… varför någon tycker träd är fascinerande. Speciellt ett ensamt träd i en öken eller på en äng eller ett berg. Ett ensamt träd i otillgänglig terräng. Är det livskraften det handlar om eller att överleva mot alla odds.
En kristen tolkning kan vara
Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl. Psaltaren 1:3
Barnmorskeförbundet talar om livets träd på följande sätt:
Trädet växer, får löv, tappar löven och detta återupprepas, vatten är livselexir, trädet ger frukt; detta ger en anknytning till människans livssituation och detta har format bilden av livsträdet, en flerdimensionell och mångtydig symbol. Livsträdet har ofta en nära relation till vatten, i floder eller källor.
I Bibel 2000 kallas Kunskapens träd för Trädet som ger kunskap om gott och ont.
Frågan är om det finns någon psykoanalytisk betydelse eller om fascinationen av träd har en kollektiv betydelse och genom att födas in i en värld och tradition i vilket trädet har stor betydelse och en symbolik är det kanske inte så märkligt.
Men varför har det fått så stor betydelse. Det har säkerligen med mänsklighetens överlevnad att göra. Trädet på bilden är fascinerande, det är vackert och gåtfullt. Jag kan betrakta det länge och det enda jag kan förnimma är en känsla av stort välbehag.
Vågar någon sig på att analysera denna fascination?