En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Jag har dålig simultankapacitet apropå artikeln om Hjärnkollaps ..

Kraven på din simultan­kapacitet blir allt högre. Risken är att normalt högpresterande människor underpresterar, får svårt att organisera sitt arbete och blir glömska när de försöker göra många saker samtidigt.

OK, jag kan prata samtidigt som jag kör bil och sticka medan jag kollar på ishockey och kan tänka på annat medan jag gör någonting med händerna och jag kan lyssna på musik medan jag sitter och jobbar eller dammsuger. Men i stort sätt har jag en dålig simultankapacitet. Jag har aldrig tränat upp den, därför jag vill fokusera på en sak i taget. Det här innebär att jag varhelst jag befinner mig eller gör alltid är närvarande i det jag gör. Jag stänger den övriga världen ute. Speciellt när jag undervisar - då existerar bara Nuet. Åtta fönster öppna på datorn, som det talas om att folk i genomsnitt har. Nej, jag har helst bara ett öppet. Ibland tre eller fler flikar, som jag stänger ner på en gång. Talar jag på MSN eller i telefon gör jag inget annat. Avskyr själv att tala med någon som jag hör eller märker på grund av fördröjning på MSN, gör annat, dvs. inte är närvarande. Min simultankapacitet begränsas till en praktisk och en teoretisk handling. Inte mer än så för då vill jag inte vara med längre. Jag gör helt enkelt motstånd. Det finns dock en nackdel med att uppslukas av det man för tillfället gör - att man missar annat, t.ex. att tiden går utan att det känns att den går…. jag glömmer ofta att ge mina studenter rast, därför för mig är upplevelsen att det gått en kvart, men för dem närmare två timmar. De håller helt enkelt koll på mig och säger till efter en och en halv timme på ett eller annat sätt. Ibland direkt, men oftast märker jag det genom rörelserna i lektionssalen att nu är det dags för kaffe.
Men menar de i artikeln. Informationsbruset tränar hjärnan, men inte om man överbelastar den. 

… att Linda Skugge slutar blogga på grund av för många påhopp. Läs även läsarnas reaktioner här. på åsikten om att det är anonymiteten som gör folk taskiga. läs här. Nästan alla är anonyma på Internet, även de som bloggar. Hur många bloggar skulle finnas kvar om det kom ett krav på att anonymitet inte skulle vara tillåtet.

Internet är ett paradis för dem som vill få ur sin ilska, sitt hat, och lätta på trycket på grund av en taskig livsituation. Men överlag i bloggarna är det en relativt bra stämning. Visst förekommer personangrepp i heta debatter mm. Missförstå mig rätt - jag ser allvarligt på anonyma elaka kommentarer mm. men samtidigt är det viktigt att vi alla håller oss kalla. För i vissa fall, t.ex. i Linda Skugges är blogginläggen provokativa. Jag försvarar inte påhoppen, men kan till viss del förklara dem. Sticker man ut, så ökar de negativa kommentarerna.
Det finns förslag som det här:

I takt med att läsarmedverkan blir medieföretagens favoritord ökar kraven på att se över det som skrivs innan det publiceras för att undvika åtal, säger Lars Ilshammar till SvD.se.

Om det införs innebär det slutet för bloggen som den är tänkt. En moderator på SvD svarar:

Svårt eftersom flödet är så intensivt. Och lite synd eftersom en del av idéen med läsarkommentarer är att de är omedelbara och självständiga. Det spontana flödet skulle ju försvinna i så fall.

Min erfarenhet är att vissa bloggare råkar oerhört illa ut och det är allvarligt. Men de flesta av oss har inte så många kommentarer i förhållande till besökare, vilket skulle innebära att den förhandsgranskning som skulle ske, i praktiken skulle stoppa den funktionen helt och hållet. Redan nu finns det möjlighet till moderation av kommentarer. I min egen blogg händer detta när det blir SPAM-varning, trots att jag har ställt in på en öppen kommentarsfunktion. Men jag kan ställa in på moderation för alla kommentarer. Även om jag förstår varför en del stänger av möjligheten så blir jag mycket frustrerad när jag inte får kommentera.

Det finns säkerligen många förklaringar till att folk kan vräka ur sig vad som helst. En slutsats jag har dragit efter fem år på Internet, på debattsidor, genom bloggandet är att många människor mår mycket dåligt och att många fler inte verkar ha någon makt i sina liv. Det verkar finnas en diskurs i vårt samhälle som förhindrar de flesta från att säga vad de egentligen tycker. Internet blir då ett andningshål för dessa och det är bra, men av dessa som lägger elaka kommentarerna en bedrövelse för oss andra. Det bör också betonas att vissa går runt på olika siter och sätter i system att förstöra för andra. Frågan är alltså hur många till antalet det egentligen är.

Det finns krafter mot bloggandet. Förhoppningsvis tar de inte anonyma kommentarer som skäl för att stoppa den demokratiska ordningen som bloggeriet faktiskt har skapat. Alla kan skriva, kommentera och det sitter ingen och refuserar … Det är en frihet och en möjlighet som vi alla måste kämpa för att få ha kvar. Men det betyder inte att vissa bloggare, hur provokativa de än må vara (om de själva håller sig inom lagens råmärken) skall behöva riskera att bli misshandlade med ordet som vapen. Lagen borde skärpas och möjligheterna för polisen att spåra överträdaren borde öka istället för att inskränkningar av bloggens kommentatorsfunktion för alla skall ske.