En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Jag har insett att jag helt enkelt inte klarar av att förstå hur Leijonborg tänker och att jag bara slösar bort en massa tid på att försöka. Läs här! Gällande frågan om att ta betalt av utländska studenter motiverar han detta på följande sätt

Lars Leijonborg säger dock att ett av argumenten för att ta betalt är att det händer att utländska studenter anmäler sig till svenska lärosäten, men aldrig dyker upp. Det problemet skulle motverkas med avgifter.

–Det sägs även att de bästa studenterna i världen är beredda att betala för sina studier. Avgiften ses som en kvalitetsstämpel och därför finns det en risk att vi inte får hit de bästa om vi inte inför avgifter, säger Lars Leijonborg.

Eftersom jag inte förstår hur han har möjlighet att tänka så här år 2007, vet jag inte heller vad jag skall svara på dessa argument. Man kan inte bli en av de bästa om man inte har en tjock plånbok? Man kan vara beredd att betala 80 000 kronor, men om man inte har dem …  Alla andra skall straffas med avgifter för att några få inte dyker upp?
….

Se nästa inlägg 

…. 

… lika ointressanta som skvallertidningarna. Då talar jag inte om kända personer som bloggar utan om kändisar. Det står om att fler och fler kändisar bloggar av i SvD. Därför anser jag inte att det är kändisbloggarna som skall bestämma hur bloggosfären skall se ut. De bloggar som är intressanta är dem som den vanliga människan skriver, vare sig det handlar om en jobbig livssituation eller om ett helt vanligt vardagsliv. Hur folk tänker om olika saker är för mig intressant och debatter som uppstår i en blogg är ovärderliga i det hänseendet. Äntligen får man läsa om vanliga liv, oredigerat. Så ser jag på saken …

Därför känns Elza Dunkels ord som en befrielse

Elza Dunkels, som forskar kring nätanvändning, tycker också att debatten har halkat snett. Hon fördömer nätmobbningen, men menar att diskussionen om ett framtida förbud mot anonyma inlägg på internet leder i fel riktning.

- Det är en överklassdiskussion, säger hon. Den kan man ha om man befinner sig i den övre delen av maktstrukturen. Nätet är en arena som tidigare inte har funnits för marginaliserade grupper.Man kanske lätt glömmer bort det när man ser de få som missbrukar friheten.

- Vi har äntligen hittat en teknisk förlängning av oss själva som ger fler möjlighet att uttrycka sig. Barn som blir misshandlade i hemmet, iranska kvinnor som kan beskriva sin situation. Det är ohyggligt viktigt att vi värnar om det demokratiska verktyget, säger Elza Dunkels.

Låt bloggosfären vara till för den som inte har andra medier att nå ut genom. En bloggosfär som inte refuserar bloggar därför att någon anser att dessa inte är litterära nog. De som nu *bloggar av* är de som själva går hårt ut mot andra. Så ser inte den övervägande delen av bloggandet ut. Förbud mot anonymitet på grund av att vissa kändisar demonstrativt går ut med att de nu skall sluta blogga på grund av hatkommentarer och mail behövs inte. Verktyg att komma tillrätta med detta finns redan. De flesta bloggar anonymt. För en del är anonymiteten ett behövligt andningshål. Kanske skillnaden mellan ett sorgligt och ett lyckligt liv.

Materialismen räcker inte, menar Christina Docatare i en artikel i SvD idag. Vi lever i ett materialistiskt samhälle där den andliga nöden är stor. Hon avslutar sin artikel med orden: Men var är våra andliga ledare som kan visa oss vägen? Idag på Nyhetsmorgon handlade det bl.a. om vårt ökade behov av coacher.

Det som slår mig är varför vi inte kan vara våra egna andliga ledare.  Varför förutsätts det att den vanliga s.k. lilla människan inte själv kan finna ro utan att ha något att tro på utanför sig själv. Jag tror inte vi behöver en ledare inom alla områden i livet. Kan det inte räcka med att vi sätter oss ner och kommer fram till vilket liv vi själva vill leva och mår bra av (även om detta inte är så enkelt i dagens konsumtionssamhälle). Och inte sker det snabbt heller. Att genomgå en bildningsprocess är ett sätt. Om man lär sig mer om Nuet, men även om Historien, om dem som var före oss - kanske vi når en större förståelse för och över varför vi lever som vi gör.

Att lägga sitt liv i andras händer så tillvida att de skall leda oss fram till det rätta, är nog det som har bidragit till den värsta olyckan för arten människan. Om vi lägger våra liv i våra egna händer kan vi tillsammans skapa ett liv vi trivs med. Så Bort med övertron på att en ledare kan leda oss rätt. Låt oss tro på oss själva istället! Läsa verk av andra tänkare, men dra våra egna slutsatser …

När jag upptäckte att kunskap inte oreflekterat skall tas emot, utan skapas inom en själv, kändes allt rätt.