Jag får skylla mitt tillstånd på Våren!
Sitter och tittar på mina ord och blir medveten om att det är mina tankar som står nedskrivna. Det är som att stanna till mitt i en rörelse och bli totalt medveten om sig själv, om sin omgivning och de händelser man är inblandad i. Samtidigt som jag blir fullständigt medveten undrar jag om det verkligen är jag som har skrivit alla dessa inlägg - Mitt skrivande upplever jag som främmande. Här sitter jag och delger andra människor mina tankar - varför gör jag det, vad finns det för mening, vem bryr sig .. mer än jag själv, om ens det ibland.
Idag har jag haft en märklig känsla av overklighet, samtidigt som jag ser på mig själv, mitt liv, min gärning klarare än någonsin …
Väldigt konstiga upplevelser man kan få ibland, som om man ställer sig utanför och betraktar sig själv … som om man anlägger ett metaperspektiv på hela tillvaron och ens plats i den….
Varför låter jag t.ex. så många meningar lämnas öppna … ja precis så här… som om det finns något att fylla på, som om det finns någonting mer att säga, men som ännu inte är färdigtänkt eller som om jag väntar på att någon skall fylla på meningen med det jag inte själv klarar av; det jag själv inte vet eller kommit till. Är det oskick eller någon mening i att göra så …. Finns det mycket i mina texter som är outsagt …
Jag får skylla mitt tillstånd på Våren!

Inte?
