En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

I Svenska Dagbladet idag skriver fil.dr. Stefan Swärd om aborter under rubriken En miljon fick inte födas. I ingressen skriver han följande:

Sverige värnar fridlysta blåsippor och träd får inte fällas hur som helst. Vanskötsel av djur är straffbart. Bonden måste behandla sina grisar väl, annars slår djurskyddsmyndigheten till. Men varför har inte det ofödda barnet ett skydd?

Han redogör också för att aborter inte har varit en kvinnofråga så länge, utan en mansfråga i syfte att förenkla mannens möjlighet till sexuella kontakter med kvinnor. Intressanta synpunkter. Den fria aborten har naturligtvis inte befriat kvinnan. Men, så enkelt är det inte för en kvinna att ta det beslutet. Inte heller tror jag att dagens svenska kvinna så enkelt kan tvingas ta abort.

Frågan om fri abort är inte enkel. Men det verkar som om man måste vara för eller emot om man skall tro debatten om den. En kvinna tar ofta abort för att hon av någon anledning inte kan ta emot ett barn just då i sitt liv. Man kan naturligtvis se det här som att man inte värnar om det ofödda barnet. Men ett barn kan födas som oönskat och få växa upp i en kaotisk situation. Då finns risk att man inte värnar om det födda barnet. Vi har under de senaste dagarna fått ta del av tre händelser, Louise, 9-åringen och barnet som blivit misshandlat och instängt i ett kylskåp. Men detta är ingen anledning att inte föda ett barn. Det finns många som med glädje skulle ta hand om ett barn. Många barnlösa som inget hellre vill än att få ett barn.

Inget av alternativet kan anses vara önskvärt. Men just det scenariet kan få mig att förstå varför kvinnor väljer att ta abort. Om man inte kan se någon möjlighet att ta hand om sitt barn eller kunna tänka sig att adoptera bort barnet och många gör inte det. Vad gör man? Många av kvinnorna står ensamma i den här situationen. Jag tror inte på ett förbud, då ett sådant skulle öka antalet olagliga aborter med katastrofala följder för många kvinnor som inte får denna utförda på ett professionellt sätt. Om vi vill minska antalet aborter kanske vi skall gå en annan väg. Att alltid ha med oss kondom i handväskan så när vi känner att lusten tar över, så kan vi skydda oss. I dagens svenska samhälle finns ju alla resurser i det avseendet.

Jag tror på att skydda sig, på förebyggande,
inte på att förbjuda aborter. Men är jag för abort, nej det kan jag inte säga. Men jag är heller inte emot. Så enkelt är det inte. Det finns en bred gråzon. Allt beror på situationen vid det aktuella tillfället. Skulle jag själv ha tagit abort. Jag tror inte det, men säker kan jag aldrig vara..

Har upptäckt konstigheter i andra webbläsare, t.ex. IE att min meny har halkat långt ner, så det blir att byta design igen och hoppas på det bästa. En bagatell, men en störande sådan.

Varför hänger sig en 9-åring på en toalett på fritidshemmet?

Läs här 

Kanske svaret finns i att denna nyhet inte står högst upp och utgör huvudnyheten hela dagen. I DN och SvD finns inte ens nyheten inne. Barn är inte speciellt mycket värda i vårt samhälle, dvs. i meningen vad de känner, tänker och upplever sin tillvaro. Och det speglar sig i att det då och då är någon tar sitt liv på det här sättet. Någon syndabock i det här fallet är svår att hitta för ögonblicket och det kanske inte gör någon nytta heller. Det är väl snarare det samhälle vi lever i som vi bör titta närmare på. Vi spar in på det vuxna inslaget både i förskola, fritidshem och i skola, istället för att lägga alla de resurser som behövs. Det behövs tillräckligt med vuxna i närheten av barn så att det här inte skall hända. 

Just nu håller jag i en kurs om barnets utveckling och socialisation. Vi har litteratur som handlar om barnperspektiv och om att tillåta barnets röst komma till uttryck. Kanske vi behöver lyssna mer på vad barn och ungdomar säger än fokusera vad vi själva anser vara bäst för dem. 

Det behövs mer kunskap om hur barn upplever sin vardag, men framför allt en större inlevelseförmåga för VAD barnen kan reagera över och uppleva som en katastrof. 

… har jag hört. Det är ett slöseri med resurserna.
Det bästa med att stävja sjukskrivningar är att folk är sjukskrivna. Ja, det låter som en motsättning, ja som något rent absurt. Nu tänker jag i stort.

Regeringen kommer med ett förslag om att sjukintyg från första dagen skall kunna krävas när det finns särskilda skäl. Men så är det redan, så då måste det vara ett förslag som troligen ser särskilda på ett annat sätt än vad det är nu. Skälet är inte att jaga fuskare utan att hjälpa dem som behöver det i tid. Det låter mycket bra, men av något skäl tror jag inte på det. Det kan inte vara så svårt för enskilda arbetsgivare att ta reda på om någon fuskar heller inte.

Det finns många problem med att begära sjukintyg från första dagen, och det är i stort sätt detsamma som de problem karensdagen orsakar + lite till. Folk släpar sig till jobbet, med allsköns sjukdomar, förkylningar, influensa och magsjuka redan nu och vad gör dom - jo dom smittar ner andra som då måste vara hemma. Dessutom finns risk för att de inte blir friska själva efter några dagar utan kanske får något ännu värre. Folk sliter på kroppen i onödan och andra allvarliga sjukdomar kan leda till längre sjukskrivningar.

Det andra är att sjukvårdens resurser som redan nu är för små kommer användas. Akutmottagningar kommer att översvämmas med folk med sjukdomar som kan smitta ner dem med sjukdomar som bidrar till att de i värsta fall kan dö. Äldre människor orkar många gånger inte med influensa t.ex.

Sjukdomar av de slag jag tagit upp har ökat avsevärt sen den första karensdagen infördes och av de skäl jag tagit upp. Folk har inte råd att förlora den där karensdagen och åker och jobbar ändå.

I slutändan förlorar alla på det här. Ekonomiskt, inte minst arbetsgivarna …. Förhoppningsvis är arbetsgivarna klokare som inser att det är bättre att den anställde är hemma ett par dagar för magsjuka än att alla på företaget blir sjuka. 

Mitt råd till regeringen är: Ta bort karensdagen istället så blir vi alla friskare, för då är folk som är sjuka där de skall vara - hemma i sängen!