Kanske onödigt misstänksam
.. är jag över Jan Björklunds utspel om att införa en lag mot åldersdiskriminering - läs här och här. Men efter alla besparingar som gjort gällande sjuka, arbetslösa m.fl. så undrar jag om inte turen har kommit till pensionärerna. Det här kan vara ett gyllene tillfälle att äntligen ha möjlighet att höja pensionsåldern som borgerliga har velat göra tidigare. Det finns många som är utslitna långt före nuvarande pensionsgräns och skall inte behöva känna sig tvungna att fortsätta arbeta om de inte vill.
Men om det verkligen är så att Jan Björklund är ärlig i sitt uppsåt och verkligen inser de äldres värde så är det väl bara att applådera honom. Men jag tror snarare att man behöver ändra attityderna hos alla gällande ålder än att lagstifta. Nu anses t.ex. jag vara gammal av en hel del eftersom de talar om - Efter femtio … och jag kan inte för mitt liv förstå att jag skulle vara det. Medelålders, men knappast gammal. Är man pensionär, ja då räknas man väl inte alls.
Tyvärr ses människan på samma sätt som en bil. Man anses vara värdefullast som ny, sen förlorar vi i värde i takt med decennierna som går. Och det skulle jag vilja ändra på… till att alla skulle ses som lika värdefulla vilken ålder de än är i - de som har livet framför sig, de som är mitt i det och de som har det bakom sig. Alla har vi något värdefullt att ge andra människor. Men framför allt har vi något värdefullt att ge oss själva - känslan av att leva som vi är ämnade till.
För mig är gränsen för gammal och äldre 80 år … och har alltid varit det. Före det anser jag inte någon skall betraktas som äldre… om jag nu måste göra det. För mig är det de inre kvaliteterna som är viktigast och då har ålder ingen betydelse. Man kan inte bedöma en person eller hennes förmåga efter hennes ålder. Inte ens som barn såg jag någon som gammal. Och jag har aldrig kallat någon för tant …
