Jag blev förvånad
När jag skrev inlägget (se här) om de argument Lars Leijonborg har om att utländska studenter skall betala avgift för undervisningen i Sverige räknade jag inte med ca 400 unika besök och 700 hits och att jag skulle få så många kommentarer. Jag tror bara mitt inlägg om Anitra Steen som genererade nästan sammanlagt 700 unika besök kan slå detta. (Intressant att se vilken typ av inlägg som genererar många besök och det är aldrig dem man tror). Genomsnittet i min blogg per dag ligger väl kring 125 unika besök och kommentarerna är lätträknade. Man kan säga att jag blev lite tagen på sängen. Inte minst för att mitt inlägg egentligen handlade om Lars Leijonborgs argument. Ingen verkade förvåna sig över min oförståelse heller. Artikeln genererade inga fler blogginlägg heller utom ett som kommit till idag. Intresset var/är alltså stort.
Vad jag mer blev förvånad över var den uppfattning de flesta som kommenterade hade. Till slut fick jag två positiva kommentarer. Vad alla andra anser vet jag inte. Det verkar ändå som om de som kommenterade utgår från att om man får något skall man ge något tillbaka, dvs. att det krävs en motprestation och det här ligger väl lite i tiden. Medan jag och några till mer ser till ett annat värde som inte kan räknas i pengar. Och att den summa det egentligen handlar om, eftersom det endast är studenter utanför EU, har vi råd med.
Jag har dock ingen upplevelse av att folk är ogenerösa. Snarare att det verkar handla om en speciell rättviseuppfattning. Det är helt enkelt inte rättvist att utländska studenter får komma hit och inte behöva betala någon avgift för den utbildning som svenska skattebetalare står för. Trots att de utländska studenterna inte blir försörjda utan får uppehållstillstånd om de kan garantera att de har 7300 kronor i månaden att klara sig på.
En person ansåg att även svenska studenter skall betala avgift för högskolestudier.
Jag kan förstå och tycka att andra kommentarer är rimliga, men att högskola och universitet skall avgiftsbeläggas förhåller jag mig helt främmande inför. Konsekvenserna skulle bli katastrofala på många plan. Vårt samhällsliv bygger till stor del på att många är högskoleutbildade. Vi har också lånesystem som fordrar säkerhet eller fast anställning, vilket skulle innebära att de flesta ungdomar inte skulle få möjlighet att utbilda sig för att få ett jobb. Stor arbetslöshet skulle bli en konsekvens bland lärare eftersom många skulle stängas ute. Den allmänna kunskapsnivån skulle sjunka … Endast ett fåtal skulle få höjd kunskapsnivå - de som kan betala ur egen ficka eller genom lån. Jag har svårt att se några som helst möjligheter att förändra vårt utbildningssystem. Vissa delar i ett samhälle bör alla vara med om att betala. Kanske en del skulle invända och säga varför de skall betala för andras högskoleutbildning. Jag betalar för barnomsorg, barnavård mm. trots att jag inte har några barn. För mig är det en självklarhet. Det finns mycket vi betalar för som vi kanske inte har direkt nytta av. Men skall vi låta bli att betala polisens verksamhet för att vi aldrig behöver deras direkta hjälp. Detta att de finns är tillräckligt skäl och det tror jag många förstår. Att betala för att vissa lägger ner mellan 5-10 år på en utbildning med höga studieskulder finns det också skäl att göra även om man inte själv kan tänka sig att göra det. Vad vore vi utan högutbildade i ett samhälle - läkare, lärare, poliser, tandläkare, jurister, domare, tekniker m.fl.
Orimligt skattetryck är inte av godo, men att gemensamt bidra är något värdefullt som vi alla borde värdesätta mer än vi kanske gör. De flesta av oss är så vana vid det här systemet att vi kanske inte ens kan förstå hur samhället skulle se ut om vi inte skulle betala mer än kanske 10% i skatt och betala allt själva. Utbildning är ett av de viktigaste områdena i ett samhälle och det är verkligen värt att satsa på.
