En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Förkyld som jag är nu … kan jag inte äta glass till efterrätt. Längtar efter det för nu har det gått två dygn. För övrigt har jag inte känt mig däckad. Har jobbat hela dagen från klockan åtta till kvart i sex. Sista timmen var iofs nedvarvningstiden. Men PUH. Två grupper idag och jag försökte verkligen låta bli att nysa, men under eftermiddagen hade förkylningen fått en annan styrka. Konstigt nog känner jag mig inte sjuk sjuk sjuk, men det värker i kroppen och så får jag nysa … isch.. och fortfarande får illustrera mina känslor just nu. Gillar inte att vara förkyld .. skall jobba hemma i morgon och kan nysa hur mycket jag vill Nu känner jag mig inte speciellt stöddig… 

I morse var det massor med bilar. Jag trodde att det skulle vara färre bilar klockan sju, men icke .. Det tog dock bara fyrtio minuter. 

Är glad över att ha fått en bok med titeln Lovtal till intet, essäer om filosofisk hermeneutik, av en kollega.

Många gånger slås jag av att en person, speciellt en kvinna måste vara ofelbar för att vara älskad, Om hon ändå är det, verkar det konstigt - läs kritikerna om henne här. Är det någon som har trott att Lady Di var ofelbar. Var det inte snarare så att hon blev älskad därför att hon visade sig ha samma brister som alla vi andra. Hon försökte inte dölja dem bakom en kunglig titel eller någon slags konvention.

Kritisera henne gärna. Det gör henne bara mänskligare! 

__________________________________

Jag för min del är i början av en förkylning.
Känner mig sjuk och skall ha undervisning hela dagen idag… 

Inge kul alls 

Nu har utredningen blivit klar om orsakerna till varför flickan Louise inte fick någon hjälp. Läs Här

Orsaken är personalbrist och att flickan själv sagt att hon mådde bra …? Men, om det är personalbrist så man inte hinner att utreda fall som fått flera anmälningar, gör man inget åt saken då - påtalar bristen och säger att det är viktigt att få resurser. Och hur kan man undgå detta faktum att barn och tonåringar som blir utsatta för övergrepp mm. inte vill tala om det…

…

… om de flesta av dessa bränder i Grekland är anlagda läs här

Människor som befinner sig i Grekland undrar var hjälpen finns från EU (läs på Kalimera). De verkar inte få så mycket hjälp av de övriga länder. (se bl.a. Carl Bildts blogg) Update2 - bybor ropar på hjälp - Min fråga är, om nu inte Sverige kan sända vattenbombningsplan - kan vi inte sända brandmän …. eller annan personell hjälp som kan hjälpa till på marken?

Man kan fråga sig varför människor skulle anlägga bränder på olika platser om de inte finns en organisation bakom. Förhoppningsvis kan de komma fram till om det är tillfälligheter eller om det är organiserat. Annars lär Greklands själ få dras med frågan om Varför lång tid framöver.

När jag ser bilder (tackochlov slipper jag se grekisk TV denna gång, vilket jag gjorde i somras då ändå inte var så många som denna gång som fick sätta livet till - de scener jag såg räckte) kan jag nästan fysiskt känna den skräck alla måste känna. Och jag är verkligen ledsen…  Det är svårt att uttrycka det. Det är som om det skulle brinna härhemma, så nära känns det.

Se tidigare inlägg -

Det brinner i Grekland 

Update1

Men nu har det börjat röra på sig … på ERT.gr
går att läsa följande:

Under sista året har jag kommit på mig själv flera gånger att jag skriver - Vad är vitsen med det, vad åstadkommer man, vad vinner man på det när det gäller de nya förslag som alliansen för fram. Det senaste är ordningsbetyg:

Det blir inga obligatoriska ordningsomdömen i Stockholms skolor i höst. Skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) hade velat införa betygsliknande omdömen från första klass men har nu tvingats backa. (DN)

Själv växte jag upp med uppförande och ordningsbetyg under hela grundskolan. Och vad sa dessa A, något enstaka B och ett C i uppförande om mig som elev. Jo, att jag inte var som skolan ansåg att jag skulle vara. Jag kom försent, fick för många hemanmärkningar på grund av för sen ankomst. Mina A sa att jag inte kom försent och att jag skötte mig exemplariskt enligt skolans regler. Men var det betygen på mitt uppförande och ordning som fick mig att sköta mig eller var det för att jag var den jag var. Var mitt sänkt sedebetyg under en termin en indikation på att jag var på fallrepet. Ingetdera! Jag frigjorde mig från tidigare årskursers hårda disciplinering och kom själv underfund med varför man skulle komma i tid och inte störa på lektionerna. Jag fick en insikt. Men det var inte C i uppförande som fick mig att få insikten, utan känslan av att det inte blev kul i längden att vara i ständig opposition med lärarna och skolan. Genom denna utflykt från det uppställda mönstret insåg jag hur roligt det var att kunna religionskunskap och att reta läraren inte var det. Skolan lät mig göra utflykten, men var tvungna att sätta C iaf. Om det varit i nionde klass istället för sjunde hade detta betyg förföljt mig genom livet. Till vilken nytta då?

Oavsett mina egna ständiga A, utom ett undantag, och oavsett vad jag själv anser vara god ordning och gott uppförande, så ser jag det fullständigt omöjligt att sätta ett betyg efter vissa kriterier utan att det på något sätt underminerar elevens rätt att få vara den individ hon är. Det finns ingen motsättning i denna rättighet och att ha regler och normer för en gemenskap. Man kan få eleverna att förstå vikten av - tystnad när man skall läsa innantill i en bok. Varför? Jo, för att annars går det inte att koncentrera sig. Men regeln Vara tyst, bara för att det så skall vara och om det inte är det, blir det till slut B i uppförande får ingen att lära sig att vara tyst av rätt skäl. Det blir helt enkelt ett maktmedel.

Frågan är om vi lever i samma samhälle som då jag växte upp och gick i grundskolan. Nej, långt därifrån. Vi började få rättigheten att få vara den individ vi var ämnade att bli, men vi var långt ifrån den pedagogiska tanke om att man skall utgå från varje elevs egna förutsättningar som råder idag. Denna pedagogiska tanke grundar sig på att vi är olika och att vi blivit mer demokratiska.

Risken är stor att man återigen sätter upp en norm för hur en god medborgare skall vara. Det blir en mall för hur man skall vara. För hur skall lärare annars kunna sätta ett betyg. För det uppförande som jag ser som gott kanske står i total kontrast mot min kollegas. Och då blir det godtycklighet som råder. Vad man gör är ju att sätta betyg på en individs personlighet. Och vi kommer tillbaka till den tid då alla problem var individens. Fortfarande ses det så i de flesta fall. Det är sällan som man ser omgivningen, samspelet, organisationen som en del i det som uppstår. Men vi är iaf på väg mot en förändring. Med ordningsbetyg så går vi starkt tillbaka.

Om jag skulle fundera på efter vilka betygskriterier jag skall sätta betyg på mina studenter, så blir jag helt konfys. Vad är gott uppförande och god ordning hos en lärarkandidat. Nu behöver jag tackochlov inte göra det, men tanken kan klargöra svårigheten. Jag tänker aldrig att någon har ett dåligt uppförande. Jag försöker alltid förstå att något sker i en viss situation, att det finns en historia bakom t.ex. en stark kritik mot någon. Inte att personen har dåligt uppförande. Dessutom skall lärarkandidater vara kritiska och granska den undervisning som bedrivs. Detta är ett led i deras lärartillblivelse. Om vi skulle införa regler för hur en god lärarkandidat skall vara, riskerar vi hindra dem i deras utveckling till att bli den lärare som passar ihop med deras personlighet.

Vem bestämmer vad som är gott uppförande och god ordning?
Och hur betygssätter man det. NÄR blir ett beteende dåligt?
En person som avbryter ett resonemang kan anses ha dåligt uppförande, men om det leder till en utveckling för flera parter kan man ju se att det var bra gjort. Skall personen få A, B eller C i uppförande och ordning? Om man ger B eller C, upphör till slut personen att avbryta och vad förlorar vi då … möjligheten att utvecklas och vad vinner vi egentligen. Som jag ser det, ingenting!

Det finns en del som menar att pengar har att göra med Ulrica Messings avhopp (läs om avhoppet här) från politiken. Lena Melin i AB menar att ett jobb som minister inte lockar lika mycket.

– Ulrica Messing skulle säkert ha blivit försvarsminister i en framtida socialdemokratisk regering. Men hon har väl kommit fram till att det andra livet är roligare. Hon har ju pengar, både genom sin egen lön och genom sin särbo, säger Aftonbladets Lena Mellin.

Messing har även fått frågan om hon skall bli hemmafru eller är gravid (Messing i Nyhetsmorgon). Något som hon själv uppfattar som förolämpande och menar att en man inte skulle ha fått samma fråga.

Varje dag sker avhopp, bland oss vanliga okända människor. Vi utvecklas ständigt och vid någon eller några tidpunkter i vårt liv behöver vi göra någonting annat för att kunna må bra. För de flesta av oss bli avhoppen bara något som blir av i våra tankar. Ofta har vi inte den ekonomiska möjligheten att göra slag i saken.

Ulrica Messing vill att hennes nya familj skall gå ihop. Och nu har det både blivit en nödvändighet på grund av att de har sex barn tillsammans och hon har ekonomisk möjlighet. Satsa på kärleken skall man alltid göra, men inte offra allt på den. Avhopp behöver inte betyda att man inte gillar sitt jobb, utan att annat också är viktigt här i livet, även för en toppolitiker som Ulrica Messing. Hon är bara 39 år - hon kan mycket väl komma tillbaka!

Jag önskar henne lycka till! 

…. och rökmotståndare har ändå letat upp mig och uttalat ogillande. Men det var länge sen nu. Om man står tillräckligt långt ifrån icke-rökare ute så går det bra. Men jag har aldrig hört talas om något mer vansinnigt som att förbjuda en person att röka vart som helst i sin egen trädgård som en advokat i Åkarp lyckats med, med hjälp av miljödomstolen.. Det är ett oskick att använda balkongen som rökruta för att slippa röken inomhus. Röker man, får man stå ut med att röka in sin egen lägenhet, och visa sina grannar respekt. På sommaren röker jag på balkongen, men de få cigaretter det blir gör varken till eller ifrån. Dessutom bor jag högst upp och blåser röken åt andra hållet. Men om någon skulle klaga, skulle jag ta hänsyn och sluta med det. Från ständig balkongrökning till en eller två cigaretter i sin egen trädgård är det långt.

Hur klarar sig denna advokat ute i samhället, med allt som kan lukta illa och hur skulle han klara sig med ett stort dammoln från ett stort byggprojekt. Antingen har han blivit fixerad just vid rökning eller också hyser han agg mot sin granne och använder hennes rökning som vapen. Det verkar i vilket fall en aning överdrivet.

Det som förvånar mig till viss del är att han fått rätt i miljödomstolen. Det som verkligen förvånar mig är att domstolen tar upp det. Det måste finnas bra större miljöbovar att lägga energi och pengar på att stoppa.

Inget upphör att förvåna mig! 

PS! Läs den här bloggen Enligt min humla 
om samma sak … Hänsyn går åt två håll.  

Bild: ekathimerini.com

…. fortfarande … artikel i DN. Nu har femton personer dött i bränder som rasar på pelloponnesien. Röken är så kraftig, rapporterades på nyheterna att vattenbombarna inte kan flyga över områdena. Själv åker jag ner om 42 dagar … förhoppningsvis har inte alltför många bostadsområden och mycket natur runt Athen blivit förstörd. Men jag får se…

Grekerna har verkligen drabbats i sommar.. 

Στις σκέψεις μου 

Update1

Dödssiffran stiger
Nu uppges 37 döda (DN) 

Update2

Gillar inte att räkna de döda. Därför upphör jag med rapporter om det stigande antalet. Läser nu följande och förstår var det brinner någonstans.

Bränder i utkanten av Aten ledde på lördagen till att den viktigaste vägen mellan den grekiska huvudstaden och dess internationella flygplats stängdes. Tjugo brandbilar, två brandsläckningsplan och en helikopter sattes in i brandbekämpningen.

Det känns väldigt tungt….

Korta rapporter på Kalimera 
från folk som är där 

Update3

Undantagstillstånd i Grekland (SvD) 

Premiärminister Kostas Karamanlis har utlyst undantagstillstånd i hela Grekland. Han säger att det inte kan vara "en slump" att det brinner på så många platser samtidigt och att de som anlagt bränder kommer att få stå till svars.

Vad är budskapet? Att bränderna är anlagda i syfte att förstöra för regeringens möjlighet att vinna valet? Det här har bidragit till att många är kritiska mot regeringen för att de inte gör tillräckligt.

Update4

Nu är bränderna närmast Athen under kontroll. 

________________________________

Se inlägg Det är verkligen förfärligt 

Richard Scwartz talar om sin gamla skola och om att skamvrån gjorde honom och andra till robusta medborgare … läs här!

Likaså är det osant att vi tog skada av att luggas eller stå i skamvrå. Istället gjorde det oss till robusta och godmodiga medborgare. Tider passade vi. Ringde det var det inte en mobiltelefon utan in eller ut. Ringde det in blev det lektion och läxförhör. Vi hade då att hålla oss tysta tills vi blev tillfrågade om något vi visste svaret på eller ej.

Vi har alla rätt till vår egen minnesbild av vår skoltid och hur den påverkade oss. Om man betraktar det han skriver i den meningen gör det ingen skada alls. Men att se dessa personliga minnesbilder som ett argument för ordning och reda i skolan kanske man inte skall göra om man med OSS menar alla och envar. Därför betraktar jag det han skriver som ett barndomsminne som inte vare sig kan eller bör kritiseras. 

Fp i DN och SvD, kommer med ett förslag om att bilister i större skala än tidigare skall drogtestas utan skälig misstanke. I sig själv är detta en kränkning. Men Nu undrar jag i mitt stilla sinne vad man vinner på det. Det nuvarande systemet räcker väl gott och väl - man blåser, det ger utslag, man får ta ett blodprov. Om inget utslag, vad hittar man då vid drogtestet. Att någon inte är nykterist. Men vad skall man göra med den kunskapen. En person som dricker men som alltid kör bil nyktert. Skall körkortet dras in då? Så, vad skall man ha kunskapen till?

Om det handlar om andra droger .. är inte polisen så kvalificerad att den kan se om någon är påtänd eller inte, trött mm.?? och därför får en skälig misstanke. Det är vad jag tror att dom är iaf. Tror nog att de som styr får ta och börja lita på de kunskaper, den utbildning och det professionella som finns hos Sveriges yrkesutövare. I artikeln i SvD menar man att poliserna inte är det.. ?

Utöka gärna trafikkontrollerna istället, fler poliser på vägarna som får utföra arbetsuppgifter som leder någonstans istället för att slösa bort deras tid.

Låt alla som tar körkort och vi som har gå igenom en dags utbildning i skillnaden mellan att köra nykter och att köra onykter. På en skyddad bana, kör man först nykter och gör vissa tester och sen får man dricka ett glas och göra nya tester och två glas osv. Då blir alla varse om vilken betydelse det har att vara nykter. Man kan göra trötthetstester också … det finns massor man kan göra för att förebygga skador i trafiken orsakade av droger och trötthet.

Jag genomgick en riskutbildning efter att ha åkt kollektivt i åratal, kände mig ringrostig och blev rekommenderad av en trafikpolis som jag känner att göra det. Och blev varse om skillnaden mellan 50 km och 55 km vad gäller möjligheten att bromsa på halt väglag. Den insikten gav effekt. Det gick inte att stanna i tid vid 55 km, men däremot vid 50 km. Vi fick pröva på andra saker också. Man får en helt annan hållning i trafiken då man fått en sådan förstahandsupplevelse.

Det skulle göra nytta … och spara pengar och säkerligen många liv, vilket är det viktigast. Det här gör alla bara en gång, medan drogtestning måste ske om och om igen och om och om igen. Till ingen egentlig nytta. Sedvanliga trafikkontroller i nuvarande form tror jag dock alltid behöver finnas.

Skrev efter vad som stod i artikeln i DN och har fått lite mer kött på benen nu när jag ser att även SvD skriver om detta. Därför uppdaterar jag en del.

Ur artikeln i SvD läser jag följande:

- Du får blåsa och så får du en klapp på armen med en pappersbit. Den nya tekniken innebär att integritetskränkningen blir obefintlig.

Vem bestämmer hur stor integritetskränkningen blir, jag som upplever mig kränkt eller han som blundar för allvaret i att testa *vem som helst* och vad har tekniken med saken att göra. Blir man mindre kränkt för att det är lättare att kränka. Visst är det en integritetskränkning med de sedvanliga poliskontrollerna, men där ger jag bara bort lite luft. Om jag vill ge mitt eget blod eller hud/saliv för testning, är något jag själv skall få bestämma över, när det inte finns någon som helst anledning att tro att jag är vare sig onykter eller drogpåverkad.

Man menar också:

- Man kan nysta upp väldigt mycket annan brottslighet. Bland de som håller på med knark finns det i regel mycket större träffbild på annan brottslighet, allt från stöldgods till vapen i bilen.

Menar de på allvar att polisen inte kan göra det idag, om de har skälig misstanke. 

Om man skall försöka att komma tillrätta med alla problem i samhället genom kontroller av vanliga medborgare så blir det till slut en polisstat, i vilken den vanliga medborgaren utsätts för ständiga integritetskränkningar utan att brottsligheten i egentlig mening minskar. Eftersom brottsligheten finner andra vägar … när de dom brukar använda stängs.

Jag tror man skall bevaka bilismen och att bilisterna följer de trafikregler som finns, inte se en kontroll av bilisterna som en möjlig upptäckt av andra brott.

… i min blogg, inte för att jag inte skulle beröras utan att jag gör det för mycket. Här är ett av dessa ämnen och jag kommer aldrig ta upp det mer. Vill säga något mer, men håller på netiketten. Är inte straffet lite väl lågt. Varför inte livstid!  Här!

För första gången kommer jag ta upp min mamma i den här bloggen med anledning av det lärare redan känner till men som nu blivit bekräftat genom en studie, att de mest begåvade är sämst på att lära sig något nytt om man inte stimulerar dem. Hon sa när jag gick i skolan:

Även ett geni måste lära sig!

Inte för att jag skulle vara ett, utan för att få mig att förstå att jag behövde lära mig saker. Om ett geni behöver lära sig, vad och hur mycket behövde då inte jag lära mig. Jag var tretton år och skoltrött. Busade hellre, var med kompisar och gjorde allt annat än studerade. Jag förblev en medelmåtta under hela min skoltid, men lärde mig mycket gjorde jag. Fast kanske inte det dom ville … saker och ting utantill, fakta och sånt som t.ex. årtal. Dålig på det. Dessa går ju att slå upp, så varför skulle jag lära mig dessa utantill. Det var ju bättre att lära sig att slå upp, vilket jag alltså gjorde … så kunde jag syssla med under samma tid att få ihop det jag slagit upp istället för att lägga ner tiden på komma ihåg det. Men jag kommer inte ihåg om jag gjorde det.

Tänk som min mamma!

Hur kan man ens tänka på att vända en lastbil på en motorväg. Har man kört för långt får man väl åka till nästa avfart och vända … eller?

Så onödigt! 

Läs här! 

Det finns få människor av dem jag inte känner och som är kända vars öden berör mig. Men prinsessan Diana berörde. Läs här! Jag grät i tre dagar, förlamad av sorg när hon dog i bilolyckan i Paris. Jag var inte ensam. Nu kommer tårarna fram igen - speciellt när jag tittar på en film från youtube som text.nu har på sin blogg.

Hon var oerhört vacker längst därinne och det kom fram till ytan och hon mötte människor på ett mycket ömt sätt. Ett oförglömligt minne är när jag såg henne besöka leprasjuka.

Det finns inte ord, jag känner bara sorg!
En sorg jag inte kan förklara - den går på djupet.

…larverna över balkongräcket, dinglande ner för var sitt blad. (se dem här) De gick så hårt åt blomman att jag inte hade hjärta att låta det pågå. Det kan ju bli någonting fint, men är inte säker. Det kanske blir något hemskt också. Fick aldrig någon riktig klarhet och i vilket fall är det taskigt mot blomman. Tror jag fått iväg alla. Hittade sju i förrgår och tre igårkväll. Vi får se om jag hittar någon mer. Hoppas inte!

Åkte till Uppsala idag. Kände för en liten tur och tur var väl det, för det var mycket fint väder där till skillnad från hemma.

Sammanbiten bilförare - måste ju fokusera, men ratten ser väldigt stor ut från det där hållet  

Jag tog en hel del bilder, men de här är väl de finaste, inte minst för att himlen ser så fin ut.

MOT STOCKHOLM 

Den här bilden gillar jag speciellt mycket (se nedan). Inte en bil, vilket inte ger en sann bild av verkligheten, men jag lyckades faktiskt få ett foto mellan biltrafik och biltomt. Visst är det en fin väg. Och titta på himlen. Knappt ett moln. 

Och så mitt sällskap vid fikat …

De var två från början, men en ville inte vara med på bild … och det måste man respektera

Man ser att det börjar bli höst, eller hur?

Ja, det var min dag … 

Socialförsäkringsministern som blir intervjuad i DN talar om att hon hade en släng av utbrändhet för 10 år sen. Hon var sjukskriven i tre dagar. Det förvånar mig inte att hon tar upp egna erfarenheter. Man hör många gånger hur regeringsmedlemmar motiverar sina förslag och beslut utifrån sina egna erfarenheter, inte andras…..som bör vara fallet. Det var troligen en varning hon fick för 10 år sen … och det var bra att hon hade möjlighet att förändra sin situation.

Egentligen borde jag låta det här tala för sig själv:

Men att ordna ett nytt jobb för en sjukskriven är inget som görs i en handvändning. Om man inte får någon sjukpenning eftersom de nya riktlinjerna säger att den dia­gnos man har inte ska ge någon sjukskrivning, hur försörjer man sig då?

- Vem har sagt att man inte får vara sjukskriven?

I Socialstyrelsens nya riktlinjer står det "i normalfallet krävs ingen sjukskrivning" för bland annat diagnosen utmattningssyndrom.

- Okej, då kan vi säga det. Men då är det efter vetenskap och beprövad erfarenhet som man har sagt det.

Du hänvisar gärna till vetenskap. Men Socialstyrelsen har sagt att de inte har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna. Handlar det inte också om politiska värderingar?

- Nej, men systemet ska utvärderas och då kanske vi får en vetenskaplig grund. 

Men det verkar inte (om detta är ordagrant citerat av DN) som om socialförsäkringsministern egentligen är på det klara med vad det är som gäller. Först är hon säker på att det är efter vetenskap och beprövad erfarenhet och sen säger hon att efter utvärdering kanske vi får en vetenskaplig grund. 

Däremot är det bra att hon anser att arbetsgivarna skall ta ett större ansvar:

- Ja, men jag vill ge företagshälsovården statliga medel och ac­kreditera den så att de har rätt att sjukskriva och att göra en försäkringsmedicinsk bedömning. Är de sedan duktiga kan de också ta hand om rehabiliteringen. Vi har långt gångna diskussioner med arbetsmarknadens parter och min förhoppning är att det här ska kunna genomföras nästa år. (DN) [min kursiv]

Men varför har regeringen tagit bort arbetsgivarnas ansvar vid rehabiliteringen om de ändå skall återinföra det igen via företagshälsovården. Och frågan är vad som menas med "duktiga" i det här fallet.

Det är återigen svårt att få saker och ting att gå ihop. Skall arbetsgivaren ta ansvar eller skall de inte ta ansvar, det är frågan..

Har aldrig sett Wikipedia som en säker källa. Se SvD
Säger alltid till mina studenter som skriver uppsats att gå till originallitteratur eller andra tillförlitliga källor, när jag upptäcker en länk till wikipedia och till andra sidor på Internet som källa i ett manus.

Trots det går jag själv in och kollar då och då om jag vill veta något. Man kan få ett hum om saken, men säker - nej, hur skall man kunna vara det när vem som helst kan gå in och redigera utan att tala om vem man är eller har fått uppgifterna ifrån.

Nu har det avslöjats "att flera stora företag samt CIA, FBI och Vatikanen ändrat ofördelaktiga uppgifter." (SvD)
Det trodde jag aldrig, snarare att någon som skrev där hade felaktiga uppgifter av misstag. 

Magnus Uggla i hög person … citat:

Har bestämt mig för att släppa in kommentarer. Nu kan ni säga nästan vad som helst. Idioter kommer jag dock att lyfta bort. Vill inte ha någon konkurrens. MU.

Rekommenderar Magnus Uggla

Vet någon vad det här kommer bli … har fått ett tiotal på en blomma och vet inte om jag skall ta bort dem eller vänta på något … tja, vad det nu blir. De äter som hästar och .. ja, vad gör jag åt dem?

Professor Trost har skrivit en artikel i DN om att upphovsrätten bör stärkas, inte försvagas och/eller rentav tas bort som riksdagsman Karl Sigrid vill fast han pratar istället om fildelning här. Låt mig se om jag har saken klar för mig. Upphovsrätt har en del med att göra att det som är skrivit i en bok är författaren upphov till. Man kan inte ta det och göra till sitt eget. Själva kopiering av böcker och filer är då rimligtvis en annan sak, eftersom författaren behåller upphovsrätten till verket och jag undrar eller kanske inte vet om det har med den att göra eller inte. Vad som klart framgår i artikeln är att det handlar om pengar om man tillåter fri kopiering.

Jag som är lärare ser ett problem i att studenterna inte har råd att köpa litteraturen, trots studentpris. Alltför många är tvungna att låna eller kopiera för minst 2 kr kopian, vilket väl blir ungefär den kostnad en bok oftast kostar. Konsekvensen är att många studenter inte har böcker tillgängliga under hela kurstiden. När de skall göra tentan är det många som inte har alla böcker. Om man betänkter att det under ett moment behövs fyra-fem böcker som kostar i genomsnitt 200 kronor styck, så blir kostnaden 1000 kronor. Om de har fyra moment under en termin så blir kostnaden för litteraturen 4000 kronor. Det har att välja mellan att lägga ut denna kostnad per termin eller riskera sämre resultat på tentorna därför att de inte kan läsa om böckerna. I många fall förlitar de sig på anteckningar som är nedskrivna under föreläsningar och seminarier. Eller anteckningar ur böckerna när de hade dem till låns. Ofta kan de inte låna dem igen, eftersom många står i kö till de få exemplar som finns. Men en bok behöver man läsa om flera gånger. Kurslitteraturen går jag igenom flera gånger. Man lär sig något nytt varje gång.

Självklart skall författare få ersättning för den prestation denna gjort. Frågan är en engångssumma eller både det och för varje bok som säljs. Att skriva en lärobok är inte något som görs under några timmar per dag eller hur enkelt som helst. Jag sitter och skriver en kortare text och det har tagit mycket längre tid än jag beräknade. Var för optimistik som vanligt. Det är dock en text som ingår i undervisningen och inte kommer publiceras överhuvudtaget.

Jag har läst något ur bloggen Blogge Bloggelito som jag tyckte var intressant:

Vad är det här för trams!? Professorn är anställd av staten för att utbilda ungdomen, och i den rollen ingår – eller kan fås att ingå – uppgiften att författa läromedel. Professorn själv är redan finansierad genom sin lön, medan tryckkostnaderna kan tas ut i form av kursavgift (givet en regeländring) eller på annat sätt (eller helt enkelt bakas in i den ordinarie budgeten). Böckerna behöver inte ens tryckas – det går alldeles utmärkt att skicka ut en digital PDF numera. 

Läroboksförfattande skrivs ofta vid sidan om eller genom anslag som kan frigöra tid och ingår inte i någon lektors, docent eller professorstjänst. Sen kan man fråga sig vad det är för skillnad i att skriva en faktabok eller skönlitterärbok i det avseendet. Trots skall inte få ersättning, men Guillou!?

Nu räcker oftast inte läroböcker som referens till forskningsrapporter och avhandlingar, efter som en del av dem refererar till originallitteratur, många gånger till forskningsrapporter och artiklar av läroboksförfattaren själv. Detta räknas som sekundärlitteratur om det inte är något som framkommer i läroboken som inte finns någon annanstans.

Problemet med att ta bort upphovsrätten är väl då att forskning inte längre behöver innehålla refererenser till andras forskningsresultat eller har jag helt fel. För det som är skrivit i en forskningsrapport är ju forskarens egna upptäckter och måste skyddas. Dessa upptäckter har ju forskaren copyright på. Om upphovsrätten tas bort kan vem som helst skriva av en sida i min avhandling göra till sin egen…. Eller är det två olika frågor det här? Jag borde känna till det, men … det är juridiska frågor och det är jag inte så bra på. Däremot känner jag till kopieringsreglerna. Det som gör det krångligt är att forskningsresultat inte är erkända förrän de publicerats och granskats av forskarsamhället.

Jag skall ta reda på hur det här ligger till… innan jag bestämmer mig för var jag skall stå någonstans. Men om jag skriver en lärobok och lägger ner mycket tid på den, så vill jag säkerligen ha lite ersättning för den, även om det bidrar till det allmänna utbildningsväsendet och det allmänna kunskapstillägnandet och tänkandet i samhället. Rätten till det som står i min avhandling vill jag absolut fortsätta ha. Har inte lagt ner 4-5 år av mitt liv för att någon skall kunna använda det som om det vore deras eget. Om borttagandet av upphovsrätten får den konsekvensen. Det har inte med pengar att göra. Själv tjänar jag inga pengar på min avhandling, då den trycktes upp med bidrag, samt inte ger mig pengar för varje bok som säljs. inte heller förlaget eftersom den läses men inte säljs.

Min fråga gäller om kopiering i sig själv strider mot upphovsrätten. Om någon kopierar en text som jag skrivit men uppger mitt namn, så är det ju fortfarande min text. 

Studenter skulle behöva få litteraturbidrag i vilket fall. 

Tror jag skrivit det tidigare att kändisbloggare, däribland, Alex Schulman och övriga bloggare som familjen producerar, är ointressanta och eftersom Alex säger att han är smickrad av uppmärksamheten, sluta ge honom den … Anna Larsson. Låt dem ha sin stund i bloggosfären - de är snart borta och byts mot andra, upp som en sol -och- ner som en pannkaka-bloggare. De bloggar av ett enda skäl, få uppmärksamhet. Har sett många av dem under åren som gått. Läs om Ordkriget här

Jag tror inte Alex m.fl. skapar kulturen runt Stureplan, de är en spegel av den. 

___________

Någon som vet vad det blir av det här Larvigt var det här 

I SvD säger man idag att skoldebatten om kunskap bara har börjat.

Det är en skoldebatt i vilken debattörerna befinner sig i olika tider, en falang som befinner sig 50 år bakåt, en som befinner sig här-och-nu och en som befinner sig 50 år framåt i tiden vad gäller värderingar om hur skolan skall bedrivas och vad kunskap är. Frågan är hur vi alla skall kunna mötas i en gemensam debatt på lika villkor.

Den 26 december 2004 drabbades ett oerhört stort antal människor i Tsunamin som skördade uppskattningsvis 225 000 människoliv och många gånger fler blev hemlösa.

Första avsnittet av miniserien Efter Tsunamin såg jag på igår och bedömer att den totalt saknade känsla…. Det fanns ingen större skillnad på den här serien och på de katastroffilmer som de brukar producera. Men när man vill skildra en verklig händelse förväntar man sig något djup, någon uppföljning… När de letade efter sina anhöriga och blev avvisade gick de vidare. De reagerade knappast inte alls. Den enda som man kunde finna någon äkthet hos var den brittiska ambassadören ..

Journalisterna som åkte omkring och som t.o.m kunde tycka det var roligt att bli jagade av den Thailändska polisen och inte heller reagerade av att en av dem hamnade i en bassang full med döda människor. De skildrades på ett kyligt ytligt sätt … Om de ville visa hur cyniska de var för att till slut förändra sig så gick det inte fram. När den ena journalisten sa till den man som letade efter sin dotter att hon säkert levde, blev han retade av sin kollega för det han sagt. Vad de skildrade vid en uppsamlingsplats var att de tyckte det luktade illa, men inte av att så många hade fått sätta livet till.

Karaktärerna kändes inte … Om en person upplever en sådan händelse och letar efter sitt barn, så bör man som tittare kunna beröras. Jag berördes inte alls av deras öden.

Men om man har träffat människor som förlorade anhöriga och hört berättelserna från dem som varit med, ja då berörs man. Eftersom jag är lärare träffade jag en del som varit med…. och som berättade för oss andra. Då känns en miniserie som Efter Tsunamin mycket kall och distanserad. Även böcker skrivna av människor som varit med har berört….

Jag blev däremot oerhört illa berörd av hur man kan skildra en sådan naturkatastrof som om det vore en actionserie av amerikanskt stuk.  

Det blir inga hårdare regler för utbrända i oktober. Både Socialstyrelsen och regeringen backar. "Det är självklart att Socialstyrelsen ska få längre tid att arbeta med de här frågorna", säger socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrson (m). står det i inledningen i DN idag. Läs även ett mycket bra inlägg av Mattiase (som länkar till denna artikel ) och som jag tyvärr inte kan lämna någon kommentar hos.

Man behöver bara läsa första meningen och titta på vissa ord och sätta i relation till varandra för att se motsättningen - inga hårdare regler för utbrända - alla som känner till vad det innebär att bli, vara, bli bättre och bra från utbrändhet kan se det ytterst omänskliga och helt klart felaktiga i att införa hårdare regler, när det är tvärtom som gäller för detta tillstånd/denna sjukdom. Färre krav, helst inga alls under akutfasen. Därefter rehabilitering för individen i samråd läkare, arbetsgivaren och försäkringskassan. Rehabiliteringen kan sträcka sig långt utanför själva arbetetsuppgifterna i sig själv. Det bör utgå från vad individen klarar av och en sysselsättning som inte stressar, inte vad andra anser vara bäst för henne.

Nu får vi se vad de kommer fram till. En forskningsstudie med en frågeställning som fokuserar på de utbrända är önskvärd.  Det skulle vara ytterst värdefullt att få fram deras röster i en vetenskapligt baserad studie i syfte att se vilka gemensamheter i själva upplevelsen av sjukdomen det finns, förutom annan rent medicinsk forskning. Om man kan belägga rent vetenskapligt hur sjukdomens förlopp är och vad som sker, kan man också som jag ser det, få bättre koll på vad som behövs för att få folk som drabbas att bli bättre. Nu verkar det som om behandlingarna också innefattar terapi och psykofarmaka. Något som jag befarar förlänger tillfrisknandet eller inte gör någon som helst nytta. Kanske man behöver att vända blicken från de traditionella behandlingarna, men hur skall man kunna göra det om man inte bedriver forskning som är riktad åt ett annat håll. I vilket fall så visar väl reaktionerna att en behandling som går ut på att få någon tillbaka till jobbet så fort som möjligt, helst utan sjukskrivning alls inte är möjlig.

Man säger att utbrändhet är ett svenskt problem - skulle den då inte finnas? Jodå, finns gör den, men eftersom de som blir utbrända utomlands inte blir sjukskrivna så skall heller inte de svenska bli det. Det kanske finns något i vårt samhälle som är grogrunden för att så många blir det här och varför sjukskrivning är enda lösningen. I SvD tar de upp några exempel på varför, samt att utbrändhet inte bara finns i Sverige, men att man här talar om det. 

Diagnosen utbrändhet är ett svenskt fenomen och saknar ofta motsvarighet i andra länder, visar SvD:s rundringning. Men det betyder inte att sjukdomen inte existerar.

Hårdare regler … det är som att säga till Marathonlöparen som kollapsat att resa sig upp och fortsätta i lite lugnare takt så blir han bra sen, istället för att tillkalla ambulans.

Men nu har man enligt DN backat, både socialstyrelsen och socialförsäkringsministern. Hårdare regler i oktober blir det inte. Det måste vara vetenskapligt belagt först. Ja, det låter bra! 

Läser signerat i DN innan jag släcker ner för natten. Intressant läsning. För dem som minns var Gösta Bohman en moderatledare, fast det hette Högerpartiet då som sa uppseendeväckande saker som avslöjade honom och hans värderingar. I Reinfeldt känner jag igen samma andas barn som den gamla högerfiluren var. Min första reaktion när Reinfeldt uttalade - Jag talar för dem som jobbar och Mona Sahlin för dem som inte jobbar. Jaså, tänkte jag. Har han den uppfattningen att Fittjabor inte jobbar. För om det är rätt som Henrik Bergman skriver under signerat att valet av arena var mer betydelsefullt än själva talen så kan man tolka Reinfeldt uttalande också i den meningen. Bergman tar ju upp uttalandet i sammanhanget:

Det handlar inte bara om vad man säger utan var man säger det.
Det drabbade inte minst Reinfeldt när han i TV4 i lördags kväll försökte leverera en snärtig replik om att han talade "till dem som jobbar" och Sahlin "till dem som inte gör det". Han syftade sannolikt på den politiska skillnaden mellan hans eget förslag om sänkt skatt för låginkomsttagare och socialdemokraternas plädering för en miljardsatsning på miljonprogramsområdena. Men tack vare Sahlins val av plats kunde SSU snabbt förvandla det till ett angrepp på invånarna i Botkyrka.

Bergman tar även upp att De stora berättelserna inte längre finns i romanerna för nu skriver författarna antingen deckare eller halvdokumentära skvallerromaner och att politiken tycks ha tagit samma väg. Men jag vill säga i anslutning till detta att De stora berättelserna faktiskt finns, kanske inte i litteraturen, kanske inte inom politiken men däremot  - I köket hos den som flytt från ett land i krig, t.ex. Irak eller från terror och tortyr och som försöker att bygga upp en ny tillvaro i ett land där han egentligen inte känner sig hemma och av många inte heller känner sig riktigt välkommen. Där finner vi de stora berättelserna (av typen Exodus) som folk om några hundra år eller tidigare kommer att ta till sig. För oss som befinner oss här och nu tänker kanske inte på hur genomgripande livet förändras för dem som kommer hit. Det är dessa livsöden som framtidens historiker kommer att fokusera på, forska kring, skriva om och dra slutsatser ur om den tid vi idag lever i.

Berättelsen är inte död, eftersom historiken lever.

… att Socialstyrelsen lyssnar på medborgarna (se DN) medan socialförsäkringsminstern står fast om att riktlinjerna skall gälla se SvD) och speciellt på dem som drabbats av utbrändhet och andra som har erfarenhet av detta tillstånd. Håller dock inte med om att det finns lindrigare former av utbrändhet i meningen att det inte fordras återhämtning och sjukskrivning. Däremot kan den lindrigare formen de talar om vara tecken på en utbrändhet som är på G. Trots det, vill jag hävda att det är på ett mycket tidigt stadium. Då det finns en stor förnekelse hos individen själv om att hon öht är sjuk och behöver vila. De som har en insikt om att utbrändhet är på G är troligen dem som redan har varit det. De kan på ett helt annat sätt uppmärksamma tecknen om t.ex. stressen och pressen ökar. I sådana fall behövs oftast ingen sjukskrivning, utan kanske ett lugnare tempo … och kanske ett Nej till nya uppdrag eller arbetsuppgifter. (källor: bygger mina ställningstaganden på utsagor från personer som är utbrända eller har varit det, dock ej vetenskapligt belagda.)

Det borde framgå tydligare att noll dagars sjukskrivning gäller endast när patienten har lättare besvär. Vi ska förtydliga det här, men jag kan inte säga i dag exakt hur det förtydligandet ska se ut, säger Jan Larsson, ansvarig för projektet hos Socialstyrelsen, till DN.se.

Naturligtvis har också artikeln Socialstyrelsen nedvärderar våra osynliga stressjukdomar skriven av Jörgen Herlofsson som publiceras på DN debatt idag, betydelse för deras beslut att se över riktlinjerna och vara mer tydliga med vad de menar med 0 sjukskrivningsdagar. 

Det kan hända att vi delar upp rekommendationen i två delar. En som handlar om utmattningsdepression i allmänhet och en som handlar om lindrigare symtom. Ett annat alternativ skulle kunna vara att det blir tydligare i diagnosbeskrivningen för utmattningssyndrom att den kan omfatta olika tillstånd, säger Jan Larsson.

Förhoppningsvis kan många slappna av nu en tid framöver då Jörgen Herlofsson skriver och ger stöd för alla de berättelser som publicerats under de senaste dagarna:

Den typen av illabefinnande som sänker självkänslan i botten, berövar individen kraft och initiativ, tär på livslusten och försätter kroppen i obalans med ständig värk, sömnsvårigheter och diffusa obehagsupplevelser får allmänläkare, psykiatriker och rehabiliteringsläkare dagligen höra om från sina patienter i dessa tider. Men de finner inga "objektivt" verifierbara sjukdomstecken, inga påvisbara organförändringar. De flesta av dessa läkare vill inte skicka tillbaka sådana patienter till jobbet utan att ha erbjudit meningsfulla insatser. Nu ska alltså patienterna tvingas vara kvar i arbete utan möjlighet till nödvändig vila från påfrestningarna. [min kursiv]

Det är oerhört viktigt att lyssna på dem som är eller som har varit utbrända. Det är ju dom som vet vad det handlar om och om den stora betydelsen av förståelse och möjlighet till återhämtning. Vägen till kunskap om det här tillståndet/sjukdomen är via de drabbades egna berättelser som bygger på deras erfarenhet och upplevelse. Frågan är om det finns någon lindrig form av utbrändhet … tror någon som har varit eller är det på detta? Jag vill gärna veta?

Tillägg!

FK menar att sjukskrivning inte handlar om hur sjuk man är utan om förmågan att arbeta. Och det är just förmågan som är borta hos dem som blivit utbrända…. Summa sumarum: Alltså är detta skäl för sjukskrivning oavsett om utbrändhet är en sjukdom eller inte.

Jan Jönsson pekar i DN debatt på ett allvarligt problem - skolket. Och han vill att omfattande skolk jämställs med grov kriminalitet och tungt drogmissbruk:

Socialtjänsten måste betrakta skolk och bristfälliga skolresultat som mycket allvarliga signaler om att barnet far illa. Omfattande skolk ska ses som lika allvarligt som grov kriminalitet och tungt drogmissbruk, där omhändertagande kan komma i fråga. Socialtjänstens möjligheter till samverkan med skolan behöver underlättas, eftersom det ofta krävs samordnade åtgärder från båda håll. Det behövs mer forskning kring framgångsrika metoder för att arbeta med skolk.

Skolk är ett brott mot skolplikten, den orsakar stora problem för skolorna, tar av skolans resurser, bringar oordning, eftersom skolorna har skyldighet att leva upp till lagen om skolplikt. Men vad som är viktigt att tänka på är

Har problem med bredbandet den här helgen - kallar det för bredbandshelvetet eller kanske jag säga bredbandseländet. eller  Under vissa tider åker jag ur stup i ett, men nästan aldrig när det är semestrar eller storhelger. Telia kan inte lösa problemet och avfärdar mig till slut med att det är min utrustning det är fel på. Och det har ingen betydelse om jag köper nytt och/eller har den senaste versionen av MacBook. Felet ligger hos mig! Just nu har jag åkt ur två gånger bara under tiden jag skrivit det här inlägget… Eländet började i fredagskväll …

Har ju berättat om mitt biblioteksprojekt. Igår hittade jag mitt disputationsex. I det ligger ett erkännande från Jan Bengtsson. Kommer ihåg vad dessa få rader betydde för mig. Hade glömt det, men blev påmind nu.

Några bilder på mina förberedelser inför disputationen för sex och ett halvt år sen! Minnesanteckningar i början av boken. Flikar för att hitta kapitlen,

Roligt att läsa är min lista som jag skrev in på en tom sida i avhandlingen på tips jag fick från kollegor:

Försöka att sova ordentligt [fast helst inte på disputationen hamnade visst lite fel tror jag]

samt denna hemska erratalista som efter publiceringen vilken, som jag upplevde bara blev längre och längre. Korrekturläste min avhandling själv. Hade inte råd att anlita någon! En professor på institutionen sa till mig - Var inte orolig. Efter fem år har du fått en acceptans till felen i din avhandling som du ser men ingen annan.

Han hade rätt - jag ser inte längre mina egna fel. Dem som jag nästan låg vaken på nätterna ibland och grämde mig över.

 
_________________________________________

Ps. Jag har äntligen lyckat med mina muffins… 

Det är varmt och fuktigt ikväll och jag bävar verkligen för att gå och lägga mig. Kanske därför jag sitter uppe. Helst av allt skulle jag vilja sova på balkongen. Men det här fuktiga vädret skall dra bort och kallare torrare luft är att vänta.

Skåne har drabbats igen av häftiga skyfall.
Vilken sommar vi har haft! 

Vilken TV-kväll - knappt ingenting att titta på. Såg på Rebus som väl var som de flesta brittiska polisserierna, värda att titta på. Historien var lite väl långsökt, men vad vet jag!

Vill även när jag är på G säga att jag blev besviken då jag började läsa Olycksfågeln. Men jag har svårt för böcker med bara dialoger som jag uppfattade att den innehåller. Jag orkade inte fortsätta….. Böcker jag gillar är t.ex. sådana i vilka personligheterna växer fram under läsning genom att man får ta del av deras tänkande…. t.ex. Busters öron. En osannolik historia men med ett budskap om vad som händer når någon överskrider mänsklig anständighet och moral. Vad händer när människan tar steget … ja, det är tänkvärt. Lämnade kvar boken på Rhodos.. men skall köpa en ny.

Läser just nu Den vita massajens dotter och har köpt andra böcker som jag får läsa nästa gång jag tar solsemester.  

Dags att släcka ner datorn för i natt, eftersom
Fyra inlägg av Går inte att förutse publicerades av någon anledning!

En kopp kaffe innan sovdags kanske …. 

Mats Alvesson har skrivit en lång och innehållsrik debattartikel som publiceras i DN med titeln 

Statusjakt och titelsjuka gör att vi mår dåligt 

…. som innehåller många synpunkter som kommer bli intressant att diskutera, inte minst därför att han tar upp en del om lärarutbildningen och om den ökade akademiseringen. Han ifrågasätter om ökad utbildning och legitimering löser problemen. 

Senaste har regeringen bestämt att skolans problem handlar om låg status för lärarna. Dessa skall "lyftas" i ett tiopunktsprogram. Med sedvanlig politisk fantasilöshet går nio av dessa ut på mera utbildning. 3,5 miljarder skall kalaset kosta. Trots grundmurat dåligt rykte förväntas att lärarhögskolorna och krav på behörighet skall fixa svårigheterna. På DN Debatt den 20 april lugnar Leijonborg & Björklund skeptikerna med att "högre krav" skall ställas på utbildningen. Visst, om det är något lärarutbildningarna är kända för så är det låga krav - kanske lär sig lärarkandidaterna slapphet.

Jag vet inte om han menar allvar med den sista meningen eller om han är ironisk.

Nu är det iaf sent och jag måste motstå frestelsen att skriva ett längre inlägg inatt. Inlägget om innehållet i Ledaren tog musten ur mig. Måste även fundera lite på det han skriver. Vill ta upp även andra delar som inte bara har att göra med lärarutbildning, t.ex.

Grandiositeten hänger samman med en alltmer utbredd narcissism och önskan att förbättra status och självkänsla. Vi vill bli sedda, bekräftade, förknippade med något prestigefyllt och distansera oss från det triviala. Ökad status är ett nyckeltema. Problem med skola, sjukvård, omsorg skall lösas genom höjd status för de yrkesverksamma. Standardreceptet är mer utbildning och akademisering.

När jag läser ledaren i DN inatt så slås jag av att det är något fundamentalt fel med alliansens politik om man försöker se holistiskt på den. De fixar och donar, men allt leder fel. Istället för att minska utanförskapet, hotar det att öka istället. Det är som den ena handen inte vet vad den andra gör.

I ledaren står följande:

Situationen är märklig. Alla kurvor pekar rätt: arbetslösheten faller, antalet nyanmälda arbeten är rekordmånga och sjukskrivningarna blir färre. De enda siffror som är fel för regeringen Reinfeldt är opinionssiffrorna. 

Under varje borgerlig regeringsperiod blir jag alltid lika förvånad över att ingenting tycks gå ihop. Att deras insatser aldrig leder till någonting annat än att de får oponionen emot sig och att de som redan har det svårt får det ännu sämre. Kanske gör de även denna gång samma fundamentala fel som de gjorde när alla skulle bli egna företagare i början av 90-talet. Och de började med att sänka socialbidragit till 1700 kr i månaden + hyra, samt mer än halverade personalstyrkan på exempelvis fritidshemmen. Kanske felet är att de genom att ta ifrån folk deras levebröd eller i varje fall byta ut vetebrödet mot hårt knäckebröd, tror att folk med automatik kan ta ansvar. Men om man tar ifrån människor levebrödet, blir det högsta prioritet och om det inte finns något alls, ja då grips folk av panik. En panikslagen person gör troligen inte något gott intryck hos en blivande arbetsgivare. Nya initiativ är säkerligen också svåra att ta.

Att slå undan fötterna på de som redan idag sitter i en taskig sits är som att kasta i ett barn på djupt vatten för att hon skall lära sig simma eller låta ett barn bränna sig på plattan för att hon aldrig skall göra om det. Det skapar rädsla och en känsla av att den som tillåter detta inte bryr sig. 

Istället för att stärka människor är risken stor att den denna politik sänker många  istället. Jag tror faktiskt inte att det är meningen, tror inte att våra politiker är så onda - de verkar inte förstå hur människan fungerar, vilket man förstår bättre om man lyssnar på andras berättelser och noterar hur de reagerar inför radikala förändringar som har med deras existentiella villkor att göra. Det som är skrämmande är att alliansens politik har fått många av deras sympatisörer att jaga sjuka, arbetslösa m.fl.  Är det något i deras politik som framammar denna jakt. Har aldrig tidigare läst på nätet eller hört folk tala om sjuka, arbetslösa m.fl. på det sätt man gör idag, dvs. sen valet.

Ett fundamentalt fel kan vara att alliansen förnekar att svaghet finns, deras åtgärder ger det inrycket - kanske är det ett förakt för det också. Inte för människan som är svag, men för själva fenomenet. Men svaghet försvinner inte för att man inte vågar eller vill se den. Kanske man får dåligt samvete över att själv få det bra när andra inte har det. Man kan inte slappna av och glädjas åt sina egna vinster och framgångar. Och så börjar man i fel ända - man försöker få bort svagheten, istället för att erkänna den och steg för steg ge människor chansen att själva bli starka. Jag gör bara ett försök att hitta en förklaring. Kanske den haltar en aning.

Jag glömmer aldrig den socialdemokratiska politikern (men dock hennes namn) som inte ville öppna fler härbärgen, därför att det inte skulle finnas hemlösa i vårt land. Men nu fanns hemlösa och deras hem blev portuppgångar istället. Jag förstår tanken att inte vilja bygga ut någonting som man vill avskaffa. Men om folk hinner dö i processen måste man ändå tillgodose möjligheter för dem att överleva.

Kanske det fundamentala felet politiker gör är att de inte vågar se verkligheten som den är, dvs. att människan inte går att passa in i en ideal form utan att det är snarare formen som måste anpassas efter människan. Att de istället för att vara idealister istället blir realister utan att för den skull bli materialister.

Jag skulle verkligen önska att alliansen någon gång kunde lyckas, för det skulle vi alla tjäna på…. och det skulle ge mig en tillfredsställelse att för en gångs skull förstå hur deras tänkande och handling går ihop. Tanken är ju god, eller hur? Det är väl vägen dit som inte är det i nuläget. Vi har inte råd att förlora människor på vägen. Det finns inget mer tillfredsställande än att själv ta ansvar och jobba för sin egen framtid, men om man tvingas ut i något man vet inte är ens egen framtid, ja då blir det motsatt känsla istället.

Ledaren var tänkvärd… och på kornet!

… till förorterna i Botkyrka … Jag missade tyvärr talet.
 se DN och även SvD. Någon bra journalist blir jag aldrig…

Kom när festen var över … Trodde talet började kl. 15.00, men det var
kl. 14.00. Festen slutade dessutom tidigare än beräknat,
men några foton därifrån kan jag iaf. visa.

lite av folklivet .. Just på den här platsen låg en lågstadieskola Ängsskolan, men den är riven nu, som ni ser. Bara grus ..!!! Sökte jobb där för tusen år sen…

Alla håller på att packa ihop …

talarstolen eller talarburen ser ni va… där stod iaf Mona Sahlin och talade till folk i förorten. 

På väg till tunnelbanan tog jag dessa fotografier. Sådana som aldrig visas i media … men som det finns en hel del av… Ett grönt och lummigt Fittja. Det var dock här i närheten som en man blev brutalt ihjälslagen och som blev uppmärksammat i media för en tid sen. En väg man nog inte skall gå sent på kvällen alldeles ensam precis som man inte skall gå i parker ensam i innerstan.

Upp till centrum. På skylten står det Mångkulturellt centrum, Fittja Gård och Södertörns högskola.

En fin plantering och T-banan ser man inte bakom alla buskar och träd, men perrongen skymtas mellan dem i nästa bild.

Därefter börjar betongen men mellan husen och gatorna är det dungar, gräs mm. och det är betongen man brukar visa i media, dvs. den sämsta sidan. Jag hade kunnat fotografera de sämsta jag också, men varför inte också visa det som är fint. Visst finns det en del att göra här och det är bra att det kommer satsas pengar i syfte att skapa nya arbetstillfällen mm. Kanske det kan bli som i Athen inför OS. I syfte att få dit fler företag rustar man upp….

Det fanns annat fint att fotografera, men det var så kvavt och fuktigt varmt (solen hade precis gått i moln) och jag hade inte tillräckligt med vatten, så jag orkade inte gå runt. Men Fittja gård är sevärt, samt utsikten över Albysjön som ni kan se en aning av i översta bilden. Nåja, den finns där allafall. Albysjön!

Det hade varit roligt att hälsa på Mona Sahlin ..
För många år sen missade jag Olof Palme, därför att jag åkte hem tidigare….

Det talas mycket om ett perspektivskifte från offer till aktör, senast i huvudledaren på DN och att det är imponerande, speciellt gällande de svagaste i samhället eller när det gäller sjukdom. Nu handlar det om att individen själv skall ta ansvar för sitt tillfrisknande. Jovisst låter det bra och hedervärt. Men aktörsrollen som nu individen skall anta är styrd och då handlar det om att man vill få individen att bete sig på ett på förhand bestämt sätt. Om man är aktör i verklig reell betydelse styr man själv och tar konsekvenserna av sitt eget handlande. Man tar egna initiativ. Men straffad i form av utebliven sjukersättning (se SvD), blir man inte av andra som bestämt spelreglerna om man tar fel initiativ.

Det handlar också om ett perspektivskifte. Från att se patienten som ett viljelöst offer som ska behandlas till en aktör som till viss del själv bär ansvar för sin hälsa. 

Jag är inte imponerad eftersom man inte frågar de sjuka vad de behöver för att bli friska. Jag kan slå vad om att de flesta inte svarar sjukskrivning och bara det. De vill naturligtvis bli friska, men utifrån deras egna förutsättningar. De vill säkerligen att de som skall hjälpa dem och är till för att stödja dem, också skall lyssna på dem och inte anse sig veta deras eget bästa. Och vill dom inte att någon lyssnar, ja då har man iaf frågat dem.

Jag är inte imponerad över att man anser att en person kan gå direkt från operation till jobbet. Det gör mig snarare orolig. En operation är väl alltid något som omfattar hela systemet, även om operationen är enkel. En operation i munnen är t.ex. inte något man gör och känner sig återställd förrän efter par dagar. Ibland kan det ta längre tid. Sjukskriven behöver man oftast inte bli. Men en blindtarmsoperation måste ändå vara en större sak, kanske inte för läkaren, men för patienten. Inte heller imponerar det att man tror att det som är förebyggande vid utbrändhet är detsamma som behandling av utbrändhet i den akuta fasen.  T.ex. avspänningsövningar, motion, bättre mat- och sovvanor. Något som kan skapa ytterligare press på individen under denna fas och som kan leda till ett förlängning av den. Denna typ av behandling kan säkerligen tillämpas om individen är utarbetad i vanlig mening. Det imponerar inte heller att man skall titta på den utbrändes privatliv mm. för vem kan avgöra om det är bra eller dåligt och om det är dåligt varför det är det - det kan ju bero på arbetssituationen, men behöver inte göra det. Men vem bestämmer det. En läkare, FK, arbetsgivaren eller individen själv. Det som anses vara en kvalitativ privat tillvaro för en person kanske inte någon annan anser vara det. Det imponerar heller inte att man ser utbrändhet som en psykisk sjukdom (se DN). Genom denna syn avslöjar man att man ser individen som problemet vilket det i många fall inte är, utan en alltför hög stress som hon levat med under för lång tid.

Det alla tycks göra är att bestämma över huvudet på de människor saken gäller. Nya förslag läggs aldrig i samråd med de berörda. Varför inte samtala med dem och höra om vissa insatser är möjliga för deras del. Är man aktör, ja då är man också delaktig och beslutar själv vad som är bra för en själv.

Frågan är vad man lägger in för innebörd i ordet aktör och föralldel även i ordet offer!

Den studie som tydligen ligger till grund för de nya riktlinjerna är en studie från 1993, där 200 distriktsläkare fick föreslå sjukskrivning i ett antal *påhittade* patientfall. Studien är intressant, som jag ser det, i meningen att den avslöjade ett eventuellt godtycke. Men om studien avslöjade vilken sjukskrivningstid som var lämpligast rent generellt utan att ta hänsyn till att människor är olika och har varierande fysisk form mm. framgår inte i artikeln. Borde inte en ny studie ha gjorts innan dessa nya riktlinjer utarbetades? Intressant vore att få veta vilka fall, samt utifrån vilka kriterier man valde de påhittade fallen.

Läs här om det nya förslaget för dem som drabbas av utbrändhet och om vad de pengar staten tror att de tjänar in på det skall användas till. De verkar inte veta alls vad utbrändhet innebär för den som drabbas. I så fall skulle de inte komma med ett förslag som innebär att den skörhet som följer med utbrändhet hos personen inte tas hänsyn till och den mentala vilan som är nödvändig för att individen skall kunna bli frisk därmed inte blir möjlig. Vidare kommentarer är överflödiga!

Två moderator hoppar av partiet och söker medlemsskap i socialdemokraterna. läs här!

Avhoppet innebär att kommunen blir röd istället för blå, eftersom de inte lämnar sina platser. 

Bland annat förklarar de avhoppet

Socialdemokraterna förde ­under förra mandatperioden en ansvars­full kommunpolitik, med ett tydligt ledarskap, varför vi anser att det är bättre om socialdemokraterna får leda det politiska arbetet. När vi nu bytt sida finns det stora möjligheter för breda lösningar som bryter blockpolitiken.

[…] Vi har under en längre tid krävt förändringar inom moderaterna men dessa har uteblivit.

Är de svikare eller visar ansvar för de stora frågorna som kräver blocköverskridande och enighet och vågar gå emot? 

… och det känns i golvet som en lättare jordbävning. Det liksom skakar till. Det ljud som hördes för en stund sen var ingen sprängning däremot. Det var alldeles för nära - och så klirrade det och då vet jag att det är i min lägenhet. Det lät ungefär som om balkongen rasade ihop, men inte ner. Tänkte direkt på grannens katt och sprang ut. Men det var en hylla med böcker som vikit sig i biblioteket (ett av mina pågående hemmaarbetsprojekt - att fixa till ett bibliotet). Så det låg böcker överallt, men inget hade gått sönder. Har länge kikat på den där hyllan och undrat när den skulle braka ihop. Mina bokhyllor räcker inte på långa vägar och nu blev det ytterligare böcker som inte får plats någonstans. Tiden kära vänner gör att jag inte hinner med att arbeta med den som jag vill - helst vill jag ha böckerna i bokstavsordning. Men idag funderade jag på om jag inte skulle ställa in dem i ämnesområden och bokstavsordning. Men vilket jobb det blir! Det får bli under julhelgen. Nu ser det inte alls bra ut med att ha böckerna ovanpå de bokhyllor som står under hyllan som nu står lutad mot väggen. Ja, det är bara slit och släp … Brist på garderober är också ett problem!

Bakade muffins sent igårkväll. Förstår inte varför jag aldrig får vare sig muffins och/eller sockerkakor som jag fick dem förr - att höja sig. Men den här gången blev de iaf inte torra. Åska och regn idag, men snabbt övergående. Skumt blev det som en tidig sommarnatt innan solen går upp. För övrigt dåligt väder idag, men det var bra för just idag hade jag en hel del att skriva på datorn. Har haft lite svårt att få ihop det och jag måste hela tiden fråga mig om det jag skriver skiljer sig från det som redan finns i form av vetenskapsteori och metod mm. Men nu har det iaf lossnat en del. Det skall vara klart till terminen startar och det är snart. Börjar känna mig mer stressad än för två veckor sen. Det har varit mycket att läsa, funderande osv. Vad är det i lärarutbildningen som vetenskapligheten skall vara bra för och hur går den ihop med högskolemässighet och beprövad erfarenhet. Varför behöver lärare ha ett sådant förhållningssätt? Hur ser man på läraryrkets professionalitet och i vilken grad tillåter samhället att det blir det.

Det handlar inte direkt om att endast lära sig hur man använder sig av metoder, utan om tolkning och hur man förhåller sig till problem som uppstår på ett vetenskapligt sätt. Våra lärare skall ju inte bli forskare…. de vetenskapliga verktygen skall ju användas i jobbet, men på vilket sätt. Hur utvecklar man ett vetenskapligt förhållningssätt?

Men jag vill använda den här texten även i momentet Vetenskapsteori på B-nivån på magisterprogrammet. En kurs jag aldrig haft. Vetenskapsteori på A, C och D har jag hållit i, men aldrig på B och inte heller momentet Uppsats 5 poäng, endast examensarbeten på samma nivå då dessa var 5 poäng (nu är de 10 poäng), vilket inte är samma sak. 

Men, som sagt - nu har det lossnat!
Vet inte vart den här sommaren har tagit vägen! 

.

… om det som skrivs i artikeln om Leijonborgs examenspremie. Jag uttryckte det lite annorlunda i mitt eget inlägg då jag menade att de som redan idag genomför sina studier på avsatt tid är de som tjänar på det, men det löser inga problem. För precis som de säger i artikeln - studenter som inte kan studera på heltid på grund av sin ekonomiska situation blir inte klara fortare ändå. Och det handlar verkligen inte om att studenterna älskar högskolan….

Artikelförfattarnas förslag till lösning är som jag kan se det, något som verkligen leder till att chansen ökar avsevärt för många studenter att bli klara i tid. De kan vara med på alla föreläsningar och seminarier och kommer inte efter i studierna.

Som svar till vissa bloggare som avfärdar artikelförfattarnas synpunkter för deras eventuella vänsterorientering har verkligen missat poängen. Dom som får premien är dom som redan idag inte har några problem med att bli klara. Därför är en premie verkningslös… om man vill få fler studenter fortare ut i arbetslivet.

Leijonborg vill införa en examenspremie för dem som klarar sin utbildning i tid. Läs här! och här! Inom vissa utbildningar blir en stor majoritet av studenterna färdiga inom fastställd tid. Det blir en dyr historia för staten, som inte gör någon nytta i det avseende som Leijonborg tänkt sig. Studenterna kommer ju ändå ut när de skall. Är det inte bättre att lägga pengarna på utökning av seminarietiden istället…. där gör de mest nytta….

En del studenter älskar högskolan lite väl mycket, så till den grad att de inte kommer därifrån, sade Leijonborg. (DN)

Ja, det är inte mina erfarenheter. De flesta vill ut och jobba så fort som möjligt. De brinner av lust, fast lite rädsla finns det dock … men så är det ju alltid när man är utexad och får sitt första jobb.

Leijonborg tror att examenspremien kan börja gälla tidigast 2009 eftersom förslaget måste utredas först. (AB)

Det är klokt att utreda förslaget!

… de lovar sol och det blir mest bara moln. Jag gick in och tittade på prognoskartan och där står en stor sol ända fram till torsdagen. MEN här har det mest bara varit moln hela tiden. Solen har tittat fram då och då. Tänk om SMHI kunde titta ut genom fönstret istället för att förlita sig på radarbilder där man inte ser molnen … eller inte ge samma prognos i hela Stockholms- och Södertäljeområdet, utan faktiskt ger lokala prognoser. Jag lovade mig själv att inte bli sur och att inte bry mig om prognoserna, men kan inte låta bli. Varför ge prognoser om de ändå inte klarar av det? 15 minuters sol på nästan fyra timmar ger inte den minsta överensstämmelse med den sol som SMHI har i sin prognoskarta.

Han har fått mycket motstånd i bloggosfären om det han skrivit. Läs här! I allafall det som syns. Det är svårt att gå in i den här debatten utan att man anses vara emot att människor har rätt att bestämma över sin egen kropp. Isabella Lund menar att hon som eskort inte är lycklig, men av följande skäl:

Vi är inte lyckliga för att vi utsätts för diskriminering, förtryck och horstigma. Det som skadar oss är inte sex, det är att läsa artiklar som din idag i SvD. Du gör mig djupt olycklig Adaktusson och inte bara mig utan även hundrtusentals sexarbetare över hela världen.

Isabella Lund får dessutom inte ha kvar sina länkar till DN, vilket strider mot yttrandefriheten menar hon och många andra. DNs skäl är att de inte vill utgöra en länk till potentiella sexköpare. Jag kan förstå deras argument, men även förstå Isabellas och andras upprördhet. Även en sexarbetare skall ha rätt att uttrycka sina tankar kring saker och ting. Men Isabella och andra vill få fram att många prostituerade är nöjda och lyckliga med sitt yrkesval. Ja, kanske är det så. Kanske det är en myt att en hora inte skulle vara lycklig.

Jag vill vända på alltsammans och säga att sexköparen inte har något ansvar. Då har det heller inte någon betydelse om horan är lycklig eller inte. Sexköparen vet ju inte om den tjänst någon tillhandahåller (och som han är på väg att betala för) är lycklig eller inte. Han har heller ingen skyldighet att ta reda på det och om nu ändå skyldigheten skulle finnas, har han möjlighet att på en kort stund få veta det? Inte ens den mest kvalificerade psykolog har möjlighet att se om en person är lycklig eller inte på en timme.

Det jag har emot prostitution eller på det fokus talet för rättigheten att få bestämma över sina egna kroppar har fått, är inte förknippat med en kvinna eller mans rätt att utöva prostitution. Det är inte pudelns kärna. En prostituerad säljer en tjänst som det finns en köpare till. Och eftersom det handlar om att tjänsten är djupt förbunden med en levande varelse finns Ansvaret med som en viktig del. Vi har arbetsmiljölagar i vårt land som är till för att skydda den anställdas hälsa. Om företag bryter mot dessa lagar blir de straffade. Men den som tillhandahåller eller köper tjänsterna har inget egentligt juridiskt ansvar för att personen som tillhandahåller den mår bra. Ett moraliskt ansvar kan man ha - man skäller t.ex. inte ut kassörskan för att momsen har höjts.

För att det skall bli möjligt att skydda prostituerade behöver det bli lagligt och betraktas som vilket företag som helst. Lönerna blir avtalsenliga.

Min slutliga fråga till er som är sexarbetare och andra som säger att den största delen av prostituerade (för det är så det framställs i olika bloggar) är lyckliga lyder: Skulle ni fortsätta eller börja om ni fick avtalsenlig lön på 20 000 kr före skatt i månaden, med 40 timmars arbetsvecka? Om ni svarar ja på frågan är yrket till för er. Om inte.. ja, då kanske alla behöver fundera över varför kvinnor OCH män väljer prostitution och vad som gör dem olyckliga, själva utförandet eller personer som Lars Aduktsson. Om man inte själv är beredd att arbeta som prostituerad 40 timmar i veckan för 20 000 kronor i månaden, kanske man inte heller skall plädera för andras rättighet att bli utnyttjad av skrupelfria köpare.

Det finns mycket mer att säga om den här frågan, men jag nöjer mig med att ta upp problemet med sexköparens ansvarsfrihet. Att köpa sex är olagligt är inte för att man ser prostituerade som sämre eller för att de skulle föraktas, utan för att ge en signal om att det inte är OK att utnyttja andra människor för sina egna behov utan att ta ansvar för det … som jag tolkat lagens tillkomst. När fokuset i debatten handlar endast om rättigheten att få bestämma över sin egen kropp och om att det är samhällets förakt som gör en sexarbetare olycklig, ger man sexköparen full frihet att köpa vilka tjänster som helst utan att ens bry sig ett uns om människan som tillhandahåller tjänsten. Allt ansvar läggs på alla andra utom på den som köper sex. DET om något ÄR omoraliskt. Inte att två ansvarsfulla personer avtalar om att ha sex med varandra till ett pris som de bestämmer eller bara för att de gillar sex.

Läs även Jinge.se`s inlägg med kommentarer 

Med anledning av den oro och misstänksamhet över att integreringen hindras om det byggs en moské i Skärholmen Läs Ledaren i DN och i SvD. vill jag påminna om den läroplan vi har i Sverige och som lärare skall uppfylla. En läroplan som fostrar framtidens medborgare. I den står bl.a. följande:

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

Lägg speciellt märke till meningen … människor förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald och Medvetenhent om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet …. När då ….

Moderaten Andrea Femrell anser att "bostäder, vägar och annan infrastruktur" måste prioriteras framför en moské. Dessutom kan en moské hota integrationen, hävdar Femrell. Färre svenskar kommer att vilja bosätta sig i stadsdelen, medan moskén kan locka till sig fler muslimer:

"Redan i dag har ungefär 55 procent av de boende i Skärholmen utländsk bakgrund. Med en moské skulle det bli ännu svårare att lyckas med integreringen."

I Kyrkans tidning säger hon dessutom följande:

”Vi måste beakta hur ett moskébygge påverkar inflyttningen och integrationen”, sa Andrea Femrell tidigare i veckan till Kyrkans Tidning. En majoritet av invånarna i Skärholmen är av utländsk härkomst. Ett moskébygge skulle kunna leda till att fler invandrare dras till Skärholmen och därmed försvåra för personer med utländsk bakgrund att komma i kontakt med svenskar, framhöll Femrell.

… kan man inte konstatera annat än att hon ser svenskheten som normen och därmed blir Sverige i hennes ögon monokulturellt (vilket väl till del är riktigt att Sverige är). Det är svenskheten som skall råda. Vad hon mer säger i KT är att personer med utländsk bakgrund inte är svenskar. Men då ställer jag mig frågan - Vilken svenskhet är det vi talar om? Olika kulturer är en del i vår kultur numera och därmed bör det inte vara några problem med integrationen, tycker man - om inte integration i själva verket handlar om att folk skall assimileras. Om man resonerar på följande sätt ser man alla muslimer som icke tillhörande svenskheten, därför att de inte har samma religion som vi. Men många av dem har bott här i åratal och är svenska medborgare. Många är födda i Sverige. De är en del i svenskheten.

För många år sen, i början av min utbildning, talade vi på ett seminarium om att det svenska språket skall bevaras. Jag ställde samma fråga: Vilket svenska språk, det vi hade för tio år sen, 100 år sen eller för 500 år sen. Det svenska språket är det som i dag talas, eller …??

Det är den kultur som finns i nuet som också är den kultur vi lever i. Därför kan vi inte prata om integration i samma innebörd som Andrea Femrell gör och samtidigt ha möjlighet att uppfylla skall-satserna i skolans läroplan.

I skolans läroplan står följande

Förståelse och medmänsklighet

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Om man ser ett hot i att det byggs en moské i Skärholmen för att förorten då kommer att bli betraktad som en invandrarförort delar man upp medborgarna och innebörden är att det är svenskheten som är norm. Men återigen, vilken svensk kultur är det som skall bevaras och När blir en förort invandrarförort. Vilka störs av att det finns t.ex. 90% av dem som har olika kulturer utom dom som har svårt för mångfald och som inte bor i en sådan förort. Om svenskar med svensk bakgrund flyr från förorter med många kulturer, ja då är det något fel någonstans, men inte att många kulturer samlas och kan leva sida vid sida och ihop utan större konflikter. Då är det kanske svenskheten som norm som är felet, där svenskhetens innebörd bara handlar om att svenskar skall vara svenskar - men återigen en fråga - när blir man svensk? Om man inte anses vara svensk om man är född i Sverige, är svensk medborgare, har gått i svensk skola och för övrigt anammar svensk kultur - ja då är väl ingen svensk i vårt land.

Jag skulle önska att alla sätter sig ner och tänker efter - vad är svenskhet? Då blir man nog ganska klar över att den är föränderlig…. och att den är beroende av de medborgare som bor här och de kulturer som finns. Jag förstår inte problemet med att bo i en s.k. invandrarförort. Är det ett sämre alternativ. Det anser inte jag…!

Problemet är inte att många människor med olika kulturer bor på samma ställe. Det är synen på att många gör det, som är en del av problemet….. Vi är EU-medlemmar, vill ha med Turkiet i EU-gemenskapen. Men en del av oss är rädda för en moské…. I Fittja är det den Turkiska Islamiska föreningen som låtit bygga moskén. Carl Bildt talar om vikten att få in Turkiet i EU. Men är EU-gemenskap = vi och dom eller VI. Jag är i nuläget emot ett medlemsskap för Turkiet så länge bl.a. Cypernkonflikten inte är löst. Men hela idén med EU ser jag på ett helt annat sätt, som ett närmande inte ett större avskiljande. Men, jag kanske har missuppfattat saken.

.. att det kommer upprättas ett register för dem som har djurförbud. Oavsett orsak skall de som på ett eller annat sätt vanvårdat sina djur aldrig få ha djur. Även dem som plågar andras husdjur bör komma in i register. De borde också få djurförbud. Vanskötsel är fruktansvärt och det är svårt att förstå att folk inte tar hand om sina djur, att de saknar förmågan att se djur som levande varelse som behöver all omsorg och att de saknar förmågan att inse att djur inte själva kan välja bort sin situation. De är helt beroende av sin ägare…

Som det är nu kan en person få djurförbud i en kommun, men inte någon annan. Märkligt att vissa saker försummas i så många år - de talas om över 20 år som samordningen inte fungerat. Märkligt. Men nu skall det bli av. Det tackar vi alla för, speciellt djuren … 

… har ingenting med att göra vad man anser om människors olika sexuella läggning. Läs AB om att bl.a Petter Wallenberg menar följande i en artikel i AB (Läs även debattartikeln i DN) –Den aggressivitet du uppvisar bottnar i det klassiska skyddandet av den heterosexuella manligheten.

Det är ju struntprat! En manlig kollega för mycket länge, ungefär för 30 år sen tog skamgrepp på mig när jag stod och diskade i personalrummet. Jag vände mig och sparkade till honom på smalbenet, av ren reflex. Han haltade flera dagar och gjorde aldrig om det någon mer gång. Jag är hetero, han var hetero … det handlar inte om läggning utan att man reagerar på något som är integritetskränkande och faktiskt är ett övergrepp.

Per-Ole Träskman, professor i straffrätt, säger:
–Hysén tycks ha reagerat reflexivt på något som ganska uppenbart handlat om ett angrepp mot person. Då har personen rätt att försvara sig. Det är rimligt att detta faller inom ramen för nödvärnsrätten.