En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Det förvånar mig till viss del att högskolan går med en miljard i överskott med tanke på att vi inte får tillräckligt med resurser för att kunna ha fler lärarledda lektioner. Eftersom jag endast har läst detta i en artikel av Lotta Gröning kan jag inte säga mer om detta. Vad är det för pengar och hur är de fördelade genom landet…

Nu har även Maud Olofsson  hamnat i blåsväder för sitt uttalande om att hon fick dåliga betyg i skolan därför att lärarna inte fångade hennes intresse. Jag kan inte ge lärarna skulden för mina medelmåttiga betyg i grundskolan, inte heller för att jag den största tiden ansåg att studierna var meningslösa. Det enda vi gjorde var att lyssna på lärarna, samt fick plugga in fakta som vi sen fick prov på. Det fanns ingen plats för egna tankar eller annat. Kom ihåg en gång då jag fick kämpa för att skriva uppsats på eget ämne. Det var för svårt sa läraren, du kommer ändå inte klara av det. Jag gav mig inte och efter tjugo minuter gav hon med sig. När jag fick tillbaka den, fick jag fyra på den med orden - jag blev mycket förvånad. Detta visar genomgående på en skola som inte trodde eleverna om någonting självständigt, inte ens begåvning. Det fanns vissa lärare som försökte föra en alternativ undervisning men det var få. Men, var detta lärarnas fel. Var de så dåliga att de inte kunde få upp vårt intresse eller var det pedagogiken som var helt åt skogarna fel. Kanske var det så även när Maud Olofsson gick i skolan.

Mette Fjelkner reagerar naturligtvis …och jag kan inte säga att jag inte förstår henne. Lärarna får oförtjänt dålig kritik av regeringen. Och i varenda fall så tar de upp exempel från sin egen skoltid. Den var DÅ.

Det intressanta är också att man lägger allt ansvar på läraren. Om inte eleverna lyckas är det lärarens fel. Så enkelt är det inte och så stor makt har inte en enskild lärare. Det är många faktorer som spelar in. Pedagogiken har jag nämnt. Betygssystemet är ett annat. De bristande resurserna i skolan i form av vuxenkontakter är ett tredje. Lärarna kan inte göra allt, inte ens få alla elever intresserade, eftersom det som är intressant för några är det inte för andra. Att skapa intresse där det inte finns tar tid och är ofta resultatet av en lång process och tid finns ofta inte för lärarna i grundskolan och på gymnasiet.

Det finns en övertro på lärarens makt som leder oss tillbaka till tiden före grundskolans införande 1962. Den övertron är beklaglig därför att den inte leder till en skola som är anpassad efter lärande utan efter en katederundervisning i vilken läraren hade all makt. Frågan är om vi som gick i den skolan lärde oss mer. Vi kanske blev lydiga tills den dagen då vi fick möjligheterna att befria oss. Något är uppenbarligen fel, men inte på lärarna….

Tiden flyger iväg, men våren tar sin tid ändå. Lyckades somna igen efter min mardröm och vaknade av en ljudande mobiltelefon. Hann inte svara, eftersom jag inte hittade den, den låg under några papper och tidningar och eftersom ringningen är på högsta blir det ibland ett eko och jag får svårt att lokalisera den. Men det ringde igen efter en stund. Ibland ringer mobilen stup i ett och ibland inte alls. Oftast ringer telefon när man inte har tid att svara. Ibland känns tystnaden förebådande
- varför ringer ingen . Det är vid tillfällen då jag tycker någon skall ringa. Nåväl!

Har på förmiddagen suttit och läst och funderat över Vygotskij och vad jag skall ta upp på seminariet på måndag. Prickat för vad som är viktigt, vad som är centralt och vad av hans resonemang man kan se som mindre angeläget att känna till. Har också funderat på litteraturseminariet jag skall ha på onsdag om Kreativitet och fantasi utifrån Vygotskij. Det penibla med just Vygotskij är att det är så lätt att ta till sig hans tankar kring lärande i meningen att man säger - Jamen visst, så här är det ju. Om man inte är alltför trogen Piaget och Skinner förstås, för då kanske man avvisar Vygotskijs tankar.

Min mor fyller 86 år idag och jag har köpt en tavla med ett motiv som föreställer två små barn som pussar varandra. Något gulligt att se på är inte så dumt när man är fastlåst vid sängen. Det blir en långlunch, sen tillbaka till läsning och examinationer mm. Under fredageftermiddagarna är det inte så många som ringer eller mailar, så det är en bra tid att i lugn och ro sitta vid skrivbordet och jobba.

Vaknade upp ur en mardröm, ingen hemsk men obehaglig. Var hungrig och åt en marmeladsmörgås och bryggde en kopp kaffe. Fick syn på en nyköpt bok med titeln KARISMA koden - Sju vägar till ökad personlig utstrålning. Tänkte jag skulle skriva lite om ämnet, men det kan ju också vara så att jag kanske behöver bli lite mer karismatisk än vad jag är och att det var därför jag köpte boken. Det är svårt att veta ibland varför man dras till vissa saker. Jag återkommer när jag läst tillräckligt mycket i boken för att få några vettiga tankar kring om det är, men kanske framför allt varför det är viktigt.

Sköna drömmar nu, inga fler mardrömmar

You wish!!!