Betyg och Bedömning
Läser på AB att elever har lämnat in samma uppsats till flera lärare och att en kille lämnade in sin systers uppsats och fick G på den när hon fått MVG två år tidigare. I forumet i anslutning till artikeln kan man läsa att många råkat ut för Orättvisa betyg eller olik bedömning. I ett av inläggen stod det om en kvinna som varit med om att hon fick sänkt betyg beroende av om bedömaren tyckte något var bra eller inte.
Låt mig få säga först av allt. Bedömning och betygssättning är det svåraste man har att arbeta med som lärare. Det andra jag vill säga är att betyg aldrig är något annat än subjektiv bedömning och kan heller aldrig bli något annat, inte ens om vi låter studenterna kryssa och sen lägga en rättningsmall ovanpå. Det är människor som läser och bedömer, inte maskiner. Det är även människor som bestämmer vilka svaren skall bli och eller vad som är kunskap. För det tredje vill jag säga att därmed inte sagt att vi inte kan hitta några slags riktlinjer som vi kan följa. Men av erfarenhet vet jag att trots gemensamma riktlinjer så tolkar vi dem ändå olika. För det fjärde måste man alltid bedöma en uppsats, en examinationsuppgift efter dess egna förutsättningar. Vad som är ok i ett sammanhang är det inte i ett annat. Ingenting är identiskt lika. Även om vi är ense om riktlinjer, t.o.m. om tolkningen av dem så kan det ändå bli olika bedömningar av en specifik text.
Jag vill också säga att en bedömning inte skall utgå från bedömarens värdering av hur något skall tolkas, ställas upp och resoneras kring. Det som gäller är om det som skrivs belägges och verkar rimligt i sammanhanget. Sen har det ingen betydelse vad jag som bedömer anser personligen om saken. Inom läraryrket finns olika värderingar, eftersom det finns en rad olika pedagogiska inriktningar och metoder. Om någon student ansluter sig till Skinner eller till något annan pedagog, kunskapsteoretiker eller företrädare är ju inte min sak att bedöma riktigheten i, utan hur studenten behandlar dennes teori i ett sammanhang.
Vi har ständigt diskussioner och delade meningar om bedömningar. Och så skall det nog vara. Det är bara då vi kan finna en acceptabel överensstämmelse. Vi låter andra bedöma våra egna studenters arbeten. Med detta finns både för- och nackdelar. Det är texter vi bedömer, inte studenter. Men självklart förstår vi en tanke bättre och kan godkänna den, om vi känner studenten väl än när vi inte vet vem som har skrivit den. Då är det viktigare att deras tankar kommer fram i texten än annars. Men, ju vanare man är att läsa texter av olika slag under många år, desto lättare har man att distansera sig och se en text för vad den är - en text.
Men, det finns inga rättvisa betyg som sätts av en person som kan förhålla sig objektiv. Jag tror att den föreställningen får många att tro att betygen är orättvisare än vad de egentligen är. Vi lärare går efter betygskriterierna, inte om vi anser en text vara bra eller inte. Hur många gånger vill jag inte godkänna, men inte kunna … därför att texten är bra och jag kan se att det ligger ett oerhört gediget arbete bakom. Men om texten inte når upp till kriterierna, ja då måste jag underkänna.
Det förekommer att en text kan få U, G och VG beroende av vem som läser den. Då tittar man nog på olika saker. Och det är väl det vi måste komma överens om att inte göra. En förklaring till olika betyg, speciellt om det gått några år från den första bedömningen som i det aktuella fallet, kan vara att kraven ökat … men så är det inte alltid.
Hej Monika
Jag har kopierat ett litet stycke ur ditt inlägg eftersom jag vill kommentera det.
“Jag vill också säga att en bedömning inte skall utgå från bedömarens värdering av hur något skall tolkas, ställas upp och resoneras kring. Det som gäller är om det som skrivs belägges och verkar rimligt i sammanhanget. Sen har det ingen betydelse vad jag som bedömer anser personligen om saken.”
Det här gäller definitivt inte då man studerar juridik! Det är faktiskt det omvända förhållandet. Det går nämligen inte att belägga saker och till. I juridiken kan man bara argumentera och åberopa den ena tolkningsteorin eller den andra. Det finna inga ja eller nej. Är inte det en intresseväckande tanke för någon som utbildar lärare?
Comment by mararh — May 17, 2007 @ 7:10 pm
Jo, det är en intresseväckande tanke, men jag undrar om juridiken ser på att belägga på samma sätt. Det är inte sanningen det handlar om inom exempelvis pedagogiken, utan snarare att man kan belägga i form av stöd i någons teori för ett argument eller ett ställningstagande man gör. Det är då något kan ses som rimligt i sammanhanget.
Egentligen finns det inga ja eller nej inom pedagogiken heller om man vill nå en sanning, eftersom det inte är svart och vitt utan massor av gråzoner.
Nu är jag inte hemma i juridiken, så du får nog förklara lite närmare om jag skall förstå att det inte finns några ja eller nej. För när man som vanlig medborgare får veta om vissa domar så börjar jag iaf undra om det ändå inte finns en enda sanning… för dem som dömer… även om jag känner till att man friar hellre än fäller men också kan döma på enbart indicier. (Känner just nu att jag är ute och cyklar)
Comment by Administrator — May 17, 2007 @ 7:15 pm
Bevisvärdering är mycket, mycket svårt att förklara. Det handlar om olika beviskedjor eller sambandskedjor och sannolikhetsbedömningar….med hela skalan från kan inte uteslutas till full säkerhet. I slutänden kan man väl säga att det är en intuitiv, totalitär bedömning som görs med hjälp av erfarenhetssatser och livserfarenhet. Inte konstigt då att justitieråden bör vara till åren komna
Comment by mararh — May 17, 2007 @ 8:50 pm
att det är en intuitiv, totalitär bedömning som görs med hjälp av erfarenhetssatser och livserfarenhet.
Låter lite som pedagogiken, obegripligt utom för alla som håller på med det …
Comment by Administrator — May 18, 2007 @ 12:27 pm
Jag är också lärarutbildare och blev glad när jag hittade en person till som försöker öppna upp denna maktutövning genom en reflekterande blogg!
Jo - jag funderar över det här begreppet (trollspöet) kriterier. Jag har alltid trott att det ska kopplas till någon form av nivåbeskrivning (typ kriteriet för att ta sig höjdhoppsfinalen är att klara 205) men mötte kolleger som hade andra tankar och använde ordet ungefär som “område”. Vilket kanske är intressant som underlag för ett samtal men inte särskilt meningsfullt för att legitimera bedömningar.
Vi använder något som kallas Proggressionsredskapet för att bedöma VFU
http://www.mah.se/upload/4382/VFTprog050406.pdf
Är detta kriterier enligt dig?
Comment by Mats — June 17, 2007 @ 4:29 pm