Frihet under personligt ansvar (UPA)
.. är något helt annat än frihet under andras kontroll (UAK). (med anledning av en artikel under DNdebatt här och här ). Om du gör si och så, låter vi dig vara. Om du redovisar vad du gör och lyder, så blir du fri… då låter vi dig vara ifred. Om du gör som vi vill, så ger vi dig en bonus på några tusen, speciellt om du gör det på den korta tid som vi bestämmer…. Om vi tar bort alla valmöjligheter, så ger vi dig din frihet. Det är absurt… att i sådana fall tala om frihet. Det ÄR kontroll och inget annat och en signal om att duktighet enligt andras godtycke premieras.
Frihet under personligt ansvar innebär bl.a. att man upprättar ett kontrakt genom förhandling. Jag åtar mig att uträtta det och det, mot att du ger mig en motprestation som står i paritet med det jag har utfört och tvärtom.
Därför bör inte språkundervisning i svenska vara ett obligatorium, utan ett avtal mellan de som kommer hit som flyktingar och Sverige som nation. Den som inte vill lära sig svenska (vilket inte kan vara så många) skall ha rätten att låta bli. I sinom tid kommer iaf personen vilja lära sig…. och om inte, så måste det vara den enskilda personens eget val. Möjligheten skall finnas, men inte tvånget och absolut inte någon bonus för den som lär sig snabbast.
Var sätter man gränsen för snabbt och VEM är kvalificerad till att avgöra det och hur mycket svenska skall en flykting kunna. Däremot kan det vara många som inte snabbt kan lära sig ett nytt språk. Ordet Flykting står för en individ som oftast har traumatiska upplevelser med sig i bagaget. Som pedagogiskt kunnig så vet jag att det inte är möjligt att lära sig någonting nytt när man är känslomässigt involverad i obearbetade händelser.
Jobb och språkundervisning skall erbjudas, självklart, men för dem som har dessa traumatiska upplevelser med sig bör först och främst få hjälp med dessa och få bidrag under tiden. De som inte har det, vill nog inget hellre än att få jobba istället för att sitta på en flyktingförläggning i åratal.
Ännu en gång saknas insikt…..
Män och kvinnor skall jobba, lära sig svenska så fort som möjligt och barnen skall vara på dagis eller i skolan utan att få möjlighet att vara nära sina föräldrar. Hur går det för barnen om de inte har någon vuxen de känner under dagens lopp och inte förstår vad som sägs…. Hur löser man detta? Det talas om bemanningsföretag. Varför inte fråga flyktingar vilka kunskaper de har, vilka yrken de hade och vilken utbildning de har. Vad kan de bidra med och få lön för det. De som är och har varit lärare kan vara med i skolan t.ex. …
Varför tänker man inte avtal, frihet under personligt ansvar, valmöjligheter utan tänker obligatorium och bonus som är traditionella kontrollmedel.
