En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Läs pressmeddelandet om att regeringen inte längre utser personer till högskolans styrelser som har politiska uppdrag om de inte själva vill ha dem. På så sätt minskar politikernas inflytande. Bra eller dåligt? Det beror på vilka frågor politikerna behåller att besluta om.

är det osedvanligt många som tycker till och är därmed värderande gällande vad som är en bra utbildning och vem som är en bra lärare. Min undran är om utbildningspolitiken skall grunda sig på politikernas personliga åsikter? Jag läste följande i en folkpartistisk blogg med rubriken Bra att Lärarhögskolan läggs ner:

Nu kan de kvasivetenskapliga bollhavet bli en kvalificerad akademisk utbildning.

En akademisk utbildning har till uppgift att få studenterna att inse att något som strider mot ens personliga värdering, omdöme eller tyckande, inte behöver vara kvasivetenskap, utan helt enkelt bara ett annat sätt att se på saken, en annan i det här fallet annan pedagogisk inriktning. Inom en akademisk utbildning är det viktigt för studenterna att inse att de får ha kvar sina personliga åsikter, men inse att det är att tycka dom gör, inte att deras personliga åsikt står för en sanning som går att generalisera. Därför skall värderande inslag i examinationer mm. motverkas.

Bloggarens kommentar innehåller enligt min mening en motsättning….

En lärarstudent skrev i en annan blogg att lärarutbildningen inte skall bli mer akademisk utan mer praktisk.

Min uppfattning är att lärarutbildningen skall bygga på vetenskaplig grund och att studenterna i allt vad de företar sig har en vetenskaplig hållning. Därmed är min uppfattning i linje med högskolans syfte. Min personliga åsikt är att man blir en bra lärare om man i sitt yrke har ett vetenskapligt förhållningssätt och att alltid i relationer med andra försöka hålla sina egna uppfattningar om något under kontroll. Därmed inte sagt att alla andra som tycker något annat har fel. Vi har helt enkelt bara olika värderingar om vad som är en bra lärare. Därför utgår jag istället alltid ifrån frågorna - Vad innebär det att vara lärare i dagens svenska skola och Vad säger läroplanen? För att på så sätt i största möjliga mån motverka att min personliga åsikt vad som är en bra lärare blir styrande.

Jag ser fram emot sammanslagningen mellan LHS och SU, men eftersom jag som lärarutbildare är en del av verksamheten och än så länge känner en stor osäkerhet om hur det kommer bli, vill jag endast säga följande:

SU behöver LHS lika mycket som LHS behöver SU när det gäller organiseringen av lärarutbildning. Det är inte så att SU sitter inne med all kompetens om den. Leijonborg menar ju att det är främst forskningsanknytningen som är vinsten. Vi tar med oss en hel del in i SU och jag hoppas att vi kan dela med oss. Vi kommer samarbeta med den SU-personal som snart kommer bli våra kollegor och det ser jag fram emot. Den syn som t.ex. den pedagogiska institutionen på universitetet har på pedagogik är värd att ta tillvara. Dvs. en mer vidgad syn än enbart med inriktning på skolan som LHS kanske har präglats av, även om detta avsevärt har förändrats under de senaste tio åren. Men även det omvända gäller.

Den här sammanslagningen ser jag som fruktbar för både högskolan och universitet. Men än är det osäkert hur det kommer bli, så jag släpper frågan just nu. Lars Leijonborgs besked är ju:

Jag ska inom kort tillsätta en utredare för lärarutbildningen som ska utreda hur utbildningen ska förändras, säger Lars Leijonborg.

Detta kommer få konsekvenser för båda lärosätena…. 

Alexandra Ehring, ordförande i Lärarhögskolans studentkår, är rejält bekymrad över den kommande flyttkarusellen. I nuläget kan hon inte förstå hur kvaliteten på utbildningen ska kunna bli bättre.

- Vi har inte sett några exempel på kvalitetshöjande förslag ens inom forskarutbildningen. Och ännu mindre när det gäller grundutbildningen, suckar hon.

Vi får se hur det blir!

Kabinpersonalen har visat att de behövs. och strejken fortsätter även idag. En paus görs i förhandlingarna. För OM, de nu endast är där för att servera kaffe som vissa tror så skulle ju planen kunna lyfta ändå och passagerarna få ta med sig kaffe själva från serveringen på Arlanda eller någon annan destination.

Arbetsmiljö- och arbetstidslagen gäller alla, oavsett lön eller yrke och såvitt jag vet har den inte ändrats. Innebörden i den att man har rätt till fem minuter rast varje timme eller en kvart under tre timmar eller 30 minuter efter fem timmars arbete. Det är ju därför vi har kafferaster. Det är inget som arbetsgivaren ger oss, utan baseras helt enkelt på en lag som denna måste följa. På pappret står det att kabinpersonalen har lunch 1,5 timme, men det är från att fasten-seat-belt har slocknat tills de skall lyfta igen. Det säger sig själv att det inte blir mycket tid kvar.

Oavsett vad man tycker om SASs kabinpersonal, att de tjänar så mycket att de får stå ut eller att de inte är speciellt artiga och trevliga eller att de kan byta jobb och de inte accepterar att få knipa och inte få äta, eller att de är för gamla …. så gäller lagen. Jag skrev igår att SAS personal alltid behandlat mig väl då jag arbetat med att komma över en svår flygrädsla. Men raderade det, då jag tänkte att mina erfarenheter inte har någon betydelse i sammanhanget. Även dem jag ev skulle ogilla anser jag skall ha samma rättigheter. En bloggare talade om Maslow och även om han inte direkt tillhör min favoritteoretiker, så ligger det något i att om inte basbehoven blir tillfredsställda fungerar ingenting på den behovstrappa hans teori bygger på.

Inom arbetsmiljölagen står:

2 § 

Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs. […]

2a §

Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.  […]

Det är väl uppenbart att kabinpersonalen på SAS inte mår bra och då blir arbetsmiljön dålig. En god arbetsmiljö måste basera sig på personalens upplevelse av denna miljö. Det är då arbetsgivarens skyldighet att vidtaga alla åtgärder… Delar i arbetsmiljölagen kan avtalas bort, men inte, som jag uppfattar den, att det orsakar ohälsa hos personalen.
Inom ramarna för arbetstidslagen står det om raster:

Med rast menas ett längre avbrott i den dagliga arbetstiden, t.ex. en lunchrast. Under rasten får arbetstagaren fritt förfoga över sin tid och kan lämna arbetsstället. Rasten räknas inte som arbetstid. Arbetstagaren ska ha en rast senast efter fem timmars arbete. Lagen anger dock inte hur lång rasten ska vara men allmänt kan sägas att om det bara finns en rast under arbetstdagen bör den inte understiga 30 minuter. 

Om det är nödvändigt får raster bytas ut mot så kallade måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Arbetstagaren blir då kvar på arbetsplatsen och äter där. Det är med hänsyn till arbetsförhållandena, sjukdomsfall eller andra händelser som arbetsgivaren inte har kunnat förutse, som detta kan vara nödvändigt. Sådana måltidsuppehåll räknas då som arbetad tid.

Utöver rasterna ska arbetstagaren kunna göra kortare avbrott från arbetet, pauser. Under en paus får arbetstagaren inte lämna arbetsstället och pausen räknas som arbetstid. Lagen anger inte hur många eller långa pauserna ska vara utan ger ett allmänt uttryck för att det är tillåtet att koppla av från arbetet då och då, i den mån det är möjligt.

Den rast som kabinpersonalen får kan de inte fritt förfoga över, eftersom de måste avsluta flygning och påbörja ny. Så vad vi än tycker om den personal som nu strejkar, så är det lagarna vi skall tolka. Dem kan vi tolka på olika sätt, men vissa delar kan vi knappast tolka bort … ??? I så fall skulle ingen av oss kunna ha rätt att få vila, äta och gå på toa, om vi inte jobbar på ett företag som går bra. Och om allt kan avtalas bort, eller tolkas bort, så är frågan varför det överhuvudtaget finns en arbetsmiljö och en arbetstidslag.