En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Läser signerat i DN innan jag släcker ner för natten. Intressant läsning. För dem som minns var Gösta Bohman en moderatledare, fast det hette Högerpartiet då som sa uppseendeväckande saker som avslöjade honom och hans värderingar. I Reinfeldt känner jag igen samma andas barn som den gamla högerfiluren var. Min första reaktion när Reinfeldt uttalade - Jag talar för dem som jobbar och Mona Sahlin för dem som inte jobbar. Jaså, tänkte jag. Har han den uppfattningen att Fittjabor inte jobbar. För om det är rätt som Henrik Bergman skriver under signerat att valet av arena var mer betydelsefullt än själva talen så kan man tolka Reinfeldt uttalande också i den meningen. Bergman tar ju upp uttalandet i sammanhanget:

Det handlar inte bara om vad man säger utan var man säger det.
Det drabbade inte minst Reinfeldt när han i TV4 i lördags kväll försökte leverera en snärtig replik om att han talade "till dem som jobbar" och Sahlin "till dem som inte gör det". Han syftade sannolikt på den politiska skillnaden mellan hans eget förslag om sänkt skatt för låginkomsttagare och socialdemokraternas plädering för en miljardsatsning på miljonprogramsområdena. Men tack vare Sahlins val av plats kunde SSU snabbt förvandla det till ett angrepp på invånarna i Botkyrka.

Bergman tar även upp att De stora berättelserna inte längre finns i romanerna för nu skriver författarna antingen deckare eller halvdokumentära skvallerromaner och att politiken tycks ha tagit samma väg. Men jag vill säga i anslutning till detta att De stora berättelserna faktiskt finns, kanske inte i litteraturen, kanske inte inom politiken men däremot  - I köket hos den som flytt från ett land i krig, t.ex. Irak eller från terror och tortyr och som försöker att bygga upp en ny tillvaro i ett land där han egentligen inte känner sig hemma och av många inte heller känner sig riktigt välkommen. Där finner vi de stora berättelserna (av typen Exodus) som folk om några hundra år eller tidigare kommer att ta till sig. För oss som befinner oss här och nu tänker kanske inte på hur genomgripande livet förändras för dem som kommer hit. Det är dessa livsöden som framtidens historiker kommer att fokusera på, forska kring, skriva om och dra slutsatser ur om den tid vi idag lever i.

Berättelsen är inte död, eftersom historiken lever.

… att Socialstyrelsen lyssnar på medborgarna (se DN) medan socialförsäkringsminstern står fast om att riktlinjerna skall gälla se SvD) och speciellt på dem som drabbats av utbrändhet och andra som har erfarenhet av detta tillstånd. Håller dock inte med om att det finns lindrigare former av utbrändhet i meningen att det inte fordras återhämtning och sjukskrivning. Däremot kan den lindrigare formen de talar om vara tecken på en utbrändhet som är på G. Trots det, vill jag hävda att det är på ett mycket tidigt stadium. Då det finns en stor förnekelse hos individen själv om att hon öht är sjuk och behöver vila. De som har en insikt om att utbrändhet är på G är troligen dem som redan har varit det. De kan på ett helt annat sätt uppmärksamma tecknen om t.ex. stressen och pressen ökar. I sådana fall behövs oftast ingen sjukskrivning, utan kanske ett lugnare tempo … och kanske ett Nej till nya uppdrag eller arbetsuppgifter. (källor: bygger mina ställningstaganden på utsagor från personer som är utbrända eller har varit det, dock ej vetenskapligt belagda.)

Det borde framgå tydligare att noll dagars sjukskrivning gäller endast när patienten har lättare besvär. Vi ska förtydliga det här, men jag kan inte säga i dag exakt hur det förtydligandet ska se ut, säger Jan Larsson, ansvarig för projektet hos Socialstyrelsen, till DN.se.

Naturligtvis har också artikeln Socialstyrelsen nedvärderar våra osynliga stressjukdomar skriven av Jörgen Herlofsson som publiceras på DN debatt idag, betydelse för deras beslut att se över riktlinjerna och vara mer tydliga med vad de menar med 0 sjukskrivningsdagar. 

Det kan hända att vi delar upp rekommendationen i två delar. En som handlar om utmattningsdepression i allmänhet och en som handlar om lindrigare symtom. Ett annat alternativ skulle kunna vara att det blir tydligare i diagnosbeskrivningen för utmattningssyndrom att den kan omfatta olika tillstånd, säger Jan Larsson.

Förhoppningsvis kan många slappna av nu en tid framöver då Jörgen Herlofsson skriver och ger stöd för alla de berättelser som publicerats under de senaste dagarna:

Den typen av illabefinnande som sänker självkänslan i botten, berövar individen kraft och initiativ, tär på livslusten och försätter kroppen i obalans med ständig värk, sömnsvårigheter och diffusa obehagsupplevelser får allmänläkare, psykiatriker och rehabiliteringsläkare dagligen höra om från sina patienter i dessa tider. Men de finner inga "objektivt" verifierbara sjukdomstecken, inga påvisbara organförändringar. De flesta av dessa läkare vill inte skicka tillbaka sådana patienter till jobbet utan att ha erbjudit meningsfulla insatser. Nu ska alltså patienterna tvingas vara kvar i arbete utan möjlighet till nödvändig vila från påfrestningarna. [min kursiv]

Det är oerhört viktigt att lyssna på dem som är eller som har varit utbrända. Det är ju dom som vet vad det handlar om och om den stora betydelsen av förståelse och möjlighet till återhämtning. Vägen till kunskap om det här tillståndet/sjukdomen är via de drabbades egna berättelser som bygger på deras erfarenhet och upplevelse. Frågan är om det finns någon lindrig form av utbrändhet … tror någon som har varit eller är det på detta? Jag vill gärna veta?

Tillägg!

FK menar att sjukskrivning inte handlar om hur sjuk man är utan om förmågan att arbeta. Och det är just förmågan som är borta hos dem som blivit utbrända…. Summa sumarum: Alltså är detta skäl för sjukskrivning oavsett om utbrändhet är en sjukdom eller inte.