Rena medeltiden…
Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson med flera säger i DN och följande när de talar emot äkenskap mellan samma kön: Bevara nuvarande lagstiftning där äktenskapet mellan en man och en kvinna är den enda familjeform som värnar barnen och bygger sitt resonemang på en fransk utredning som bl.a. slår fast följande:
Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.
De avslutar artikeln med följande förhoppning:
Vi hoppas att vår regering och riksdag ska ta till sig den franska utredningens resonemang, och se till så att en djupare analys av frågan görs även i Sverige - i synnerhet utifrån ett tydligt barn- och framtidsperspektiv.
Ensamma föräldrar som inte har ingått äktenskap värnar alltså inte om barnen….??? Jag frågar mig också om att en analys som utgår från och fastslår gamla traditioner som man vill konservera är speciellt djup. Inte heller är den spceciellt framåtriktad heller, snarare bakåtsträvande.
Jag visste inte att äktenskapet fortfarande skall ses som endast reproduktion.
Det är rena medeltiden…
Läs ledaren
Du må tycka att den traditionella betydelsen av ordet äktenskap inte passar dina ”moderna” åsikter. Men förändrade åsikter, synsätt och nutida politisk korrekthet räcker naturligtvis inte för att i grunden ändra ett ords betydelse. Den omständigheten borde vara självklar för de flesta.
Wikipedia beskriver exempelvis ”äktenskap” så här: ”Äktenskap ingås traditionellt mellan en man och en kvinna och symboliserar att de ingår ett förbund med varandra i syfte att bilda familj. I många kulturer ingås äktenskap som en i hela närsamhället viktig familjeangelägenhet, i andra kulturer betraktas det som en rent religiös fråga medan en del kulturer mer sett äktenskap som en socioekonomisk konstellation för samhällets fortbestånd.”
Många seriösa tänkare har säkert svårt att förstå homorörelsens engagemang i den här frågan. Det lär knappast grunda sig i en förkärlek till kyrkliga bröllop i sig. I själva verket handlar det främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.
Men de gör det lätt för sig genom att göra begreppet äktenskap till en fråga om alla människors lika värde. Det handlar ju definitivt inte om det. Det handlar bara om defintionen av vad ett äktenskap egentligen är, inte om de enskilda människornas värde. På det området inns tydligen en blindhet hos homorörelsen.
Dessutom är det ju lite ironiskt på det sättet att det både bland feminister, kommunister och homosexuella finns en gemensam fiende: kyrkan och tron. Kanske är det just därför som de här grupperna uppenbarligen vill provocera den världsrådande synen på ett etablerat begrepp!
Förmodligen är det just där som ivrarna för en ”könsneutral äktenskapslag” har sin främsta drivkraft. I deras ideologiskt grundade förakt eller motstånd mot kyrkor, religion och tro vill till de nästan till varje pris slå undan benen för det mänskliga förbund som numera förknippas med bröllop i kyrkan (även om civila äktenskap finns).
Men faktum kvarstår: Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att ett etablerat begrepp som äktenskapet ska ändras i grunden utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att svenska folket i stort instämmer.
Comment by Bengt — June 3, 2007 @ 1:19 am
Tack för din långa kommentar. Jag vet egentligen inte vad jag skall svara men ett svar blir det ändå. Naturligtvis har vi alla rätt till våra egna uppfattningar om och av ett begrepp, fenomen eller om vår omvärld. Men frågan är väl om vi har rätten att anse att alla skall rätta sig efter den vi anser vara den bästa och lagstifta. Speciellt om stora delar av befolkningen hamnar utanför. Att mena att äktenskapet är att värna om barnen, ja då glömmer man bort all barnmisshandel som utförs i hemmets helgd av heterosexuella män. Då glömmer man bort föräldrar som tvingar sina barn att leva som de själva vill att de skall leva. Vad jag vet finns det inga rapporter om att homosexuella och lesbiska samboförhållanden missköter sina barn.
Sen kommer vi till andra grupper. De som valt att inte reproducera sig eller de som inte kan. Skall de behöva känna att äktenskapet inte är till för dem? Jag har kommit upp i den åldern då jag inte längre kan reproducera mig … men gifta mig kan och vill jag, men för att visa min man och världen att jag nu tar ett ansvar för vår relation.
Ja, självklart handlar det om att de homosexuella vill känna att de har samma rättigheter. Vill man inte att de skall ha det, kan man säga det, istället för att genom att definiera äktenskapet utesluta alla utom dem som tänkt reproducera sig och för att värna barnen. Om äktenskapet är instiftat av Gud, så borde det väl vara så att alla får ansvara inför Gud, inte inför präster, politiker och samhället. Inte inför deras tolkningar om och av sanningen, för om Gud finns, är det någon som vet vilken tolkning som är den rätta. Kanske vi skulle bli förvånade om vi fick veta den. I ett samhälle skall alla känna att de har ett värde och inte ses ner på, därför att de inte lever upp till en norm de inte ens själva varit med om att skapa, som jag ser på saken.
Detta är min uppfattning om och av tillvaron. Jag störs inte av mångfald i vare sig kärleksrelationer eller inom äktenskap. Det är inte min sak att ha synpunkter på hur folk vill leva sina liv så länge de inte skadar någon annan. Och jag menar att denna definition på äktenskapet skadar alla utom dem som vill ha kontroll över andra människor. För barn som inte är födda inom äktenskapet i en heterosexuellt accepterad tvåsamhet växer upp med känslan av att inte vara lika mycket värd som alla andra, eller känslan av att de blir skadade. … riskerar att bli just skadade och/eller kämpa för sina rättigheter. Egentligen anser jag inte att politikerna skall bestämma hur mitt liv skall se ut, även om det i allra högsta grad gör det nu och i många fall behövs det. Men i det sociala livet vill jag i allafall ha den friheten att få bygga upp mitt liv som jag vill och också bli betraktad som lika mycket värd. Därför ger jag även andra den friheten… och har inga synpunkter.
Comment by Administrator — June 3, 2007 @ 1:10 pm
Tack för ditt utförliga svar!
Men jag känner närmast sorg över att du inte verkar vilja göra en distinktion mellan begreppet “lika värde” och äktenskapet som begrepp. Och samma fundamentala tankefel präglar stora delar av homorörelsens agitation.
Äktenskapet är ju per definition en parbildning mellan en man och en kvinna. Därför är det helt irrelevant att påstå att det är “diskriminerande” att äktenskapet inte ska inkludera homosexuella parbildningar. I annat fall vore det också “diskriminerande” att inte låta den enskilda människan få ingå äktenskap med sin älskade hund, katt eller häst. Det kan låta hårddraget, men med din argumenation kan vi en framtid faktiskt hamna så snett!
Ändå råder i homorörelsen ofta missuppfattningen att dagens äktenskapslag är “diskriminerande”. Hur är den tolkningen över huvud taget möjlig? Ett äktenskap är ju per definition en parbildning mellan en kvinna och en man. Det är den självklara tolkningen sedan tusentals år och över hela världen.
Bara en kvinna och en man kan ge upphov till barn. Och de har en självklar rätt till sina föräldrar, i enlighet med FN: Barnkonvention. Men två män eller två kvinnor i parrelationer kan med hänsyn till barnens rättigheter inte ha “rätt” till barnen.
BFör ett antal år sedan kämpade RFSL och den övriga homolobbyn starkt för att få partnerskapslagen. Men den kampen var tydligen inte nog. Nu vill homorörelsen ytterligare flytta fram positionerna genom att vända upp och ner på själva begreppet äktenskap.
Var inte partnerskapslagen tillräcklig i sig? Eller krävs det nödvändigtvis ett “äktenskap” för att homoförhållanden ska framstå som ännu mer “normala” och normgivande?
Hur som helst har vår nuvarande äktenskapslag inte ett dyft att göra med “negativ särlagstiftning” för homosexuella. Detta faktum är i alla fall uppenbart för de flesta. Äktenskapslagen är inte mer “diskriminerande” mot homos än det är att vägra kalla en apelsin för citron.
För att bredda dina kunskaper och perspektiv vill jag gärna dela med mig av en mycket skarp och tänkvärd krönika av Per Landgren:
“Äktenskap är inte ett nytt ord
Äktenskapet kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb.
Med klara definitioner kan vi lösa många problem och enas om mycket. Grumliga resonemang och dålig argumentering avslöjas lätt.
Om någon kommer på någon ny bokstavskombination, finns en stor frihet att bestämma vad det nya ordet ska betyda. På samma sätt kan en ny företeelse beskrivas med ett nytt ord. Det kallas för en stipulativ definition, vilket betyder att någon helt enkelt bestämmer det nya ordets betydelse. Med en lexikal definition presenteras den betydelse som ett ord redan har och med en preciserande definition skingras oklarhet.
Ordet ”äktenskap” är inte något nytt ord. Det är en social institution som över hela världen sedan årtusenden är sanktionerad i seder och lagstiftning och som har motsvarande beteckningar med ofta samma bestämda innebörd.
En lexikal definition får vi av Nationalencyklopedin: ”En i särskilda former ingången förbindelse mellan en man och en kvinna.” En preciserande definition i vår kulturkrets kan vara att äktenskap är ”en av lagar och seder sanktionerad och prioriterad levnadsform mellan en man och en kvinna med syftet att bilda familj.”
En sådan definition motsägs inte av att en del äkta par av sekundära skäl, till exempel medicinska eller av ålder inte kan få barn. I grunden är äktenskapet mellan man och hustru en reproducerande enhet. Ordets betydelse i svenskan är fixerat sedan närmare tusen år.
En statlig enmansutredare, Hans Regner, har nu föreslagit att ordet äktenskap i svensk lagstiftning ska tvingas på en annan betydelse. Han föreslår att partnerskapslagen upphävs och att äktenskap enligt förslagets portalparagraf ska kunna ingås ”mellan en kvinna och en man, mellan två kvinnor eller mellan två män.”
Problemet är att bara att ordet ’äktenskap’ redan har en lexikalisk definition och preciserad betydelse i såväl vår rättsliga tradition som i vår kultur. FN slår fast rätten för ”fullvuxna män och kvinnor” att ingå äktenskap och bilda familj.”
I detta ligger den reproduktiva förmågan, vilken efter vigsel leder till familj, som i sin tur sägs vara den grundläggande enheten i samhället.
Det finns en bra metod att ”definiera”. Vi har tillämpat den sedan Aristoteles. Det är att skilja på olika slag efter deras karaktäristiska skillnader. En banan och ett äpple är frukter, men ett äpple är inte en banan. På samma sätt är äktenskap och partnerskap - som var ett nytt begrepp 1994 - olika samlevnadsformer, men partnerskap är inte äktenskap.
Den karaktäristiska skillnaden är könstillhörigheten i paren och därmed också den reproduktiva förmågan. Sådan är verkligheten. Den förhåller man sig till. Det är lika lite diskriminering som att män inte får vara kvinnor eller tvärtom.
Därför är inte äktenskap diskriminerande. Det kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb. Såvida man nu inte vill göra våld mot språket, mot vår kultur och mot verkligheten.
I lag kan man ju kalla även banan för äpple, men det borde inte vara politiskt korrekt att gå emot verkligheten.
PER LANDGREN, FIL. LIC., TIDIGARE RIKSDAGSLEDAMOT FÖR KD, HAR ARBETAT MED EKONOMI OCH MEDICINSK ETIK I PARTIET.”
http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=133078
Läs gärna mer här:
http://daveblogg.blogspot.com/search/label/Homosexualitet
http://robsten.blogspot.com/2007/06/flosklernas-okrnte-drottning.html
Comment by Bengt — June 3, 2007 @ 7:09 pm
Eftersom din kommentar var så lång hamnade den för moderation …
Ja du, det var mycket att ta till sig. Eftersom du ger mig en artikel som är skriven av en tidigare riksdagsledamot för KD och jag står i total motsats till de värderingar KD står för väljer jag att inte kommentera den. Av skälet att vi aldrig kommer mötas.
Men jag vill kommentera några saker du tar upp, bl.a.
Ett äktenskap är ju per definition en parbildning mellan en kvinna och en man. Det är den självklara tolkningen sedan tusentals år och över hela världen.
Det här är ett argument som inte håller, som jag ser det. Redan under antiken ansåg man att äktenskapet var endast till för reproduktion och kärlek mellan män den högsta kärleken av alla sorters kärlek. Men det är mycket vi idagens värld har tolkat om, varför då inte definitionen på äktenskapet. Argumentet att någonting funnits i tusentals år håller inte. Att tolkningen har behållits beror troligen på att det är mest praktiskt och skapar en viss kontroll (som är nödvändig, men kanske kontrollen inte skall vara total). Samtidigt som äktenskapet skapar problem då det begränsar individens rörelsefrihet…. Att hålla ihop endast för barnens skull är inget som gagnar barnen!? Frågan är om inte äktenskapet börjar spela ut sin traditionella roll vilket jag vill visa genom att resonera kring nästa argument.
Bara en kvinna och en man kan ge upphov till barn. Och de har en självklar rätt till sina föräldrar, i enlighet med FN: Barnkonvention. Men två män eller två kvinnor i parrelationer kan med hänsyn till barnens rättigheter inte ha “rätt” till barnen.
Barn som lever i homoäktenskap har föräldrar, far och mor. Om det är man och kvinna man anser som föräldrar (vilket är troligt) Men står det i barnkonventionen att föräldrarna måste leva tillsammans. Med tanke på alla skilsmässor som sker borde man helt enkelt lagstifta om förbud mot dem, om man skall följa ditt resonemang. Det argumentet håller helt enkelt inte det heller.
Hur går det med alla ensamma föräldrar då? De barn som fötts utom äktenskapet. Går det med automatik illa för dem?
Väldigt många i Sverige går därmed emot barnkonventionen om samboendet är ett krav. Så om det här är ett problem då det gäller homosexuella, bör det vara ett problem i alla fall då barnen inte lever tillsammans med sina föräldrar under samma tak. Jag ser inte äktenskapet i sig självt som en garant för att barn mår bra av skäl jag tagit upp tidigare. Många barn lider svårt inom äktenskapet med en far och en mor och kanske skulle må bättre med två kvinnor eller två män som aktiva föräldrar. Vem vet?!
Varför inte tala om homosexualiteten istället, för är det inte den, frågan egentligen handlar om? Jag ser problem med att resonera kring äktenskapet som institution i frågan om homoäktenskap… eftersom man uttalar sig om äktenskapet på ett sätt som får konsekvensen att detta utesluter alla andra familjekonstellationer än mamma, pappa, barn… som har ett biologiskt släktskap. För hur många är det inte som lever på annat sätt.
___________________________________
För att lätta upp stämningen lite
)
- Om jag skulle välja att ingå äktenskap med mig själv, vem skulle må dåligt av det! (skojar…
(med hänvisning till det du skrev om att ingå äktenskap med sin katt……..)
_______________________________________________________________________
Jag vill slutligen ändå ta upp en sak ur Per Landgrens artikel
En banan och ett äpple är frukter, men ett äpple är inte en banan. På samma sätt är äktenskap och partnerskap - som var ett nytt begrepp 1994 - olika samlevnadsformer, men partnerskap är inte äktenskap.
Jämförelsen haltar betänkligt, om man inte tror att äktenskapet är av naturen given och oföränderligt.
Ett äpple eller en banan man förändrar upphör att vara ett äpple respektive en banan? Men äktenskapets innebörd är möjlig att förändra och fortfarande kan det vara ett äktenskap, liksom demokrati kan ha skilda innebörder och ändå kallas för demokrati. Innebörden är av människan given, inte av naturen …
Vem säger att det är föräldrarna som skall uppfostra barnen. Kulturen bestämmer! Men, vi har olika kulturer i världen. Det finns en kultur där det är fastrar och farbröder som uppfostrar barnen. I andra kulturer är det modern upp till sexårsålder då fadern tar vid.
Till sist - Han skriver så bestämt om att sådan är verkligheten. Men, när han talar om Verkligheten - vems och vilken verklighet är det han talar om och som han menar att vi alla lever i. Finns det öht någon fastslagen definition på vad som är verkligheten… och framför allt vilken verklighet som är den sanna. Vem anses vara den bäst skickad att fastslå den sanna verkligheten? Per Landgren … ??? Vad gör honom skickad att bestämma verkligheten för alla sex miljarder människor på vår jord. Eller är den lexikala betydelsen på äktenskapet han refererar till beviset för en sann verklighet?
Comment by Administrator — June 3, 2007 @ 11:14 pm
Bengt verkar tro att en åsikt blir mer rätt för at than kan hänvisa till att fler delar den. Fakta och sanning bygger inte på antal övertygade. Dessutom är det lite klent at tinte kunna säga att “JAG tycker…” utan att referera till antaganden om majoritetens åsikter. Stå för dina egna kommentarer så kanske de kan tas på allvar, även om argumentationen brister ungefär på varannan rad…
Det står tämligen klart att Bengt inte anser att homosexuella par är likvärdiga med heterosexuella, antagligen i något alls avseende. Det är en åsikt han får ha, men samtidigt bör man inse att den inte är allmängiltig eller någon sanning, även om flera delar den.
Comment by Callisto — June 7, 2007 @ 10:35 pm
Callisto
Självklart blir inget rätt för att många har en åsikt eller uppfattning. Det är ju inte kvantiteten det beror på.
Argumentationen han för får konsekvenser för så många andra och därför är det nog riktigt att dra slutsatsen om att de handlar om att homosexuella par inte anses vara likvärdiga på andra grunder än vad som tas upp för diskussion.
Comment by Administrator — June 9, 2007 @ 9:58 am