen ankomst. Mina A sa att jag inte kom försent och att jag skötte mig exemplariskt enligt skolans regler. Men var det betygen på mitt uppförande och ordning som fick mig att sköta mig eller var det för att jag var den jag var. Var mitt sänkt sedebetyg under en termin en indikation på att jag var på fallrepet. Ingetdera! Jag frigjorde mig från tidigare årskursers hårda disciplinering och kom själv underfund med varför man skulle komma i tid och inte störa på lektionerna. Jag fick en insikt. Men det var inte C i uppförande som fick mig att få insikten, utan känslan av att det inte blev kul i längden att vara i ständig opposition med lärarna och skolan. Genom denna utflykt från det uppställda mönstret insåg jag hur roligt det var att kunna religionskunskap och att reta läraren inte var det. Skolan lät mig göra utflykten, men var tvungna att sätta C iaf. Om det varit i nionde klass istället för sjunde hade detta betyg förföljt mig genom livet. Till vilken nytta då?

Oavsett mina egna ständiga A, utom ett undantag, och oavsett vad jag själv anser vara god ordning och gott uppförande, så ser jag det fullständigt omöjligt att sätta ett betyg efter vissa kriterier utan att det på något sätt underminerar elevens rätt att få vara den individ hon är. Det finns ingen motsättning i denna rättighet och att ha regler och normer för en gemenskap. Man kan få eleverna att förstå vikten av - tystnad när man skall läsa innantill i en bok. Varför? Jo, för att annars går det inte att koncentrera sig. Men regeln Vara tyst, bara för att det så skall vara och om det inte är det, blir det till slut B i uppförande får ingen att lära sig att vara tyst av rätt skäl. Det blir helt enkelt ett maktmedel.

Frågan är om vi lever i samma samhälle som då jag växte upp och gick i grundskolan. Nej, långt därifrån. Vi började få rättigheten att få vara den individ vi var ämnade att bli, men vi var långt ifrån den pedagogiska tanke om att man skall utgå från varje elevs egna förutsättningar som råder idag. Denna pedagogiska tanke grundar sig på att vi är olika och att vi blivit mer demokratiska.

Risken är stor att man återigen sätter upp en norm för hur en god medborgare skall vara. Det blir en mall för hur man skall vara. För hur skall lärare annars kunna sätta ett betyg. För det uppförande som jag ser som gott kanske står i total kontrast mot min kollegas. Och då blir det godtycklighet som råder. Vad man gör är ju att sätta betyg på en individs personlighet. Och vi kommer tillbaka till den tid då alla problem var individens. Fortfarande ses det så i de flesta fall. Det är sällan som man ser omgivningen, samspelet, organisationen som en del i det som uppstår. Men vi är iaf på väg mot en förändring. Med ordningsbetyg så går vi starkt tillbaka.

Om jag skulle fundera på efter vilka betygskriterier jag skall sätta betyg på mina studenter, så blir jag helt konfys. Vad är gott uppförande och god ordning hos en lärarkandidat. Nu behöver jag tackochlov inte göra det, men tanken kan klargöra svårigheten. Jag tänker aldrig att någon har ett dåligt uppförande. Jag försöker alltid förstå att något sker i en viss situation, att det finns en historia bakom t.ex. en stark kritik mot någon. Inte att personen har dåligt uppförande. Dessutom skall lärarkandidater vara kritiska och granska den undervisning som bedrivs. Detta är ett led i deras lärartillblivelse. Om vi skulle införa regler för hur en god lärarkandidat skall vara, riskerar vi hindra dem i deras utveckling till att bli den lärare som passar ihop med deras personlighet.

Vem bestämmer vad som är gott uppförande och god ordning?
Och hur betygssätter man det. NÄR blir ett beteende dåligt?
En person som avbryter ett resonemang kan anses ha dåligt uppförande, men om det leder till en utveckling för flera parter kan man ju se att det var bra gjort. Skall personen få A, B eller C i uppförande och ordning? Om man ger B eller C, upphör till slut personen att avbryta och vad förlorar vi då … möjligheten att utvecklas och vad vinner vi egentligen. Som jag ser det, ingenting!

Det finns en del som menar att pengar har att göra med Ulrica Messings avhopp (läs om avhoppet här) från politiken. Lena Melin i AB menar att ett jobb som minister inte lockar lika mycket.

– Ulrica Messing skulle säkert ha blivit försvarsminister i en framtida socialdemokratisk regering. Men hon har väl kommit fram till att det andra livet är roligare. Hon har ju pengar, både genom sin egen lön och genom sin särbo, säger Aftonbladets Lena Mellin.

Messing har även fått frågan om hon skall bli hemmafru eller är gravid (Messing i Nyhetsmorgon). Något som hon själv uppfattar som förolämpande och menar att en man inte skulle ha fått samma fråga.

Varje dag sker avhopp, bland oss vanliga okända människor. Vi utvecklas ständigt och vid någon eller några tidpunkter i vårt liv behöver vi göra någonting annat för att kunna må bra. För de flesta av oss bli avhoppen bara något som blir av i våra tankar. Ofta har vi inte den ekonomiska möjligheten att göra slag i saken.

Ulrica Messing vill att hennes nya familj skall gå ihop. Och nu har det både blivit en nödvändighet på grund av att de har sex barn tillsammans och hon har ekonomisk möjlighet. Satsa på kärleken skall man alltid göra, men inte offra allt på den. Avhopp behöver inte betyda att man inte gillar sitt jobb, utan att annat också är viktigt här i livet, även för en toppolitiker som Ulrica Messing. Hon är bara 39 år - hon kan mycket väl komma tillbaka!

Jag önskar henne lycka till! 

…. och rökmotståndare har ändå letat upp mig och uttalat ogillande. Men det var länge sen nu. Om man står tillräckligt långt ifrån icke-rökare ute så går det bra. Men jag har aldrig hört talas om något mer vansinnigt som att förbjuda en person att röka vart som helst i sin egen trädgård som en advokat i Åkarp lyckats med, med hjälp av miljödomstolen.. Det är ett oskick att använda balkongen som rökruta för att slippa röken inomhus. Röker man, får man stå ut med att röka in sin egen lägenhet, och visa sina grannar respekt. På sommaren röker jag på balkongen, men de få cigaretter det blir gör varken till eller ifrån. Dessutom bor jag högst upp och blåser röken åt andra hållet. Men om någon skulle klaga, skulle jag ta hänsyn och sluta med det. Från ständig balkongrökning till en eller två cigaretter i sin egen trädgård är det långt.

Hur klarar sig denna advokat ute i samhället, med allt som kan lukta illa och hur skulle han klara sig med ett stort dammoln från ett stort byggprojekt. Antingen har han blivit fixerad just vid rökning eller också hyser han agg mot sin granne och använder hennes rökning som vapen. Det verkar i vilket fall en aning överdrivet.

Det som förvånar mig till viss del är att han fått rätt i miljödomstolen. Det som verkligen förvånar mig är att domstolen tar upp det. Det måste finnas bra större miljöbovar att lägga energi och pengar på att stoppa.

Inget upphör att förvåna mig! 

PS! Läs den här bloggen Enligt min humla 
om samma sak … Hänsyn går åt två håll.  

Bild: ekathimerini.com

…. fortfarande … artikel i DN. Nu har femton personer dött i bränder som rasar på pelloponnesien. Röken är så kraftig, rapporterades på nyheterna att vattenbombarna inte kan flyga över områdena. Själv åker jag ner om 42 dagar … förhoppningsvis har inte alltför många bostadsområden och mycket natur runt Athen blivit förstörd. Men jag får se…

Grekerna har verkligen drabbats i sommar.. 

Στις σκέψεις μου 

Update1

Dödssiffran stiger
Nu uppges 37 döda (DN) 

Update2

Gillar inte att räkna de döda. Därför upphör jag med rapporter om det stigande antalet. Läser nu följande och förstår var det brinner någonstans.

Bränder i utkanten av Aten ledde på lördagen till att den viktigaste vägen mellan den grekiska huvudstaden och dess internationella flygplats stängdes. Tjugo brandbilar, två brandsläckningsplan och en helikopter sattes in i brandbekämpningen.

Det känns väldigt tungt….

Korta rapporter på Kalimera 
från folk som är där 

Update3

Undantagstillstånd i Grekland (SvD) 

Premiärminister Kostas Karamanlis har utlyst undantagstillstånd i hela Grekland. Han säger att det inte kan vara "en slump" att det brinner på så många platser samtidigt och att de som anlagt bränder kommer att få stå till svars.

Vad är budskapet? Att bränderna är anlagda i syfte att förstöra för regeringens möjlighet att vinna valet? Det här har bidragit till att många är kritiska mot regeringen för att de inte gör tillräckligt.

Update4

Nu är bränderna närmast Athen under kontroll. 

________________________________

Se inlägg Det är verkligen förfärligt 

Richard Scwartz talar om sin gamla skola och om att skamvrån gjorde honom och andra till robusta medborgare … läs här!

Likaså är det osant att vi tog skada av att luggas eller stå i skamvrå. Istället gjorde det oss till robusta och godmodiga medborgare. Tider passade vi. Ringde det var det inte en mobiltelefon utan in eller ut. Ringde det in blev det lektion och läxförhör. Vi hade då att hålla oss tysta tills vi blev tillfrågade om något vi visste svaret på eller ej.

Vi har alla rätt till vår egen minnesbild av vår skoltid och hur den påverkade oss. Om man betraktar det han skriver i den meningen gör det ingen skada alls. Men att se dessa personliga minnesbilder som ett argument för ordning och reda i skolan kanske man inte skall göra om man med OSS menar alla och envar. Därför betraktar jag det han skriver som ett barndomsminne som inte vare sig kan eller bör kritiseras. 

Fp i DN och SvD, kommer med ett förslag om att bilister i större skala än tidigare skall drogtestas utan skälig misstanke. I sig själv är detta en kränkning. Men Nu undrar jag i mitt stilla sinne vad man vinner på det. Det nuvarande systemet räcker väl gott och väl - man blåser, det ger utslag, man får ta ett blodprov. Om inget utslag, vad hittar man då vid drogtestet. Att någon inte är nykterist. Men vad skall man göra med den kunskapen. En person som dricker men som alltid kör bil nyktert. Skall körkortet dras in då? Så, vad skall man ha kunskapen till?

Om det handlar om andra droger .. är inte polisen så kvalificerad att den kan se om någon är påtänd eller inte, trött mm.?? och därför får en skälig misstanke. Det är vad jag tror att dom är iaf. Tror nog att de som styr får ta och börja lita på de kunskaper, den utbildning och det professionella som finns hos Sveriges yrkesutövare. I artikeln i SvD menar man att poliserna inte är det.. ?

Utöka gärna trafikkontrollerna istället, fler poliser på vägarna som får utföra arbetsuppgifter som leder någonstans istället för att slösa bort deras tid.

Låt alla som tar körkort och vi som har gå igenom en dags utbildning i skillnaden mellan att köra nykter och att köra onykter. På en skyddad bana, kör man först nykter och gör vissa tester och sen får man dricka ett glas och göra nya tester och två glas osv. Då blir alla varse om vilken betydelse det har att vara nykter. Man kan göra trötthetstester också … det finns massor man kan göra för att förebygga skador i trafiken orsakade av droger och trötthet.

Jag genomgick en riskutbildning efter att ha åkt kollektivt i åratal, kände mig ringrostig och blev rekommenderad av en trafikpolis som jag känner att göra det. Och blev varse om skillnaden mellan 50 km och 55 km vad gäller möjligheten att bromsa på halt väglag. Den insikten gav effekt. Det gick inte att stanna i tid vid 55 km, men däremot vid 50 km. Vi fick pröva på andra saker också. Man får en helt annan hållning i trafiken då man fått en sådan förstahandsupplevelse.

Det skulle göra nytta … och spara pengar och säkerligen många liv, vilket är det viktigast. Det här gör alla bara en gång, medan drogtestning måste ske om och om igen och om och om igen. Till ingen egentlig nytta. Sedvanliga trafikkontroller i nuvarande form tror jag dock alltid behöver finnas.

Skrev efter vad som stod i artikeln i DN och har fått lite mer kött på benen nu när jag ser att även SvD skriver om detta. Därför uppdaterar jag en del.

Ur artikeln i SvD läser jag följande:

- Du får blåsa och så får du en klapp på armen med en pappersbit. Den nya tekniken innebär att integritetskränkningen blir obefintlig.

Vem bestämmer hur stor integritetskränkningen blir, jag som upplever mig kränkt eller han som blundar för allvaret i att testa *vem som helst* och vad har tekniken med saken att göra. Blir man mindre kränkt för att det är lättare att kränka. Visst är det en integritetskränkning med de sedvanliga poliskontrollerna, men där ger jag bara bort lite luft. Om jag vill ge mitt eget blod eller hud/saliv för testning, är något jag själv skall få bestämma över, när det inte finns någon som helst anledning att tro att jag är vare sig onykter eller drogpåverkad.

Man menar också:

- Man kan nysta upp väldigt mycket annan brottslighet. Bland de som håller på med knark finns det i regel mycket större träffbild på annan brottslighet, allt från stöldgods till vapen i bilen.

Menar de på allvar att polisen inte kan göra det idag, om de har skälig misstanke. 

Om man skall försöka att komma tillrätta med alla problem i samhället genom kontroller av vanliga medborgare så blir det till slut en polisstat, i vilken den vanliga medborgaren utsätts för ständiga integritetskränkningar utan att brottsligheten i egentlig mening minskar. Eftersom brottsligheten finner andra vägar … när de dom brukar använda stängs.

Jag tror man skall bevaka bilismen och att bilisterna följer de trafikregler som finns, inte se en kontroll av bilisterna som en möjlig upptäckt av andra brott.

… i min blogg, inte för att jag inte skulle beröras utan att jag gör det för mycket. Här är ett av dessa ämnen och jag kommer aldrig ta upp det mer. Vill säga något mer, men håller på netiketten. Är inte straffet lite väl lågt. Varför inte livstid!  Här!

För första gången kommer jag ta upp min mamma i den här bloggen med anledning av det lärare redan känner till men som nu blivit bekräftat genom en studie, att de mest begåvade är sämst på att lära sig något nytt om man inte stimulerar dem. Hon sa när jag gick i skolan:

Även ett geni måste lära sig!

Inte för att jag skulle vara ett, utan för att få mig att förstå att jag behövde lära mig saker. Om ett geni behöver lära sig, vad och hur mycket behövde då inte jag lära mig. Jag var tretton år och skoltrött. Busade hellre, var med kompisar och gjorde allt annat än studerade. Jag förblev en medelmåtta under hela min skoltid, men lärde mig mycket gjorde jag. Fast kanske inte det dom ville … saker och ting utantill, fakta och sånt som t.ex. årtal. Dålig på det. Dessa går ju att slå upp, så varför skulle jag lära mig dessa utantill. Det var ju bättre att lära sig att slå upp, vilket jag alltså gjorde … så kunde jag syssla med under samma tid att få ihop det jag slagit upp istället för att lägga ner tiden på komma ihåg det. Men jag kommer inte ihåg om jag gjorde det.

Tänk som min mamma!

Hur kan man ens tänka på att vända en lastbil på en motorväg. Har man kört för långt får man väl åka till nästa avfart och vända … eller?

Så onödigt! 

Läs här! 

Det finns få människor av dem jag inte känner och som är kända vars öden berör mig. Men prinsessan Diana berörde. Läs här! Jag grät i tre dagar, förlamad av sorg när hon dog i bilolyckan i Paris. Jag var inte ensam. Nu kommer tårarna fram igen - speciellt när jag tittar på en film från youtube som text.nu har på sin blogg.

Hon var oerhört vacker längst därinne och det kom fram till ytan och hon mötte människor på ett mycket ömt sätt. Ett oförglömligt minne är när jag såg henne besöka leprasjuka.

Det finns inte ord, jag känner bara sorg!
En sorg jag inte kan förklara - den går på djupet.

…larverna över balkongräcket, dinglande ner för var sitt blad. (se dem här) De gick så hårt åt blomman att jag inte hade hjärta att låta det pågå. Det kan ju bli någonting fint, men är inte säker. Det kanske blir något hemskt också. Fick aldrig någon riktig klarhet och i vilket fall är det taskigt mot blomman. Tror jag fått iväg alla. Hittade sju i förrgår och tre igårkväll. Vi får se om jag hittar någon mer. Hoppas inte!

Åkte till Uppsala idag. Kände för en liten tur och tur var väl det, för det var mycket fint väder där till skillnad från hemma.

Sammanbiten bilförare - måste ju fokusera, men ratten ser väldigt stor ut från det där hållet  

Jag tog en hel del bilder, men de här är väl de finaste, inte minst för att himlen ser så fin ut.

MOT STOCKHOLM 

Den här bilden gillar jag speciellt mycket (se nedan). Inte en bil, vilket inte ger en sann bild av verkligheten, men jag lyckades faktiskt få ett foto mellan biltrafik och biltomt. Visst är det en fin väg. Och titta på himlen. Knappt ett moln. 

Och så mitt sällskap vid fikat …

De var två från början, men en ville inte vara med på bild … och det måste man respektera

Man ser att det börjar bli höst, eller hur?

Ja, det var min dag … 

Socialförsäkringsministern som blir intervjuad i DN talar om att hon hade en släng av utbrändhet för 10 år sen. Hon var sjukskriven i tre dagar. Det förvånar mig inte att hon tar upp egna erfarenheter. Man hör många gånger hur regeringsmedlemmar motiverar sina förslag och beslut utifrån sina egna erfarenheter, inte andras…..som bör vara fallet. Det var troligen en varning hon fick för 10 år sen … och det var bra att hon hade möjlighet att förändra sin situation.

Egentligen borde jag låta det här tala för sig själv:

Men att ordna ett nytt jobb för en sjukskriven är inget som görs i en handvändning. Om man inte får någon sjukpenning eftersom de nya riktlinjerna säger att den dia­gnos man har inte ska ge någon sjukskrivning, hur försörjer man sig då?

- Vem har sagt att man inte får vara sjukskriven?

I Socialstyrelsens nya riktlinjer står det "i normalfallet krävs ingen sjukskrivning" för bland annat diagnosen utmattningssyndrom.

- Okej, då kan vi säga det. Men då är det efter vetenskap och beprövad erfarenhet som man har sagt det.

Du hänvisar gärna till vetenskap. Men Socialstyrelsen har sagt att de inte har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna. Handlar det inte också om politiska värderingar?

- Nej, men systemet ska utvärderas och då kanske vi får en vetenskaplig grund. 

Men det verkar inte (om detta är ordagrant citerat av DN) som om socialförsäkringsministern egentligen är på det klara med vad det är som gäller. Först är hon säker på att det är efter vetenskap och beprövad erfarenhet och sen säger hon att efter utvärdering kanske vi får en vetenskaplig grund. 

Däremot är det bra att hon anser att arbetsgivarna skall ta ett större ansvar:

- Ja, men jag vill ge företagshälsovården statliga medel och ac­kreditera den så att de har rätt att sjukskriva och att göra en försäkringsmedicinsk bedömning. Är de sedan duktiga kan de också ta hand om rehabiliteringen. Vi har långt gångna diskussioner med arbetsmarknadens parter och min förhoppning är att det här ska kunna genomföras nästa år. (DN) [min kursiv]

Men varför har regeringen tagit bort arbetsgivarnas ansvar vid rehabiliteringen om de ändå skall återinföra det igen via företagshälsovården. Och frågan är vad som menas med "duktiga" i det här fallet.

Det är återigen svårt att få saker och ting att gå ihop. Skall arbetsgivaren ta ansvar eller skall de inte ta ansvar, det är frågan..

Har aldrig sett Wikipedia som en säker källa. Se SvD
Säger alltid till mina studenter som skriver uppsats att gå till originallitteratur eller andra tillförlitliga källor, när jag upptäcker en länk till wikipedia och till andra sidor på Internet som källa i ett manus.

Trots det går jag själv in och kollar då och då om jag vill veta något. Man kan få ett hum om saken, men säker - nej, hur skall man kunna vara det när vem som helst kan gå in och redigera utan att tala om vem man är eller har fått uppgifterna ifrån.

Nu har det avslöjats "att flera stora företag samt CIA, FBI och Vatikanen ändrat ofördelaktiga uppgifter." (SvD)
Det trodde jag aldrig, snarare att någon som skrev där hade felaktiga uppgifter av misstag. 

Magnus Uggla i hög person … citat:

Har bestämt mig för att släppa in kommentarer. Nu kan ni säga nästan vad som helst. Idioter kommer jag dock att lyfta bort. Vill inte ha någon konkurrens. MU.

Rekommenderar Magnus Uggla

Vet någon vad det här kommer bli … har fått ett tiotal på en blomma och vet inte om jag skall ta bort dem eller vänta på något … tja, vad det nu blir. De äter som hästar och .. ja, vad gör jag åt dem?

Professor Trost har skrivit en artikel i DN om att upphovsrätten bör stärkas, inte försvagas och/eller rentav tas bort som riksdagsman Karl Sigrid vill fast han pratar istället om fildelning här. Låt mig se om jag har saken klar för mig. Upphovsrätt har en del med att göra att det som är skrivit i en bok är författaren upphov till. Man kan inte ta det och göra till sitt eget. Själva kopiering av böcker och filer är då rimligtvis en annan sak, eftersom författaren behåller upphovsrätten till verket och jag undrar eller kanske inte vet om det har med den att göra eller inte. Vad som klart framgår i artikeln är att det handlar om pengar om man tillåter fri kopiering.

Jag som är lärare ser ett problem i att studenterna inte har råd att köpa litteraturen, trots studentpris. Alltför många är tvungna att låna eller kopiera för minst 2 kr kopian, vilket väl blir ungefär den kostnad en bok oftast kostar. Konsekvensen är att många studenter inte har böcker tillgängliga under hela kurstiden. När de skall göra tentan är det många som inte har alla böcker. Om man betänkter att det under ett moment behövs fyra-fem böcker som kostar i genomsnitt 200 kronor styck, så blir kostnaden 1000 kronor. Om de har fyra moment under en termin så blir kostnaden för litteraturen 4000 kronor. Det har att välja mellan att lägga ut denna kostnad per termin eller riskera sämre resultat på tentorna därför att de inte kan läsa om böckerna. I många fall förlitar de sig på anteckningar som är nedskrivna under föreläsningar och seminarier. Eller anteckningar ur böckerna när de hade dem till låns. Ofta kan de inte låna dem igen, eftersom många står i kö till de få exemplar som finns. Men en bok behöver man läsa om flera gånger. Kurslitteraturen går jag igenom flera gånger. Man lär sig något nytt varje gång.

Självklart skall författare få ersättning för den prestation denna gjort. Frågan är en engångssumma eller både det och för varje bok som säljs. Att skriva en lärobok är inte något som görs under några timmar per dag eller hur enkelt som helst. Jag sitter och skriver en kortare text och det har tagit mycket längre tid än jag beräknade. Var för optimistik som vanligt. Det är dock en text som ingår i undervisningen och inte kommer publiceras överhuvudtaget.

Jag har läst något ur bloggen Blogge Bloggelito som jag tyckte var intressant:

Vad är det här för trams!? Professorn är anställd av staten för att utbilda ungdomen, och i den rollen ingår – eller kan fås att ingå – uppgiften att författa läromedel. Professorn själv är redan finansierad genom sin lön, medan tryckkostnaderna kan tas ut i form av kursavgift (givet en regeländring) eller på annat sätt (eller helt enkelt bakas in i den ordinarie budgeten). Böckerna behöver inte ens tryckas – det går alldeles utmärkt att skicka ut en digital PDF numera. 

Läroboksförfattande skrivs ofta vid sidan om eller genom anslag som kan frigöra tid och ingår inte i någon lektors, docent eller professorstjänst. Sen kan man fråga sig vad det är för skillnad i att skriva en faktabok eller skönlitterärbok i det avseendet. Trots skall inte få ersättning, men Guillou!?

Nu räcker oftast inte läroböcker som referens till forskningsrapporter och avhandlingar, efter som en del av dem refererar till originallitteratur, många gånger till forskningsrapporter och artiklar av läroboksförfattaren själv. Detta räknas som sekundärlitteratur om det inte är något som framkommer i läroboken som inte finns någon annanstans.

Problemet med att ta bort upphovsrätten är väl då att forskning inte längre behöver innehålla refererenser till andras forskningsresultat eller har jag helt fel. För det som är skrivit i en forskningsrapport är ju forskarens egna upptäckter och måste skyddas. Dessa upptäckter har ju forskaren copyright på. Om upphovsrätten tas bort kan vem som helst skriva av en sida i min avhandling göra till sin egen…. Eller är det två olika frågor det här? Jag borde känna till det, men … det är juridiska frågor och det är jag inte så bra på. Däremot känner jag till kopieringsreglerna. Det som gör det krångligt är att forskningsresultat inte är erkända förrän de publicerats och granskats av forskarsamhället.

Jag skall ta reda på hur det här ligger till… innan jag bestämmer mig för var jag skall stå någonstans. Men om jag skriver en lärobok och lägger ner mycket tid på den, så vill jag säkerligen ha lite ersättning för den, även om det bidrar till det allmänna utbildningsväsendet och det allmänna kunskapstillägnandet och tänkandet i samhället. Rätten till det som står i min avhandling vill jag absolut fortsätta ha. Har inte lagt ner 4-5 år av mitt liv för att någon skall kunna använda det som om det vore deras eget. Om borttagandet av upphovsrätten får den konsekvensen. Det har inte med pengar att göra. Själv tjänar jag inga pengar på min avhandling, då den trycktes upp med bidrag, samt inte ger mig pengar för varje bok som säljs. inte heller förlaget eftersom den läses men inte säljs.

Min fråga gäller om kopiering i sig själv strider mot upphovsrätten. Om någon kopierar en text som jag skrivit men uppger mitt namn, så är det ju fortfarande min text. 

Studenter skulle behöva få litteraturbidrag i vilket fall. 

Tror jag skrivit det tidigare att kändisbloggare, däribland, Alex Schulman och övriga bloggare som familjen producerar, är ointressanta och eftersom Alex säger att han är smickrad av uppmärksamheten, sluta ge honom den … Anna Larsson. Låt dem ha sin stund i bloggosfären - de är snart borta och byts mot andra, upp som en sol -och- ner som en pannkaka-bloggare. De bloggar av ett enda skäl, få uppmärksamhet. Har sett många av dem under åren som gått. Läs om Ordkriget här

Jag tror inte Alex m.fl. skapar kulturen runt Stureplan, de är en spegel av den. 

___________

Någon som vet vad det blir av det här Larvigt var det här 

I SvD säger man idag att skoldebatten om kunskap bara har börjat.

Det är en skoldebatt i vilken debattörerna befinner sig i olika tider, en falang som befinner sig 50 år bakåt, en som befinner sig här-och-nu och en som befinner sig 50 år framåt i tiden vad gäller värderingar om hur skolan skall bedrivas och vad kunskap är. Frågan är hur vi alla skall kunna mötas i en gemensam debatt på lika villkor.

Den 26 december 2004 drabbades ett oerhört stort antal människor i Tsunamin som skördade uppskattningsvis 225 000 människoliv och många gånger fler blev hemlösa.

Första avsnittet av miniserien Efter Tsunamin såg jag på igår och bedömer att den totalt saknade känsla…. Det fanns ingen större skillnad på den här serien och på de katastroffilmer som de brukar producera. Men när man vill skildra en verklig händelse förväntar man sig något djup, någon uppföljning… När de letade efter sina anhöriga och blev avvisade gick de vidare. De reagerade knappast inte alls. Den enda som man kunde finna någon äkthet hos var den brittiska ambassadören ..

Journalisterna som åkte omkring och som t.o.m kunde tycka det var roligt att bli jagade av den Thailändska polisen och inte heller reagerade av att en av dem hamnade i en bassang full med döda människor. De skildrades på ett kyligt ytligt sätt … Om de ville visa hur cyniska de var för att till slut förändra sig så gick det inte fram. När den ena journalisten sa till den man som letade efter sin dotter att hon säkert levde, blev han retade av sin kollega för det han sagt. Vad de skildrade vid en uppsamlingsplats var att de tyckte det luktade illa, men inte av att så många hade fått sätta livet till.

Karaktärerna kändes inte … Om en person upplever en sådan händelse och letar efter sitt barn, så bör man som tittare kunna beröras. Jag berördes inte alls av deras öden.

Men om man har träffat människor som förlorade anhöriga och hört berättelserna från dem som varit med, ja då berörs man. Eftersom jag är lärare träffade jag en del som varit med…. och som berättade för oss andra. Då känns en miniserie som Efter Tsunamin mycket kall och distanserad. Även böcker skrivna av människor som varit med har berört….

Jag blev däremot oerhört illa berörd av hur man kan skildra en sådan naturkatastrof som om det vore en actionserie av amerikanskt stuk.  

Det blir inga hårdare regler för utbrända i oktober. Både Socialstyrelsen och regeringen backar. "Det är självklart att Socialstyrelsen ska få längre tid att arbeta med de här frågorna", säger socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrson (m). står det i inledningen i DN idag. Läs även ett mycket bra inlägg av Mattiase (som länkar till denna artikel ) och som jag tyvärr inte kan lämna någon kommentar hos.

Man behöver bara läsa första meningen och titta på vissa ord och sätta i relation till varandra för att se motsättningen - inga hårdare regler för utbrända - alla som känner till vad det innebär att bli, vara, bli bättre och bra från utbrändhet kan se det ytterst omänskliga och helt klart felaktiga i att införa hårdare regler, när det är tvärtom som gäller för detta tillstånd/denna sjukdom. Färre krav, helst inga alls under akutfasen. Därefter rehabilitering för individen i samråd läkare, arbetsgivaren och försäkringskassan. Rehabiliteringen kan sträcka sig långt utanför själva arbetetsuppgifterna i sig själv. Det bör utgå från vad individen klarar av och en sysselsättning som inte stressar, inte vad andra anser vara bäst för henne.

Nu får vi se vad de kommer fram till. En forskningsstudie med en frågeställning som fokuserar på de utbrända är önskvärd.  Det skulle vara ytterst värdefullt att få fram deras röster i en vetenskapligt baserad studie i syfte att se vilka gemensamheter i själva upplevelsen av sjukdomen det finns, förutom annan rent medicinsk forskning. Om man kan belägga rent vetenskapligt hur sjukdomens förlopp är och vad som sker, kan man också som jag ser det, få bättre koll på vad som behövs för att få folk som drabbas att bli bättre. Nu verkar det som om behandlingarna också innefattar terapi och psykofarmaka. Något som jag befarar förlänger tillfrisknandet eller inte gör någon som helst nytta. Kanske man behöver att vända blicken från de traditionella behandlingarna, men hur skall man kunna göra det om man inte bedriver forskning som är riktad åt ett annat håll. I vilket fall så visar väl reaktionerna att en behandling som går ut på att få någon tillbaka till jobbet så fort som möjligt, helst utan sjukskrivning alls inte är möjlig.

Man säger att utbrändhet är ett svenskt problem - skulle den då inte finnas? Jodå, finns gör den, men eftersom de som blir utbrända utomlands inte blir sjukskrivna så skall heller inte de svenska bli det. Det kanske finns något i vårt samhälle som är grogrunden för att så många blir det här och varför sjukskrivning är enda lösningen. I SvD tar de upp några exempel på varför, samt att utbrändhet inte bara finns i Sverige, men att man här talar om det. 

Diagnosen utbrändhet är ett svenskt fenomen och saknar ofta motsvarighet i andra länder, visar SvD:s rundringning. Men det betyder inte att sjukdomen inte existerar.

Hårdare regler … det är som att säga till Marathonlöparen som kollapsat att resa sig upp och fortsätta i lite lugnare takt så blir han bra sen, istället för att tillkalla ambulans.

Men nu har man enligt DN backat, både socialstyrelsen och socialförsäkringsministern. Hårdare regler i oktober blir det inte. Det måste vara vetenskapligt belagt först. Ja, det låter bra! 

Läser signerat i DN innan jag släcker ner för natten. Intressant läsning. För dem som minns var Gösta Bohman en moderatledare, fast det hette Högerpartiet då som sa uppseendeväckande saker som avslöjade honom och hans värderingar. I Reinfeldt känner jag igen samma andas barn som den gamla högerfiluren var. Min första reaktion när Reinfeldt uttalade - Jag talar för dem som jobbar och Mona Sahlin för dem som inte jobbar. Jaså, tänkte jag. Har han den uppfattningen att Fittjabor inte jobbar. För om det är rätt som Henrik Bergman skriver under signerat att valet av arena var mer betydelsefullt än själva talen så kan man tolka Reinfeldt uttalande också i den meningen. Bergman tar ju upp uttalandet i sammanhanget:

Det handlar inte bara om vad man säger utan var man säger det.
Det drabbade inte minst Reinfeldt när han i TV4 i lördags kväll försökte leverera en snärtig replik om att han talade "till dem som jobbar" och Sahlin "till dem som inte gör det". Han syftade sannolikt på den politiska skillnaden mellan hans eget förslag om sänkt skatt för låginkomsttagare och socialdemokraternas plädering för en miljardsatsning på miljonprogramsområdena. Men tack vare Sahlins val av plats kunde SSU snabbt förvandla det till ett angrepp på invånarna i Botkyrka.

Bergman tar även upp att De stora berättelserna inte längre finns i romanerna för nu skriver författarna antingen deckare eller halvdokumentära skvallerromaner och att politiken tycks ha tagit samma väg. Men jag vill säga i anslutning till detta att De stora berättelserna faktiskt finns, kanske inte i litteraturen, kanske inte inom politiken men däremot  - I köket hos den som flytt från ett land i krig, t.ex. Irak eller från terror och tortyr och som försöker att bygga upp en ny tillvaro i ett land där han egentligen inte känner sig hemma och av många inte heller känner sig riktigt välkommen. Där finner vi de stora berättelserna (av typen Exodus) som folk om några hundra år eller tidigare kommer att ta till sig. För oss som befinner oss här och nu tänker kanske inte på hur genomgripande livet förändras för dem som kommer hit. Det är dessa livsöden som framtidens historiker kommer att fokusera på, forska kring, skriva om och dra slutsatser ur om den tid vi idag lever i.

Berättelsen är inte död, eftersom historiken lever.

… att Socialstyrelsen lyssnar på medborgarna (se DN) medan socialförsäkringsminstern står fast om att riktlinjerna skall gälla se SvD) och speciellt på dem som drabbats av utbrändhet och andra som har erfarenhet av detta tillstånd. Håller dock inte med om att det finns lindrigare former av utbrändhet i meningen att det inte fordras återhämtning och sjukskrivning. Däremot kan den lindrigare formen de talar om vara tecken på en utbrändhet som är på G. Trots det, vill jag hävda att det är på ett mycket tidigt stadium. Då det finns en stor förnekelse hos individen själv om att hon öht är sjuk och behöver vila. De som har en insikt om att utbrändhet är på G är troligen dem som redan har varit det. De kan på ett helt annat sätt uppmärksamma tecknen om t.ex. stressen och pressen ökar. I sådana fall behövs oftast ingen sjukskrivning, utan kanske ett lugnare tempo … och kanske ett Nej till nya uppdrag eller arbetsuppgifter. (källor: bygger mina ställningstaganden på utsagor från personer som är utbrända eller har varit det, dock ej vetenskapligt belagda.)

Det borde framgå tydligare att noll dagars sjukskrivning gäller endast när patienten har lättare besvär. Vi ska förtydliga det här, men jag kan inte säga i dag exakt hur det förtydligandet ska se ut, säger Jan Larsson, ansvarig för projektet hos Socialstyrelsen, till DN.se.

Naturligtvis har också artikeln Socialstyrelsen nedvärderar våra osynliga stressjukdomar skriven av Jörgen Herlofsson som publiceras på DN debatt idag, betydelse för deras beslut att se över riktlinjerna och vara mer tydliga med vad de menar med 0 sjukskrivningsdagar. 

Det kan hända att vi delar upp rekommendationen i två delar. En som handlar om utmattningsdepression i allmänhet och en som handlar om lindrigare symtom. Ett annat alternativ skulle kunna vara att det blir tydligare i diagnosbeskrivningen för utmattningssyndrom att den kan omfatta olika tillstånd, säger Jan Larsson.

Förhoppningsvis kan många slappna av nu en tid framöver då Jörgen Herlofsson skriver och ger stöd för alla de berättelser som publicerats under de senaste dagarna:

Den typen av illabefinnande som sänker självkänslan i botten, berövar individen kraft och initiativ, tär på livslusten och försätter kroppen i obalans med ständig värk, sömnsvårigheter och diffusa obehagsupplevelser får allmänläkare, psykiatriker och rehabiliteringsläkare dagligen höra om från sina patienter i dessa tider. Men de finner inga "objektivt" verifierbara sjukdomstecken, inga påvisbara organförändringar. De flesta av dessa läkare vill inte skicka tillbaka sådana patienter till jobbet utan att ha erbjudit meningsfulla insatser. Nu ska alltså patienterna tvingas vara kvar i arbete utan möjlighet till nödvändig vila från påfrestningarna. [min kursiv]

Det är oerhört viktigt att lyssna på dem som är eller som har varit utbrända. Det är ju dom som vet vad det handlar om och om den stora betydelsen av förståelse och möjlighet till återhämtning. Vägen till kunskap om det här tillståndet/sjukdomen är via de drabbades egna berättelser som bygger på deras erfarenhet och upplevelse. Frågan är om det finns någon lindrig form av utbrändhet … tror någon som har varit eller är det på detta? Jag vill gärna veta?

Tillägg!

FK menar att sjukskrivning inte handlar om hur sjuk man är utan om förmågan att arbeta. Och det är just förmågan som är borta hos dem som blivit utbrända…. Summa sumarum: Alltså är detta skäl för sjukskrivning oavsett om utbrändhet är en sjukdom eller inte.

Jan Jönsson pekar i DN debatt på ett allvarligt problem - skolket. Och han vill att omfattande skolk jämställs med grov kriminalitet och tungt drogmissbruk:

Socialtjänsten måste betrakta skolk och bristfälliga skolresultat som mycket allvarliga signaler om att barnet far illa. Omfattande skolk ska ses som lika allvarligt som grov kriminalitet och tungt drogmissbruk, där omhändertagande kan komma i fråga. Socialtjänstens möjligheter till samverkan med skolan behöver underlättas, eftersom det ofta krävs samordnade åtgärder från båda håll. Det behövs mer forskning kring framgångsrika metoder för att arbeta med skolk.

Skolk är ett brott mot skolplikten, den orsakar stora problem för skolorna, tar av skolans resurser, bringar oordning, eftersom skolorna har skyldighet att leva upp till lagen om skolplikt. Men vad som är viktigt att tänka på är

Har problem med bredbandet den här helgen - kallar det för bredbandshelvetet eller kanske jag säga bredbandseländet. eller  Under vissa tider åker jag ur stup i ett, men nästan aldrig när det är semestrar eller storhelger. Telia kan inte lösa problemet och avfärdar mig till slut med att det är min utrustning det är fel på. Och det har ingen betydelse om jag köper nytt och/eller har den senaste versionen av MacBook. Felet ligger hos mig! Just nu har jag åkt ur två gånger bara under tiden jag skrivit det här inlägget… Eländet började i fredagskväll …

Har ju berättat om mitt biblioteksprojekt. Igår hittade jag mitt disputationsex. I det ligger ett erkännande från Jan Bengtsson. Kommer ihåg vad dessa få rader betydde för mig. Hade glömt det, men blev påmind nu.

Några bilder på mina förberedelser inför disputationen för sex och ett halvt år sen! Minnesanteckningar i början av boken. Flikar för att hitta kapitlen,

Roligt att läsa är min lista som jag skrev in på en tom sida i avhandlingen på tips jag fick från kollegor:

Försöka att sova ordentligt [fast helst inte på disputationen hamnade visst lite fel tror jag]

samt denna hemska erratalista som efter publiceringen vilken, som jag upplevde bara blev längre och längre. Korrekturläste min avhandling själv. Hade inte råd att anlita någon! En professor på institutionen sa till mig - Var inte orolig. Efter fem år har du fått en acceptans till felen i din avhandling som du ser men ingen annan.

Han hade rätt - jag ser inte längre mina egna fel. Dem som jag nästan låg vaken på nätterna ibland och grämde mig över.

 
_________________________________________

Ps. Jag har äntligen lyckat med mina muffins… 

Det är varmt och fuktigt ikväll och jag bävar verkligen för att gå och lägga mig. Kanske därför jag sitter uppe. Helst av allt skulle jag vilja sova på balkongen. Men det här fuktiga vädret skall dra bort och kallare torrare luft är att vänta.

Skåne har drabbats igen av häftiga skyfall.
Vilken sommar vi har haft! 

Vilken TV-kväll - knappt ingenting att titta på. Såg på Rebus som väl var som de flesta brittiska polisserierna, värda att titta på. Historien var lite väl långsökt, men vad vet jag!

Vill även när jag är på G säga att jag blev besviken då jag började läsa Olycksfågeln. Men jag har svårt för böcker med bara dialoger som jag uppfattade att den innehåller. Jag orkade inte fortsätta….. Böcker jag gillar är t.ex. sådana i vilka personligheterna växer fram under läsning genom att man får ta del av deras tänkande…. t.ex. Busters öron. En osannolik historia men med ett budskap om vad som händer når någon överskrider mänsklig anständighet och moral. Vad händer när människan tar steget … ja, det är tänkvärt. Lämnade kvar boken på Rhodos.. men skall köpa en ny.

Läser just nu Den vita massajens dotter och har köpt andra böcker som jag får läsa nästa gång jag tar solsemester.  

Dags att släcka ner datorn för i natt, eftersom
Fyra inlägg av Går inte att förutse publicerades av någon anledning!

En kopp kaffe innan sovdags kanske …. 

Mats Alvesson har skrivit en lång och innehållsrik debattartikel som publiceras i DN med titeln 

Statusjakt och titelsjuka gör att vi mår dåligt 

…. som innehåller många synpunkter som kommer bli intressant att diskutera, inte minst därför att han tar upp en del om lärarutbildningen och om den ökade akademiseringen. Han ifrågasätter om ökad utbildning och legitimering löser problemen. 

Senaste har regeringen bestämt att skolans problem handlar om låg status för lärarna. Dessa skall "lyftas" i ett tiopunktsprogram. Med sedvanlig politisk fantasilöshet går nio av dessa ut på mera utbildning. 3,5 miljarder skall kalaset kosta. Trots grundmurat dåligt rykte förväntas att lärarhögskolorna och krav på behörighet skall fixa svårigheterna. På DN Debatt den 20 april lugnar Leijonborg & Björklund skeptikerna med att "högre krav" skall ställas på utbildningen. Visst, om det är något lärarutbildningarna är kända för så är det låga krav - kanske lär sig lärarkandidaterna slapphet.

Jag vet inte om han menar allvar med den sista meningen eller om han är ironisk.

Nu är det iaf sent och jag måste motstå frestelsen att skriva ett längre inlägg inatt. Inlägget om innehållet i Ledaren tog musten ur mig. Måste även fundera lite på det han skriver. Vill ta upp även andra delar som inte bara har att göra med lärarutbildning, t.ex.

Grandiositeten hänger samman med en alltmer utbredd narcissism och önskan att förbättra status och självkänsla. Vi vill bli sedda, bekräftade, förknippade med något prestigefyllt och distansera oss från det triviala. Ökad status är ett nyckeltema. Problem med skola, sjukvård, omsorg skall lösas genom höjd status för de yrkesverksamma. Standardreceptet är mer utbildning och akademisering.

När jag läser ledaren i DN inatt så slås jag av att det är något fundamentalt fel med alliansens politik om man försöker se holistiskt på den. De fixar och donar, men allt leder fel. Istället för att minska utanförskapet, hotar det att öka istället. Det är som den ena handen inte vet vad den andra gör.

I ledaren står följande:

Situationen är märklig. Alla kurvor pekar rätt: arbetslösheten faller, antalet nyanmälda arbeten är rekordmånga och sjukskrivningarna blir färre. De enda siffror som är fel för regeringen Reinfeldt är opinionssiffrorna. 

Under varje borgerlig regeringsperiod blir jag alltid lika förvånad över att ingenting tycks gå ihop. Att deras insatser aldrig leder till någonting annat än att de får oponionen emot sig och att de som redan har det svårt får det ännu sämre. Kanske gör de även denna gång samma fundamentala fel som de gjorde när alla skulle bli egna företagare i början av 90-talet. Och de började med att sänka socialbidragit till 1700 kr i månaden + hyra, samt mer än halverade personalstyrkan på exempelvis fritidshemmen. Kanske felet är att de genom att ta ifrån folk deras levebröd eller i varje fall byta ut vetebrödet mot hårt knäckebröd, tror att folk med automatik kan ta ansvar. Men om man tar ifrån människor levebrödet, blir det högsta prioritet och om det inte finns något alls, ja då grips folk av panik. En panikslagen person gör troligen inte något gott intryck hos en blivande arbetsgivare. Nya initiativ är säkerligen också svåra att ta.

Att slå undan fötterna på de som redan idag sitter i en taskig sits är som att kasta i ett barn på djupt vatten för att hon skall lära sig simma eller låta ett barn bränna sig på plattan för att hon aldrig skall göra om det. Det skapar rädsla och en känsla av att den som tillåter detta inte bryr sig. 

Istället för att stärka människor är risken stor att den denna politik sänker många  istället. Jag tror faktiskt inte att det är meningen, tror inte att våra politiker är så onda - de verkar inte förstå hur människan fungerar, vilket man förstår bättre om man lyssnar på andras berättelser och noterar hur de reagerar inför radikala förändringar som har med deras existentiella villkor att göra. Det som är skrämmande är att alliansens politik har fått många av deras sympatisörer att jaga sjuka, arbetslösa m.fl.  Är det något i deras politik som framammar denna jakt. Har aldrig tidigare läst på nätet eller hört folk tala om sjuka, arbetslösa m.fl. på det sätt man gör idag, dvs. sen valet.

Ett fundamentalt fel kan vara att alliansen förnekar att svaghet finns, deras åtgärder ger det inrycket - kanske är det ett förakt för det också. Inte för människan som är svag, men för själva fenomenet. Men svaghet försvinner inte för att man inte vågar eller vill se den. Kanske man får dåligt samvete över att själv få det bra när andra inte har det. Man kan inte slappna av och glädjas åt sina egna vinster och framgångar. Och så börjar man i fel ända - man försöker få bort svagheten, istället för att erkänna den och steg för steg ge människor chansen att själva bli starka. Jag gör bara ett försök att hitta en förklaring. Kanske den haltar en aning.

Jag glömmer aldrig den socialdemokratiska politikern (men dock hennes namn) som inte ville öppna fler härbärgen, därför att det inte skulle finnas hemlösa i vårt land. Men nu fanns hemlösa och deras hem blev portuppgångar istället. Jag förstår tanken att inte vilja bygga ut någonting som man vill avskaffa. Men om folk hinner dö i processen måste man ändå tillgodose möjligheter för dem att överleva.

Kanske det fundamentala felet politiker gör är att de inte vågar se verkligheten som den är, dvs. att människan inte går att passa in i en ideal form utan att det är snarare formen som måste anpassas efter människan. Att de istället för att vara idealister istället blir realister utan att för den skull bli materialister.

Jag skulle verkligen önska att alliansen någon gång kunde lyckas, för det skulle vi alla tjäna på…. och det skulle ge mig en tillfredsställelse att för en gångs skull förstå hur deras tänkande och handling går ihop. Tanken är ju god, eller hur? Det är väl vägen dit som inte är det i nuläget. Vi har inte råd att förlora människor på vägen. Det finns inget mer tillfredsställande än att själv ta ansvar och jobba för sin egen framtid, men om man tvingas ut i något man vet inte är ens egen framtid, ja då blir det motsatt känsla istället.

Ledaren var tänkvärd… och på kornet!

… till förorterna i Botkyrka … Jag missade tyvärr talet.
 se DN och även SvD. Någon bra journalist blir jag aldrig…

Kom när festen var över … Trodde talet började kl. 15.00, men det var
kl. 14.00. Festen slutade dessutom tidigare än beräknat,
men några foton därifrån kan jag iaf. visa.

lite av folklivet .. Just på den här platsen låg en lågstadieskola Ängsskolan, men den är riven nu, som ni ser. Bara grus ..!!! Sökte jobb där för tusen år sen…

Alla håller på att packa ihop …

talarstolen eller talarburen ser ni va… där stod iaf Mona Sahlin och talade till folk i förorten. 

På väg till tunnelbanan tog jag dessa fotografier. Sådana som aldrig visas i media … men som det finns en hel del av… Ett grönt och lummigt Fittja. Det var dock här i närheten som en man blev brutalt ihjälslagen och som blev uppmärksammat i media för en tid sen. En väg man nog inte skall gå sent på kvällen alldeles ensam precis som man inte skall gå i parker ensam i innerstan.

Upp till centrum. På skylten står det Mångkulturellt centrum, Fittja Gård och Södertörns högskola.

En fin plantering och T-banan ser man inte bakom alla buskar och träd, men perrongen skymtas mellan dem i nästa bild.

Därefter börjar betongen men mellan husen och gatorna är det dungar, gräs mm. och det är betongen man brukar visa i media, dvs. den sämsta sidan. Jag hade kunnat fotografera de sämsta jag också, men varför inte också visa det som är fint. Visst finns det en del att göra här och det är bra att det kommer satsas pengar i syfte att skapa nya arbetstillfällen mm. Kanske det kan bli som i Athen inför OS. I syfte att få dit fler företag rustar man upp….

Det fanns annat fint att fotografera, men det var så kvavt och fuktigt varmt (solen hade precis gått i moln) och jag hade inte tillräckligt med vatten, så jag orkade inte gå runt. Men Fittja gård är sevärt, samt utsikten över Albysjön som ni kan se en aning av i översta bilden. Nåja, den finns där allafall. Albysjön!

Det hade varit roligt att hälsa på Mona Sahlin ..
För många år sen missade jag Olof Palme, därför att jag åkte hem tidigare….

Det talas mycket om ett perspektivskifte från offer till aktör, senast i huvudledaren på DN och att det är imponerande, speciellt gällande de svagaste i samhället eller när det gäller sjukdom. Nu handlar det om att individen själv skall ta ansvar för sitt tillfrisknande. Jovisst låter det bra och hedervärt. Men aktörsrollen som nu individen skall anta är styrd och då handlar det om att man vill få individen att bete sig på ett på förhand bestämt sätt. Om man är aktör i verklig reell betydelse styr man själv och tar konsekvenserna av sitt eget handlande. Man tar egna initiativ. Men straffad i form av utebliven sjukersättning (se SvD), blir man inte av andra som bestämt spelreglerna om man tar fel initiativ.

Det handlar också om ett perspektivskifte. Från att se patienten som ett viljelöst offer som ska behandlas till en aktör som till viss del själv bär ansvar för sin hälsa. 

Jag är inte imponerad eftersom man inte frågar de sjuka vad de behöver för att bli friska. Jag kan slå vad om att de flesta inte svarar sjukskrivning och bara det. De vill naturligtvis bli friska, men utifrån deras egna förutsättningar. De vill säkerligen att de som skall hjälpa dem och är till för att stödja dem, också skall lyssna på dem och inte anse sig veta deras eget bästa. Och vill dom inte att någon lyssnar, ja då har man iaf frågat dem.

Jag är inte imponerad över att man anser att en person kan gå direkt från operation till jobbet. Det gör mig snarare orolig. En operation är väl alltid något som omfattar hela systemet, även om operationen är enkel. En operation i munnen är t.ex. inte något man gör och känner sig återställd förrän efter par dagar. Ibland kan det ta längre tid. Sjukskriven behöver man oftast inte bli. Men en blindtarmsoperation måste ändå vara en större sak, kanske inte för läkaren, men för patienten. Inte heller imponerar det att man tror att det som är förebyggande vid utbrändhet är detsamma som behandling av utbrändhet i den akuta fasen.  T.ex. avspänningsövningar, motion, bättre mat- och sovvanor. Något som kan skapa ytterligare press på individen under denna fas och som kan leda till ett förlängning av den. Denna typ av behandling kan säkerligen tillämpas om individen är utarbetad i vanlig mening. Det imponerar inte heller att man skall titta på den utbrändes privatliv mm. för vem kan avgöra om det är bra eller dåligt och om det är dåligt varför det är det - det kan ju bero på arbetssituationen, men behöver inte göra det. Men vem bestämmer det. En läkare, FK, arbetsgivaren eller individen själv. Det som anses vara en kvalitativ privat tillvaro för en person kanske inte någon annan anser vara det. Det imponerar heller inte att man ser utbrändhet som en psykisk sjukdom (se DN). Genom denna syn avslöjar man att man ser individen som problemet vilket det i många fall inte är, utan en alltför hög stress som hon levat med under för lång tid.

Det alla tycks göra är att bestämma över huvudet på de människor saken gäller. Nya förslag läggs aldrig i samråd med de berörda. Varför inte samtala med dem och höra om vissa insatser är möjliga för deras del. Är man aktör, ja då är man också delaktig och beslutar själv vad som är bra för en själv.

Frågan är vad man lägger in för innebörd i ordet aktör och föralldel även i ordet offer!

Den studie som tydligen ligger till grund för de nya riktlinjerna är en studie från 1993, där 200 distriktsläkare fick föreslå sjukskrivning i ett antal *påhittade* patientfall. Studien är intressant, som jag ser det, i meningen att den avslöjade ett eventuellt godtycke. Men om studien avslöjade vilken sjukskrivningstid som var lämpligast rent generellt utan att ta hänsyn till att människor är olika och har varierande fysisk form mm. framgår inte i artikeln. Borde inte en ny studie ha gjorts innan dessa nya riktlinjer utarbetades? Intressant vore att få veta vilka fall, samt utifrån vilka kriterier man valde de påhittade fallen.

Läs här om det nya förslaget för dem som drabbas av utbrändhet och om vad de pengar staten tror att de tjänar in på det skall användas till. De verkar inte veta alls vad utbrändhet innebär för den som drabbas. I så fall skulle de inte komma med ett förslag som innebär att den skörhet som följer med utbrändhet hos personen inte tas hänsyn till och den mentala vilan som är nödvändig för att individen skall kunna bli frisk därmed inte blir möjlig. Vidare kommentarer är överflödiga!

Två moderator hoppar av partiet och söker medlemsskap i socialdemokraterna. läs här!

Avhoppet innebär att kommunen blir röd istället för blå, eftersom de inte lämnar sina platser. 

Bland annat förklarar de avhoppet

Socialdemokraterna förde ­under förra mandatperioden en ansvars­full kommunpolitik, med ett tydligt ledarskap, varför vi anser att det är bättre om socialdemokraterna får leda det politiska arbetet. När vi nu bytt sida finns det stora möjligheter för breda lösningar som bryter blockpolitiken.

[…] Vi har under en längre tid krävt förändringar inom moderaterna men dessa har uteblivit.

Är de svikare eller visar ansvar för de stora frågorna som kräver blocköverskridande och enighet och vågar gå emot? 

… och det känns i golvet som en lättare jordbävning. Det liksom skakar till. Det ljud som hördes för en stund sen var ingen sprängning däremot. Det var alldeles för nära - och så klirrade det och då vet jag att det är i min lägenhet. Det lät ungefär som om balkongen rasade ihop, men inte ner. Tänkte direkt på grannens katt och sprang ut. Men det var en hylla med böcker som vikit sig i biblioteket (ett av mina pågående hemmaarbetsprojekt - att fixa till ett bibliotet). Så det låg böcker överallt, men inget hade gått sönder. Har länge kikat på den där hyllan och undrat när den skulle braka ihop. Mina bokhyllor räcker inte på långa vägar och nu blev det ytterligare böcker som inte får plats någonstans. Tiden kära vänner gör att jag inte hinner med att arbeta med den som jag vill - helst vill jag ha böckerna i bokstavsordning. Men idag funderade jag på om jag inte skulle ställa in dem i ämnesområden och bokstavsordning. Men vilket jobb det blir! Det får bli under julhelgen. Nu ser det inte alls bra ut med att ha böckerna ovanpå de bokhyllor som står under hyllan som nu står lutad mot väggen. Ja, det är bara slit och släp … Brist på garderober är också ett problem!

Bakade muffins sent igårkväll. Förstår inte varför jag aldrig får vare sig muffins och/eller sockerkakor som jag fick dem förr - att höja sig. Men den här gången blev de iaf inte torra. Åska och regn idag, men snabbt övergående. Skumt blev det som en tidig sommarnatt innan solen går upp. För övrigt dåligt väder idag, men det var bra för just idag hade jag en hel del att skriva på datorn. Har haft lite svårt att få ihop det och jag måste hela tiden fråga mig om det jag skriver skiljer sig från det som redan finns i form av vetenskapsteori och metod mm. Men nu har det iaf lossnat en del. Det skall vara klart till terminen startar och det är snart. Börjar känna mig mer stressad än för två veckor sen. Det har varit mycket att läsa, funderande osv. Vad är det i lärarutbildningen som vetenskapligheten skall vara bra för och hur går den ihop med högskolemässighet och beprövad erfarenhet. Varför behöver lärare ha ett sådant förhållningssätt? Hur ser man på läraryrkets professionalitet och i vilken grad tillåter samhället att det blir det.

Det handlar inte direkt om att endast lära sig hur man använder sig av metoder, utan om tolkning och hur man förhåller sig till problem som uppstår på ett vetenskapligt sätt. Våra lärare skall ju inte bli forskare…. de vetenskapliga verktygen skall ju användas i jobbet, men på vilket sätt. Hur utvecklar man ett vetenskapligt förhållningssätt?

Men jag vill använda den här texten även i momentet Vetenskapsteori på B-nivån på magisterprogrammet. En kurs jag aldrig haft. Vetenskapsteori på A, C och D har jag hållit i, men aldrig på B och inte heller momentet Uppsats 5 poäng, endast examensarbeten på samma nivå då dessa var 5 poäng (nu är de 10 poäng), vilket inte är samma sak. 

Men, som sagt - nu har det lossnat!
Vet inte vart den här sommaren har tagit vägen! 

.

… om det som skrivs i artikeln om Leijonborgs examenspremie. Jag uttryckte det lite annorlunda i mitt eget inlägg då jag menade att de som redan idag genomför sina studier på avsatt tid är de som tjänar på det, men det löser inga problem. För precis som de säger i artikeln - studenter som inte kan studera på heltid på grund av sin ekonomiska situation blir inte klara fortare ändå. Och det handlar verkligen inte om att studenterna älskar högskolan….

Artikelförfattarnas förslag till lösning är som jag kan se det, något som verkligen leder till att chansen ökar avsevärt för många studenter att bli klara i tid. De kan vara med på alla föreläsningar och seminarier och kommer inte efter i studierna.

Som svar till vissa bloggare som avfärdar artikelförfattarnas synpunkter för deras eventuella vänsterorientering har verkligen missat poängen. Dom som får premien är dom som redan idag inte har några problem med att bli klara. Därför är en premie verkningslös… om man vill få fler studenter fortare ut i arbetslivet.

Leijonborg vill införa en examenspremie för dem som klarar sin utbildning i tid. Läs här! och här! Inom vissa utbildningar blir en stor majoritet av studenterna färdiga inom fastställd tid. Det blir en dyr historia för staten, som inte gör någon nytta i det avseende som Leijonborg tänkt sig. Studenterna kommer ju ändå ut när de skall. Är det inte bättre att lägga pengarna på utökning av seminarietiden istället…. där gör de mest nytta….

En del studenter älskar högskolan lite väl mycket, så till den grad att de inte kommer därifrån, sade Leijonborg. (DN)

Ja, det är inte mina erfarenheter. De flesta vill ut och jobba så fort som möjligt. De brinner av lust, fast lite rädsla finns det dock … men så är det ju alltid när man är utexad och får sitt första jobb.

Leijonborg tror att examenspremien kan börja gälla tidigast 2009 eftersom förslaget måste utredas först. (AB)

Det är klokt att utreda förslaget!

… de lovar sol och det blir mest bara moln. Jag gick in och tittade på prognoskartan och där står en stor sol ända fram till torsdagen. MEN här har det mest bara varit moln hela tiden. Solen har tittat fram då och då. Tänk om SMHI kunde titta ut genom fönstret istället för att förlita sig på radarbilder där man inte ser molnen … eller inte ge samma prognos i hela Stockholms- och Södertäljeområdet, utan faktiskt ger lokala prognoser. Jag lovade mig själv att inte bli sur och att inte bry mig om prognoserna, men kan inte låta bli. Varför ge prognoser om de ändå inte klarar av det? 15 minuters sol på nästan fyra timmar ger inte den minsta överensstämmelse med den sol som SMHI har i sin prognoskarta.

Han har fått mycket motstånd i bloggosfären om det han skrivit. Läs här! I allafall det som syns. Det är svårt att gå in i den här debatten utan att man anses vara emot att människor har rätt att bestämma över sin egen kropp. Isabella Lund menar att hon som eskort inte är lycklig, men av följande skäl:

Vi är inte lyckliga för att vi utsätts för diskriminering, förtryck och horstigma. Det som skadar oss är inte sex, det är att läsa artiklar som din idag i SvD. Du gör mig djupt olycklig Adaktusson och inte bara mig utan även hundrtusentals sexarbetare över hela världen.

Isabella Lund får dessutom inte ha kvar sina länkar till DN, vilket strider mot yttrandefriheten menar hon och många andra. DNs skäl är att de inte vill utgöra en länk till potentiella sexköpare. Jag kan förstå deras argument, men även förstå Isabellas och andras upprördhet. Även en sexarbetare skall ha rätt att uttrycka sina tankar kring saker och ting. Men Isabella och andra vill få fram att många prostituerade är nöjda och lyckliga med sitt yrkesval. Ja, kanske är det så. Kanske det är en myt att en hora inte skulle vara lycklig.

Jag vill vända på alltsammans och säga att sexköparen inte har något ansvar. Då har det heller inte någon betydelse om horan är lycklig eller inte. Sexköparen vet ju inte om den tjänst någon tillhandahåller (och som han är på väg att betala för) är lycklig eller inte. Han har heller ingen skyldighet att ta reda på det och om nu ändå skyldigheten skulle finnas, har han möjlighet att på en kort stund få veta det? Inte ens den mest kvalificerade psykolog har möjlighet att se om en person är lycklig eller inte på en timme.

Det jag har emot prostitution eller på det fokus talet för rättigheten att få bestämma över sina egna kroppar har fått, är inte förknippat med en kvinna eller mans rätt att utöva prostitution. Det är inte pudelns kärna. En prostituerad säljer en tjänst som det finns en köpare till. Och eftersom det handlar om att tjänsten är djupt förbunden med en levande varelse finns Ansvaret med som en viktig del. Vi har arbetsmiljölagar i vårt land som är till för att skydda den anställdas hälsa. Om företag bryter mot dessa lagar blir de straffade. Men den som tillhandahåller eller köper tjänsterna har inget egentligt juridiskt ansvar för att personen som tillhandahåller den mår bra. Ett moraliskt ansvar kan man ha - man skäller t.ex. inte ut kassörskan för att momsen har höjts.

För att det skall bli möjligt att skydda prostituerade behöver det bli lagligt och betraktas som vilket företag som helst. Lönerna blir avtalsenliga.

Min slutliga fråga till er som är sexarbetare och andra som säger att den största delen av prostituerade (för det är så det framställs i olika bloggar) är lyckliga lyder: Skulle ni fortsätta eller börja om ni fick avtalsenlig lön på 20 000 kr före skatt i månaden, med 40 timmars arbetsvecka? Om ni svarar ja på frågan är yrket till för er. Om inte.. ja, då kanske alla behöver fundera över varför kvinnor OCH män väljer prostitution och vad som gör dem olyckliga, själva utförandet eller personer som Lars Aduktsson. Om man inte själv är beredd att arbeta som prostituerad 40 timmar i veckan för 20 000 kronor i månaden, kanske man inte heller skall plädera för andras rättighet att bli utnyttjad av skrupelfria köpare.

Det finns mycket mer att säga om den här frågan, men jag nöjer mig med att ta upp problemet med sexköparens ansvarsfrihet. Att köpa sex är olagligt är inte för att man ser prostituerade som sämre eller för att de skulle föraktas, utan för att ge en signal om att det inte är OK att utnyttja andra människor för sina egna behov utan att ta ansvar för det … som jag tolkat lagens tillkomst. När fokuset i debatten handlar endast om rättigheten att få bestämma över sin egen kropp och om att det är samhällets förakt som gör en sexarbetare olycklig, ger man sexköparen full frihet att köpa vilka tjänster som helst utan att ens bry sig ett uns om människan som tillhandahåller tjänsten. Allt ansvar läggs på alla andra utom på den som köper sex. DET om något ÄR omoraliskt. Inte att två ansvarsfulla personer avtalar om att ha sex med varandra till ett pris som de bestämmer eller bara för att de gillar sex.

Läs även Jinge.se`s inlägg med kommentarer 

Med anledning av den oro och misstänksamhet över att integreringen hindras om det byggs en moské i Skärholmen Läs Ledaren i DN och i SvD. vill jag påminna om den läroplan vi har i Sverige och som lärare skall uppfylla. En läroplan som fostrar framtidens medborgare. I den står bl.a. följande:

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

Lägg speciellt märke till meningen … människor förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald och Medvetenhent om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet …. När då ….

Moderaten Andrea Femrell anser att "bostäder, vägar och annan infrastruktur" måste prioriteras framför en moské. Dessutom kan en moské hota integrationen, hävdar Femrell. Färre svenskar kommer att vilja bosätta sig i stadsdelen, medan moskén kan locka till sig fler muslimer:

"Redan i dag har ungefär 55 procent av de boende i Skärholmen utländsk bakgrund. Med en moské skulle det bli ännu svårare att lyckas med integreringen."

I Kyrkans tidning säger hon dessutom följande:

”Vi måste beakta hur ett moskébygge påverkar inflyttningen och integrationen”, sa Andrea Femrell tidigare i veckan till Kyrkans Tidning. En majoritet av invånarna i Skärholmen är av utländsk härkomst. Ett moskébygge skulle kunna leda till att fler invandrare dras till Skärholmen och därmed försvåra för personer med utländsk bakgrund att komma i kontakt med svenskar, framhöll Femrell.

… kan man inte konstatera annat än att hon ser svenskheten som normen och därmed blir Sverige i hennes ögon monokulturellt (vilket väl till del är riktigt att Sverige är). Det är svenskheten som skall råda. Vad hon mer säger i KT är att personer med utländsk bakgrund inte är svenskar. Men då ställer jag mig frågan - Vilken svenskhet är det vi talar om? Olika kulturer är en del i vår kultur numera och därmed bör det inte vara några problem med integrationen, tycker man - om inte integration i själva verket handlar om att folk skall assimileras. Om man resonerar på följande sätt ser man alla muslimer som icke tillhörande svenskheten, därför att de inte har samma religion som vi. Men många av dem har bott här i åratal och är svenska medborgare. Många är födda i Sverige. De är en del i svenskheten.

För många år sen, i början av min utbildning, talade vi på ett seminarium om att det svenska språket skall bevaras. Jag ställde samma fråga: Vilket svenska språk, det vi hade för tio år sen, 100 år sen eller för 500 år sen. Det svenska språket är det som i dag talas, eller …??

Det är den kultur som finns i nuet som också är den kultur vi lever i. Därför kan vi inte prata om integration i samma innebörd som Andrea Femrell gör och samtidigt ha möjlighet att uppfylla skall-satserna i skolans läroplan.

I skolans läroplan står följande

Förståelse och medmänsklighet

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Om man ser ett hot i att det byggs en moské i Skärholmen för att förorten då kommer att bli betraktad som en invandrarförort delar man upp medborgarna och innebörden är att det är svenskheten som är norm. Men återigen, vilken svensk kultur är det som skall bevaras och När blir en förort invandrarförort. Vilka störs av att det finns t.ex. 90% av dem som har olika kulturer utom dom som har svårt för mångfald och som inte bor i en sådan förort. Om svenskar med svensk bakgrund flyr från förorter med många kulturer, ja då är det något fel någonstans, men inte att många kulturer samlas och kan leva sida vid sida och ihop utan större konflikter. Då är det kanske svenskheten som norm som är felet, där svenskhetens innebörd bara handlar om att svenskar skall vara svenskar - men återigen en fråga - när blir man svensk? Om man inte anses vara svensk om man är född i Sverige, är svensk medborgare, har gått i svensk skola och för övrigt anammar svensk kultur - ja då är väl ingen svensk i vårt land.

Jag skulle önska att alla sätter sig ner och tänker efter - vad är svenskhet? Då blir man nog ganska klar över att den är föränderlig…. och att den är beroende av de medborgare som bor här och de kulturer som finns. Jag förstår inte problemet med att bo i en s.k. invandrarförort. Är det ett sämre alternativ. Det anser inte jag…!

Problemet är inte att många människor med olika kulturer bor på samma ställe. Det är synen på att många gör det, som är en del av problemet….. Vi är EU-medlemmar, vill ha med Turkiet i EU-gemenskapen. Men en del av oss är rädda för en moské…. I Fittja är det den Turkiska Islamiska föreningen som låtit bygga moskén. Carl Bildt talar om vikten att få in Turkiet i EU. Men är EU-gemenskap = vi och dom eller VI. Jag är i nuläget emot ett medlemsskap för Turkiet så länge bl.a. Cypernkonflikten inte är löst. Men hela idén med EU ser jag på ett helt annat sätt, som ett närmande inte ett större avskiljande. Men, jag kanske har missuppfattat saken.

.. att det kommer upprättas ett register för dem som har djurförbud. Oavsett orsak skall de som på ett eller annat sätt vanvårdat sina djur aldrig få ha djur. Även dem som plågar andras husdjur bör komma in i register. De borde också få djurförbud. Vanskötsel är fruktansvärt och det är svårt att förstå att folk inte tar hand om sina djur, att de saknar förmågan att se djur som levande varelse som behöver all omsorg och att de saknar förmågan att inse att djur inte själva kan välja bort sin situation. De är helt beroende av sin ägare…

Som det är nu kan en person få djurförbud i en kommun, men inte någon annan. Märkligt att vissa saker försummas i så många år - de talas om över 20 år som samordningen inte fungerat. Märkligt. Men nu skall det bli av. Det tackar vi alla för, speciellt djuren … 

… har ingenting med att göra vad man anser om människors olika sexuella läggning. Läs AB om att bl.a Petter Wallenberg menar följande i en artikel i AB (Läs även debattartikeln i DN) –Den aggressivitet du uppvisar bottnar i det klassiska skyddandet av den heterosexuella manligheten.

Det är ju struntprat! En manlig kollega för mycket länge, ungefär för 30 år sen tog skamgrepp på mig när jag stod och diskade i personalrummet. Jag vände mig och sparkade till honom på smalbenet, av ren reflex. Han haltade flera dagar och gjorde aldrig om det någon mer gång. Jag är hetero, han var hetero … det handlar inte om läggning utan att man reagerar på något som är integritetskränkande och faktiskt är ett övergrepp.

Per-Ole Träskman, professor i straffrätt, säger:
–Hysén tycks ha reagerat reflexivt på något som ganska uppenbart handlat om ett angrepp mot person. Då har personen rätt att försvara sig. Det är rimligt att detta faller inom ramen för nödvärnsrätten.


 

Jag har hittat två bloggar som jag verkligen vill rekommendera alla som är intresserade av hur det är att vara lärarstudent och sen bli färdig lärare och börja arbeta …. De hamnar på mina favoriter, helt klart. Vi får följa henne från augusti 05 fram till att hon blir färdig lärare i januari 07 Marg goes to Lärarhögskolan . På bloggen Marg goes Teaching berättar hon om sitt jobb som lärare.

Det här sättet läs här att beräkna skadestånd av Trafikskadenämnden är nog det mest absurda jag tagit del av på länge. I en tid då alltfler från arbetarklassen utbildar sig och blir akademiker.

Trafikskadenämnden bedömer ersättningen efter den sociala miljö som barnet växer upp i och gör en beräkning av ersättningen för framtida inkomstbortfall utifrån barnets egna framtidsutsikter. Därmed sätts likhetsprincipen inom svensk rätt ur spel eftersom lika skador inte ersätts lika på grund av familjeförhållanden. Detta är kränkande och orimligt, skriver Caterina Franceschi, som studerat ett stort antal ersättningsfall vid Handelshögskolan i Göteborg.

Vad skall man säga? Detta vittnar om fördomar om arbetarklassens barn…. att de inte trots möjligheter inte skulle utbilda sig, inte heller kunna förändra sin livssituation, som om de vore icke-förändringsbenägna. Det vittnar om fördomar om medelklassen, att de alltid trots möjligheter blir något och får en bra lön.

I vilket fall bör skadestånden inte sättas utifrån en möjlig karriäreffekt

I ett antal ärenden görs beräkningen av framtida inkomstbortfall utifrån föräldrarnas utbildning. TSN har alltså vägt in barnets sociala närmiljö vid beräkningen av ersättning för framtida inkomstbortfall. "Akademikerbarn" får mer i ersättning än "arbetarbarn" även om barnen var mycket små när de skadades. Dessa fall kallas barn med karriäreffekt.

Då är följande alternativ bättre. Det konserverar inte uppfattningar om den framtid man tror en människa har beroende av hennes bakgrund.

Även om schablonerna är omdiskuterade finns det fördelar eftersom de är mer rättssäkra och förutsägbara för både den skadade och försäkringsbolaget.

Läs och förvånas!
Det här kallar jag verkligen att vara fast i tron på en teori om det sociala arvet. 

Ingmar Bergman är död. Jag uppskattade en del av Ingmar Bergmans filmer, men jag kom först i kontakt med Bergman när hans *otäcka* filmer sändes och jag skrämdes av dessa till den grad att det första jag kan säga om honom nu är - Jag skrämdes av Ingmar Bergman. När jag för en stund sen hörde honom själv säga - Jag vill att tittarna skall få en känsloupplevelse, förstår jag varför hans namn förknippas med rädsla hos mig. Han gick djupt ner i människans inre och det skrämde mig under mina ungdoms och tidiga vuxenår. Jag tillhör typen som tror att allt finns på ytan hos de flesta av oss och att vi inte har några dolda gömmor. Men jag var rädd för att de ändå kunde vara så och att min tro var fel. Kanske hans filmer skulle ha haft en varningstext … ses på egen risk och med känslorna under kontroll eller en hand att hålla i. Men då hade hans ambition om att skapa känsloupplevelse gått förlorad. Vissa filmer kan och vågar jag inte se om, även om jag inte tror att jag vid min ålder skulle bli skrämd av dem. De är i vilket fall oförglömliga. Skall se Smultronstället ikväll. Tror inte jag sett den.

Men han bidrog till att filmen blev något annat än den var tidigare och det får vi tacka honom för
…

Genom att läsa om trängselskatten lär man sig mycket om hur politiken fungerar eller skall jag hellre säga politiker. Läs artikeln i DN och bli visa.

På onsdag är trängselskatten tillbaka. Men fjolårets högljudda borgerliga protester har förbytts i ett generat mummel. För att rädda sin politiska trovärdighet hänvisar i dag flera av Stockholmsregionens ledande politiker till drömmen om Förbifart Stockholm. Men det skulle ta 100 år att finansiera den med enbart trängselskatt.

Det är underhållande läsning faktiskt. Det påminner om följande en person sa efter en diskussion vi hade - det här är likställt med att försöka få ner en fyrkant i en cirkel.… Man försöker alltså karva till fyrkanten så den går ner och så tror man att det man har åstadkommit är helt okey och i linje med det ursprungliga. Ja, det är inte bara media som skapar verkligheter som Stikkan Ljungberg säger. Det gör även politiker….

Jag har nog blivit snällare …

Lite iaf.

Update!
Men nu har jag nog blivit elak igen …  

Nu behöver jag inte känna mig som den värsta miljöboven när jag kör min bil. För i dagens SvD står följande om köttproduktionen.

Studien som visar att det är lika skadligt att äta ett kilo nötkött som att köra bil i tre timmar delar SvD.se:s läsare i två läger. Vissa tycker kött är skräpmat medan andra menar att om man lyssnar på råd som dessa hade man svultigt ihjäl för länge sedan.

Jag har inte ätit kött sen sommaren 1990 och har överlevt. Inte heller har jag kört bil så länge heller. Läste en kommentar som sa att han inte behövde ha dåligt samvete längre:

Tack för det! Nu kan jag köra min bil 3 timmar varje gång grannen grillar kött utan att ha dåligt samvete till det.

Ja, så kan man också se det. Vegetarian behöver man inte bli. Jag äter allt annat utom kött. Och det går alltid att dra ner köttkonsumtionen. Det mår även kroppen bra av. 

Nu har jag fått ett argument till för att kunna köra till och från jobbet… och unna mig en trip ut i landet då och då. Jag äter ju inte kött.

Och på onsdag startar ju det här: 

… men kommer det användas i syfte att förbättra miljön eller för att bygga nya vägar. DET är den stora frågan! Och kommer biltrafiken minska i samma grad som under försöket? DET är nästa fråga! Ja, vi får se om det blir lika lätt att få parkeringsplats denna gång. ALLT beror på om kollektivtrafiken förbättras och utökas.

Under HT kommer jag ha många förmiddagspass, så jag får väl åka hemifrån kl. 06.00 … hehe, jag skojar bara! 

… som nådde framgång. Nu är det förnedringsBLOGG som gör det. Ja jag refererar till Familjen Schulman som fått uppmärksamhet i media, bl.a. i DN

Alex Schulman blev känd som den elakaste av de elaka i Blogg-Sverige och hånar sina vänner, sig själv och väl valda kändisar på daglig basis. En form som fått sitt genomslag för att den saknar spärrar. Det kan tyckas infantilt. Men, trots allt: det är underhållning.

Ja och det sa man om förnedringsTV också. Har läst några av bloggarna, men finner dem inte intressantare än någon annans blogg. Men gillar man att läsa när andra förnedras, ja då tycker man säkert att de är bra. Det finns någon amerikansk förlaga - nu har jag glömt vad den personen heter. Han som förnedrar kändisar….

För mig får de regera hela bloggosfären - jag lär iaf aldrig nå någon större läsekrets och därför utgör de heller inte någon källa till avund. Snart kommer några andra som blir regenter. Har sett hur toppen byts ut kontinuerligt…. Det har varit mycket intressant att observera bloggosfärens utveckling under de snart fem år som jag själv bloggat…. det har blivit en bloggboom, som en babyboom. Hehe

Update!
Dessutom spär de på fördomarna om ålder….
när de kallar en 56-åring för tant! För de som kommenterar verkar ju inte fatta ironin.

… till varför båda föräldrarna har beslutsrätt vid gemensam vårdnad, som jag ser det. Båda föräldrarna skall komma överens om ett beslut gällande barnet för att barnet inte skall bli beroende av en förälders vilja. Nu vill regeringens utredare ändra på saken och bara ge en förälder rätt att besluta om skola och vård.

Beatrice Ask tycker det här är ett bra förslag:

Utredningen har tillkommit efter att framför allt psykiatriska kliniker inte kunnat ge barn vård efter att den ena föräldern sagt nej. Nu föreslås att den ena vårdnadshavaren ska få rätt att ta beslut om vården. Men eftersom den andra föräldern behåller vårdnaden har den ändå rätt att få information från vården.

Förändringar sker på basis av fåtal fall. Det är inte bara i det här fallet, utan även inom skolans område. Om 20% är missnöjda så skall allt förändras. Man bortser från det som fungerar och tänker inte på vilka konsekvenser en förändring får för alla. Om en förälder säger nej, ja då måste samtal om nödvändigheten för ett barn att få psykiatrisk vård påbörjas. Istället för att man löser det hela genom att ge en förälder beslutsrätt. Det är inte alltid den som har beslutsrätt som tar de rätta besluten. Många gånger behöver man vara två eller flera för att komma fram till ett rätt beslut.

Om en förälder anser att barnet skall gå i en speciell friskola, kan inte den andra föräldern förhindra detta - även om detta strider mot dennes uppfattning om skolgången. Det kan leda till att barn utan att själva har valt detta kommer in i olika trossystem som de senare i livet kanske väljer bort. Då talar jag inte endast om religiösa friskolor.

Jag kan inte se att det här förenklar tillvaron, utom för den som har beslutsrätten. För den andra föräldern + barnet/barnen kan denna förändring snarare försvåra tillvaron. Det problem som uppstår för psykiatriska kliniker måste kunna lösas på annat sätt. 

Vad gäller rätten för boendeföräldern att flytta var som helst i landet är jag lite osäker på när det handlar om gemensam vårdnad. Tänker man här verkligen på barnets bästa …. Boendeföräldern kan ju flytta till ett ställe där den andra inte har möjlighet att få jobb. Konsekvensen kan ju bli att barnet inte får träffa sin andra förälder mer än några gånger om året, om någon flyttar från Skåne till Abisko. Möjligen är det här ett förslag de har lagt för att underlätta för att få igenom sin arbetsmarknadspolitik. Om man förändrar detta, kan ingen hävda att de inte kan ta något jobb på annan ort på grund av gemensam vårdnad. Genialt!?

Har ingen personlig relation till honom eller andra författare, bara till deras verk … men vissa personer finns i tillvaron och varje gång blir jag lika förvånad, ibland bestört, när jag läser om deras död. Lars Forsell har avlidit. Det känns konstigt. Han skall inte vara död, han skall leva, vara en del av livet. Det bästa med författare och poeter är att deras livsgärning finns kvar. På så sätt kommer de alltid fortsätta leva. Lars Forssell kommer alltid leva kvar… Men rubriken känns fel!

När man läser om vilka problem folk har i Europa som det rapporteras om varje dag i DN, översvämningar i Storbrittannien och värmeböljor i Bulgarien, Ungern, Grekland m.fl. så känns vårt väderläge just nu som rätt skönt faktiskt. Det känns bäst att vara i Sverige just nu….iaf norr om Småland. Hellre solfattigt och molnigt och regnigt än eländet i många av Europas länder. OK, kan många säga - du har varit på Rhodos i tre veckor - fått din sol. OK, jag håller med, men Rhodos var en av de få platser som klarade sig undan skogsbränder mm. Hett var det, men inte nära katastrofläge. Inte när jag var där! Efter en vecka med normala temperaturer och det två dagar före min avresa temperaturen började stiga uppåt igen, så kändes det - Nää, nu vill jag åka hem! Nu orkar jag inte mer … Inte en gång till med temperaturer över 40 grader. Det är på G igen. Det befaras bli 45 grader i Athen senare under dagen. Elavbrott orsakas av att ACn används för fullt, folk dör.

Det är verkligen inget riktigt behagligt väder någonstans … men jag föredrar vårt! Men visst, så fort det blir en blå lucka i molntäcket går jag ut och drar ett djupt andetag av välbehag över att känna solen …

… men när det gäller debatten mellan Ulveus och Strömstedt har jag det inte. Det är en svår fråga och vad en äkta religionsfrihet egentligen innebär, ja, som jag ser det, verkar det som om det blir ett dilemma vad man än tar ställning för. OK, det blev en åsikt iaf, men inte något ställningstagande.

… på att grannens katt är fullständigt galen.

För det första skrämmer han slag på mig när han sitter utanför och tittar på mig när jag är inne i rummet (om detta hade varit första gången, så hade jag onekligen trott att jag sett i syne, ni kommer väl ihåg första gången - Det var katten!) och för det andra kan han ju trilla ner.. det är tre våningar upp och han sitter som om det vore fast mark… Lät honom vara, för några häftiga rörelser vågar jag mig inte på, men lämnade dörren öppen och då hade han hoppat ner på golvet. Var inne hos mig en stund, men blev så rädd för dammsugarendosan så han gick ut igen …så skulle jag flytta på en blomma, för han satt och luktade på en som stod farligt nära kanten och då blev han rädd för att det råkade skramla till och hoppade upp på räcket till närmaste grannen för att gå in till sig igen och PUH han var nära att ramla ner men klarade sig. 

Jag var ute för att påkalla grannens uppmärksamhet, men … det var mörkt och tyst.

Rena spökkatten

… hur man känslomässigt överlever en sådan sak .. få sin man mördad efter att precis ha gift sig med honom. Här… Det är väl samma sak om man är sambo eller något liknande. Jag tycker det räcker att en nära anhörig dör i hjärtinfarkt … men bli mördad. Jag har svårt när kollegor dör … så hur överlever man en sån förlust det innebär när någon mördas. Och de som förlorar sina barn .. !!!

Med anledning av folkpartiets reaktion emot att införa registerkontroll även inom frivilligorganisationerna, därför att de inte vill bedriva hetsjakt, samt inte få färre män som söker sig dit, vill jag säga att inom förskolan kontrolleras både män och kvinnor. Det borde i så fall vara färre kvinnor som söker sig till förskolan. Det har alltid varit få män inom förskolan och det har säkerligen andra förklaringar. Den som inte är pedofil och känner sig kontrollerad kan ju vara lugn. Jag är för egen del inte ett dugg rädd för att någon skall tro någonting. Vill de kontrollera mig, så får de göra det …Det är bara bra med den typen av kontroller. Nu är jag iofs ingen man, men det finns faktiskt kvinnliga pedofiler.

Jag förundrar mig iaf över att det inom vissa områden finns en rädsla för att bedriva hetsjakt om man inför kontroller, men inte inom andra…. Kan någon svara på varför det ofta tas upp när det gäller sexuell läggning. Är man rädd för att bli anklagad för diskrimering eller så?

De har byggt om IKEA i Kungens Kurva … Det har blivit lite av lustiga huset med alla upp- och nergångar, men det har blivit mycket inspirerande att gå runt där nu än tidigare och någon dålig kvalitet på möblerna är det inte heller (i stort sätt). Det mest inspirerande är att gå runt på sängavdelningen. Tyvärr får man det aldrig så fint och mysigt, men kanske bättre i allafall. Sugen på att köpa en ny säng får man, men mitt sovrum kan nog inte inrymma ett möblemang som jag helst skulle vilja ha. OM det vore fyrkantigt skulle det nog kunna gå. Har iofs två sovrum, men det ena är i anslutning till balkong och kök och inte lika vilsamt eftersom det är lyhört. Dessutom blir det kallt på vintrarna.

Nåja, man kan inte få allt, bara bättre och det är gott nog.

IKEA är i varje fall ett billigt alternativ. Mycket på grund av att man får montera möblerna själva. I de flesta fall går det bra även om det är lite pill, stön och stånk. Gjort blir det till slut iaf. Jag har dessutom köpt en verktygslåda som är bra, en sån där i vilken man kan byta ut skruvmejselplupparna … bra handtag mm. som ger en kraft.

Annars är jag inte så händig - klarar inte av att borra eller sätta upp något på väggar eller så. Det får andra göra om det skall bli till. 

Sol blev det, en hel dag men sen har det mest varit rusk. Läser, skriver och fixar lite hemmavid.

I världen händer saker, flygolyckor, explosioner, brutalt övervåld och mord i Bulgarien mm. mm. Det dåliga vädret är en fis i betydelse om man jämför med allt elände som händer. Folk åker utomlands för att ha en skön tid och för vissa slutar det i våldtäkt, överfall, rån eller senast i mord. Researrangörerna menar att det inte är värre i Bulgarien än på andra ställen. Andra vittnar om motsatsen. Inte ens på de *värsta* ställena runt Medelhavet är det som på Sunny Beach.

Grekland anses dock vara ett av de få länder där man är relativt trygg. Detta förklaras med den heder som råder där. Men man skall vara försiktig även där … överallt skall man vara det. Många gånger skapas en skenbar trygghet därför att något anordnas av arrangörer. Känne nog så själv ibland. Men under den tid jag var på Rhodos hörde inte någon av sig. Vad som helst kan hända utan att researrangörerna kan göra någonting åt saken. Man är ju en fri människa, och skall inte beskyddas på så sätt att någon håller koll. Ett visst ansvar har de dock… självklart.

Och ja, jag har varit med om ett flertal tillfällen då reseledarna varnar för vissa saker. T.ex. att man inte skall gå ensam genom nationalparken i Athen när det blir mörkt … likaså bör varningar ske gällande resor till Bulgarien.

Även om det händer otäcka saker, så har vädret en förmåga att få en nedstämd ändå. Har det något med det biologiska att göra kanske…

… i en kvart!

Alltid något!

Får njuta av den på annat sätt - genom att blunda och drömma mig tillbaka!!! 

.. är något helt annat än frihet under andras kontroll (UAK). (med anledning av en artikel under DNdebatt här och här ). Om du gör si och så, låter vi dig vara. Om du redovisar vad du gör och lyder, så blir du fri… då låter vi dig vara ifred. Om du gör som vi vill, så ger vi dig en bonus på några tusen, speciellt om du gör det på den korta tid som vi bestämmer…. Om vi tar bort alla valmöjligheter, så ger vi dig din frihet. Det är absurt… att i sådana fall tala om frihet. Det ÄR kontroll och inget annat och en signal om att duktighet enligt andras godtycke premieras.

Frihet under personligt ansvar innebär bl.a. att man upprättar ett kontrakt genom förhandling. Jag åtar mig att uträtta det och det, mot att du ger mig en motprestation som står i paritet med det jag har utfört och tvärtom.

Därför bör inte språkundervisning i svenska vara ett obligatorium, utan ett avtal mellan de som kommer hit som flyktingar och Sverige som nation. Den som inte vill lära sig svenska (vilket inte kan vara så många) skall ha rätten att låta bli. I sinom tid kommer iaf personen vilja lära sig…. och om inte, så måste det vara den enskilda personens eget val. Möjligheten skall finnas, men inte tvånget och absolut inte någon bonus för den som lär sig snabbast.

Var sätter man gränsen för snabbt och VEM är kvalificerad till att avgöra det och hur mycket svenska skall en flykting kunna. Däremot kan det vara många som inte snabbt kan lära sig ett nytt språk. Ordet Flykting står för en individ som oftast har traumatiska upplevelser med sig i bagaget. Som pedagogiskt kunnig så vet jag att det inte är möjligt att lära sig någonting nytt när man är känslomässigt involverad i obearbetade händelser.
Jobb och språkundervisning skall erbjudas, självklart, men för dem som har dessa traumatiska upplevelser med sig bör först och främst få hjälp med dessa och få bidrag under tiden. De som inte har det, vill nog inget hellre än att få jobba istället för att sitta på en flyktingförläggning i åratal.

Ännu en gång saknas insikt…..

Män och kvinnor skall jobba, lära sig svenska så fort som möjligt och barnen skall vara på dagis eller i skolan utan att få möjlighet att vara nära sina föräldrar. Hur går det för barnen om de inte har någon vuxen de känner under dagens lopp och inte förstår vad som sägs…. Hur löser man detta? Det talas om bemanningsföretag. Varför inte fråga flyktingar vilka kunskaper de har, vilka yrken de hade och vilken utbildning de har. Vad kan de bidra med och få lön för det. De som är och har varit lärare kan vara med i skolan t.ex. …

Varför tänker man inte avtal, frihet under personligt ansvar, valmöjligheter utan tänker obligatorium och bonus som är traditionella kontrollmedel. 

Sedan jag kom hem för en vecka sen är det idag den finaste dagen. SOL nästan hela tiden. Passade på att tvätta fönstren så nu ser jag balkongen inifrån klart och inte genom en tunn vit hinna. Ett getingliknande flygfä hade kommit mellan fönstren och jag orkade inte se den dö där inne. Och när jag väl särat på fönstren, ja då kunde jag lika gärna tvätta dem.

Har även suttit och funderat på några inlägg angående ämnen på DNdebatt och på hur jag skall lägga upp mitt arbete. Har börjat skriva, men har fått tips om inlägg gällande högskolemässighet. Dem måste jag läsa först. Men idag är det lördag så det har blivit funderingar alltså. Kanske jag skriver något innan middagen! Vi får se.

Fler soliga dagar tack!
Man blir på så gott humör! 

I förrgår bakade jag muffins som inte blev så bra. Inatt bakade jag en sats till, som blev bättre… riktigt goda faktiskt, luftigare och med mer fyllning. Men höga får jag dem inte. De höjde sig i ugnen men sjönk ihop när jag tog ut dem. Attans! Men, de smakar gott! 

Med anledning av dagens artikel på DNdebatt, och Vi kräver inte ett liv i lyx,

Regeringen ger dubbla budskap. Å ena sidan säger Leijonborg att studier skall vara en heltidssysselsättning och menar att kraven skall öka, t.o.m. att kurslängder skall kortas. Å andra sidan säger Anders Borg idag att studenter skall arbeta under sin studietid. Det HÄR går inte ihop.

Jag blev en bättre forskare, då jag började undervisa under doktorandtiden. Eftersom jag då kunde tillämpa mina erfarenheter av undervisning på min forskning. MEN, det är inte säkert att jag blivit en bättre student om jag varit tvingad att jobba under terminerna…. då hade jag inte hunnit studera eller inte gjort ett bra jobb. Nu hade jag inget val, för det fanns inga jobb.

Vi måste göra ett val - antingen att se alla studier som människor väljer att göra som värdefullt eller att se studier som något exklusivt som endast de som har pengar eller är som jag - en person som avstår från allt under så lång tid. Men vi kan inte både se det som värdefullt i ett större sammanhang OCH som något exklusivt. Regeringen bör alltså bestämma sig och framför allt vara överens inom den. 

Update!

Gjorde ett fel vid en ändring så det mest av det jag tidigare skrivit försvann…

Har många gånger varit mycket tveksam till Tännsjös synpunkter, men när det gäller ensammas rätt att få inseminera, håller jag med honom till 100 procent. Läs här Det är bra att diskrimineringen mot ensamstående i vårt samhälle tas upp för diskussion. Jag har själv många gånger talat om den, men blir sällan trodd…. Rätten att få välja finns egentligen inte vårt samhälle även om det är så på pappret. Det finns en norm som de flesta följer och de som av olika skäl inte når upp till den eller väljer ett alternativt sätt att leva märker hur stark denna norm verkligen är. Efter ett liv utan egna barn, har jag mött de flesta fördomar mot mig som kvinna…. aldrig har jag lagt skulden på den enskilda individen som verbalt och icke-verbalt ger uttryck för dessa, utan snarare att det är normen som fyller upp tillvaron till den grad att man inte har möjlighet att se den om man inte står utanför den. De flesta tar tyvärr detta som en anklagelse, vilket det inte är. Bara ett försök att få folk medvetna om att alla har samma värde, vilket liv de än väljer. Och att barn inte garanterar vare sig självuppfyllelse, mognad eller altruism. Detta når man ändå och frågan är om barn skall vara ett medel att uppnå detta. Inte heller att barn ger en person känslan av omsorg, utan att det är barnet som väcker den vi alla har med oss från början. På alla områden märks detta att ensamhet inte är godtagbar…. Kvinna = Egna barn, Barn förutsätter en make … men, det finns många ensamma mammor som har en känd far, men som aldrig visar sig. Vad är det egentligen för skillnad - rätten att som ensamstående alstra barn på *naturlig* väg eller genom insemination. Barnet är ett eget liv och har rätt att bli älskat, även om det är av en förälder. Många barn med två föräldrar har det inte alls bra… två föräldrar garanterar inte ett lyckligt liv för ett barn … Eller hur?

Nu är jag hemma igen efter tre sköna veckor på Rhodos med en STOR SOL lysande över mig hela tiden. Ibland har jag varit inne på DNdebatt, men avhållit mig från att ha synpunkter, men det har varit svårt…. men har jag semester så har jag. Stängde jag bloggen så skulle den vara stängd. Har skrivit om resan på en annan blogg… lägger in bilderna just nu. Hur det var att inte ha datorn, 24 timmars internetuppkoppling osv. Semester! Det var rätt jobbigt första veckan att varva ner, men sen gick det bra. Och nu känner jag mig riktigt utvildad. Mer än när jag har sju veckors semester och är hemma. Utlandsresor är alltid bra för själen och ett stimuli för intellektet. Har läst massor av skönlitteratur för första gången på länge. Ett sätt att låta intellektet vila. Tolv böcker läste jag ut…. Inga faktaböcker…. Och tänk att se havet varje dag, höra vågorna, se solen glittra och speciellt se den gå ner bakom Turkiets berg…. Härligt
Lite jobb blev det - kurs i grekisk konversation

Det känns bra och riktigt roligt att vara hemma igen och det kliar i fingrarna över att få börja på det kompendium som kommer handla om Vetenskapligt förhållningssätt… Fyra veckor har jag på mig, en vecka från vårterminen och tre veckor från höstterminen.

Hittade detta på en av de första vandringarna i Rhodos stad…. Just det!!!

Geia sas 

Gör ett uppehåll i den här bloggen och hänvisar dem som besöker min blogg att klicka på länken nedan. Åker inte förrän i slutet av veckan, men känner inte för att skriva något här på ett tag. Det känns lite som ett jobb och snart har jag semester … Härligt!

Tre veckor på Rhodos 

Ni får inte se min rubrik så allvarligt menad, men efter att kört till Coop, handlat, suttit och ätit en banan och druckit Loka-vatten i bilen som skuggades någorlunda av ett träd, så är inte Maran något jag ens i min vildaste fantasi funderar på att genomföra. Vet inte om jag skall beundra eller beklaga dem som riskerar sin hälsa med att vara med på Maran i den här värmen. Men jag beundrar själva prestationen att springa ett Maratonlopp. Han som sprang det från början, han dog väl av utmattning, väl. Hetta är väl för mycket sagt - hetta är när det blir över 40 grader i skuggan (36 grader fuktig värme i Sverige). Men det räcker gott och väl med nästan 30 grader torr värme om man skall springa i flera mil.

Kul med Ostindienfaran Göteborgh….
Vilket mottagande - det var så jag fick tårar i ögonen! 

Detta ämne tas upp på DN-debatt och jag ansluter mig till att det skall bli möjligt.

Det är dags att ge elever i grundskolan och gymnasiet möjlighet att kunna ompröva sina betyg. Det är en allvarlig brist i rättssäkerheten att den möjligheten inte finns i dag. Elever riskerar att inte våga uttrycka sig fritt i skolan om de tror att följden kan bli sänkta eller låga betyg. Kriterierna för betygssättning behöver bli mer kända bland eleverna.

Jag ser det som en självklar rätt att elever inte skall behöva tro att deras åsikter har något med betygssättningen i ett ämne att göra. Det skulle även bidra till att lärare äntligen fick chansen att visa att betyg inte sätt så godtyckligt som man kan tro, eftersom bedömningsgrunderna skulle bli kända. Ju större krav på kända bedömningsgrunder som höjs desto mer tydliga måste vi lärare bli med att formulera hur vi bedömer.

Fick idag se pressmeddelandet som Lärarförbundet sänt ut om vad två utredningar om skolan fått fram. I SvD finns en artikel publicerad den 31 maj, om Medias skolbild.

Skolorna skildras överdrivet negativt av massmedierna, och den negativa mediebilden används för politiska syften, hävdar Lärarförbundet, Sveriges elevråd (Svea) och Lärarförbundets skolledarförening.

Efter fem dagar har ännu ingen kommenterat artikeln, men jag är glad för att SvD ändå tagit in den. Positiva röster från LHS kom inte ens in. I DN finns Lärarförbundets undersökningar inte ens nämnda, såvitt jag kan se. I aftonbladet är Björklund arg på Lärarförbundet läs här!
Han säger:

Lärarförbundet står socialdemokraterna nära! Det är inte lärarna som tycker så här! dundrade Björklund i radion i går morse.

Enligt undersökningarna som bl.a. Lärarförbundet har gjort kan man läsa bl.a. följande:

Det är ett positivt klimat i den svenska skolan idag. Åtta av tio elever trivs och 80 procent av lärarna anser att eleverna får goda eller mycket goda kunskaper. Men vi möter en bild av en skola i kris, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz.

Jag förstår inte vilket politiskt syfte som gagnar denna svartmålning, som väl de flesta inom skolans värld är väl medvetna om, men allmänheten aldrig får ta del av. Det vore bättre om alla samlades om att få bort de brister som finns i skolan, istället för att utmåla en skola i kris.

Medias svartmålning av skolan beklaglig, inte minst med tanke på dem som vistas i den:

Negativa konsekvenser för lärare och elever
Undersökningarna som presenterades vid presskonferensen visar att elever, lärare och skolledare känner sig drabbade av den bild som målas upp i medierna. För lärarna är det enligt Eva-Lis Preisz en viktig arbetsmiljöfaktor att skolan beskrivs som ett så stort problem.
- Vi tappar arbetsglädje och känner inte så stor stolthet som vi borde, säger hon, och får medhåll av Josephine Bladh som anser att eleverna har liknande upplevelser.

- Vi elever framställs som jubelidioter som inte tar något ansvar och inte kan någonting. De flesta elever man frågar svarar att bilden i media är mycket orättvis. En av dem sa ”jag har inte känt igen mig en enda gång i det som beskrivs som den kaotiska skolan”, säger hon .

Personligen upplever jag svårigheter med att få andra att inse att det är en svart mediabild. De flesta jag kommer i kontakt med som inte har anknytning till någon skolform, som elever, studenter eller lärare, har denna svarta bild.  Och när motsatsen kommer fram får den en undanskymd eller ingen plats alls i media.

Man kan inte förändra en skolform i grunden på basis av 20%, men däremot arbeta för att även dessa 20% kan finna ro och glädje i skolan. Varför slå sönder tillvaron för 80%?

__________________________

Ur artikeln i SvD

Under valåret 2006 skrevs ett 40-tal inlägg på Dagens Nyheters debattsida om skolfrågor, och ingen var positiv. Skolminister Jan Björklund har själv skrivit ett 20-tal artiklar på debattsidan de senaste fyra åren, påpekar organisationerna bakom medieundersökningen.

Att jag inte hittar något skrivet om undersökningarna i DN kan här få sin förklaring. 

… än att avbryta matchen. Ett av de mest hedervärda beslut man har tagit i idrottsliga sammanhang, i vilka visst allt går för sig. Men nu blev det stopp. Majlards svar på domarens beslut och på läsarnas reaktioner är huliganlikt. Om en student skulle komma in och klappa till mig, skulle jag naturligtvis inte fortsätta mitt seminarium utan avbryta det. Om några av mina studenter ansett att det hade varit fel av mig, hade de visat bristande respekt för mig…

Vissa gillar hårda tag och fajter i idrottsliga sammanhang, men det hör faktiskt inte hemma…

Tänk på saken Majlard! 

Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson med flera säger i DN och följande när de talar emot äkenskap mellan samma kön: Bevara nuvarande lagstiftning där äktenskapet mellan en man och en kvinna är den enda familjeform som värnar barnen och bygger sitt resonemang på en fransk utredning som bl.a. slår fast följande:

Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

De avslutar artikeln med följande förhoppning:

Vi hoppas att vår regering och riksdag ska ta till sig den franska utredningens resonemang, och se till så att en djupare analys av frågan görs även i Sverige - i synnerhet utifrån ett tydligt barn- och framtidsperspektiv.

Ensamma föräldrar som inte har ingått äktenskap värnar alltså inte om barnen….??? Jag frågar mig också om att en analys som utgår från och fastslår gamla traditioner som man vill konservera är speciellt djup. Inte heller är den spceciellt framåtriktad heller, snarare bakåtsträvande.

Jag visste inte att äktenskapet fortfarande skall ses som endast reproduktion.
Det är rena medeltiden… 

Läs ledaren

… att man skall bli betraktad som en negativ nisse för att man inte köper saker och ting utan faktiskt problematiserar en del. Jag har lärt mig tillräckligt mycket både teoretiskt och praktiskt för att inse att saker och ting inom skolan inte bara kan lösas bara för att man vill det och att det är mycket man måste ta i beaktande och mycket skall till innan man kan säga - Det här fungerar. Det är barn det handlar om och man kan inte se bagatellartat på att utanförskap kan bli en konsekvens för de barn som inte vistats i förskolan eller inte haft lusten att lära sig läsa eller att vissa barn känt sig tvingade men inte mogna.

Ett av skolans problem är ju just att sådana här modemetoder skall gälla över hela linjen, metoder som tycks fungera här-och-nu, men som kan få konsekvenser inom andra områden… Varför ha så bråttom. Vissa saker behöver ta tid just därför.

Frågan är också om den initiala läsinlärningen skall ligga på förskolans ansvar?? En annan fråga är om förskolan är rustad för att klara av det utan att det blir problem längre fram? I så fall på vilket sätt är den det.. Hur många år behövs för att all personal skall vara utbildad i det här sättet att arbete. För det är en förutsättning… Vilken vinst gör man … och vilka är förlusterna? Och om det går jämt upp, varför inte låta barnen lära sig genom leken det dom är mogna för att göra, vilket kan ligga långt ifrån läsinlärning, men som ändå kan bygga grunden för den och i enlighet med ZPD om man väljer att använda sig av Vygotskijs tänkande eller vilken grund man än nu väljer att ha.

Jag har inga svar på de här frågorna och det är därför jag inte köper det här … Om man förändrar någonting på ett håll får det konsekvenser på ett annat håll, positiva eller negativa … och det är väl ändå något man måste ta i beaktande.

…. med att låta barn genom leken lära sig läsa som Björklund tar upp som förslag. Läs här!

En avsevärd risk är att det inte blir någon lek, utan att pedagogerna kommer ta det här på allvar, för att inte tala om föräldrarna. Det finns även barn som inte går i förskolan och hur kommer då läsundervisningen i skolan bli om majoriteten av barnen redan kan läsa då de börjar i första klass. Om inte alla barn har lärt sig läsa när de börjar skolan behöver läsundervisningen individualiseras och problem kan uppstå med en känsla av utanförskap hos dessa barn eller att de barn som kan läsa känner tristess över att få vänta (om läraren väljer att ha en gemensam läsundervisning).

Pedagogiska metoder som uppstår och har karaktären av att lösa alla problem är något som jag är skeptisk emot. När det gäller leken bör den så långt det är möjligt vara fri och helt klart i linje med vad barnen själva väljer att använda den till för lärande…. Inte i alltför hög grad styras av den vuxnas intention att så snabbt som möjligt få barnen att lära sig det den vuxna vill att barnet skall lära sig. Den vuxna skall vara med, men följa det lärande barnet använder leken till. Jag vänder mig emot hans uttalande om att man skall utnyttja barnens lekfullhet och lust:

Jag är medveten om att det är ett kontroversiellt ämne, men det handlar ju inte om att barn ska sitta i bänkar och böja tyska verb utan att utnyttja de små barnens lekfullhet och lust, säger han. 

Barns lekfullhet och lust skall inte utnyttjas utan stimuleras i linje med vad barnen själva väljer att använda den till. Om personalen tar tillfället i akt att få barnen att lära sig läsa, kommer sannolikt detta sprida sig som en vetskap hos alla barnen och kan då upplevas som något tvingande. - Det är så här vi gör …

Angående själva språkutvecklingen, dvs. när det skrivna ordets innebörd är i överensstämmelse med den förståelse barnet har av ett begrepp eller ett ord vill jag också ta upp. Något som de lär sig genom att använda orden i ett sammanhang. Frågan är om små barn har nått den utvecklingen så att förståelse uppstår eller om det helt enkelt bara blir att de lär sig ord utantill utan att förstå dem. Frågan är om det gynnar utvecklingen om barnet först lär sig ordbilden och sen förståelsen eller om det gynnar utvecklingen om barnet känner igen ordbilden när förståelsen uppnåtts genom det talade ordet i det sammanhang det används i. Det här med att genom leken lära barn läsa i förskolan behöver forskas ordentligt kring innan man genomför det. Men enligt de forskare som uttalar sig i artikeln så är det en god ide att vänta med att lära sig läsa.

Vill ta upp Vygotskijs teori om begreppsbildningen, men det är sent och jag behöver utveckla detta mer ingående.

Jag bytte ställning och tyckte jag såg en katt springa förbi ovanför datorskärmen. Nästa gång jag tittade var det tomt. Jag har ingen katt, men har haft och känner igen en katt som svischar förbi. Men, Ingenting och jag försökte framkalla samma skugga. Men icke. Helt plötsligt såg jag en katt springa in i mitt vardagsrum. Jag reste mig, gick fram till dörren och katten stelnade, rörde sig inte ur fläcken och stirrade rakt i mina ögon. - Vem är du, sa jag och trodde knappt mina ögon. Jag öppnade ytterdörren och sa till katten att gå ut. Men han rörde sig inte. Till slut började han röra sig framåt och sprang snabbt förbi mina ben. Jag följde honom och han smet ut genom balkongdörren. Eftersom han liknade min gamla katt fick jag för ett ögonblick en liten fruktan om att jag såg i syne. Tänkte att jag suttit för länge framför datorn. Speciellt eftersom jag inte såg röken av någon katt ute på balkongen och bor på tredje våningen.

Men det var grannens katt, som kommer över till min balkong genom en liten öppning längst ner. Jag ringde på och frågade: Har du katt? Hon utbrast - Nej, men har han smitit över till dig igen!

… att all kabinpersonal inom SAS upplever arbetsmiljön som dålig. Läs! Men nu är det ju inte så att en del av personalen skall må bra och den andra inte. All personal inom ett företag skall uppleva sin arbetsmiljö som bra … Att vara ung är en sak, medelålders en annan och det bör ett företag också ha i beräkningen eller skall alla över en viss ålder pensioneras eller anses göra något de *klarar av*, t.ex. vara utan mat. Men unga kanske inte alla gånger tänker på att dålig arbetsmiljö under unga år visar sig senare i livet. Men, tyvärr är det nog så.

Läs pressmeddelandet om att regeringen inte längre utser personer till högskolans styrelser som har politiska uppdrag om de inte själva vill ha dem. På så sätt minskar politikernas inflytande. Bra eller dåligt? Det beror på vilka frågor politikerna behåller att besluta om.

är det osedvanligt många som tycker till och är därmed värderande gällande vad som är en bra utbildning och vem som är en bra lärare. Min undran är om utbildningspolitiken skall grunda sig på politikernas personliga åsikter? Jag läste följande i en folkpartistisk blogg med rubriken Bra att Lärarhögskolan läggs ner:

Nu kan de kvasivetenskapliga bollhavet bli en kvalificerad akademisk utbildning.

En akademisk utbildning har till uppgift att få studenterna att inse att något som strider mot ens personliga värdering, omdöme eller tyckande, inte behöver vara kvasivetenskap, utan helt enkelt bara ett annat sätt att se på saken, en annan i det här fallet annan pedagogisk inriktning. Inom en akademisk utbildning är det viktigt för studenterna att inse att de får ha kvar sina personliga åsikter, men inse att det är att tycka dom gör, inte att deras personliga åsikt står för en sanning som går att generalisera. Därför skall värderande inslag i examinationer mm. motverkas.

Bloggarens kommentar innehåller enligt min mening en motsättning….

En lärarstudent skrev i en annan blogg att lärarutbildningen inte skall bli mer akademisk utan mer praktisk.

Min uppfattning är att lärarutbildningen skall bygga på vetenskaplig grund och att studenterna i allt vad de företar sig har en vetenskaplig hållning. Därmed är min uppfattning i linje med högskolans syfte. Min personliga åsikt är att man blir en bra lärare om man i sitt yrke har ett vetenskapligt förhållningssätt och att alltid i relationer med andra försöka hålla sina egna uppfattningar om något under kontroll. Därmed inte sagt att alla andra som tycker något annat har fel. Vi har helt enkelt bara olika värderingar om vad som är en bra lärare. Därför utgår jag istället alltid ifrån frågorna - Vad innebär det att vara lärare i dagens svenska skola och Vad säger läroplanen? För att på så sätt i största möjliga mån motverka att min personliga åsikt vad som är en bra lärare blir styrande.

Jag ser fram emot sammanslagningen mellan LHS och SU, men eftersom jag som lärarutbildare är en del av verksamheten och än så länge känner en stor osäkerhet om hur det kommer bli, vill jag endast säga följande:

SU behöver LHS lika mycket som LHS behöver SU när det gäller organiseringen av lärarutbildning. Det är inte så att SU sitter inne med all kompetens om den. Leijonborg menar ju att det är främst forskningsanknytningen som är vinsten. Vi tar med oss en hel del in i SU och jag hoppas att vi kan dela med oss. Vi kommer samarbeta med den SU-personal som snart kommer bli våra kollegor och det ser jag fram emot. Den syn som t.ex. den pedagogiska institutionen på universitetet har på pedagogik är värd att ta tillvara. Dvs. en mer vidgad syn än enbart med inriktning på skolan som LHS kanske har präglats av, även om detta avsevärt har förändrats under de senaste tio åren. Men även det omvända gäller.

Den här sammanslagningen ser jag som fruktbar för både högskolan och universitet. Men än är det osäkert hur det kommer bli, så jag släpper frågan just nu. Lars Leijonborgs besked är ju:

Jag ska inom kort tillsätta en utredare för lärarutbildningen som ska utreda hur utbildningen ska förändras, säger Lars Leijonborg.

Detta kommer få konsekvenser för båda lärosätena…. 

Alexandra Ehring, ordförande i Lärarhögskolans studentkår, är rejält bekymrad över den kommande flyttkarusellen. I nuläget kan hon inte förstå hur kvaliteten på utbildningen ska kunna bli bättre.

- Vi har inte sett några exempel på kvalitetshöjande förslag ens inom forskarutbildningen. Och ännu mindre när det gäller grundutbildningen, suckar hon.

Vi får se hur det blir!

Kabinpersonalen har visat att de behövs. och strejken fortsätter även idag. En paus görs i förhandlingarna. För OM, de nu endast är där för att servera kaffe som vissa tror så skulle ju planen kunna lyfta ändå och passagerarna få ta med sig kaffe själva från serveringen på Arlanda eller någon annan destination.

Arbetsmiljö- och arbetstidslagen gäller alla, oavsett lön eller yrke och såvitt jag vet har den inte ändrats. Innebörden i den att man har rätt till fem minuter rast varje timme eller en kvart under tre timmar eller 30 minuter efter fem timmars arbete. Det är ju därför vi har kafferaster. Det är inget som arbetsgivaren ger oss, utan baseras helt enkelt på en lag som denna måste följa. På pappret står det att kabinpersonalen har lunch 1,5 timme, men det är från att fasten-seat-belt har slocknat tills de skall lyfta igen. Det säger sig själv att det inte blir mycket tid kvar.

Oavsett vad man tycker om SASs kabinpersonal, att de tjänar så mycket att de får stå ut eller att de inte är speciellt artiga och trevliga eller att de kan byta jobb och de inte accepterar att få knipa och inte få äta, eller att de är för gamla …. så gäller lagen. Jag skrev igår att SAS personal alltid behandlat mig väl då jag arbetat med att komma över en svår flygrädsla. Men raderade det, då jag tänkte att mina erfarenheter inte har någon betydelse i sammanhanget. Även dem jag ev skulle ogilla anser jag skall ha samma rättigheter. En bloggare talade om Maslow och även om han inte direkt tillhör min favoritteoretiker, så ligger det något i att om inte basbehoven blir tillfredsställda fungerar ingenting på den behovstrappa hans teori bygger på.

Inom arbetsmiljölagen står:

2 § 

Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs. […]

2a §

Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.  […]

Det är väl uppenbart att kabinpersonalen på SAS inte mår bra och då blir arbetsmiljön dålig. En god arbetsmiljö måste basera sig på personalens upplevelse av denna miljö. Det är då arbetsgivarens skyldighet att vidtaga alla åtgärder… Delar i arbetsmiljölagen kan avtalas bort, men inte, som jag uppfattar den, att det orsakar ohälsa hos personalen.
Inom ramarna för arbetstidslagen står det om raster:

Med rast menas ett längre avbrott i den dagliga arbetstiden, t.ex. en lunchrast. Under rasten får arbetstagaren fritt förfoga över sin tid och kan lämna arbetsstället. Rasten räknas inte som arbetstid. Arbetstagaren ska ha en rast senast efter fem timmars arbete. Lagen anger dock inte hur lång rasten ska vara men allmänt kan sägas att om det bara finns en rast under arbetstdagen bör den inte understiga 30 minuter. 

Om det är nödvändigt får raster bytas ut mot så kallade måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Arbetstagaren blir då kvar på arbetsplatsen och äter där. Det är med hänsyn till arbetsförhållandena, sjukdomsfall eller andra händelser som arbetsgivaren inte har kunnat förutse, som detta kan vara nödvändigt. Sådana måltidsuppehåll räknas då som arbetad tid.

Utöver rasterna ska arbetstagaren kunna göra kortare avbrott från arbetet, pauser. Under en paus får arbetstagaren inte lämna arbetsstället och pausen räknas som arbetstid. Lagen anger inte hur många eller långa pauserna ska vara utan ger ett allmänt uttryck för att det är tillåtet att koppla av från arbetet då och då, i den mån det är möjligt.

Den rast som kabinpersonalen får kan de inte fritt förfoga över, eftersom de måste avsluta flygning och påbörja ny. Så vad vi än tycker om den personal som nu strejkar, så är det lagarna vi skall tolka. Dem kan vi tolka på olika sätt, men vissa delar kan vi knappast tolka bort … ??? I så fall skulle ingen av oss kunna ha rätt att få vila, äta och gå på toa, om vi inte jobbar på ett företag som går bra. Och om allt kan avtalas bort, eller tolkas bort, så är frågan varför det överhuvudtaget finns en arbetsmiljö och en arbetstidslag.

Lärare skall ha bättre betalt. I SvD står det att det börjar pyra i lärarfacken. Även om jag förhållandevis tjänar bra, trots att jag ligger liite under medianen, så kan jag inte förstå att läkare tjänare uppemot 20 000 kronor mer i månaden än vad jag gör, trots att de inte är forskare. Jag har inom min eget område högre utbildning än vad läkare har inom sitt område - De är doktorer för att de blivit läkare. Jag är doktor för att jag doktorerat. … Jag klagar inte på min lön, men om man börjar jämföra blir det uppenbart. Jag skulle inte strejka för högre lön! Men att jämföra med läkare är alltid vanskligt då det är ett högstatusyrke och lektor inom lärarutbildningen inte. Därför kan vi jämföra med andra yrken som är medlemmar i SACO som tjänar mycket mycket mer.

Men lärare i ungdomsskolan tjänar katastrofalt dåligt … med tanke på hur lång deras utbildning är. Allt detta skall jämföras med andra yrken som t.ex. jurister, tekniker m.fl. Det skulle inte bli så mycket med något yrke om det inte funnits lärare … Ändå är det på snudd ett låglöneyrke …

Nej, inte skall lärarna ha mer därför att andra grupper ha fått mer, som exempelvis Metta Fjelkner har som argument utan för att deras arbete är så viktigt att de är värda det. 

___________________

När jag läser vad en del anser på debatten om lärarlöner mm. så inser jag än mer att det bara är lärare eller de som lever nära en lärare, som förstår hur det är att vara lärare. Vi har kanske inte så mycket real undervisningstid på universitet och högskola, men vad gör vi under den övriga tiden?

Även om strejker alltid drabbar tredje man, kan man inte säga annat än att den är berättigad. Läs här

Att få tid att ta en paus, vila, äta och gå på toa är rättmätiga krav och att som jag läste på ett ställe få arbeta i tio timmar med ett uppehåll på marken i 50 minuter då all tid går åt till att iordningsställa resan tillbaka strider mot alla rättigheter. Vi som kan bestämma det här själva eller har tid för lunch och kafferaster kanske inte förstår hur det är att inte kunna eller också gör vi det. Jag jobbar ibland 9 timmar med två 10-minuters pausar och känner mig väldigt trött när jag åker hem. Ändå har inte jag samma ansträngande jobb som dom.

Det är inte 5000 kr i månaden de kräver, utan bara få det dom har rätt till, lite fler och längre raster … En strejk med krav man inte trodde skulle kunna bryta ut år 2007. SAS, skärp er!

Förutom frågan om personalens välmående uppstår frågan om:

När blir det en säkerhetsfråga om kabinpersonalen inte får vila?

—————

En resande säger följande:

Att vara kabinpersonal är som vilket kaféjobb som helst, de serverar kaffe och talar om säkerhetsreglerna. Jag tycker det har gått över styr, säger hon.

Lite mer ansvar än så har de! 

Läs även följande:

Hungrig personal … 

Vi äter en frukt … 

När jag skrev inlägget (se här) om de argument Lars Leijonborg har om att utländska studenter skall betala avgift för undervisningen i Sverige räknade jag inte med ca 400 unika besök och 700 hits och att jag skulle få så många kommentarer. Jag tror bara mitt inlägg om Anitra Steen som genererade nästan sammanlagt 700 unika besök kan slå detta. (Intressant att se vilken typ av inlägg som genererar många besök och det är aldrig dem man tror). Genomsnittet i min blogg per dag ligger väl kring 125 unika besök och kommentarerna är lätträknade. Man kan säga att jag blev lite tagen på sängen. Inte minst för att mitt inlägg egentligen handlade om Lars Leijonborgs argument. Ingen verkade förvåna sig över min oförståelse heller. Artikeln genererade inga fler blogginlägg heller utom ett som kommit till idag. Intresset var/är alltså stort.

Vad jag mer blev förvånad över var den uppfattning de flesta som kommenterade hade. Till slut fick jag två positiva kommentarer. Vad alla andra anser vet jag inte. Det verkar ändå som om de som kommenterade utgår från att om man får något skall man ge något tillbaka, dvs. att det krävs en motprestation och det här ligger väl lite i tiden. Medan jag och några till mer ser till ett annat värde som inte kan räknas i pengar. Och att den summa det egentligen handlar om, eftersom det endast är studenter utanför EU, har vi råd med.

Jag har dock ingen upplevelse av att folk är ogenerösa. Snarare att det verkar handla om en speciell rättviseuppfattning. Det är helt enkelt inte rättvist att utländska studenter får komma hit och inte behöva betala någon avgift för den utbildning som svenska skattebetalare står för. Trots att de utländska studenterna inte blir försörjda utan får uppehållstillstånd om de kan garantera att de har 7300 kronor i månaden att klara sig på.

En person ansåg att även svenska studenter skall betala avgift för högskolestudier. 

Jag kan förstå och tycka att andra kommentarer är rimliga, men att högskola och universitet skall avgiftsbeläggas förhåller jag mig helt främmande inför. Konsekvenserna skulle bli katastrofala på många plan. Vårt samhällsliv bygger till stor del på att många är högskoleutbildade. Vi har också lånesystem som fordrar säkerhet eller fast anställning, vilket skulle innebära att de flesta ungdomar inte skulle få möjlighet att utbilda sig för att få ett jobb. Stor arbetslöshet skulle bli en konsekvens bland lärare eftersom många skulle stängas ute. Den allmänna kunskapsnivån skulle sjunka … Endast ett fåtal skulle få höjd kunskapsnivå - de som kan betala ur egen ficka eller genom lån. Jag har svårt att se några som helst möjligheter att förändra vårt utbildningssystem. Vissa delar i ett samhälle bör alla vara med om att betala. Kanske en del skulle invända och säga varför de skall betala för andras högskoleutbildning. Jag betalar för barnomsorg, barnavård mm. trots att jag inte har några barn. För mig är det en självklarhet. Det finns mycket vi betalar för som vi kanske inte har direkt nytta av. Men skall vi låta bli att betala polisens verksamhet för att vi aldrig behöver deras direkta hjälp. Detta att de finns är tillräckligt skäl och det tror jag många förstår. Att betala för att vissa lägger ner mellan 5-10 år på en utbildning med höga studieskulder finns det också skäl att göra även om man inte själv kan tänka sig att göra det. Vad vore vi utan högutbildade i ett samhälle - läkare, lärare, poliser, tandläkare, jurister, domare, tekniker m.fl.

Orimligt skattetryck är inte av godo, men att gemensamt bidra är något värdefullt som vi alla borde värdesätta mer än vi kanske gör. De flesta av oss är så vana vid det här systemet att vi kanske inte ens kan förstå hur samhället skulle se ut om vi inte skulle betala mer än kanske 10% i skatt och betala allt själva. Utbildning är ett av de viktigaste områdena i ett samhälle och det är verkligen värt att satsa på.

Jag har insett att jag helt enkelt inte klarar av att förstå hur Leijonborg tänker och att jag bara slösar bort en massa tid på att försöka. Läs här! Gällande frågan om att ta betalt av utländska studenter motiverar han detta på följande sätt

Lars Leijonborg säger dock att ett av argumenten för att ta betalt är att det händer att utländska studenter anmäler sig till svenska lärosäten, men aldrig dyker upp. Det problemet skulle motverkas med avgifter.

–Det sägs även att de bästa studenterna i världen är beredda att betala för sina studier. Avgiften ses som en kvalitetsstämpel och därför finns det en risk att vi inte får hit de bästa om vi inte inför avgifter, säger Lars Leijonborg.

Eftersom jag inte förstår hur han har möjlighet att tänka så här år 2007, vet jag inte heller vad jag skall svara på dessa argument. Man kan inte bli en av de bästa om man inte har en tjock plånbok? Man kan vara beredd att betala 80 000 kronor, men om man inte har dem …  Alla andra skall straffas med avgifter för att några få inte dyker upp?
….

Se nästa inlägg 

….