Jo man kan tjäna pengar på att göra saker utan att skriva böcker ta exemplet med lektion.se de började som en hobby med att dela ut och med sig, plötsligt fick de uppskattning och plötsligt tjänade de pengar.

Läs lite på http://www.creativecommons.se/ om de licenserna jag pratade om, är ingen expert på området.

Du har skrivit ett (c) och om licensform - kan du förklara det .. Jaja, du menar copyright … ok.
Utveckla licensformen på högskole- och universitetsnivå för det är där jag verkar. … vad tänker du på…. Jag är fil.dr. och uni.lektor och kan om jag producerar fler artiklar och böcker om min forskning t.ex. bli docent och professor (det sistnämnda hinner jag aldrig bli).

Vad mer kan man ha för licens?
Intressant att få veta vad du tänker på?

Tjänade nån av dina exempel några pengar på detta? Eller handlar det om att få credd för det man gör?

Creative Commons som Karl Fogel pratar fungerar så att verket är fritt men att du alldit måste ange källa eller upphovsman om du lånar, gör om, distribuerar etc.

Jag tror att lärare överlag skulle arbeta bättre med den licensformen än att bara skriva (c). För det handlar väl till om att föra utveckling/metoder etc frammåt?

/Perty

Någonting förhindrar mig att se ett borttagande av upphovsrätten framför mig utan att det blir konsekvenser om man gör det.
Som forskare är man ansvarig för det man har kommit fram till, man försvarar det inför forskarsamhället. Och det är man just på grund av att man inte kan referera till någon annan. Man har själv kommit fram till resultatet. Ett skäl till att man har referenser är även att man skyddar sig själv som forskare - man skall inte behöva försvara andras resultat.

I mitt yrke utvecklar jag undervisningen på olika sätt, genom att skapa olika uppgifter och övningar eller genom att skriva texter om kurslitteratur och -innehåll. Under några år tog andra till sig t.ex. metoder, frågade om de fick och jag lät dem göra det. Det var bara kul att andra i sin egen undervisning ville använda det jag arbetat fram. Långt senare hörde jag att en person på annat håll hittat egna arbeten hos en annan som gjort dem till sina egna, dvs. det framgick inte att det var Y som arbetat fram dem. Det stod ingenstans. Upphovsmannen ansågs inte utveckla sin undervisning, medan den andra personen ansågs göra det. För det utvärderaren såg var att mr. X använde sig av olika uppgifter och tog för givet att det var hans egna. Upphovsmannen kunde inte bevisa att det var hans “verk”.
Då bestämde vi i lärarlaget att alltid sätta copyright på det vi utvecklade för att på så sätt förhindra att något liknande skulle hända hos oss. Rätten att modifiera en metod eller uppgift finns, men upphovsmannen måste alltid nämnas… Många av oss började fundera på hur många av våra egna arbeten som andra njutit frukterna av. I mitt yrke är det viktigt att kunna uppge när så behövs eller krävs, på vilket sätt man utvecklat sin undervisning, eftersom det ingår i ens arbetsuppgifter.

© och upphovsrätt uppfattas vara samma sak för de flesta tror jag. Kanske är detta fel? För om det bara handlar om rätten att få kopiera fritt, ja då kanske man inte skall tala om att ta bort upphovsrätten utan om att tillåta kopiering med förbehållet att man anger källan.

Så att strunta i källhänvisningar är nog en dålig idé som forskare.

/Perty