Borta är tiden av väntan vid brevinkastet
E-brevet, e-posten har kommit för att stanna. Under strecket tar upp det personliga brevets död här
Man skulle kunna tro att e-posten, som sekundsnabbt skickar ett meddelande runt jorden utan porto, innebär döden för brevet. Och det gör den. Men den framburna posten är större än någonsin och tillbaka där den började: som förmedlare av ekonomiska, organisatoriska och juridiska spörsmål.
Läs gärna artikeln själva. Jag kommer här att fundera lite över e-postens för- och nackdelar. Och kanske saknaden efter att få ett handskrivet brev.
Borta är tiden av väntan bredvid brevinkastet på brevbäraren. När jag var utomlands för ett antal år sen under en längre tid ville jag att den man som satt hemma och väntade på mig skulle skriva brev - att vi skulle skriva brev istället för att e-posta. Han insåg först inte värdet i det, och kanske han inte gjorde det, men ändå gjorde mig till viljes.. genom att sända mig några brev. För fler blev det inte. Det tog så lång tid - ännu längre tog det med express. Det andra brevet tog tio dagar för mig att få. Och även om det inom Sverige inte tar så lång tid, tog det i allafall några dagar från det man skrev brevet tills det nådde mottagaren.
E-posten har sina fördelar men också sina nackdelar. Tänk så enkelt det är att skriva ett brev och därefter klicka på sänd så är det framme nästan i samma ögonblick. Nackdelen är att en del e-postbrev aldrig skulle ha skickats om sändaren fått tid att ändra sig på väg till brevlådan. Vem har inte stått framför brevlådan och tvekat för att sen stoppa ner brevet i fickan och gå hem igen. Jag har gjort det några gånger i allafall. En del brev har inte ens lämnat min bostad. E-posten är farlig på det sättet… det finns ingen tid för ånger. SMS har samma effekt - lätt att skriva, snabba att sända … ingen tid för ånger. När man klickat finns ingen återvändo.
Fördelarna är många fler. Allt går snabbare. Frågan om man har en fax hemma får man inte längre. - Jag sänder över doumentet med mail, hör man i örat och pling… Man kan sitta i telefonen och verkligen se hur fort det går … pling. Ok, man kommer inte undan. Man är helt enkelt tvungen att öppna dokumentet. Men för övrigt är det en funktion som spar oerhörd mycken tid för oss alla.
Men, visst saknar jag BREVET … det där handskrivna i vilket man kan se sändarens personlighet ge avtryck i snirklar, streck och punkter. Jag saknar att skriva brevet. Och den saknaden får mig att mer än gärna sända vykort när jag är utomlands. För även om man kan sända vykort via Internet är det ju inte korten av den plats man befinner sig på man sänder. Och finns det något mer njutbart än att gå och plocka ihop en bunt vykort i en tidningskiosk, ta med sig något att äta till en park och sätta sig och skriva på ett vykort om vad man gör just i detta ögonblick. Ett vykort som ibland kommer hem senare än man själv. Men vad gör det!
Jag bad en kollega en gång att sända ett vykort från Athen när han var där. Ett vykort som suttit ihop med andra vid en tidningskiosk, blivit impregnerade med stadens dofter kom sen in genom mitt brevinkast. Ett vykort han plockat ner, betalat och satt sig att skriva för att sen sända iväg. Ett vykort massor av människor gått förbi, kanske tagit i före honom, tittat på och ställt tillbaka. Däri finns ett annat värde än ett brev som kommer genom ett … pling. För det är ju också fantastiskt - att direkt kunna tala med någon som befinner sig hundratals mil ifrån. Inget krångel, inget knaster och framförallt ingen större kostnad.
Jag älskar att sända vykort, men får nästan aldrig några själv!
Men det gör inte så mycket. Tanken på att mottagaren kanske känner som jag är tillräcklig.
