Bergmans filmer
Ingmar Bergman är död. Jag uppskattade en del av Ingmar Bergmans filmer, men jag kom först i kontakt med Bergman när hans *otäcka* filmer sändes och jag skrämdes av dessa till den grad att det första jag kan säga om honom nu är - Jag skrämdes av Ingmar Bergman. När jag för en stund sen hörde honom själv säga - Jag vill att tittarna skall få en känsloupplevelse, förstår jag varför hans namn förknippas med rädsla hos mig. Han gick djupt ner i människans inre och det skrämde mig under mina ungdoms och tidiga vuxenår. Jag tillhör typen som tror att allt finns på ytan hos de flesta av oss och att vi inte har några dolda gömmor. Men jag var rädd för att de ändå kunde vara så och att min tro var fel. Kanske hans filmer skulle ha haft en varningstext … ses på egen risk och med känslorna under kontroll eller en hand att hålla i. Men då hade hans ambition om att skapa känsloupplevelse gått förlorad. Vissa filmer kan och vågar jag inte se om, även om jag inte tror att jag vid min ålder skulle bli skrämd av dem. De är i vilket fall oförglömliga. Skall se Smultronstället ikväll. Tror inte jag sett den.
Men han bidrog till att filmen blev något annat än den var tidigare och det får vi tacka honom för
…
Så hur var Rhodos? Längtar tillbaka? Gillade du Smultronstället föressten?
Sköt om dig…
Comment by Jimsalabim — July 31, 2007 @ 6:40 am
Jo det var skönt och avkopplande. Längtar inte tillbaka just nu iaf. Men har vistelsen kvar inom mig .. det känns bra att tänka på den.
Smultronstället var svår att gå ifrån.
Sköt om dig själv!
Comment by Administrator — July 31, 2007 @ 1:38 pm