Jag förstår inte varför det är så himla svårt att sluta göra sig lustiga över just muslimer som man tydligen har väldigt lite kunskap om. Det mesta som man här i Väst uppfattar som hemskt, har egentligen en fin humanistisk tanke bakom. Att sedan muslimerna inte alltid kan uttrycka det, är ju så klart ett problem. Det enda vi ser är ju arga personer som demonstrerar. Och en och annan idiot som mordhotar och då blåses det upp till jätteproportioner.

Reaktionerna på nidbilder av profeten är en kombination av respekten för heliga och respekten för döda. Andra som man absolut inte får förnedra på samma sätt är tex barn och särskilt då föräldralösa barn. Handikappade, sjuka, gamla och de egna föräldrarna. Om man tänker på detta, kanske man börjar inse att det finns en fin tanke bakom.

Det är precis det jag vänder mig så starkt emot och som faktiskt skrämmer mig. Jag är själv inte expert på islam, och visar säkerligen med mina inlägg på en okunnighet, men det här som har blossat upp känns obehagligt. Och precis som du säger förekommer det säkerligen kritik som inte besvaras med demonstrationer eller flaggbränning. Men det får vi aldrig information om. Man tar upp det som man vinner på att ta upp… det som bekräftar det man tror på.

Tanken på att den som häcklas inte kan försvara sig, vilken profet det än handlar om har även föresvävat mig. Det slog mig helt plötsligt om hur vi skulle reagera om Olof Palme blev rondellhund, även om han inte var någon profet. Många var kritiska mot honom, uttryckt t.o.m. sitt hat. Många är uppvuxna med hans ideologiska sätt att se på världen och tillvaron. Hur skulle jag själv reagera? Det finns många sätt att få förståelse för varför andra reagerar. Man behöver inte gå till profeterna …

Tack för ditt besök!

Att muslimerna reagerar på rondellhunden beror det på att det är för dem jämförbart med en likskändning. Det har med deras syn på avbildandet av människan överhuvudtaget och heliga människor i synnerhet. En muslim skulle bli lika sårad även om rondellhunden föreställde Jesus. ALLA profeter är för heliga för att förnedras på detta sätt. Inte bara Muhammed.

Det finns visst en hel del kritik mot Islam som många människor riktar utan att bli mordhotade. Jag är muslim själv och har alltid hycklat prästerskapet. Aldrig någonsin har någonsin mordhotat mig för det. Däremot vet jag att skändning av döda människor över huvudtaget är förbjudet inom Islam. Jag skulle inte kunna göra det mot någon död människa som inte kan försvara sig själv. Än mindre om det var en profet det handlade om!

Sen tycker jag att tidpunkten är illa vald med massakrer i Irak och Israels mördande i Palestina, ockupation, utsvältning, fördrivning. Muslimerna känner att de har blivit någon sorts villebråd som man kan göra vad som helst med, de själva och deras religion.

Vill bara påminna om att den absoluta majoriteten av muslimer inte demonstrerar och dödshotar!

Tack för detta fina inlägg, vill Jag avsluta med!

Alla religioner, läror mm. är tolkningsbara, man kan tolka dem på olika sätt och vara dem mer eller mindre bokstavstrogna. Likaså är det med ideologier. Att vara rädd för den enskilda muslimen och försöka förhindra den att utöva sin religion är att skjuta bredvid målet. Att förhindra t.ex. muslimerna att bygga en moské av samma anledning är detsamma.
Fokusera hellre på målet istället, dvs. terrorismen. Är det inte sen 9/11 som det här och rädslan har blossat upp? Men för att vissa sysslar med det, betyder inte att alla gör det.

Du säger att vi angrips … på vilket sätt angrips den vanliga individen? Vilka är vi?
Och att göra en sådan jämförelse som du gör är verkligen att reducera det som hände judarna under trettiotalet och sen under kriget.

Terrorism är det mest avskyvärda man kan tänka sig. Förutom krig. Och den måste vi motverka, inte ge efter för. Men på rätt sätt … Inte genom att starta något som till slut blir en förföljse av helt vanliga människor som är uppvuxna inom en speciell religion mm.
Jag är kritisk mot israels regim, men inte mot judar runtom i världen. Jag var kritisk mot sovjetkommunismen, men inte mot sovjetmedborgare. Jag är och var kritisk mot USA, men inte mot amerikanare, Jag är ytterst kritisk mot Turkiets ockupation av Cypern, men inte mot turkar.
Befolkningen måste separeras från nationen, regimen och religionen. Ofta är dessa hårt förtryckta och *piskade* till tystnad. Annars hamnar vi i en tillvaro full av spöken. Och då ser vi inte den verkliga fienden. Rädslan…. som uppstår ur okunskapen.

Det är också viktigt att ha i åtanke att krig inte är det värsta som kan hända. Än värre är en fred på fiendens villkor. Och vi är på väg dit utan att ett skott har avfyrats.

Ju fler som yttrycker sympatier för muslimernas krav, desto större är risken att de faktiskt får igenom dem. Men samtidigt finns det en risk i att som Reinfeldt inte till fullo stödja yttrandefriheten när den angrips och med kraft fördöma dess angripare. Att förhålla sig neutral till yttrandefriheten är som att titta åt ett annat håll när någon blir oprovocerat nerslagen. Kritiker kommer att tveka inför att ifrågasätta islam även om det är lagligt, så länge de utsätts för hot och dessutom inte kan räkna med samhällets helhjärtade stöd.

Du och många andra gör jämförelsen mellan muslimer idag och judar på 30-talet. Jag har svårt att se relevansen i den jämförelsen. Nästan alla terrordåd idag har islamiska motiv. På 30-talet förekom ingen judisk terrorism. Knappast idag heller. I Sverige och övriga västeuropa är muslimer överrepresenterade inom grov kriminalitet. Det var inte judar på 30-talet - tvärtom. Fler muslimer än icke-muslimer väljer att inte arbeta. På 30-talet var situationen den omvända för judar. Kort sagt, att kritisera islam är inte att förfölja muslimer. Judarna förföljdes pga avundsjuka och intolerans. Av samma skäl angrips vi idag. Det är vi som är judarna idag och vad det gör flaggbrännarna till kan du nog räkna ut själv. Det är skillnad på att kritisera en person för hans ursprung och på att kritisera honom för hans hatiska ideologi.

Det är inte så att alla kan behandlas och/eller reagerar likadant. Tyvärr är det många som uttalar sig på ett sätt om muslimer som för tankarna tillbaka till hur man uttalade sig om judarna.

Men du gör det inte …

Och vet du … ingenting någon annan gör rättfärdigar att man gör likadant. Man kan faktiskt välja att låta bli att var likadant. Om man bemöts med hat kan man välja att låta bli att hata tillbaka…
Om någon kallar mig för intellektuellt ofärdig, kan jag svara med att se det komiska i det. Om någon kallar mig skitstövel, så kan jag låta bli att svara på samma sätt. Jag har ett val.

Så om nu de har karikatyrbilder, behöver inte vi vara likadana. Vi kan låta bli… det tar udden av det hela. Provokationer skall man aldrig svara på … dem skall man negligera och om inte muslimerna som reagerar vore så ett med muhammed och islam skulle de svara med tystnad eller på annat sätt, t.ex. dialog som många muslimer gör här i Sverige om vi bara vill lyssna. Läs gärna artikeln som jag länkat till, av de båda muslimska kvinnorna och ta till dig det dom säger. Man kan inte klumpa ihop … individerna på grund av fundamentalister…

Vi har alltså ett val. Och nu verkar vi i västvärlden valt det här sättet och det leder bara till motaktioner …

Bra att du ser att respekt, förståelse och dialog är en bra början… Det bådar gott. De flesta som kommenterar när jag talar om det här håller nästan aldrig med mig om någonting…

Tack för det!

Visst är det en fin tanke i teorin. Den fungerar säkert i de flesta fall också i praktiken. Vi kan ju trots allt publicera karikatyrer föreställande både jesus, buddha, moses och presidenterna i de flesta av världens länder utan att det ska göras en stor sak av det hela. Det är först när det är mohammed som avbildas som stormen i vattenglaset är ett faktum - trots att vi inte har krävt att bilden ska spikas upp i moskéer eller ens publiceras i muslimska medier.

Varför är det då vi som ska ändra oss? Är det så att de lättkränkta muslimerna är lika respektfulla och ömsinta mot oss som de kräver att vi ska vara mot dem? Varför är det i så fall de som bränner våra flaggor och dockor som föreställer våra ledare, och inte tvärtom? Och varför klagar ingen på deras karikatyrbilder? Är de smakfullare än mohammedbilderna?
http://www.tomgrossmedia.com/ArabCartoons.htm

Respekt, förståelse och dialog är en bra början. Men när gesten inte återgäldas utan det istället möts av fler och fler krav, ja då är det förr eller senare dags att välja mellan att ställa ner foten eller att kapitulera på kravställarnas villkor.