Jag har i likhet med Agneta Sjödin som hon berättar om i Nyhetsmorgon om sin pilgrimsfärd, i många år velat göra en resa som sträcker sig i tid flera månader - jag har t.o.m funderat på år. Syftet är att överskrida gränserna för mitt sätt att tänka och framför allt leva. Genom att hon genomförde denna pilgrimsfärd tror jag hon överskred gränserna. Hon lärde känna sig själv och livet förändrades. Kanske hennes tidigare upplevelser arbetade inom henne och aldrig kom fram till medvetandet förrän hon satte sig ner och skrev sin bok. Det var inte enbart positiva saker som kom upp, hon blev under sin färd både arg och ledsen, samt kände sig övergiven. Ja och så ser ju utveckling ut. Det är ofta en födelse som gör ont. Men när den väl är över, vill man inte vara den förutan. Man har ju funnit något mycket värdefullt. Man har förändrats …
Gränser för händelser, företeelser och relationer är ofta utdragen; den går att tänja på väldigt långt. Tills en dag då den tänjts så mycket att den likt ett gummiband går av och ger en smäll i ansiktet som när blåmärkena försvinner lever kvar inom oss. Då uppstår ingen lust att reparera den och därför får den förbli av. Konsekvensen blir bitterhet och/eller resignation.
Gränsöverskridande är något helt annat. Där finns ingen uttänjd gräns, inte heller någon gräns som kan sprängas. Här överskrids den icke-uttänjda gränsen. Här finns lusten kvar, inte över att behålla gränsen utan lusten över att kunna överskrida den och komma ut på andra sidan. Konsekvensen blir livsglädje och det efterlämnar ingen bitter eftersmak.
Det här är vad vi lite i mitt tycke slarvigt kallar för kriser. Det förutsätts att vi skall leva i harmoni och allt utanför det är en kris av något slag. Man kan ju se det som att leva också, dvs. se det här som händer som något positivt, inte för att nå balans som psykologin talar om eller i jämvikt som exempelvis Piaget skulle uttrycka det, utan helt och hållet att detta är vårt sätt att leva. Vygotskij menar t.ex. att fantasin är något som uppstår på grund av rika erfarenheter. Den är på flera sätt förknippad med verkligheten. Vissa menar att kreativitet uppstår när man har ett behov av något slag som behöver tillfredsställas eller när man kommit till en punkt i livet då man känner att allt står still.
Vi kan inte leva utan gränser, eftersom vi då inte kan överskrida dem. Som jag ser det är det inte harmoni som gäller om vi skall utvecklas som människor och bli lyckliga, (eftersom vi kan leva i harmoni utan att ha utvecklat all vår potential) utan modet att våga överskrida de gränser vi har och då menar jag främst de inre gränserna. De är ju svårast att överskrida… eftersom upphovet ligger i det yttre som man inte kan rekonstruera .. så mycket ligger i vår kultur, vår uppfostran och i vår tid. Allt detta som internaliserats hos oss och som gör oss till dem vi är. Men VEM är jag? Det är svårare att få tag i - denna person som vill leva utifrån sina egna förutsättningar i en kultur. Är det möjligt…. vi kan överskrida gränserna, men aldrig ta bort dem helt och hållet. En sanning som är viktig att ta till sig?
Vi måste känna till gränserna för att överskrida dem, men om vi aldrig överskrider någon gräns blir vi aldrig medvetna om dem. Det är först då man märker att motstånd ökar, övergrepp sker av något slag mm. utan att man förstår varför som man troligen har överskridit en gräns.Ofta kryper vi tillbaka men kanske vi skall stanna kvar där på andra sidan och se vad denna vistelse för med sig …
Läste Sigge Eklunds blogg under en period för något år sen. Den som han nu lagt ner… Jag tyckte han var så litterär på sin blogg. Det var innan jag visste att han givit ut böcker. Anmälde min tidigare blogg på bloggportalen och det var lite strul från början. Men till slut fungerade allt iaf. I förra veckan läste jag en annan blogg i vilken ryktet sa att han skulle sluta på Aftonbladets bloggsite. Han har arbetat på att höja bloggens status, vilket framgick med all tydlighet under intervjun i Argument. Han skall nu börja på Bonniers istället. Önskar honom lycka till, men det måste vara svårt att ersätta honom.
. Vad jag behöver göra, förbereda undervisning, bli klar med tentorna, städa, handla, tvätta bilen, fixa balkongen och njuta av den första vårdagen. Vad jag gjort är att titta på nyhetsmorgon och lapat sol i tjugo minuter innan den försvann bakom ett moln. 
