… men när det gäller debatten mellan Ulveus och Strömstedt har jag det inte. Det är en svår fråga och vad en äkta religionsfrihet egentligen innebär, ja, som jag ser det, verkar det som om det blir ett dilemma vad man än tar ställning för. OK, det blev en åsikt iaf, men inte något ställningstagande.
The URI to TrackBack this entry is: http://ringborg.blogsome.com/2007/07/22/jag-brukar-ha-nagon-asikt/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Ian Main
En religion är inte konstigare än en politisk ideologi. Enda skillnaden är att religionen brukar påstå att de sitter inne på vissa svar på hur världen sitter ihop. Utöver det är de lagböcker och politiska manifest inte olika nyliberalismen, de konservativa, socialismen, kommunismen eller vilken annan politisk värdegrund som helst.
Vår frihet bygger på rätten att ifrågasätta, granska och kritisera de verksamheter som rör sig inom vårat land. För vår säkerhet bör religion bedömas på samma sätt som alla politiska ideologier och ha samma rättigheter. Vi är idag inte tillåtna att öppna kommunistisk friskola (såvitt jag vet) och vi skänker inte pengar till Vitt Ariskt Motstånd heller och det är minst lika absurdt att hålla en religös friskola eller ge stora ekonomiska stöd till antidemokratiska och frihetsberövande ideologier endast pågrund av att de innehåller obevisade övernaturliga element.
Upplösande av “religionsfriheten” är inte det samma som förbud. Det innebär enkelt att religionen inte ges exceptionella frikort inom t.ex. skola, arbete och andra delar av vårat samhälle. Du får t.ex. idag inga skadestånd om du nekas komma med en nazistarmbindel till jobbet, du får inga skadestånd om du nekas gå ifrån samhällsutbildningen för att den pratar illa om kommunismen, du kan inte be skolan ändra sig efter dina politiska ideologier. Religion bör bemötas på samma sätt. Du är fri att tro vad du vill och göra vad du vill på din fritid, den rätten vill ingen ta ifrån dig.
Comment by Staffan Bengtsson — July 22, 2007 @ 4:29 pm
När du beskriver det på det sättet är det naturligtvis lättare att ta ställning, iaf utan någon mer ingående analys. Men relgionsutövande är inget man tar ställning till, som till ett partiprogram. (Oftast inte iaf - det är möjligt att tro på ett politiskt parti, som om det vore en religion) En tro är något annat. Precis som du säger så finner religionerna att de har svaret - sanningen om hur allt är beskaffat. Därmed blir allt annat fel. Jag tror inte någon som har en tro kan göra en jämförelse med nazismen om deras rätt att utöva den.
Men jag ser en svårighet i att kunna utöva sin tro, att kunna förespråka en tro som anser sig ha svaret på hur allt är beskaffat om man inte har rätten att göra det till fullo.
Jag förstår dina argument … men ser ett problem som är svårt att lösa om man vill undvika att skada andra människor, hur man än gör.
Äkta religionsfrihet innebär inte, som jag ser det, att man bara accepterar sin egen tro, utan allas tro. Man skall alltså se allas tro som den rätta och i det ligger ju en motsättning för dem som tror.
Man snärjer in sig till slut, iaf gör jag det.
Jag är inte ateist, eftersom jag tillhör svenska kyrkan. Men mina studier av Platon och antiken har fått det lilla fröet till tro jag nog har haft att förmultna. Mina studier har fått mig att inse att det är människan som har skapat religionen, inte religionen som skapat människan.
En del i Platons filosofi kan man se som föregångaren till kristendomens tro om ett evigt liv. Och inte var Platon Gud eller Guds son! Han var ju en filosof som gått i lära i Pythagoreiska skolan som trodde på själavandring. Och den grekiska och romerska antiken hade ju tolv gudar, lixom vi här uppe i norden. Man finner ett arv, man har tagit över, gett det andra namn och anpassat tron till det samhälle de lever i. En tro som utgår från Gud, bör vara, som jag ser det oföränderligt.
Något finns det kanske, men inte i den gestalt människan har gett den. Möjligen hade Platon rätt i en sak - att en ide (en form) är oföränderlig och odödlig, medan skuggan av den varierar. Kanske de olika religiösa uttrycken är variationer av den oföränderliga formen. I så fall är en äkta religionsfrihet att acceptera alla variationer, men vara överens om formen, om idén. I allafall om man utgår från Platon….
Comment by Administrator — July 22, 2007 @ 11:55 pm
(p.s. ursäkta jätteinlägget)
Min personliga uppfattning om världens sammansättning går jag inte in på här. Vad jag inte rimligt kan verifiera filosofierar jag inte om. Mina kunskaper, historiska och arkeologiska, har idag omöjligjort möjligheten att se de tre abrahamsreligionerna som något mer än ett litterära verk och tidiga vetenskapliga hypoteser. Sanningshalten i hinduism eller buddhism eller övriga spirituella uppfattningar har inte krävt någon granskning ifrån mig eftersom de inte påverkar mitt eller mina närmastes liv.
Men iallafall…
Är du med oss, eller emot oss?
“Du skall inga andra gudar hava jämte mig”
Ifrågasätt inte våra ledare.
“Missbruka inte herren din guds namn”
Visst är religion ett ställningstagande och likt andra gruppmentaliteter är vi snabbare att ta ställning med onda individer inom vår organisation än snälla individer bland våra motståndare. Ifrågasättande kan göra att vi blir utstötta ur gemenskapen vi är beroende av och att komma med andra ideér eller rent av hålla med utomstånde betyder att vi är vilseledda och säger nej till alla värderingar vår grupp står för.
Inom gruppen finns två fraktioner. Den som anser sig ha ett hum om värderingarna och står för dem. Sen har vi dem som läser manifestet (bibeln) och lever efter den. De bokstavstroende upptäcker kvickt att det inte räcker med att bara tro, vilket har sitt naturliga flöde. Ju fler som “tror” ju viktigare blir manifestet. Manifestet innehåller klara riktlinjer för hur världen sitter samman och hur ditt öde bedöms. Då tillräckligt många har en stark tro så börjar en vikt på landets ledare att införa de riktlinjer som manifestet klargjort. Ju starkare vikten blir på bibelgrund ju mer börjar man hårddra och luckra på friheter och övriga värderingar. Bra slutexempel förtäljer historieböcker om, men läget i t.ex. södra USA eller Polen visar redan idag hur ett samhälle som står för frihet kan övergå till frihetskränkning i “respekt” för religionen.
Utanför religionens gränser blir ställningstagandet enkelt. Den som står för de mänskliga rättigheterna och den som inte gör det. Det finns inga extra grupper som särskiljer dem. Plockar du bort religionen så finner du t.ex. att moderata muslimer och moderata kristna är mycket lika i sina värderingar medans fundamentala muslimer och fundamentala kristna är samma grupp av människor, ändå tar de läger med muslimer vs kristna. Vem vinner på detta?
Jag är inte humanist själv (jag har gått från kristen bokstavstroende till någon som fick veta för mycket vilket omöjliggjorde min tro), men jag har följt utvecklingen om vad den nytända ateismen står för. Den handlar om att göra religionskritik rumsrent i samma utsträckning som vi idag får ifrågasätta politik eller någons fotbollslag. Ateism har dock tidigare inte haft någon organisation bakom sig eftersom det är svårt att organisera en icketillhörighet. Den mest tydliga svenska organisationen är humanismen. Humanismen står för utbildning, behovet av kritiskt tänkande, värdet i åsiktsfrihet m.m. dvs allt det som vi redan följer i våra grundvärderingar, allt det som destruktiva ideologier som t.ex. kommunismen och nazismen är kvicka med att förbjuda.
Faktum är att utbildning är det enda verktyg humanismen behöver. Om vi införde vad vi redan vet om Gamla Testamentet, historiskt och arkeologiskt, i traditionell svensk historieutbildning, så skulle de tre abrahamsreligionerna falla till mikroskopisk minoritet inom en enda generation. Vi behöver inte ens tvinga barnen, det räcker att göra informationen tillgänglig så barnen får finna sina egna svar. Tyvärr är vår historieutbildning vingklippt i “respekt” för religionen. Vi är inte tillåtna att berätta om arkeologiska fynd och vetenskaplig historia för våra barn i hänsyn till deras religiösa uppfattningar. Låter det rimligt att berätta för barnen om utgrävningen av Israel och själva låta dem finna sina egna svar? För en kristen är det orimligt för den kunskapen omöjliggör förutsättningarna för deras verksamhet.
Betänk vår värdegrund som det kristna manifestet inte håller med om:
Kvinnors rättigheter, barns rättigheter, rätten att välja partner, rätten till din kropp, djurens rättigheter, rätten till egna åsikter, rätten till att tala fritt, rätten att ifrågasätta, rätten till att undersöka (forska) ohämmat, behovet av kunskap och allmänbildning etc. Ja tillochmed religionsfrihet är en sekulär uppfinning som kristendomen inte står för (du skall inga gudar hava jämte mig, missbruka inte herren din guds namn).
Varför skall jag respektera det här? Jag respekterar inte nazismens syn på “den rena vita rasen”, kommunismens syn på egendom, patriarkets syn på kvinnan etc så varför skall jag respektera det kristna manifestets syn på kvinnan som en andra klassens varelse eller budskapet att gud straffar hela städer ifall de tillåter homosexualitet?
Det är där faran att acceptera tro kommer. Var annars utanför en tyrannisk stat är vi förväntade att oinkräktat acceptera andras åsikter?
Är det inte så att ifall man vill ha respekt för sina åsikter så behöver man visa att ens åsikter är bra utan att förvänta sig att den respekten är automatiskt given?
Comment by Staffan Bengtsson — July 23, 2007 @ 10:20 am
Genom en snabb läsning av ditt inlägg vill jag säga att mycket av det du skriver kan jag skriva under på. Problemet är som jag ser det hur det kan bli möjligt att få till stånd detta utan att skada andra. Du skriver att många gör ställningstagande gällande tron. Jag vill säga att de flesta inte verkar göra det …
Men jag vill smälta det du skriver och fundera lite mer på vad det innebär och vilka konsekvenser det kan få och återkomma…
Comment by Administrator — July 23, 2007 @ 10:40 am
Jag sa att jag är en exkristen som tappade tron pågrund av för mycket kunskap. När jag var kristen kände jag att jag verkligen måste veta hur jag måste leva för att få ett liv efter detta och jag kunde inte bara lita på att svenska kyrkan var sann (det finns ju så många andra religioner). Så jag sökte mig till svaren.
Om du är ängslig över vad som händer i livet efter detta så hjälper det att veta att åtminstonde de tre abrahamsreligionerna inte har svaret på den frågan som de utger sig för att ha. Vi vet nämnligen betydligt mer om Israels historia än vad som lärs ut i svensk skolundervisning. Detta inkluderar sanningshalten av det gamla testamentet vars innehåll är av yttersta vikt för både kristendomen, judendomen och koranen. Betänk om delar av följande fakta inkluderas i svensk historievetenskap, samhällsvetenskap och religionskunskap utan “respekt” för dem som vill förneka detta för att bevara sin tro:
Jämförande studier av legender/folklore och mytologiska fynd i Israel har påvisat att skapelseberättelsen är ett ihopkok av minst fyra mytologier; den från Ugarit, Babylonien, Mesopotamien och Sumerien. Det rör sig om stentavlor man hittat i olika utgrävningar. De mest viktigaste fynden (1928) är berättelsen om Elohim från Ugarit som jag tror finns bevarade på brittiska museumet i London. Elohim, fadersguden, är gift med “ormgudinnan” som på svenska heter Eva som vakar över livets träd. Hans son, en havets/flodens gud, heter JV (vilket blir JHVH = Jehova). I mytologin återfinns även Baal och lite annat smått och gott från gamla testamentet såsom föregångarna till Kain och Abel. Vi har också babylonska Gilgamesh Eposet (funna 1872) som innehåller äldre berättelser som inspirerat gamla testamentet med många detaljer som är för lika för att var tillfälligheter. Flodberättelsen (Noa) återfinns bland legender i stort sett hela regionen. Man vet att floderna i det här området ofta svämmade över vilket förklarar varför så många har vilt skiljda legender om syndafloden. Vi vet att alla tidigare paganska religioner världen över tolkar väder och naturkatastrofer som gudars vrede. Det finns några fler fynd som Atrahasis (den sumeriska föregångaren till första mosebok) och Enuma Elish (den babylonska skapelseberättelsen). Detaljer är för identiska för att vara tillfälligheter, även väldigt små detaljer som att någon skapas från ett revben, sagan om kunskapens trädgård, den kronologiska ordningen av skapelseberättelsen, Babels torn m.m. Stentavlorna är alla daterade till ca 1000 år före första versionerna av gamla testamentet. Allt tyder på att Jehova “föddes” ifrån pagansk mytologi inom Kanaan, han var bara en gud av många paganska som tog makt. Jehova var ursprungligen en flodernas, ovädrets och vulkanens gud. Om du själv vill undersöka detta så finns de flesta av de tidigare mytologierna jag omnämnt (Ugarit, Gilgamesh, Atrahasis och Enuma Elish) upplagda på nätet.
Med skapelseberättelsen ur världen faller också kristendomens främsta budskap om Adams arvssynd som Jesus skulle frälsa. En kul detalj är faktiskt att Gilgamesheposets version av syndafloden finns med i vissa svenskaböcker inom “mytologier”, ämnad att jämföras med skapelseberättelsen.
Arkeologiska, geologiska och historisk kunskap om Israel som region omöjliggör Moses. Tiden för händelserna fungerar inte ihop med de fynd man gjort. Blandannat var platsen för den stora vandringen ockuperad under tiden den skulle ägt rum. Det finns inga spår av en arme i botten av havet moses särade på. Platser som omnämns i bibeln tillkom inte förräns långt senare eller långt tidigare påstådda inträffanden i bibeln. Kameler tämjdes inte förräns långt senare än dess påstådda användning i bibelns tideräkning. Vissa vitala platser var inte bebodda alls när bibeln säger det, vissa vitala platser var bebodda när bibeln säger att de inte var det, vissa viktiga städer/kungadömen i bibeln var endast byar vid sagda tidsepok eller fanns inte alls. Även patriarkerna fungerar inte ihop med vad vi vet om regionen. Det finns en bok kallad Bible Unearthed som sammanfattar problemen med utvandringen och patriarkerna och dokumentären finns upplagd på youtube. Den är ganska intressant faktiskt då den ger en betydligt bättre bild av Israels historia än vad som tidigare medgivits. Gamla Testamentet blir alltså ett nationalepos ifrån Israel. Viktigt för folket, men lika historiskt/arkeologiskt styrkt som alla andra epos som nordiska mytologin, grekiska mytologin, berättelsen om Kung Arthur, Beowulf m.m.
Mycket har även forskats om Jesus och nya testamentet. En av de främsta teologerna rörande honom är Bart D. Ehrman som skrivit många intressanta böcker om både Jesus och den tidigare kristendomen. Även där finns många bekymmer. Det finns få teologer som idag sväljer nya testamentet i sin helhet, den är dissikerad i bitar. Jämförelser har gjorts inom bibelns texter varav man funnit många hål. De fyra evangelierna stämmer inte överens på väldigt stora detaljer inklusive de viktigaste passagerna om vad Jesus gjorde efter döden. Man vet att berättelsen om Jesus skrevs efter St. Paul som förövrigt inte verkar veta ett dugg om Jesus själv. Man anser också att hälften av Pauls brev inte skrevs av samma person som övriga hälften. Vi vet också idag att Paul egentligen var Saul of Tarsus. Bilden av Saul i historiska källor förtäljer en annan eller mer komplett bild av vem Paul var och varför han grundade kristendomen.
Ett annat problem är vad vi vet om Kristendomen historiskt. Vi vet att Kristendomen egentligen var väldigt många olika religioner som gick samman 325 under kejsar Constantine. Kristendomen har länge försökt utrota alla de andra versionerna men historien om många av dem har överlevt till vår tid. Några av dessa dokument förtäljer en helt annan bild av kristendomen som en enad religion. Vi vet att i mötet i Nicea 325 ströks ca 60 böcker ur bibeln för att göra den mer trovärdig. De tidigare kulterna innefattade mycket pagansk mytologi, multipla gudar och motstridiga teorier m.m.
Många böcker sammanfattar mycket av den information jag givit ovan. Historievetare är inte alltid överens men de är tillräckligt överens om tillräckligt många detaljer för att jag själv kunnat avfärda Jehova och Jesus som en traditionell pagansk mytologi likt den om Zeus och Herkules. En bra bok med många källor och rikt med information är Hans Viklunds “Den Jesus som aldrig Funnits”. Han sammanfattar många av de teorier/fakta som finns tillgängligt idag.
Filosofin om guds existens har jag lagt ner. Med vetskapen att kristendomens Jehova är en obskyr liten pagansk vulkan/flodgud och Jesus bara var en (oftast arg och mycket mänsklig) kultledare så har jag inga riktlinjer för att leva mitt liv förrutom dem jag ger mig själv utifrån vad jag kan se utifrån min egen verklighet.
Comment by Staffan Bengtsson — July 24, 2007 @ 10:16 am
Tack Staffan för denna utförliga redogörelse om uppkomsten av religoner mm. Mycket av detta har jag inte känt till tidigare och när jag får tillfälle skall jag åtminstonde läsa Viklunds bok om Den Jesus som aldrig Funnits. Låter intressant.
Själv har jag som sagt aldrig haft en tro. Sökt har jag men inte funnit tillräckligt för att kunna tro. Slutade söka då jag kom i kontakt med Platon m.fl. Men jag har aldrig nått en punkt då jag sett ljuset i slutet av tunneln, då jag varit tvungen att omvärdera allt jag tidigare trott på, som du verkar ha gjort. Men hur får man alla som har en tro att se på saken på samma sätt. Deras tro är ju en del av dem själva och deras tillvaro.
Samtidigt ser jag problem i att få utöva sin tro som om det vore en del av en själv. Eftersom detta kan slå ut gällande lagar som är till för att skydda andra människor, samt bevara deras rätt till självbestämmande över sitt liv.
Jag vet inte hur man skall lösa saken… Men en sak jag skulle önska är att barn inte med automatik blir en del av en tro de änu inte av övertygelse valt att bli en del i.
När jag var 13 år gammal tänkte jag konfirmera mig. Jag gick några gånger, sen sa jag till mina föräldrar att det kändes fel - Varför då? Jo, för jag tror inte! Då skall du inte göra det, sa dom… Jag fick bestämma både att göra det, och att inte göra det. De var ateister. Min far sa alltid att Bibeln bara var en saga. Min mor höll med, även om jag tror att hon på äldre dagar har fått någon slags andlighet. Jag opponerade mig, menade att han inte kunde säga det - det kan ju ha varit sant. Jag var öppen för möjligheten att Gud verkligen finns. Min far talade inte utifrån någon tillägnad kunskap. Han var bara så jordnära att han inte kunde tro på annat än det han kunde se med sina egna ögon…
. Men denna frihet bör gälla även i ett hem med en levande tro. Hur det skall gå till och hur föräldrar skall klara av att ge sina barn den friheten tills de är vuxna nog att själva välja, vet jag inte, då föräldrarna är övertygade om att Gud finns…. Hur skall man kunna låta sina barn välja bort vatten som får dem att överleva om man tror sig veta att det är så. Genom information, kunskap - men VEMS sanning talar vi om här. VI som inte tror kanske har fel…. Gud kanske finns men i en hel annan gestalt än den religionerna ger.
Comment by Administrator — July 24, 2007 @ 10:37 am
Grattis att du slapp kristendomen. Själv levde jag ängslig upp till ca 25 års ålder. Jag hade en del svårigheter som yngre och jag trodde det var Guds straff för att jag eller min familj syndat. Jag mår faktiskt bättre nu än när jag fortfarande tog bibeln som sanning. Livet känns för första gången väldigt logiskt och jag vet att jag behöver ta personligt ansvar för min situation. Jag har slutat att skylla min verklighet på mig själv och på mina närmaste, istället har jag bemött min verklighet och kastat omkull den för att rakryggad börja gå min egen väg.
Livet är också så mycket mer spännande när man har hela världen att undersöka istället för en liten bok. I början hade jag min egen religion. Jag skapade i början mitt eget förbund med gud utanför kristendomen, men nu hinner jag inte göra det längre för jag spenderar all min vakna tid med att suga in kunskap och mänskliga intryck. Filosofin om en yttre kontroll är inte längre lika intressant som alla intryck världen kan ge mig. Människan är fantastisk och allt vi skapat är mycket större än oss själva, men att känna att jag är en del av mänskligheten får mig att känna mig stor. Du nämner Platon. De stora filosoferna är bland de största vi har tror jag, därför kommer jag studera extra filosofi nästa år. Jag brukar ta universitetsstudier som ljudband i öronen medans jag styrketränar.
Jag tror sen att det finns gott om “andlighet” även utan religionen, men den finaste andligheten är den vi finner själva, inte den vi får från andra, oavsett om det innefattar en högre makt eller inte. Min passion kanske är den samma som din, eller så är den det inte. Men den lycka jag upplever då jag får uppleva min passion är samma som den lycka du upplever då du får uppleva din passion, så vi kan hålla med om att friheten att ägna oss åt våra passioner är den ultimata lyckan så länge dom inte krockar.
Får jag föreslå att du tar en kvart av din dag och tittar på ett föredrag av Neil deGrasse när han berättar om sin vetenskapliga passion, sin vetenskapliga andlighet.
http://www.youtube.com/watch?v=nry6mUhTzc0
http://www.youtube.com/watch?v=G_noTTEs17A
Vet inte om han påverkar dig som han påverkar mig… jag kan säga att en präst har aldrig lyckas röra mig så mycket som det föredraget. Han fick mig att känna mig stor och levande och glad för att leva, även om jag nu inte själv planerar att bli astrofysiker.
Jag kommer antagligen spendera resten av mitt liv med att förstå människan. Jag kommer antagligen spendera resten av mitt liv med att förstå min sambo. Jag kommer antagligen spendera resten av mitt liv med att förstå mig själv. Finns gud? Efter att Jehova försvann ur mitt liv så har jag inte haft tid att filosofiera så mycket på den frågan längre, för vad gör det för skillnad om det finns en gud eller inte när gud varesig syns eller ställer några krav?
Förresten. Som bloggare kanske du finner det här intressant:
http://www.youtube.com/watch?v=zAvNlh2Z0GI
Den videon fick mig också att känna mig större som om jag vore en del av människan.
Comment by Staffan Bengtsson — July 25, 2007 @ 12:49 pm
Tack för länkarna … har lyssnat på Neil deGrasse Tyson och det jag kan relatera till min egen verksamhet är att det är inte det som sägs som är källan till kunskap utan det som inte sägs… Vad har inte sagts .. och man kan förstå det som sägs… och speciellt varför man säger det. Påståenden är dessutom svaren på frågorna som aldrig uttalas. Ett sätt att få större vetskap är att försöka få tag i frågorna istället för att ta till sig svaren utan att reflektera över varför de uttalas.
Comment by Administrator — July 25, 2007 @ 1:55 pm
Du får mig att tänka på att den högsta graden av kunskap vi människor kan uppnå är att erkänna för sig själv att vi inte vet allt. Jag har för mig det var sokrates som är mest känd historiskt för filosofin att vi bäst lär oss ifall vi själva söker svaren. Nåväl, tack för mig. Hoppas jag inte slösat för mycket av din tid.
Comment by Staffan Bengtsson — July 25, 2007 @ 8:00 pm
Nej, du har inte slösat bort någon tid alls. Tack för att jag fått ta del i din passion
Comment by Administrator — July 26, 2007 @ 8:54 am
Nej, det finns inget dilemma. Religionsutövning är precis som att vara med i VPK, FI eller moderaterna (du tror på marx, patriarkalisktförtryck eller kapitalet). Ingen större skillnad mot att tro på t.ex. jesus. Detta troende skyddas av åsikts och yttrandefrihet. Vi behöver inte välja ut ett antal saker man kan tro på och ge dem speciellt skydd.
Comment by rocky — July 29, 2007 @ 7:36 am
Rocky
Dilemmat är att de som tror inte ser på saken på samma sätt som du. De tror att Jesus är Guds son och att Gud skapade världen. Jag håller med om att vi inte behöver välja ut saker som man ger ett speciellt skydd om man ser på saken som du gör, men det är för att vi ser på saken på ett annat sätt. Vi tror inte, eller så tvivlar vi starkt på att Gud finns och att han är allsmäktig. Dilemmat är att det är så stor skillnad mellan synsätten. Hur övertygar man någon att *något* kan se annorlunda ut, att Gud kanske inte finns … och att Gudstro är jämställt med tron på marx, patriarket eller kapitalet. Jag undrar hur många verkligt troende och för all del, en del icke-troende, som kan se detta på samma sätt. Marx har inte Gudsstatus, även om vissa kanske ser ut att tro det.
Jag tror inte på Gud, inte heller på Marx och kan därför se på saken som du gör, men jag kan också se varför många inte kan göra det … de är så övertygade helt enkelt. Lika övertygade som vi alla är att vatten är något som alla behöver (vilket vi ser som sant och är sant, för vi har bevis för det). Men de som har en verklig gudstro anser att de har bevis. Även om dessa bevis inte kan bevisas vetenskapligt, i den mening som vi har kommit överens om är det. Så … där har du dilemmat….
Rent teoretiskt finns inget, men i praktiken!
Comment by Administrator — July 29, 2007 @ 11:09 am