En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Hörde talas om El Choco för några veckor sen i Efter tio (tror jag) och när jag idag var och köpte en present åt min bror som fyller 60 år om tjugo minuter, hittade jag två exemplar i bokhandeln. Den handlar för den som inte känner till det om en svensk i Bolivias mest ökända fängelse. Han frestades att smuggla knark och åkte fast. Tänker börja med den redan ikväll … Den här historien liknar den som heter Glöm att ni har en dotter .. som handlar om en engelska som också smugglade knark, men i Thailand… Kanske inte händelserna inte är desamma i böckerna, men livsödet och ökända fängelser.

Boken är skriven av Markus Lutteman!

Vad jag gjorde mer än köpte boken? Var på banken, apoteket, Ur&Penn, Pressbyrån och irrade omkring för att hitta alla affärer som flyttat sen sist jag var i det centrumet … och så tittade jag in på Coop Forum. Men då kände jag hur irritationen började krypa i mig - jag började bli hungrig….

Någon som läst El Choco? 

___________________________

Sett ikväll att Carl Bildt varit tvungen att införa restriktioner på sin blogg
för kommentarerna på grund av att vissa av den som kommenterar inte klarar av att göra det utan att kränka andra… Men det var väntat att det inte skulle hålla i längden…

som vitsippor ur marken …artiklar eller kolumnister och som talar om bloggandet .. och det är väl helt i sin ordning anser jag. Det jag vänder mig emot är att det generaliseras grovt kring bloggarna och deras personligheter. Ja, det finns dem som använder bloggen som terapi och Nej, det finns dem som har andra skäl till sitt bloggande. Vi som bloggar är enligt dessa tyckare, en grupp som är likadana, vill samma sak och är lika ointressanta för alla andra utom för dem som själva bloggar. Men så är det ju inte. Jag vill även påpeka att det för alla inte är detsamma att blogga som att skriva i forna tiders dagböcker. Jag skriver fortfarande dagbok, jag har inget lås, men det har jag nog aldrig haft, utom när jag var nio år … Men den skriver jag för hand och är icke för andra att läsa.

Bloggosfären befolkas av …

Bloggen är utmärkt om man vill tala med andra, få ut ett budskap. Och även om det kanske bara är några stycken som besöker bloggen kanske någon fastnar för det jag har skrivit. Inte alla strävar efter att vara en kolumnist eller journalist. Och kanske är det där som är kärnan i det intresse som ges bloggandet av media. Journalister kanske tror att alla är som dem, vill synas, vill höras och vill komma med i tidningen av en stor publik.

Så är det ju inte!

__________________________________ 

Sent ser jag att SvD har svarat … läs här 

Förutom att svara på mail, och hålla koll så ingen blir bortglömd, så gör jag inte så mycket. Njuter av *ledigheten* gör jag egentligen inte. Håller bäst på att försöka stressa av och komma i balans, enligt mitt mått - slappa . Det känns som om jag har något över mig hela tiden, som jag måste göra. Tänker på mitt kompendium som jag skall utöka. Har också jobbat en del med min hemsida…

Däremot startade jag igår med att lägga in material som jag samlat in under några år i ett worddokument. Vissa saker jag skrivit är riktigt bra - andra inte. Ju närmare i tiden desto bättre! Det är hoppfullt. Vissa saker begriper jag inte är mitt eget. Det är positivt, då jag kan se på det med distans. Sen finns det material som inte blivit någon text och jag vet inte hur dessa anteckningar skall bli en sammanhängande bra text som hör ihop med det jag redan skrivit. Allt måste bli bättre än min avhandling. Så är det ju bara. Den utveckling som har skett måste synas i texten.

Ja..aaa. Nog har jag att göra..
men får inte så mycket gjort ändå! 

För att komma in i arbetet behöver man vissa dagar för att komma till ro och när man väl gjort det, så börjar undervisningen igen .. *suck* 

Och nu börjar grannarna bråka - en som skriker något om att de är dumma i huvudet .. Det brukar vara lugnt, men har varit lite stökigt några dagar. De slår i dörrarna så mina köksluckor skakar .. Jisses! Hur skall detta sluta?