En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

För mig är det obegripligt att man ens funderar på att Turkiet i nuläget kan kvalificera sig in i EU. Vem vill ha dem i EU och varför … I DN kan man idag läsa följande..

Youtube stoppas i Turkiet

En domstol i Turkiet har gett order om att internetsajten Youtube ska blockeras för nätsurfare i Turkiet. Åklagarmyndigheten hävdar att landsfadern Mustafa Kemal Atatürk förolämpas i videofilmer som publiceras på sajten.

På Fredrik Malms blogg kan jag dessutom läsa att det är grekiska nationalister som förolämpar Kemal Atatürk. Om nu grekerna anses kunna glömma historien, bör väl även Turkiet kunna göra det. Men Kemal får inte skymfas och därför får heller inte medborgarna i Turkiet ta del av Youtube. Skälet till denna inskränkning i friheten på Internet är ett starkt skäl till varför Turkiet i nuläget inte kan bli medlem i EU. Vad är det för något de vill inskränka nästa gång. Behöver vi en medlem i EU som inte följer demokratiska regler och som gömmer undan omvärldens syn på en nationalsymbol som Kemal Atatürk väl måste betraktas som eller som namnet antyder - turkarnas fader.

Kemal Atatürk var också en av de tiotal generaler som ledde inbördeskriget mellan Armenien och Syrien där det uppkom stora förluster på båda sidorna. Här diskuteras om det genomfördes ett folkmord på det Armenska folket och man är fortfarande oense om vad som faktiskt hände. Det är en het politisk fråga än idag. (wikimedia) År 1923 utropades republiken Turkiet med Kemal Atatürk som president.

Även det grekiska folket som bodde i Anatoli drevs antingen på landsflykt eller mördades om de protesterade mot att flytta från Anatoli (som nu benämns som Asia Minor-katastrofen) Det var kriget mellan Grekland och Turkiet 1919-22 som föranledde deporteringarna. Allt detta anses liksom Cypernkonflikten höra till historien. I folkmun i Athen talas det fortfarande om folk som kom och skapade statsdelen Nea Smyrne och som uppgick till minst en miljon och alla andra som dödades. Väl i Athen led de svårt. De svalt och levde överlag miserabelt.

Turkiet har sin historia levande med tanke på att en domstol bestämmer att stänga youtube och då bör andra som reagerar på det som hänt också få ha den rätten. Vilka intressen gagnas EU av att Turkiet blir medlem. Varför är det så viktigt att det sker just nu. Carl Bildt i en intervju som publicerats i Todays Zaman menar att Turkiet har förändrats och att vi också gjort det, (men på vilket sätt och hur mycket?) Kan EU som ändå innehåller medlemsländer som värnar om demokrati och yttrandefrihet bestå av ett land som till synes inte gör det? Vad mer kommer domstolar i Turkiet bestämma, som existerar helt öppet inom EU. Många frågor som inte så enkelt kan förklaras, men som måste förklaras… En fråga som jag sett många ställa är varför folkmorden på Armenien och konflikten på Cypern, samt den stora flykten från Anatoli som i själva verket var en utrensning, talas tyst om. Varför har dessa händelser valts att glömmas bort medan man håller Mellanösternkonflikten vid liv?

Inom mysticismen står alkemin inte för att materiellt förvandla olika material till guld, utan att människan skall förvandla sitt inre, det symboliska till ett andligt tillstånd rent och ädelt som lysande som guld. Alkemi handlar inom de flesta esoteriska skolor om att utveckla sitt inre, vilket kan liknas vid en kemisk process, att bränna bort alla dåliga egenskaper och kultiver de bättre så att det som förr fanns har transformerats till ett högre tillstånd.

Alkemisten, av Paulo Coelho, världens mest lästa bok? Alkemisten handlar om pojken Santiago som säljer sina får och följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter. Han reser till marknaden i Tanger och fortsätter sen sin resa genom Egyptens öken till ett möte med alkemisten som för honom blir livsavgörande. Han kommer slutligen fram till pyramiderna, blir halvt sönderslagen och finner därmed sin skatt.

I förordet finns en berättelse om Narkissos. Den finns där inte utan anledning. Svårigheten för läsaren är dock att inse kopplingen. Man kan ha olika tolkningar. Jag väljer att inte anlägga något psykoanalytiskt perspektiv på Narkissos..

Vad kan vi då lära av Narkissos i Alkemisten. Vi kan spegla oss i hans ögon och försöka se vad han ser och vad han skulle kunna se om han tillåter sig själv att se bakom sin egen spegelbild. Om han rört vid vattenytan hade han kunna se hur den riskerade lösas upp. Han hade då upptäckt det förgängliga i tillvaron och slutat tro på att saker och ting är fast och för evigt. Men Narkissos lät sig nöja med att betrakta sin egen skönhet. Han lät aldrig spegelbilden säg honom någonting annat, t.ex. vem han själv var och varför han dag efter dag speglade sig i dammen. Han ifrågasatte aldrig sin skönhet eller om det fanns flera dammar eller varför den fanns där. Han problematiserade inte sin egen skönhet. Han skulle ju kunna anses ha varit ful. Varför såg han bara skönhet och inte fulhet. Narkissos levde i sin egen föreställningsvärd som han såg som verkligheten. Han var så inne i sig själv att han en dag betraktade sig själv så intensivt att han föll i dammen och drunknade. Och dammen själv som aldrig såg Narkissos som vacker. Han såg bara sin egen skönhet i Narkissos ögon.

Vad kan vi lära oss av Narkissos och speciellt av Alkemisten. Att vi inte ser utanför oss själva, dvs. att vi inte överskrider vår egen föreställningsvärld, samtidigt som vi skall transformeras, rena oss från falska föreställningar om vår värld och nå ett högre tillstånd. När jag tar till mig detta, tänker jag osökt på Platon och hans tankar kring andevärlden. Hur människan tar sig ur sinnevärldens falska föreställningar och får insikt om den ideala formen av tinget. Den som aldrig förändras utan för evigt bibehåller sina karaktärsdrag.

Vad kan vi som sysslar med lärande få för insikter av att läsa Alkemisten och legenden om Narkissos?

Min slutsats om det underliggande budskapet i Alkemisten är: 

Det finns inget vatten i öknen. Vi kan inte som Narkissos spegla oss i sand som han speglade sig i dammen. I öknen får vi veta sanningen om tillvaron, precis som Santiago som kunde tala med öknen och genom syner kunde se in i framtiden. Om vi skall få insikter skall vi inte välja speglar i olika former, vi skall välja sand som ibland kan ligga stilla, men som kan virvla runt av vinden, bilda sandbankar i vilka kunskapen kan ligga dold. Det vi ser i sand finns där om inte någon suddar ut det. Men vi behöver aldrig tvivla på att det är oss själva vi ser som när vi betraktar oss i en spegel.

Det är en vacker historia som Oscar Wilde sa om Narkissos. Men det är även en historia som vi kan lära oss mycket av och kanske rena oss från våra falska föreställningar… 

Den mest etablerade och erkända forskningen ses ur mannens ögon och erkänns oftas av män. Vad jag saknar är att samma typ av forskning skall ses ur kvinnors ögon. Vi har börjat dammat av en del bortglömda kvinnogestalter i historien och det är bra. Men det finns kvinnor som forskar på traditionellt mansdominerande områden idag som inte får samma uppmärksamhet som om en man hade kommit fram till samma resultat. Här har inget i egentlig mening förändrats. Den forskning som kan nå framgång är den som traditionellt sysslar med ämnen som utbildning, vård mm. Men även här är det ofta männens resultat som värderas högre. Därför att det finns jämförelsevis så få män som forskar inom dessa områden. De blir lite av hjältar i en kvinnovärld. Kvinnor ser det också som värdefullt att värna om männens närvaro inom dessa områden. Men motsvarande tendens finns inte inom områden där det är få kvinnor som forskar.

Visst är det väl fint med en speciell internationell kvinnodag, men sen då … bör inte kvinnors angelägenheter uppmärksammas VARJE dag i samma utsträckning som just idag. Jag är inte alls emot att den 8 mars är en internationell kvinnodag - något måste ju göras. Men att kvinnan har en en enda dag kan säkert framtidens historiker säga en hel del om.

Intressant att läsa om idag är i varje fall artikeln Åtta generationer av framsteg för Sveriges kvinnor i DN

Om inte för annat än att komma underfund med att det i grunden inte förändrats så mycket. Vi har alla möjligheter avslutas artikeln, men hur många hinder för att ta tillvara på dem finns det inte. Inte allt syns på ytan - men fortfarande kämpar kvinnor, men detta kanske tar sig olika uttryck idag. Officiellt har vi alla möjligheter, men hur ser det egentligen ut … hur många väljer yrken och utbildningar, därför att de inte tror sig kunna nå framgång ändå utan att betala ett alltför högt pris.

Vi talar idag om att kvinnors hjärtproblem inte uppmärksammas och FN ger Sverige kritik för att inte skydda kvinnor som blivit utsatta för våld tillräckligthär FN kritiserar … och vi gör egentligen inte så mycket för att lindra stressen och öka statusen inom traditionella kvinnoyrken. 

Det finns en vision nerskriven i officiella dokument om jämställdhet mm. Men kanske behövs det åtta generationer till innan detta ger fullt uttryck på den arena de flesta av oss befinner oss.