Andliga ledare ….?
Materialismen räcker inte, menar Christina Docatare i en artikel i SvD idag. Vi lever i ett materialistiskt samhälle där den andliga nöden är stor. Hon avslutar sin artikel med orden: Men var är våra andliga ledare som kan visa oss vägen? Idag på Nyhetsmorgon handlade det bl.a. om vårt ökade behov av coacher.
Det som slår mig är varför vi inte kan vara våra egna andliga ledare. Varför förutsätts det att den vanliga s.k. lilla människan inte själv kan finna ro utan att ha något att tro på utanför sig själv. Jag tror inte vi behöver en ledare inom alla områden i livet. Kan det inte räcka med att vi sätter oss ner och kommer fram till vilket liv vi själva vill leva och mår bra av (även om detta inte är så enkelt i dagens konsumtionssamhälle). Och inte sker det snabbt heller. Att genomgå en bildningsprocess är ett sätt. Om man lär sig mer om Nuet, men även om Historien, om dem som var före oss - kanske vi når en större förståelse för och över varför vi lever som vi gör.
Att lägga sitt liv i andras händer så tillvida att de skall leda oss fram till det rätta, är nog det som har bidragit till den värsta olyckan för arten människan. Om vi lägger våra liv i våra egna händer kan vi tillsammans skapa ett liv vi trivs med. Så Bort med övertron på att en ledare kan leda oss rätt. Låt oss tro på oss själva istället! Läsa verk av andra tänkare, men dra våra egna slutsatser …
När jag upptäckte att kunskap inte oreflekterat skall tas emot, utan skapas inom en själv, kändes allt rätt.
