En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Skrev ett långt inlägg i Safari som inte gick att posta och nu orkar jag inte försöka komma ihåg vad jag skrev, utom att det varit en härlig helg och att jobbet börjar i morgon. Skrev lite om Anders Borg och att socialdemokraterna ensamma är större än alliansen. Och att jag behöver semester … trots att jag gillar mitt jobb.
Περιμένω το καλοκαίρι
Sov sött och dröm sköna drömmar  om semester

Läser just nu Ylva Johansson om att socialdemokraterna har misslyckats med skolpolitiken och att de bl.a. har värderat förskollärare och fritidspedagoger högre än adjunkter. Det är väl bra att socialdemokraterna tänker utveckla skolpolitiken och att de opponerar sig mot den borgerliga regeringens ordning-och-reda-politiken som går ut på straffa, reglera och övervaka.

Men det är en sak som jag vill poängtera i det här sammanhanget. Fortfarande har man nedanstående synsätt på barnet, på eleven, på tonåringen.

Se hela barnet, hela tonåringen. Elever med svårigheter i skolan är ofta barn och ungdomar med problem som inte alltid har direkt samband med skolarbetet och som inte heller kan lösas med mer betyg eller mer undervisning. Det kan handla om depression eller oro för en nära anhörig, det kan vara ätstörningar eller mobbning, det kan vara ett funktionshinder eller sociala problem hemma. Många barn och ungdomar behöver någon vuxen att tala med, någon att söka hjälp och vård hos.

Bra är att de vill öka personalresurserna, men fortfarande ses uteslutande individen som problemet. När skall vi komma ifrån detta synsätt och istället fokusera på det verkliga problemet, dvs. det som sker i samspelet. Vi måste sluta vara så individfokuserad. Det leder endast till att man försöker bota symptomen istället för den verkliga orsaken till varför en individ har svårigheter. Men på vilket sätt skulle ta alltför lång tid för mig att här redogöra för…