En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

AIK, ja - men när huliganbråk sker så vill jag helst stoppa ner huvudet i sanden och låtsas att jag inte syns. Stor skadegörelse utanför Råsunda ikväll efter matchen. Så onödigt, så fullständigt vansinnigt… så stora kostnader. Det är oförsvarbart att starta sådana bråk. Poliserna kategoriserar bråket som upplopp. De får väl göra som de gjorde efter matcherna på Söderstadion. Skilja supportrarna åt och låta dem gå till olika T-banestationer så att de aldrig får någon chans att mötas efter matcherna. Men där finns iofs tre stationer och tillika tre olika linjer att välja mellan.

Ledaren i DN undrar bl.a. vad som menades med uppnående- respektive strävansmål. Tja, om man är lärarutbildare och student inom lärarutbildning får man precis lära sig vad det menades med dessa mål. Det finns inget förvirrande i vad det är alls, utom att det finns en hel del risker med att dela upp målen på det här sättet, därför att så många inom skolans värld inte har den modernaste lärarutbildningen i botten. Men fler och fler har det ju blivit .. .iochmed att den utbildning som examinerade 1-7 lärar och 4-9-lärare också fick läsa om de fyra f:n och omfattades av Lpo94.

Läroplanskommitténs tanke hade varit att de högre målen, "mål att sträva mot", skulle utgöra utgångspunkten för arbetet i skolan. Men det var inte lätt att begripa hur, så i praktiken kom miniminivån, "mål att uppnå", att bli en grundkurs, medan "mål att stäva mot" sågs som överkurs. Därmed hade det som var tänkt som en höjning av ambitionerna förvandlats till en sänkning.

Ja, det är ju helt riktigt utom att det egentligen inte handlade om högre mål utan att uppnående och strävansmål skulle ses som likvärdiga. Om man läser Blomboken (som vi kallar den för), dvs. en kortversion av betänkandet handlar det om att se saken i en helhet. Uppnående och strävandsmål skall utgöra en helhet som man koppla ihop med fyra olika kunskapsformer, de s.k. fyra f:n. Fakta, Förståelse, Färdighet och Förtrogenhet. Ingen av dessa kunskapsformer skulle ses som högre eller lägre utan varandras förutsättningar. Tyvärr, tyvärr togs detta bort som kurslitteratur när den kurs jag verkar inom reviderades för ett par år sen.

Det handlar inte enbart om förvirring. Skolorna har inte de resurser som krävs för att strävansmålen skall kunna bli uppnådda. Inte heller har de det moderna tänket. Tyvärr är det oftast enbart eleverna som hänger med som kan ha en chans. Men att för den sakens skull ta bort allt det är ju orimligt. Det är ju bättre att de lärare som finns i skolan får kompetensutvecklas. Inom lärarutbildningen problematiserar vi dessa mål, diskuterar och reflekterar, t.o.m. analyserar dem. Vilka risker det finns med dem mm. Därför bör det finnas en möjlighet att förändra sättet att se på saken.

Sen är det ju faktiskt så att den nya läroplanen Lpo94 är genomförd av … ja vilka tror ni - en borgerlig regering. MEN, det är socialdemokraterna som får skulden… 

Men Ledaren i DN är faktiskt nyanserad.
Heder åt den nyanseringen… den menar att ett fokus på nationella prov inte heller är helt och hållet riskfritt. 

Däremot är jag en aning skeptisk mot det här:

En stat som tydligt vågar säga något om utbildningens innehåll, om vad som är verkligt viktigt för eleverna att lära sig, berövar inte skolorna deras frihet. Däremot befriar den dem från den osäkerhet och förvirring som blivit resultatet av obegripliga krav.

Det finns lika stora risker med att gå in och styra alltför mycket om utbildningens innehåll som att göra det inom läkarverksamheten. Man behöver lika mycket utbildning inom respektive område för att kunna bestämma något. Man kan lägga ramarna, men att gå in och detaljstyra. Nää, vi måste få ett ord med i laget vi också. Vi som är utbildade på området och verkar inom det. Osäkerhet och förvirring ingår som ett steg mot lärandet…. Och om det är inom lärandet man försöker ta bort den sunda och utvecklande förvirringen, ja då minskar kunnigheten liksom kvaliteten. Men det kanske inte Ledaren menar, utan att inte skolan, personal och lärare är förvirrade … Än en gång vill jag betona att de problem som vi nu ser i skolan troligen har sin grund i Lgr62 och inte i Lpo94…. eftersom det finns en tröghet i systemet.

Allt är så vansinnigt … tänk om man skulle säga till läkare trots utveckling inom forskningen att de skall gå tillbaka 40 år och använda metoder som forskningen ratat … Det är precis det man säger till lärarna att göra. Nu har massor av studenter blivit utexaminerade med en utbildning enligt den nya läroplanen med det helhetstänkande som står i linje med modern forskning. Och det skall helt sluta gälla? Därför att man skjuter över målet … det är inte pedagogiken det är fel på att det inte är ordning-och-reda. Felet är att man sparat in på resurserna inom skolan. Den behöver fler vuxna, inte en mer styrd gammaldags pedagogik.

Gillar inte Postkodsmiljonärens reklam som går ut på att man kommer sitta med långa näsa om postnumret vinner, om man inte är med. Troligen är den här reklamen helt laglig, men likväl gör den mig mycket irriterad. Eftersom den skickas till mig direkt och kommer med posten. Jag kan inte värja mig mot den … Jag har Ingen reklam på dörren, men direktreklam kommer jag ju inte undan. Jag gillar inte när de talar till mig som om de kände mig och vill mitt eget bästa.

Angående artiklar om ny beskattning på grund av klimathotet.  Jag tar klimathotet på allvar, trots att jag varit mycket tyst om saken. Skälet till tystnaden beror på att det känns som om det är vi, den vanliga människan återigen som skall ta ansvar för hur det kommer gå för jordens framtida existens. Och skulden om det går åt helsike. Jag har varit tyst därför att det jag vill framföra lätt kan missförstås. Men till slut måste jag säga någonting.

Det blir alltid i slutändan den ekonomiskt eller den fysiskt svaga individen som får offra sig. Och det är det här jag har emot den här debatten och hur det läggs fram. Dessa uppmaningar till befolkningen att ta sitt ansvar börjar bli lite för många och tar nästan över totalt. Det är väldigt sällan som jag ser uppmaningar i samma omfattning gällande storindustrin mm att ta sitt ansvar. Varför inga stora annonser i tidningarna. Varför inte trailers i reklamen om att storindustrin skall ta sitt ansvar. Varför inget om denna tunga trafik på E4:an som spyr ut avgaser och förstör vägbanorna. Varför ingen uppmaning om utbyggnad av transporter via tågen.

När man nu överväger att beskatta bensinen högre, samt att införa tullar igen, är det den ekonomiskt och svaga individen som får betala priset. För de som har råd kan ju fortsätta köra bil, precis som vanligt. Jag tror inte skatter, straff mm löser några problem. Snarare skapar det ojämlikhet. Kan vi inte försöka hitta andra lösningar som omfattar alla oavsett ekonomi mm.

Enligt artikel i DN idag om att Högskolorna väljer att svika sina studenter i förberedelsen till ett arbete efter utbildningen. Det enda goda exemplet är enligt Jusek Handelshögskolan. Sju av tio studenter menar att de känner sig svikna. Det här är ju inte bra.

Sju akademiker av tio anser att de inte fått tillräcklig information från sin högskola om hur efterfrågan på arbetsmarknaden ser ut inom respektive utbildningsområde. Och över 70 procent av akademikerna tycker inte att deras universitet eller högskola underlättat i kontakten med arbetslivet. Faktum är att hälften av de nyblivna akademikerna anser att universiteten inte ens informerat tillräckligt om vilka arbeten som utbildningen kan leda till. Något som med fog kan tyckas vara en basal uppgift för ett lärosäte.

Det känns iaf skönt att inte känna sig skamsen vad gäller det sista om att universiteten inte informerat tillräckligt vilka arbeten som utbildning kan leda till. För inom mitt område är detta något helt och klart tydligt.

Uppmaningen till Leijonborg är att han skall jobba för en samverkan med arbetsmarknaden. Och här skriver de något i artikeln (se det fetstilta) som får mig att bli lite fundersam.

Alla som studerar eller vill studera vid högskolor har rätt till transparent information och jämförbara data. Universitet och högskolor måste ges i uppdrag att följa upp var studenter tagit vägen efter examen. Resultaten ska publiceras öppet. Detta är avgörande för att blivande studenter ska kunna göra rätt val av utbildning.

Inom det område jag verkar anser jag det vore bra med en mentor några år efter utbildningen för de som kommer ut och möter en praxis. Men det här att följa upp var studenterna tar vägen är mycket nära ett införande av en ny kontrollfunktion. Frågan är vad de menar det här skall leda till förutom att blivande studenter skall kunna göra rätt val av utbildning.

Högskole- och universitetsstudier är för min del inte enbart en förberedelse till arbetsmarknaden. Det finns även en viktig del i studierna och det är den enskilda studentens bildningsprocess. Den får vi inte glömma bort. Om vi arbetar mot att högskolor och universitet blir något av skuggarbetsförmedlingar, så undrar jag vart denna bildningsprocess tar vägen. Jag tror att vi måste låta studenterna få ett litet frirum, en sfär i vilken de har möjlighet att utveckla sitt lärande utan att detta behöver ha någon förberedelse till en arbetsmarknad. 

Det sista jag vill ta upp är det här citatet som hör ihop med vad jag skrivit om skuggarbetsförmedling. Det är universiteten och högskolorna som skall ta över det som tidigare var Arbetsförmedlingens uppgift genom de AMS-utbildningar de hade.

Alla universitet och högskolor bör införa moment inom samtliga utbildningar som syftar till att stimulera kreativitet och entreprenörskap. Studenterna ska under sin utbildning ha getts träning och stöd som gör att de är öppna för att starta eget eller skapa sig en egen anställning som alternativ till en traditionell anställning direkt efter sin examen.

Vissa delar är tänkvärda och att universiteten och högskolorna skall informera om möjligheterna är väl en självklarhet. Även att samarbeta med arbetsmarknaden, men att skola in studenterna till att de själva skall ta ansvar för sin egen anställning eller egna företag på bekostnad av deras bildningsprocess är oroande. För det finns en risk med att skapa en alltför sträng kontroll och övervakning i den högre utbildningen. Risken heter - brist på kreativitet och autonomi. Men om momenten inom de olika utbildningar fanns till hands, men inte var obligatoriska kan jag tänka om. Om inte dessa moment sen blir ett krav som arbetsgivaren ställer som inte är till gagn för de nyutexaminerade.

Den högre utbildningen står traditionellt för bildning.
Låt oss inte skrota den helt och hållet. För det är just bildningen som skapar kreativiteten och autonomin hos individen. Tar vi bort den för att tillgodose en arbetsmarknad, ja då kommer kvaliteten sjunka med tiden. 

Läs även hos Tiggarens tal (ett utmärkt inlägg som jag inte kan lägga en kommentar hos)