En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Funderar lite på indignationen då jag läser en artikel i DN idag Snåla och oempatiska attacker …

I den tas bl a upp att dokumentärserien visar hur det går till i politikens värld och att uttalande om andra sker överallt. - Jag håller med. Den enda skillnaden är att det vi vanliga dödliga säger om andra inte spelas in. Jag upprördes inte, inte heller ser jag Persson som narcissistisk. Det är, som jag ser det, oansvarigt att påstå att han är det i offentligheten. Jag är inte speciellt förtjust i Persson, men varför är det OK att säga vad som helst till och OM Persson, men inte att han gör likadant.

Vem är den som kan säga att han står fri från att ha sagt uttalande om andra? Något sägs då och då. Om man samlar allt så verkar det som om vi inte gör något annat än att göra sådana uttalande om andra till våra kollegor eller vänner. Skillnaden är att våra uttalanden inte spelas in och sen redigeras för att få fram en bild av oss…! Det är ett oerhört hyckleri av dem som upprörs över Perssons uttalande, då de troligen gör likadant. Har sett vissa som spyr galla över Persson och man kan ju bara ana vad de säger om sina kollegor om de uppstår tillfällen.

Det är bra som också framförs i artikeln att det kommer fram hur det egentligen är i Maktens korridorer. Alla verkar ju vara så sams och fina vänner, endast oeniga gällande politiken. NU får vi se (även om vi anat det) hur det är - vissa verkar inte gilla varandra alls… I den världen skulle inte jag vilja befinna mig.

.. om det handlar om dans. Tobbe har imponerat fredag efter fredag. Men den som vinner är Martin som inte är lika bra. Kanske var det Breakdancen som avgjorde det hela. Men, vi vet att tvåorna i t.ex. program som Idol eller liknande, brukar det gå bra för, inte för ettorna. Så … vi får se vad som händer med Tobbes danskarriär.

Är vi på väg mot ett samhälle i vilket vi kommer sköta allt via Internet. Nu när de flesta av FKs kontor skall läggas ner och enklare ärenden kan behandlas via Internet, behöver man inte uppsöka kontoren. Inte mig emot att många verksamheter ligger på nätet - det förenklar tillvaron. Ibland har jag beklagat att möjligheten inte funnits. Tänk om möjligheten fanns att ta ut kontakter från banken hemifrån. Men när jag tänker på saken utifrån ett annat perspektiv, har jag upptäckt att relationen mellan människor i Sverige blir alltmer anonym. Tänk på utvecklingen inom telenätet. Man hör en röst ge oss instruktioner om hur vi på egen hand kan kontrollera saker. Kundtjänst finns dock kvar. Ensamheten ökar men även minskar. Genom Internet kan vi få nya kontakter. Men på samma gång kan de direkta fysiska kontakterna minska, i det sociala livet och jag undrar om det är så bra egentligen. Riskerna med att träffa folk på Internet är att det är lätt att fortsättningsvis kommunicera på det sättet. Hellre än att ta upp viktiga saker öga för öga, tar vi chansen att göra det på Internet, med risk för stora missförstånd. Men har man träffat någon på Internet är det lätt att falla tillbaka till den typ av kommunikationsmönster.

Fördelen med att lägg vissa saker på Internet är att de direkta möten som sker har större chanser att bli kvalitativa. Då man inte behöver lägga ner någon tid på att klara av saker då. Men å andra sidan finns det vissa delar i den mänskliga kommunikationen som försvinner. Vi kompenserar det dock på annat sätt, men inte helt ut. Efter en lång tid på nätet och med denna typ av kommunikation blir man intuitiv. Man läser till stor del av människan bakom texten, speciellt om man har kontakt med denna en längre tid.

När jag på jobbet kan använda mig av Internet och den portal vi har, till att informera om saker, lägga ut instruktioner och annat material och när studenterna kan lägga in en fil i ett forum istället för att behöva skriva ut på papper, kan de lektioner vi har fokusera på ämnet för dagen istället för att en halvtimme går åt till administrativa ärenden. Kontakten finns kvar. Möjligheten att prata med mig personligen finns också kvar. Men så enkelt, så fort går det att få ut information så varför inte utnyttja möjligheten och se positivt på den. I mitt fall handlar det om att utöka tiden med studenterna även om inte allt sker genom fysiska möten.

När man däremot lägger ner, minskar tiden för samhällsservicen, ja då riskerar många hamna utanför. Inte alla klarar av Internet. Äldre människor kommer inte längre ut, då möjligheten att förena nytta med nöje inte finns. Äldre är ofta beroende av andra och hemtjänst tid hos de äldre har minskat. För många är det heller inte roligt att höra en röst i telefon de inte kan prata med. Och för att komma fram till en mänsklig röst man kan ha dialog med kan man få vänta en lång tid, iaf på Telia.

Men i det stora hela ser jag utvecklingen som positiv, bara vi inte glömmer

- Det finns människor av kött och blod därute och den kontakten kan vi aldrig kompensera hur stor kunskap vi än får av att tolka texter och innebörden i dem.

Slutligen vill jag ta upp Vygotskij och det han säger om lånad erfarenhet då han behandlar Skapandes relation till verkligheten. Vi behöver inte få förstahandsupplevelser för att få och kunna skapa ny kunskap. Vi kan läsa och ta till oss andras erfarenheter, t.ex. reseberättelser, tankar mm. Vi lär oss mer och mer om världen genom att låna andras erfarenhet. Internet är ett medium som ger oss en typ av lånad erfarenhet. Vi kan genom att läsa om andras upplevelser, både de goda och de dåliga, och lära oss en hel del. Men, även här behöver man ge ett varningens tecken. En förstahandsupplevelse är det enda sättet att verkligen nå förståelse…. som är av genomgripande karaktär på gott och ont. Ingen vill uppleva krig, men vi vill kunna förstå dem som gjort det….

När jag bestämmer mig för att flytta utomlands för gott, så vet jag hur jag skall göra med min studieskuld. Den som bidragit till viss del att jag nu har det jobb och lön jag har eftersom min lärarexamen och grundutbildning i pedagogik vid Stockholms universitet, gav mig möjlighet att komma in på forskarutbildningen. Och om jag inte erhållit studielån något år under den, hade jag inte kunnat fortsätta. I SvD skriver man om: Så lätt är det att smita undan. Man uppger inte sin adress och till det land jag kommer flytta finns det stora möjligheter att hålla sig undan.

Självklart skulle jag betala av på min studieskuld…. även om jag flyttade utomlands. Är det inte lika lätt att smita från andra lån osv. Men då anlitar de väl Interpol. Vad gör dom som smiter när dom sen vill flytta hem igen … vad händer då - får de betala in retroaktivt. I så fall är det ju ingen mening alls.

Nå, smitarna är iaf skyldiga CSN 3.3 miljarder. Pengar som skulle kunna användas till att höja på studenternas ebarmeligt låga studielånssummor. Jag uppbar studielån i början av nittiotalet och det verkar inte som om summan har ökat närmvärt sen dess…

Vad är det för smitare som inte betalar av på sina studieskulder …  

Du vandrar i ett minfält,
men det är du själv som lägger ut minorna
och sen glömmer du bort var du placerat dem …

Stockholmare är ett skällsord här

Han är för stockholmsk, ansökan andades för mycket självförtroende och stockholmare ses inte vara uppskattade.  Därför kom han inte på fråga … En del i bloggvärlden anser det här vara larvigt att ta upp, en del tycker att det var helt okey att han inte fick jobbet osv. Det anses f.ö. inte vara juridiskt sätt vara diskrimerande, eftersom stockholmare inte är en etnisk grupp. Det tackar vi för. Det vore för hemskt om folk från olika städer i landet skulle betraktas som en etnisk grupp.

Nej, men om nu regeringen kräver att arbetslösa skall söka jobb överallt i landet, kan man fråga sig vilken chans en stockholmare har att komma ifråga - Stockholmare har t.ex kallats för winegum, därför att de är lika dryga eller också har Stockholm kallats för fjollträsk. När man åker ut i landet händer det att man kan bli behandlad relativt illa så fort man börjar prata. Det har ingen betydelse hur trevlig man än är. Speciellt i södra Sverige. I Linköpingstrakten har jag dock aldrig upplevt annat än idel vänlighet. För en del år sen blev jag av mina kollegor mobbad för min dialekt ända tills jag påpekade för dem att det var jag som talade rätt om nu någon inte gjorde det, eftersom det var i Stockholm vi var. De som mobbade mig och menade att jag inte kunde prata kom från olika landsändar. - Det är ju NI som talar fel, om nu någon av oss gör det, sa jag till slut, trött på tjafset.

Har vi inte kommit ifrån det där…
När jag var barn blev jag retad för min stockholmska i Latorp när jag var hos min mormor, ända till jag bad rödtoppen hålla käften. Jag var sju år … Många år sen!

Ja, det är larvigt, av chefen för företaget som är upphovet till den här Nyheten
Frågan är vad de som nu anser det vara rätt och riktigt, skulle tycka det vore det om en skåning eller norrlänning nekades jobb i Stockholm för att han ansågs vara för bonnaktig. Men sådant har nog de flesta i Stockholm kommit över. Vi är vana vid folk från olika landsändar så varifrån någon kommer har inte någon större betydelse. Det viktiga är vilka de är, vad de kan mm.

Man skulle kunna skratta åt det

… och någonstans inom mig gör jag nu det också åt stockholmare som skällsord. Skulle aldrig själv komma på tanken att se några medborgare i Sverige så illa att de skulle bli ett skällsord - mycket skall man höra … Jag bryr mig så lite att jag inte ens lägger märke till att någon talar dialekt. För mig är det oväsentligt.

Ja, man kan tycka att alla elever skall göra de nationella proven i tredje klass och att de som företräder Valdorfpedagogiken skall följa de regler som ställs upp. Björklund gör inget undantag. Men det som är så förvånande är att alliansen som talar om frihet och valfrihet är hårdare än vad vänstersidan är gällande det här… Den mångfald och frihet som man förväntar sig från Folkpartiets företrädare verkar ha fått vingar och flugit långt bort härifrån.

Personligen uppfattar jag motiven för de nationella proven vara ett slag i luften. Lärare ute i skolorna vet exakt vilka barn som behöver hjälp .. de behöver inga nationella prov för att upptäcka det. De träffar barnen varje dag och känner sina barn. Ännu ett obegripligt förslag från Björklund. För övrigt håller jag med om att alla som omfattas av läroplanen också skall följa den….

Men det förvånar mig att alliansen är motsatsen till det dom förespråkar, frihet och valfrihet. De reglerar ju praktiskt taget allt och ingen får komma undan. 

Guldspade har delats ut av FGJ för avslöjanden om Borelius. Men den bloggare som anses vara upphovsmannen till det första avslöjandet får ingen guldspade. Jag vet inte så mycket om den här bloggaren, men uppenbarligen är han inte journalist och det är säkerligen skälet till varför han inte kan kvalificera in och inte ens nämns. Om man går till Pierre Bourdieu och hans teori, så kan man nog förklara det hela med att den insats bloggaren gjorde inte erkänns något värde, därför att han står utanför. FGJ står för Föreningen Grävande Journalister. Magnus, bloggaren är inte journalist och får därför inte priset. Många har blivit upprörda över det här och menar att journalisterna inte borde ta emot priset. Ett forskningsresultat är t.ex. inget värt om det inte är publicerat och därmed erkänt. Därför sker just sådana här saker i forskarvärlden. Hur ofta återkommande det är känner jag inte till, men Doktorander eller assistenter som inte är doktorer upptäcker något eller arbetar med ett forskarprojekt under en docent eller professor och det är denna som får ta åt sig äran. De andras insats erkännes inte något större värde. Därför är det en fördel när man forskar ensam och är tyst om det man forskar kring. Men även när man har doktorerat så kan andra uttrycka sina tankar som om det vore deras egna. De refererar inte, vilket de inte verkar behöva göra i media. Det kan vara svårt att få rätt i sådana fall, eftersom de inte har kravet på sig att avslöja källan. När något helt plötsligt nämns, som aldrig nämnts förrän en avhandling om detta har kommit ut, ja då är det inte så svårt att se att någon tar andras resultat och får det till att se ut som om det är deras eget. Det gäller att kunna bevisa det och hur gör man det …?

Så här ser det ut …

Bild: fromoldbooks.com 

Avgift för att låna böcker på biblioteket för vuxna. Det som i hela mitt liv varit gratis skall nu avgiftsbeläggas - Varför då? Även om nu avgiften inte skulle bli så stor, så gäller det att ha dom där pengarna när man vill läsa en bok, men inte har råd att köpa den. Då man kanske bäst behöver kunna läsa.

I höstas klargjorde Fredrik Reinfeldt att han ville riva upp den svenska bibliotekslagen för att ge kommunerna möjlighet att lägga ned sina bibliotek.

Jag blir stum av häpnad och ställer bara frågan - Vad menar moderaterna? Är det inte viktigt att alla medborgare i Sverige har möjlighet att kunna låna böcker där de bor. Skall nu biblioteken kunna läggas ner och lån avgiftsbeläggas … Jag blir stum…!!! 

Vid årsskiftet tog den borgerliga alliansen bort den fria entrén på de statliga museerna. Redan nu ser vi att antalet besökare har minskat dramatiskt. Vi vet att avgifter på boklån på samma vis kommer att leda till att färre lånar/hyr böcker.

Att öppna för avgifter på boklån är ett tydligt uttryck för de nyliberala moderaternas skrämmande kulturlöshet. Kultur för vuxna ses som en vara liksom mjölk, bensin och strumpor.

Har vi verkligen inte råd att låta vissa institutioner vara avgiftsfria?
Se biblioteksböcker och museum som tillhörande servicen … som fortsättningsvis kan vara gratis. 

Låt bli biblioteksboken …. Hörru Reinfeldt …

Ja, så är det …

Grattis AIK 

På tal om bilar och parkeringsproblem.
Här kan man undra var lapplisan befinner sig någonstans?

Har ätit våfflor idag, men orkade inte så många
Har också lekt lite med kameran i datorn och lyckats hitta detta.

Effektfullt, eller hur?

Den nuvarande lärarutbildningen har ingen skarp gräns för grund- respektive avancerad nivå. De som skall bli fritidspedagoger och gymnasielärare får samma grundutbildning - dvs. det som kallas det allmänna utbildningsområdet AUO2. Nu har regeringen bestämt att lärarutbildningen skall omfattas av Bologna. Det allmänna utbildningsområdet kom ju till för att alla lärare oavsett inriktning skall ha samma grundutbildning. De som är på gymnasiet skall känna till utvecklingen för tidigare åldrar och tvärtom. Jag ser inte något fel i själva den principen. Hur blir det nu … kommer de utbildningar som ligger på grundnivå få en annan allmän pedagogisk utbildning än de som är på avancerad nivå. Tanken var också att alla lärarutbildningar skulle få samma status - på sikt. En förskollärare skall ha samma status som en gymnasielärare. Jag har dock märkt att det gamla sättet att tänka finns kvar, uppdelningen …. tanken var att alla skulle betrakta sig som lärare oavsett inriktning, oavsett ålder. En hel del annat är oklart … men nu är det så bestämt.

Man kan läsa pressmeddelande och få veta lite mer!

Tråkigt att Erica och Daniel åkte ut och jag blev förvånad över att dom gjorde det, eftersom de var bättre än Martin och hans danspartner. Nu är det bara att hoppas att det blir Tobbe och Annika, det par som jag tycker bäst om som kommer vinna allt. De går in med attityden - Det här är shiitkul att göra. De är inte ute efter att vinna utan om att ha kul. Sånt gillar vi i Svedala eller hur!  Det är väl bara i idrottsliga sammanhang som vi tycker den som vill vinna skall göra det. Eller inte … ? Nej, oftast är dom som inte strävar efter vinsten som vi vill skall vinna. Ofta gör dom som inte strävar efter det som vinner - för att dom blir bäst för att de inte strävar efter att vinna. Det gäller nog i alla sammanhang. En person som skriver uppsats eller en avhandling och som har roligt under tiden, producerar ofta mycket bra, medan den som endast vill bli godkänd inte gör det. Det är inte så svårt att förstå - när man gör det för att det är kul eller intresserar, så har man ju sin själ och hjärta med. Och det är vad jag kan se hos Tobbe och Annika. Därför håller jag tummen för dem. Förutom det är Tobbe helt klart den bästa dansaren av dem alla. Det verkar gå så lätt för honom, som om han inte gjort något annat. Nej, det är en fröjd att titta på honom.

Jag hörde att Tobbe och Annika kom till final, mer än jag såg. Sen vaknade jag för en stund sen. Igår var en lång dag. Åkte hemifrån tio över sju, kom till skolan kvart i åtta. Salstenta från kl. 9-14 och sen uppsatsseminarium från 15-17, eftersnack. Kom hem sju, lagade mat och slog mig sen ner och tittade på Let´s dance. Vissa nummer sov jag mig igen, men sen slocknade jag - med TV på, datorn, alla lampor tända i lägenheten … Så är det ibland… För många som jobbar från kl. 9 - 17 i vanliga fall varje dag kanske är förvånad över att man blir så trött - men det är jobbigare än man kan tro. Det blir intensivt då man hela tiden är bland andra och som man är till för … Hann inte med någon ordentlig rast så jag jobbade praktiskt taget i nio timmar utan rast…

 Lejonkram

Har äntligen fått en ny dator. Snabbare, roligare och bättre på många sätt. Har t.o.m kamera i den, men att se min egen nuna är inget kul precis. Däremot kan jag inte använda Safari på blogsome.com. Får se om jag kan använda Firefox … som tidigare.

 Sov sött

Fördelen med att bestämma över sin egen arbetstid till stor del är att man kan välja att arbeta morgonpasset, eftermiddagspasset eller kvällspasset . Ikväll blir det eftermiddags/kvällspasset med början kl. 12.00 idag med avslut kl. 21.00.

Innehållsseminarier för lärarlaget är nyttiga och idag skall vi ha ett sådant. Några ur lärarlaget med en speciellt kompetens för det vi just för ögonblicket har framför oss, håller i dem och vi andra får ta del av kunskap som vi kanske inte har haft tidigare eller får en chans att upptäcka att man kan tolka en sak på ett annat sätt än tidigare. Vi får tips om hur vi kan se på saker och ting. Innehållsseminarierna är lite av *dela-med-sig-seminarier* i vänskapliga anda. 

Just för ögonblicket är jag inne i en läsarperiod. Vill gå djupare in i de teorier som jag undervisar om och försöka hitta nya sätt att förklara, tränga ner genom nya lager som förändrar de tolkningar som redan finns  - verkligen gå på djupet i vad teoretikerna själva säger. Håller bl.a på att utveckla en modell som utgår från Vygotskijs teori om att det spontana och vetenskapliga tänkande har motsatta riktningar, samt utgår från hans teori om Kreativitet och skapande. Prövade min första skiss på några av mina studenter, som gav mig viktiga synpunkter på hur de såg på det hela.

Är inne i en period då jag vill ta in, få nya intryck, se andra möjligheter och få aha-upplevelser … Om inte ge-ut-perioderna varvas med ta-in-perioder, blir det till slut en känsla av tomhet som uppstår och en känsla av att man är som en papegoja - man säger samma sak hela tiden. Även om studenterna inte är desamma och för dem blir det någonting nytt, så vet jag att det här har jag sagt tio gånger. Även om jag hela tiden utvecklar min undervisning. Jag håller t.ex. inte exakt samma föreläsning eller lektion två gånger…. 

Man kan inte bara ge ut, inte bara undervisa
Man måste ta in också, få nya intryck ….

Jag behöver dock en viss vila just nu … snart påskuppehåll och då blir det lugnare. Då kan jag ta ut några FoU-dagar och i lugn och ro tänka till …

Morgon igen .. inga mardrömmar, inga drömmar alls. Vaknade med ett ryck, trodde klockan var mer än hon var - hon var bara tjugo i åtta. PUH! Vaknade med uppsatserna bredvid mig i sängen - somnade medan jag läste dem. Brukar inte ta med mig jobbet i sängen, men igårkväll blev det så ändå. Men somnade och tur var väl det.
Skall snart iväg och leda ett seminarium, sen handledning någon timme eller två efteråt. I morgon har vi i lärarlaget innehållsseminarium, på torsdag chattar jag med studenterna och på fredag är det salskrivning, samt uppsatsseminarium efteråt. Fick igår två av böckerna till nästa moment, som skall vara färdiglästa innan veckans slut. Därefter kan jag skriva klart schemat för momentet. Ett moment som jag tycker är mycket givande, inte minst beroende av den processkrivning som leder fram till examinationen. Studenterna får läsa varandras arbeten, ge gensvar och jag tror de kommer gilla det arbetssättet….

Såg dokumentären om Persson igår och minidebatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Persson gör avslöjande om personer under de år han var statsminister på ett mycket personligt sätt. Bra eller dåligt för Persson själv, det får tiden utvisa - bra eller dåligt för de personer han talar om. Svårt att säga. En del blir nog ledsna, andra arga - vad kan komma ut ur detta. En insyn om att politiker också är människor. Det borde vara något bra. Vi har ju många gånger en förväntan, ett krav en syn på offentliga personer varhelst de befinner sig att de skall agera idealbilder och vara ett mönster för alla andra. På vilken nivå en person än är, är hon i slutändan ändå en människa, när spärrarna släpper av olika skäl. När tröttheten tränger undan professionaliteten. Borde vi inte kunna acceptera det. Eller inte?

Hur mycket människa kan vi vara, får vi vara i mer eller mindre offentliga sammanhang … Har läst någonstans att det är en konst att vara personlig utan att vara privat. Det innebär väl att kunna ge av sig själv utan att berätta om sig själv och sitt privatliv. Det borde inte vara så svårt, tycker man. Och nog vill vi veta lite om personen som står där framför oss. Hur den mår, lever, tycker om saker och ting. Kan vi lista ut det utan att personen berättar om det? Bör vi få veta …

En blogg som avslutas med ett Usch om våren som tog paus säger mer än tusen ord om att en människa i offentlig roll också är en människa, precis som vi - som om vi inte vet det redan. Men det känns som en bekräftelse, det känns befriande …

Hur är det med Persson - Klarar han av konsten …?
Kommer följa dokumentären… sen kan jag nog svara på frågan.

Vilket inte ger mig tid mer än en stund på kvällen eller på lunchen som nu, att sitta framför datorn och blogga, trots att det finns en hel del intressanta ämnen att skriva om. Fast vissa ämnen börjar bli lite uttjatade också.

Våren har tagit en kort paus (får vi hoppas) och snart kommer nog den verkliga värmen. Jag hade en helt arbetsfri helg och hade planer på att resa bort, men vädret var så ostadigt att jag beslöt mig för att stanna hemma.

Den här veckan är inte lika överfylld av förpliktelser, vilket ger mig lite tid att läsa in litteratur och förbereda nästa moment. Är examinator på två uppsatser som skall ventileras på fredag. Men det är kul att läsa dem, speciellt en av dem eftersom det är en pedagogikhistorisk C-D-uppsats.

Skall kalla studenter till en ny handledningsomgång - sju C-uppsatser. Eftersom de flesta skriver ihop blir det sammanlagt möten med 13 studenter. Den här omgången är jag även examinator till sju C-uppsatser. Det är alltid spännande att börja en ny omgång, följa studenternas process från den första tanken till slutlig produkt. Skall snart starta kursen Pedagogikhistoria, men det är några få denna gång och därför blir det en läskurs. 

Åter till jobbet! 

Idag har jag bokat en flygbiljett…

Efter ett samtal igår fick jag veta att min glädje går ut på att planera:
Du fungerar ju så att Planering är halva nöjet. Om du sen kommer iväg är en annan sak…. du brukar ju avboka om det inte känns rätt.
Javisst, helt riktigt. Lyssnar alltid på mina signaler.
Annat som inte är klart är vad jag skall göra när jag väl kommer ner,
Det får framtiden utvisa. Men, luffa runt skulle jag vilja göra …
Det orkar du inte … tänk på att du inte är så ung längre. Kommer ihåg när vi åkte tåg hur trött du var och hur tung du tyckte ryggsäcken var.
Men, protesterade jag - Det var 10 år sen - är i mycket bättre kondition i dag…och såvitt jag kommer ihåg så klarade jag av det…
Njaaa, hördes i andra ändan av telefonluren. Värmen då, du klagade förra året …!
OK, jag skall tänka på saken, förresten skall jag inte gå runt Pelopennesien, utan åka buss, tåg eller bil..
Jomen, ändå..!

Flygbiljett har jag bokat iaf.

Skall vi lärare vara karismatiska och retoriska.
Om man skall tro på den bild som många har av av lärare och sätter denna bild i relation till vad Eva Kilhström, som arbetar som journalist och är utbildare i kommunikation (fil.mag i retorik) skriver om i Karisma-koden, är det just detta vi skall vara. I sammanfattningen presenterar hon sju vägar till att uppnå karisma.

• Fokus på kroppens tysta budskap
• Trovärdighet, som inbegriper osjälviskhet och autencitet (att vara sig själv)
• Visa glöd och engagemang
• Visa närvaro
• Tala i bilder
• Förhålla oss till vårt inre fokus
• Social förmåga i form av charm och humor, goda relationer, säkerhet, generös mm.

Jag kan tänka mig att allt detta är bra att tänka på om man skall tala inför publik, vilket är något helt annat än att vara lärare. Det handlar inte enbart om att få ut ett budskap utan att stimulera lärandet och till det behöver man nog inte alltid ha karisma. I vissa fall kan en karismatisk lärare stå ivägen för ett lärande. Retorik är ingenting som bör finnas med när man utövar pedagogik, men kan naturligtvis förekomma vid vissa tillfällen. Eleverna/studenterna bör ju helst inte ta med sig något från en lektion utan att riktigt veta varför de gör detta. En karismatisk lärare kan vara så övertygande att mottagarens eget tänkande slås ut.

Men ofta är det just de här egenskaperna man förväntar sig av en lärare. Dessa ingår i bilden av en lärare. Intressant, eftersom det är svårt för en lärare att t.ex. visa glöd och engagemang varje dag och varenda minut av lektionstiden. En lärare är också en människa, som inte alltid orkar tänka positivt i allt, kanske ligger i skilsmässa eller har sorg för tillfället.

Men jag vill ändå rekommendera den här boken, eftersom man kan få tips och råd om man skall tala inför publik eller om man vill öka sina chanser i yrket eller i det sociala livet. Men sådana här böcker är alltid riskabla då det är så lätt att försöka följa allt vad som står i det till punkt och pricka och ändå inte lyckas…. De är lite som receptböcker - om man inte lägger sin själ i maträtten, har det ingen betydelse hur väl man följer receptet…. Personligheten är mycket viktig och en lärare med en icke-karismatisk personlighet kan vara minst lika värdefull som en lärare med en karismatisk.

Har fått av Hasse några bubblare … men de har hamnat i en kommentar långt ner i bloggen. Därför publicerar jag dem här. Var så goda!

http://bubblare.se/var_forsiktig_nar_du_skaffar_gps
http://bubblare.se/tjej_ska_tanka_bilen

Jag kan inte påstå att jag försöker tanka bilen på det där sättet, men visst blir det problem när tvåan är upptagen…  för vilken skall jag ta och åt vilket håll skall bilen stå … Det värsta är när slangen trots att den står rätt är för kort - in igen, starta bilen och köra fram - har hänt någon gång i Nyköpingsbro. De verkar ha kortare slangar där än i Stockholm.

Tack Hasse, roliga bubblare! 

Började blogga med intentionen att skriva om det oväsentliga, men upptäckte svårigheten - allt är väsentligt. Mitt skrivande har nu utvecklas till någonting annat. Som forskare och lektor betyder Verkligheten speglas i visionen något mycket speciellt. Vi har visioner och i dem kan vi se verkligheten speglas. Oavsett om den är god eller ond…

Har ett annat problem - webbdesignen. Ingen av de teman som finns passar .. Jag har försökt att lägga in bilder, men då förflyttas hela bloggen åt höger i vissa webbläsare. Jag har försökt att ändra i HTLM-filen, men den är för mig kodad på ett okänt sätt. Inte heller passar alla teman mina bilder som jag lagt in. Bilder i huvudet på vissa teman syns inte alls i Internet Explorer… Allt ser ut att fungera i Firefox som jag har, men blir fel i IE.

Den här designen som jag har nu är jag inte nöjd med. Den känns tråkig, den speglar inte min personlighet alls, vilket jag vill att den skall göra. Kanske petitesser för en del, men jag vill designa bloggutseendet efter mitt eget huvud. Att jag inte kan göra det, beror naturligtvis på mina begränsade kunskaper, men det gör inte frustrationen mindre….

För övrigt gillar jag blogsome.com. Den är relativt snabb, även om den är trög ibland, men wordpress.com är ännu långsammare, fast där kan man ladda upp doc och pdf.- filer, m.fl. Andra fördelar finns …

Tid att lära mig mer har jag inte för tillfället. Autodidaktiker jag är på området skulle jag behöva lite mer gedigna kunskaper…

Men det får se ut som det gör för tillfället…

Har lyssnat på Installationstalet  och bedömer att Mona Sahlin lyckades mycket bra. Efter talet har jag tittat runt i olika nättidningar och inte sett att någon egentligen har analyserat det. Lena Melin har några synpunkter och talet finns på aftonbladet.se, och korta sammandrag i DN och SvD. Jag har även tittat på vad läsarna tycker om talet och en övervägande majoritet i både DN och SvD ger talet underkänt. Det får mig att ställa frågan Varför ger de underkänt? Mona Sahlin är socialdemokratisk partiledare, inte statsminister. Självklart för hon fram partiets politik och det hon brinner för. Detta ger henne en särskild ställning och så är det för varje oppositionsledare. Vad förväntar sig de som ger henne underkänt. Vad förväntar sig medias företrädare - att hon skall gå till höger och hålla med Fredrik Reinfeldt därför att han, alliansen och sympatisörerna anser att socialdemokratisk politik är urusel. Nåja, det är deras rätt. Men att uttrycka sig som Fredrik Malm gör i sin blogg - att de nu får städa upp efter den förra regeringens vanskötsel - regeringar är ju såvitt jag vet präglade av dess ideologi och värderingar. Att man inte håller med är en sak - en annan om det är helt klart handlar om vanskötsel.

Därför läsare till min blogg vill jag påpeka att Mona Sahlins tal måste bedömas i relation till vilket parti hon företräder. Av det skälet bedömer jag att hennes tal var lysande och att hon i det förde SAP tillbaka till dess rötter och ideologi. Om Fredrik Reinfeldt eller någon annan borgerlig politiker i ett tal framför sin politik utan att få det till att verka som något annat bedömer jag deras tal som lysande också. Carl Bildt är också lysande som talare då han framför moderaternas politik och värderingar, men håller med om innehållet gör jag inte och behöver heller inte göra det. Såå, varför underkänner så många Mona Sahlins installationstal?

Vi kan ha olika åsikter om innehållet, men att förvänta sig att företrädarna för de olika partierna skall tala moderat- respektive socialdemokratisk politik, om de inte står för den politiken kan man inte göra . Däremot är en regering till för HELA folket, inte endast för en liten grupp. En regering skall verka för HELA folkets bästa, inte för några få. Det är en stor skillnad att vara oppositionsledare och att vara statsminister. Den skillnaden bedömer jag som viktig när man utvärderar någons tal.

Jag tror på Mona ny s-ordförande  därför att vi behöver henne….
….. trots att jag inte alls är socialdemokrat …

Läser på DN ikväll att E-tidningen kommer stoppa pressarna

Vid någon tidpunkt sas det att böckerna skulle försvinna. De är fortfarande kvar. Ingenting kan byta ut känslan av att hålla i en bok. Och även om visst publiceras på nätet, så skriver vi ut det och läser det på papper. Jag tror ingenting kan ersätta tidningarna heller i den grad att de upphör.

OK, jag köper inte papperstidningarna lika ofta som jag gjorde tidigare med tanke på att nättidningen finns, men att läsa tidningen på det sätt som beskrivs i artikeln och använda sig av alla andra tekniska framtidsprylar. Nu låter jag negativ och lite gammalmodig. Det är jag inte - tar gärna till mig modern teknik om den är funktionell. Men, det finns gränser för vad som är tänkbart. Ha en TV med sig på armen. Kan det bli i var mans hand. Mobilen är annorlunda, datorn är annorlunda. Dessa kan man kommunicera med. Men hur blir det med TV på armen … nej, det tror jag inte på.

Jag tror tekniken endast kan slå är när den förenklar kommunikationen mellan människor. Allt annat kommer förbli som det alltid ha varit (tror jag eller hoppas jag. Därför det finns inget som kan ersätta känslan av att hålla i en bok, bläddra i den, och känna doften av den. Däremot tror jag böcker kommer säljas mer i pocketupplaga och därmed bli billigare, vilket det redan görs i hög grad.

Sweet dreams  

Ringen symboliserar för mig bl.a. fångenskap, men även trygghet. När man väl är inne i ringen som ju är en cirkel är det svårt att komma ur den. Då kan den betraktas som ond - den onda cirkeln. Men ett liv inom en ring kan även upplevas som en trygghet - den goda cirkeln.

För ett visst antal år sen skapade jag en hemsida med titeln The Fantazy eller The Ring of the Moon. Ibland undrar jag varifrån ideérna kommer ifrån. Ingen besöker hemsidan och jag tror inte ens att någon har varit inne på den mer än jag själv. Ikväll gick jag in och läste och som vanligt undrar jag alltid detsamma när jag ser någonting av mig själv som engagerade mig för ett antal år sen - Varför skrev eller gjorde jag det här. Men jag hittade i allafall Ringen. Visst är den vacker och visst är det något speciellt med den. Men Månens ring - vilken symbolik finns i den? Den tillhör ett av mina oavslutade tidigare projekt. Hemsidan får stå kvar - den tar ingen plats….

Ringen på bilden är min mormors förlovningsring. När hon dog fick jag frågan vilken ring jag ville ha - förlovnings- eller vigselringen. Jag valde förlovningsringen, därför att hon var lycklig då, vilket hon inte var under sitt äktenskap. Men från den dagen året 1987, då jag började bära ringen, drabbades jag av en spänning som orsakade smärta, in-i-väggen-syndrom, känsla av fångenskap på mitt arbete och till slut blev jag sjukskriven ett halvår. Därefter förändrades mitt liv …

Tror jag på att allt berodde på ringen eller var det endast en tillfällighet. Jag förknippar iaf denna ring med fångenskap, som jag bröt mig ur …

Men är det inte dags att börja att planera semestern nu. Jag vet vad jag vill, men inte om det är genomförbart…. Jag vet vad som är möjligt, men är inte säker på att jag vill göra det möjliga. Vill ha en semester som förändrar … stora upplevelser är inte nödvändiga, men Sverige skall kännas konstigt när jag kommer tillbaka. En sådan semester vill jag ha…. Nya intryck, nya människor, nya upptäcksfärder. Förra sommaren var jag hemma HELA tiden. Tog några turer ut i landet, men inget mer än så. Det blev för tråkigt i längden och det har funnits kvar en otillfredsställelse inom mig sen dess. Även om jag vet att sommar hemma då behövdes. Men i år behövs det inte och jag kommer klättra på väggarna om jag inte kommer iväg i år!

Det finns ett resmål som både är möjligt och nytt. Pelopennesien. Det finns olika alternativ - antingen bokar jag en tre veckors resa på ett bättre hotell vid stranden och gör utflykter till historiska platser eller också köper jag en biljett till Athens flygplats, tar mig till pelopennesien på egen hand och luffar runt. Jag har varit vid Korinthkanalen och i Nafplio. Men några orter jag vill besöka är Sparta och Kalamata. Leva strandliv några dagar skulle inte heller vara dumt. Ligga på stranden, bli brun och sitta på en taverna och äta grekisk sallad och dricka vin och bara titta på folk. Men inte i tre veckor.

Men som vanligt velar jag inför beslutet ..

Kalamata - Greklands riviera 

Här står jag på den plats där västvärldens första universitet öppnades. Det är platsen för Platons akademi. Precis på den plats jag står på fotografiet är där hjälten Hekademos byggde sitt hus för 4 400 år sen. Tvåtusen år senare köpte Platon lunden som namngetts efter hjälten. Här fanns Platons akademi i 915 år tills den stängdes av kejsare Justianus.

Den här dagen för några år sen var mycket varm och torr. En uggla hoade under vårt besök. Mitt resesällskap och jag åkte hit med taxi från Glyfada, samt Metron från Akropoli och buss från Omoniatorget. Första gången var jag här med filmkamera, men den här gången med digitalkamera och jag tog ett stort antal fotografier. Men just det här fotot betyder mycket. När jag tittar på mig själv stå där och se så liten och tunn ut på denna magnifika plats i all sin enkelhet i nutid, känns det stort. För just här, på denna plats, har vi våra rötter till vårt västerländska tänkande, rötterna till mycket av den utbildning vi har, undervisningsformer mm. I en lund som i dag finns i ett försummat område NO om Athens centrala kärna verkade Platon, men som då var omgiven av naturen. Här gick Aristoteles i lära i tjugo år. Just här, men nu finns endast husgrunderna kvar av olika byggnader som byggdes under olika tidsperioder under en tidsrymd av nästan 1000 år. Det finns inte mycket kvar av hur det såg ut. Men när man står här uppstår en fantastisk känsla.

Jag talade för en tid sen med en mer etablerad forskare om vikten av att besöka de platser man skriver om historiskt och han frågade mig om man är tvungen att besöka vikingatiden för att kunna skriva om den. Jag lovade tänka på saken. NU har jag tänkt färdigt. Jag är övertygad om att man kan skriva om vad som helst genom att låna erfarenhet av andra i en skapandeprocess. Men utan förstahandsupplevelser tror jag det blir mycket svårt att förmedla autencitet. När man forskar historiskt är det just denna som är svår att få tag i. Men finns platser kvar där man kan känna historien nära inpå sig, tror jag det är en fördel. Här är en sådan plats och i kombination med de skrifter som finns kvar skrivna av Platon och andra föregångare som exempelvis Aristoteles, tror jag man på ett mer autentiskt sätt kan få tag i varför tankarna uppstod. Aristoteles som på sin egen skola han öppnade efter Platons död, vandrade runt med sina lärjungar. Är det otroligt att tänka sig att även Platon gick omkring med Aristoteles, just på den här platsen. Tanken i sig själv är fantastisk. 

Göran Persson talade vid något tillfälle om vikten av trygghet - att den är viktig för förändringar. Jag håller helt med…. En trygg människa klarar av förändringar och är också mer öppen för förestående förändringar. Detta är ett av skälen till varför jag inte är för att a-kassan försämras och villkoren för de arbetslösa hårdnar än mer. Inte ens under de 100 första dagarna skall nu de arbetslösa inte behöva tvingas söka ute i landet. Annat som skapar otrygghet är också när myndigheter läggs ner, otydliga organisationsförändringar och ovissheten om man får behålla sitt arbete. Detta i kombination med försämrad a-kassa är något som jag inte kan se gynnar tryggheten och därmed heller inte viljan att möta förändringar. Jag tror på människans egen vilja och kraft, men grundtryggheten måste finnas. Om den kreativitet som skulle kunna användas till att utveckla någonting nytt, istället behövs för att klara livhanken, om inte grundtryggheten finns, leder inte till något gott i egentlig mening. Detta kan istället utvecklas bitterhet och fruktan inför nya förändringar som hotar slå sönder tillvaron. Och de som har sitt, blir också rädda för att chansa därför att en förlust slår alldeles för hårt mot den trygghet människan behöver.

Den här tanken om trygghet är något som jag finner sympatiskt med socialdemokratisk politik.

Läs korta utdrag ur Göran Perssons tal

Det känns både glädjande och hoppfullt att Mona Sahlin nu är Socialdemokraternas ordförande. Jag blev ledsen över att hon år 1996 blev så motarbetad, men kanske tiden är mogen idag - kanske Göran Persson behövde komma före henne. Jag är inte ett dugg förvånad. Då hon satt gråtfärdig och sa att hon inte visste att hon skulle få tillbaka lusten, var jag säker på att hon skulle det. Och bara några år senare var hon tillbaka.

Mona tar över 

Stolt och ödmjuk 

Jag har lyssnat på Göran Perssons tal nu på förmiddagen och tycker det är synd att den glöd, engagemang mm som han visade idag inte syntes i valrörelsen, men det är nog annorlunda att tala med och till sina egna än när man försöker övertyga andra. Dessutom avgick han och då kunde han säkerligen känna sig mer fri och avslappnad.

Jag önskar verkligen Mona S lycka till och jag är övertygad om att politiken kommer att se annorlunda ut framöver - att den kommer bli roligare och att det återigen kommer kännas hoppfullt inför framtiden. Jag tror vi alla behöver Mona Sahlin…

Alltför ofta kommer rapporter om djur som far illa. Det finns dem som blir medvetet illa behandlade genom att bli slagna, och så har vi vanvården. Flera fall på senaste tiden har kommit till vår kännedom där ägarna till djur har vanvårdat sina djur på ett fruktansvärt sätt. Känslan jag har är kopplat till den maktlöshet denna varelse måste ha känt då den inte på något sätt kunnat få sin matte eller husse att förstå att den lider, trots att allt säger att den måste göra det.

Det senaste är att En skabbsjuk hund upptäcktes på ett tåg. Först när jag såg rubriken trodde jag det var en vildhund som kommit på tåget, men enligt artikeln hade hunden en ägare som gömde hunden under en filt. *Fia* som de kallar hunden fick sen avlivas. Nu har denna hunds lidande upphört

För mig och de flesta andra är det oförståeligt hur någon kan ha ett djur och låta det lida av skabb, förvuxna klor så det knappt kan gå utan att ha gått till en veterinär för länge sen. Den enda förklaringen i sådana här fall måste vara att ägarna inte har förmågan att kunna förstå en annan varelses lidande. Trots att de som i det här fallet ändå försöker gömma undan det från andra.

Man önskar få en annan förklaring - att Fias ägare inte var hennes ägare, utan hittat henne ute någonstans, men det håller ju inte, för varför sitta med en hund på ett tåg på väg mot Stockholm från Norrland som är så illa däran.  Det finns nog ingen förklaring som kan få oss att känna mindre smärta inför Fias lidande.

Jag blev minst sagt förvånad första gången jag läste om att Jubileumsfonden tillstyrkt 700 tusen i bokbidrag till Persson som inte har doktorerat eller är forskare. Nu på morgonen läser jag en artikel som visar att hans kontrakt med förlaget är klart samt att han redan därifrån får ekonomiskt stöd. I artikeln talar man om regelbrott.

För mig som är forskare sen ett antal år tillbaka och som måste följa alla regler och trots det knappast har någon chans att få anslag därför att jag inte kan leva upp till alla kriterier, t.ex. när det krävs nätverk osv.  synes det oerhört märkligt att man gör det här regelbrottet. Ett anslag på 700 tusen kronor skulle göra en avsevärd nytta i syfte att föra min egen forskning framåt. Jag liksom alla andra forskare accepterar att utföra vår forskning på annan tid och många gånger med små och ibland med egna medel. Det finns begränsade tillgångar och urval görs, men på basis av vetenskapliga kriterier och individuella meriter, samt om ämnet är intressant. Det räcker inte att ämnet är intressant.

Jubileumsfonden skulle ha ställt kravet att Göran Perssons assistent var forskare. Men då är det denna person som också skall få anslaget, inte han själv. Då fungerar denna forskare som vetenskaplig ledare till Göran Persson. Om man kan genomföra forskning som blir erkänd utan akademiska meriter ställer jag mig frågan om dessa egentligen har någon betydelse. Eller menar jubileumsfonden att man inte behöver dessa … att de även kan stödja minnesböckers faktaletning. Varför har jag då genomgått en lång doktorandutbildning, disputerat och blivit doktor om dessa meriter inte har någon betydelse? Om det inte gör någon skillnad på hur man behandlar ett historiskt eller nutida material rent vetenskapligt.

Jubileumsfonden kanske skall lägga in ett nytt kriterium.

Är man tillräckligt känd eller varit statsminister behöver man inte vara disputerad forskare och doktor för att få stora anslag. Då upphör den sedvanliga prövningen. 

Bedöm själva: ..ett regelbrott 

Om man går in på Jubilumsfondens hemsida ser man att ett verkligt regelbrott har skett.

Inte lätt att odla grönsaker i himlen… Nej och det är inte lätt att hitta parkeringsplats på Östermalm. Kl kvart över åtta på kvällen tror man att det finns parkeringsplatser, kanske inte i överflöd, men icke idag - jag fick köra runt bra länge innan jag hittade en. Det var fullt överallt. Fick gå en bit men jag fick en i allafall. Kvar stod bilen när jag kom tillbaka tjugo minuter senare så jag stod rätt. Är alltid orolig för att stå fel och få bilen bortbogserad.

Skönt väder har det varit idag och med en rentvättad bil som för en gångs skull inte ser ut som den kört på en leråker efter några turer fram och tillbaka till jobbet efter tvätt, känner jag mig glad. Jag har många gånger haft oturen att tvätta bilen precis dagen innan slaskdagen och vissa älskar att köra så nära och så fort som möjligt och speciellt i en lerig vattenpöl när man har en ren bil. Är de avundsjuka tro Eller är det bara lagen om all tings jävlighet.

Härligt att köra på kvällen, i allafall dit, men vid nio tiden var det mycket trafik på väg ut ur stan. Men på Östermalm och vägarna däromkring var det inte som på morgonen. Det var relativt tomt på bilar. Det var min utläggning om bilar, parkeringsplatser och biltvätt. Inte speciellt upphetsande ämne precis. Min fascination av bilkörning, bilar mm har jag haft så länge jag kan minnas.

Det gick bra hos tandläkaren, inget som spökar under ytan, men en tand måste åtgärdas ganska snart ändå. 

Regeringen har kommit ut med ett förslag om ett nytt betygssystem. Läs SvDs artikel som handlar om det

Nya betygssystemet … 

Det finns både för- och nackdelar med alla betygssystem. För lärare är det alltid ett hårt arbete när det gäller bedömning. Jag har tagit upp ämnet några gånger. Att avgöra var en elevs prestationer ligger på en skala fordrar i många fall att man kan mäta dem och en del av dessa är svåra att mäta. När vet man exempelvis att någon har förstått och finns det grader av förståelse, javisst finns det. Problemet med nuvarande system vi har på högskolan med två godkända betyg är att det är svårt på grund av de olika graderna av t.ex. förståelse ge godkänt på ett arbete utan att på något sätt märka ut att det handlar om olika grader. Man kan bestämma att det här gällande förståelse krävs för att få Godkänt. Men så enkelt är det inte, eftersom vi ändå uppfattar förståelse på olika sätt. Och eftersom man kan definiera förståelse på tre eller fyra olika sätt, så kan man fråga sig vilken typ av föreståelse som skall ge godkänt.

Är det i meningen begripa, eller sympatisera eller att förstå betingelserna bakom ett fenomen … eller är det alla tre. Handlar det om grader eller är dessa olika förmågor att förstå likvärdiga. Är det något som ett godkänt arbete skall innehålla eller ett väl godkänt. Inte så enkelt. Därför blir det ofta att vi kan sätta G- G eller G+ för att studenten skall se var på skalan denna befinner sig - nära underkänt eller nära väl godkänt. Inget som syns i betygen, men som kan få eleven att känna till vad den behöver utveckla. I extrema fall har jag hört av elever/studenter att de ibland fått G++ och de kan inte förstå varför det inte blivit ett VG-. Därför är det betygssystem man bestämt inom Bolognaprocessen något som förenklar. Något annat som är bra är underkänt och ännu icke godkänd.

Men, med en sjugradig skala uppstår problemet med att ta fram vilka förmågor respektive kunskaper, mål mm. som eleven eller studenten skall visa och det troliga är att det kommer bli + och - även med ett sådant system.

Varför kan vi då inte hitta ett betygssystem som är klart och tydligt och blir rättvist för alla. Det kanske beror på att så mycket inte kan mätas - att ett arbete, en prestation mm har både kvaliteter och brister och vilka skall man premiera respektive inte premiera. 

På vilken nivå skall man exempelvis mäta kreativitet och hur mäter man den?

Vi har ett betygssystem och vi som arbetar inom utbildningen har att förhålla oss till det. Vi måste sätta betyg, bedöma arbeten och försöka få fram ur elevers och studenters arbeten hur de har tänkt, vad de kan och vad de visar att de förstår mm. Betygssystemet är dock en styrande faktor, dvs. en ramfaktor, som styr i hög grad vilket lärande som sker och faktiskt det lärande som inte sker. Den brist varje betygssystem har är, enligt min uppfattning, att det förhindrar lärande … Om man hela tiden tänker på att bli godkänd eller om läraren hela tiden tänker på att få eleverna godkända efter något överenskommet mål eller innehåll, finns risken att det stoff eller de  gjorda erfarenheter som uppstår genom t.ex. eget arbete, som skulle innebära ett lärande för en enskild individ aldrig i egentlig mening sker. Hur mäter man en process hos en enskild individ? Man kan se den i den färdiga produkten om eleven eller studenten är en duktig skribent eller utmärkt på att kommunicera om sin egen process på ett sätt som inte stör innehållet i produkten.

Den sjugradiga skalen är ett försök att samordna utbildningen i Europa och möjliggöra att ett betyg i Sverige har samma dignitet som det har i något annat av de andra länderna. Det är utmärkt. Men frågan är om vi kan hitta en samstämmighet mellan länderna om vilket innehåll, vilken förmåga mm. som skall mätas/bedömas och på vilket sätt. 

Risken är att det blir en fyrkantisering av lärandet. De skapande och kreativa inslagen kan på sikt riskera bli en betydligt mindre del av elevens eller studentens tid inom utbildning på olika nivåer. Därför att de inte är möjligt att mäta skapande förmåga … om det nu är möjligt att mäta någon typ av förmåga på ett rättvist sätt. Men den skapande förmågan är mer undflyende än kanske andra förmågor, samt att den kräver andra pedagogiska metoder och examina.

Men det skall bli spännande att se hur det kommer utveckla sig .. 

Fina drömmar och en god natt .. önskar jag mig själv nu.
Möten hela dagen och imorgon seminarium och tandläkare 
En besvärlig dag - bilolycka på Essingeleden och långa köer.
Jag har i allafall tvättat bilen och det glädjer mig

Aftonbladet: Yrsa Stenius: Bloggarna ersätter inte kritisk granskning

Yrsa Stenius har en poäng då hon menar att bloggarna inte ersätter kritisk granskning. Men är det detta alla kritikerna mot media och för bloggarna menar. Jag finner att många menar att bloggen är en utmärkt komplettering.

De som var emot Carl Bildts blogg har fått mycket kritik och Yrsa Stenius har fått många ilskna mail av dem som beundrar honom.

Den här kritiken och uppslutning kring utrikesministerns bloggande är en viktig signal till media - att börja med att vara lite självkritiska och fundera på hur makthavares och andra blir skildrade i media. Hur vissa vinklingar får stå emotsagda, medan andra inte ens får komma till tals. Fråga sig Hur det kommer sig att så många uttrycker bristande förtroende för media. När det är viktigare att framföra en riktad kritik mot exempelvis skola och utbildning och lärare, än att låta dem komma till tals. Då detta kan innebära att den kritik som framförts och media informerat om kan falla platt till marken.

Yrsa Stenius visar denna medvetenhet då hon menar att vissa journalister spetsar till det och visst har hon en poäng - bloggarna ersätter inte kritisk granskning. Men jag menar att media måste vara öppen för kritisk granskning gällande den journalistik som många gånger förs. En blogg kan vara en utmärkt källa vad gäller den uppgiften. Även den tredje statsmakten som anser sig ha tolkningsföreträde vad gäller politiken mm. kan inte stå över alla andra och vara befriade från att bli kritiskt granskade av dem de skriver om. 

Sitter och tittar på mina ord och blir medveten om att det är mina tankar som står nedskrivna. Det är som att stanna till mitt i en rörelse och bli totalt medveten om sig själv, om sin omgivning och de händelser man är inblandad i. Samtidigt som jag blir fullständigt medveten undrar jag om det verkligen är jag som har skrivit alla dessa inlägg - Mitt skrivande upplever jag som främmande. Här sitter jag och delger andra människor mina tankar - varför gör jag det, vad finns det för mening, vem bryr sig .. mer än jag själv, om ens det ibland.

Idag har jag haft en märklig känsla av overklighet, samtidigt som jag ser på mig själv, mitt liv, min gärning klarare än någonsin …

Väldigt konstiga upplevelser man kan få ibland, som om man ställer sig utanför och betraktar sig själv … som om man anlägger ett metaperspektiv på hela tillvaron och ens plats i den….

Varför låter jag t.ex. så många meningar lämnas öppna … ja precis så här… som om det finns något att fylla på, som om det finns någonting mer att säga, men som ännu inte är färdigtänkt eller som om jag väntar på att någon skall fylla på meningen med det jag inte själv klarar av; det jag själv inte vet eller kommit till. Är det oskick eller någon mening i att göra så …. Finns det mycket i mina texter som är outsagt …

Jag får skylla mitt tillstånd på Våren!

Måndag igen, seminarier, möten och några hemmadagar till förberedelser under veckan och så är den slut. Har suttit nu på morgonen och filat på den sista förberedelsen inför seminariet idag. Så intensivt att jag fick spänningshuvudvärk. Nu försöker jag slappna av så den släpper… sen iväg, ut i kylan … 

Vi skall gå igenom bedömningarna idag … efter seminariet, för att se om andra ser det jag ser och tvärtom. (Några ur lärarlaget och jag som bedömer varandras gruppers tentor) Allt för att ge studenterna en så rättvis bedömning som det bara är möjligt. Men bedömningarna börjar ta lite för mycket av min tid …

Därmed inte sagt att det inte skulle vara viktigt att lägga ner tid på dem, för det är det. Men det borde finnas ett enklare sätt att bedöma tentor och examinationsuppgifter. Vilket vet jag ännu inte. Får fundera på saken….  Någon lösning kommer jag väl på .. sen får vi se om jag kan få gehör för den lösningen. Vi får se!

I morgon skall vi ha möte om just bedömning i några timmar, sen direkt efter lärarlagsmöte inför nästa moment som börjar om några veckor… Full fart hela tiden!

Underbar dag Inte?
Lite affirmation (heter det så) skadar inte  

Jag började med tentorna och efter bedömningen av två av dem, började jag dammsuga … efter några stycken bedömningar till, åkte jag och handlade och tvättade håret när jag kom hem och lagade mat. Fortsatte jobba med resterande tentor efter maten, medan tvättmaskinen stod på (och naturligtvis glömde jag den, så det tog ett tag innan jag hängde tvätten och nu har jag förberett undervisningen ikväll. Det gick att komma igång, trots den sega början! Nu är det dags att titta på Den fantastiska Mrs Pritchard som jag spelade in i lördags, dvs igår som känns som en hel evighet. Vilken lång dag det har varit idag. Det var tur att den var längre än alla andra, så jag hann med det jag skulle…

Sköna drömmar

Läste Sigge Eklunds blogg under en period för något år sen. Den som han nu lagt ner… Jag tyckte han var så litterär på sin blogg. Det var innan jag visste att han givit ut böcker. Anmälde min tidigare blogg på bloggportalen och det var lite strul från början. Men till slut fungerade allt iaf.   I förra veckan läste jag en annan blogg i vilken ryktet sa att han skulle sluta på Aftonbladets bloggsite. Han har arbetat på att höja bloggens status, vilket framgick med all tydlighet under intervjun i Argument. Han skall nu börja på Bonniers istället. Önskar honom lycka till, men det måste vara svårt att ersätta honom.

Jag har i likhet med Agneta Sjödin som hon berättar om i Nyhetsmorgon om sin pilgrimsfärd, i många år velat göra en resa som sträcker sig i tid flera månader - jag har t.o.m funderat på år. Syftet är att överskrida gränserna för mitt sätt att tänka och framför allt leva. Genom att hon genomförde denna pilgrimsfärd tror jag hon överskred gränserna. Hon lärde känna sig själv och livet förändrades. Kanske hennes tidigare upplevelser arbetade inom henne och aldrig kom fram till medvetandet förrän hon satte sig ner och skrev sin bok. Det var inte enbart positiva saker som kom upp, hon blev under sin färd både arg och ledsen, samt kände sig övergiven. Ja och så ser ju utveckling ut. Det är ofta en födelse som gör ont. Men när den väl är över, vill man inte vara den förutan. Man har ju funnit något mycket värdefullt. Man har förändrats …

Gränser för händelser, företeelser och relationer är ofta utdragen; den går att tänja på väldigt långt. Tills en dag då den tänjts så mycket att den likt ett gummiband går av och ger en smäll i ansiktet som när blåmärkena försvinner lever kvar inom oss. Då uppstår ingen lust att reparera den och därför får den förbli av. Konsekvensen blir bitterhet och/eller resignation.

Gränsöverskridande är något helt annat. Där finns ingen uttänjd gräns, inte heller någon gräns som kan sprängas. Här överskrids den icke-uttänjda gränsen. Här finns lusten kvar, inte över att behålla gränsen utan lusten över att kunna överskrida den och komma ut på andra sidan. Konsekvensen blir livsglädje och det efterlämnar ingen bitter eftersmak.
 
Det här är vad vi lite i mitt tycke slarvigt kallar för kriser. Det förutsätts att vi skall leva i harmoni och allt utanför det är en kris av något slag. Man kan ju se det som att leva också, dvs. se det här som händer som något positivt, inte för att nå balans som psykologin talar om eller i jämvikt som exempelvis Piaget skulle uttrycka det, utan helt och hållet att detta är vårt sätt att leva. Vygotskij menar t.ex. att fantasin är något som uppstår på grund av rika erfarenheter. Den är på flera sätt förknippad med verkligheten. Vissa menar att kreativitet uppstår när man har ett behov av något slag som behöver tillfredsställas eller när man kommit till en punkt i livet då man känner att allt står still. 

Vi kan inte leva utan gränser, eftersom vi då inte kan överskrida dem. Som jag ser det är det inte harmoni som gäller om vi skall utvecklas som människor och bli lyckliga, (eftersom vi kan leva i harmoni utan att ha utvecklat all vår potential) utan modet att våga överskrida de gränser vi har och då menar jag främst de inre gränserna. De är ju svårast att överskrida… eftersom upphovet ligger i det yttre som man inte kan rekonstruera .. så mycket ligger i vår kultur, vår uppfostran och i vår tid. Allt detta som internaliserats hos oss och som gör oss till dem vi är. Men VEM är jag? Det är svårare att få tag i - denna person som vill leva utifrån sina egna förutsättningar i en kultur. Är det möjligt…. vi kan överskrida gränserna, men aldrig ta bort dem helt och hållet. En sanning som är viktig att ta till sig?

Vi måste känna till gränserna för att överskrida dem, men om vi aldrig överskrider någon gräns blir vi aldrig medvetna om dem. Det är först då man märker att motstånd ökar, övergrepp sker av något slag mm. utan att man förstår varför som man troligen har överskridit en gräns.Ofta kryper vi tillbaka men kanske vi skall stanna kvar där på andra sidan och se vad denna vistelse för med sig …

Har så många saker att göra av olika slag att jag inte vet vad jag skall börja med först. Därför blir ingenting gjort. Det enda sättet är väl att säga till sig själv - Det finns en morgondag också. Tvärtemot det dom talade om på Nyhetsmorgon - att man skall leva i Nuet. Och i det NU jag lever i nu har jag flera saker som känns lika viktiga att göra. Jobbet går iofs först, så det får väl bli det då …. Vad jag behöver göra, förbereda undervisning, bli klar med tentorna, städa, handla, tvätta bilen, fixa balkongen och njuta av den första vårdagen. Vad jag gjort är att titta på nyhetsmorgon och lapat sol i tjugo minuter innan den försvann bakom ett moln.

Helst av allt längtar jag bort …!
Det är det vårtecken jag märker av först, min egen längtan efter att resa bort. 

Dessa två bidrag har fastnat och jag hoppas det blir Sonja Alden, men tror att det är The Ark som kommer vinna. Fansen kommer ringa så det glöder i telefonledningarna. Jag kommer inte ringa alls.

För övrigt var det inget av de övriga bidragen som fastnade. Maria verkade ha varit nervös ikväll, vilket inte är så konstigt. I morse på Nyhetsmorgon lät hon mycket bra, men hörde jag inte några falska toner lite då och då ikväll. Andra stora uppträdandet i sitt liv på Globen - Bra gjort! Hur vågade hon?

Om ett tag får vi veta vem som vinner … Det blir; The Ark … vilka annars. De givna vinnarna!

Aftonbladet: Folket: ”The Ark vinner”

TV-fest i kanal 1 med reprisen från 1981 av den tyska dramaserien Berlin Alexanderplatz filmad av Rainer Werner Fassbinder, som skildrar 20-talets Tyskland, då ekonomin är i fritt fall och livet svårt för många och då nazismen växer sig stark. Den börjar kl. 23.05 och slutar 04.25 i morgonbitti. Kanal1 visar fem avsnitt av fjorton redan ikväll och inatt. Det blir att spela in en del….

Det här är en serie jag starkt rekommenderar. Iofs var det länge sen och jag var 26 år yngre, men jag följde den varje vecka och människoödena gjorde starkt intryck på mig. Kanske den inte ger mig samma starka intryck idag, men för en som är yngre tror jag säkert den gör det för. Den har fått fem getingar och är värd varenda geting…. Se den! Den är långsam, ingående och den berör … Jag har ett minne av att den är ganska brutal, men inte på ytan utan på djupet. Vi får se om mina minnen stämmer…

Berlin Alexanderplatz
Glöm inte bort att se den… Spela in den om ni skall bort någonstans!

Göran Persson skall bli intervjuad i Nyhetsmorgon i TV4. Ett utmärkt tillfälle att få höra vad han har att säga om sin minnesbok och de 700 tusen i bokbidrag han fått av Riksbankens Jubileumsfond för att genomföra projektet. Bl.a. skall pengarna gå till en assistent som skall leta fram bakgrundsmaterial. Vill också betona att det krävs att man är doktor för att få söka om anslag.

Jag hoppas han får frågan … 

Aftonbladet: Dansk tidning: vinn sex med prostituerad

Amelia Adamo häpnar över denna tävling som utlyst på självast kvinnodagen, vilket jag förstår. Hon säger till och med:

– Det är sjukt. Chefredaktören har en skruv lös, säger Amelia Adamo.

Need I say more! 

… varför någon tycker träd är fascinerande. Speciellt ett ensamt träd i en öken eller på en äng eller ett berg. Ett ensamt träd i otillgänglig terräng. Är det livskraften det handlar om eller att överleva mot alla odds.

En kristen tolkning kan vara

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl. Psaltaren 1:3

Barnmorskeförbundet talar om livets träd på följande sätt:

Trädet växer, får löv, tappar löven och detta återupprepas, vatten är livselexir, trädet ger frukt; detta ger en anknytning till människans livssituation och detta har format bilden av livsträdet, en flerdimensionell och mångtydig symbol. Livsträdet har ofta en nära relation till vatten, i floder eller källor.

I Bibel 2000 kallas Kunskapens träd för Trädet som ger kunskap om gott och ont.

Frågan är om det finns någon psykoanalytisk betydelse eller om fascinationen av träd har en kollektiv betydelse och genom att födas in i en värld och tradition i vilket trädet har stor betydelse och en symbolik är det kanske inte så märkligt.

Men varför har det fått så stor betydelse. Det har säkerligen med mänsklighetens överlevnad att göra. Trädet på bilden är fascinerande, det är vackert och gåtfullt. Jag kan betrakta det länge och det enda jag kan förnimma är en känsla av stort välbehag.

Vågar någon sig på att analysera denna fascination? 

Lars Leijonborg talar om i sitt Nyhetsbrev från den 11 januari att lärarutbildningen behöver förbättras och refererar till en artikel i samband med examensarbeten som några inom lärarutbildning i Dalarna har skrivit i Dalademokraten.Ett av de grundläggande problemen med att handleda examensarbeten vilket jag har gjort många gånger är att tiden är för knapp. Studenterna får kanske två månader på sig att genomföra en undersökning av något slag, samt skriva uppsatsen som är ett vetenskapligt arbete som skall visa att de kan behärska hantverket. Något förberedande vetenskaplig inblick får de, men i jämförelse med exempelvis studenterna på magisterprogrammet som har 15 poäng vetenskapsteori och forskningsmetod bakom sig är inte denna förberedelse för lärarkandidaterna mycket. Det här bidrar till att handledaren får ett stort ansvar för att säkra vetenskapligheten. Men det viktiga här är att det är en process som inte går att forcera. Skriva uppsatsen på några dagar kan man säkerligen göra om man gått igenom processen. Jag vill till skillnad från en del andra säga att jag hyser den största respekt och beundran för de studenter jag handleder på lärarprogrammet för den prestation de gör på så kort tid och jag kan med glädje säga att 99% av dem jag handleder går igenom denna process och kommer ut på andra sidan med ökad kunskap och i en del fall sker en förändring på det personliga planet. Här kan man tala om ett lärande som heter duga…Det här är inte att hjälpa någon att skriva och bli klar med sin uppsats. Det är att leda någon genom en process som leder till ett lärande.. vilket jag ser som handledarens uppgift.

Handledaren får 14 timmar per examensarbete, 17 timmar om två skriver tillsammans. Skälet till detta förhållandevis låga timantal (som varit lägre) kan vara att man inte ser examensarbete som en process, vilket jag gör. Om studenten skall ha möjlighet att gå igenom den här processen kan denna inte lämnas på egen hand. Handledarens roll är att följa med i processen från det första utkastet till den slutliga produkten. Vi blir en del av arbetet genom att vi blir en viktig del i den process som studenten går igenom. Därför har vi examinatorer som kan se det vi missat att se…

Vetenskaplighet kan man inte förmedla, varför en hjälp utifrån på det sätt de beskriver i artikeln är relativt omöjlig att åstadkomma. Man upptäcker ganska snart i ett arbete som handledare eller examinator var i processen studenterna befinner sig…

Jag kan skriva massor om detta, men vill inte trötta ut mina besökare .. Det jag vill framföra i detta inlägg är att genomförandet av ett forskningsarbete på C-nivån och dokumentationen av detta är en process som inte går att forcera. Det måste ta den tid det tar och studenterna måste få den tiden.

Det förvånar mig till viss del att högskolan går med en miljard i överskott med tanke på att vi inte får tillräckligt med resurser för att kunna ha fler lärarledda lektioner. Eftersom jag endast har läst detta i en artikel av Lotta Gröning kan jag inte säga mer om detta. Vad är det för pengar och hur är de fördelade genom landet…

Nu har även Maud Olofsson  hamnat i blåsväder för sitt uttalande om att hon fick dåliga betyg i skolan därför att lärarna inte fångade hennes intresse. Jag kan inte ge lärarna skulden för mina medelmåttiga betyg i grundskolan, inte heller för att jag den största tiden ansåg att studierna var meningslösa. Det enda vi gjorde var att lyssna på lärarna, samt fick plugga in fakta som vi sen fick prov på. Det fanns ingen plats för egna tankar eller annat. Kom ihåg en gång då jag fick kämpa för att skriva uppsats på eget ämne. Det var för svårt sa läraren, du kommer ändå inte klara av det. Jag gav mig inte och efter tjugo minuter gav hon med sig. När jag fick tillbaka den, fick jag fyra på den med orden - jag blev mycket förvånad. Detta visar genomgående på en skola som inte trodde eleverna om någonting självständigt, inte ens begåvning. Det fanns vissa lärare som försökte föra en alternativ undervisning men det var få. Men, var detta lärarnas fel. Var de så dåliga att de inte kunde få upp vårt intresse eller var det pedagogiken som var helt åt skogarna fel. Kanske var det så även när Maud Olofsson gick i skolan.

Mette Fjelkner reagerar naturligtvis …och jag kan inte säga att jag inte förstår henne. Lärarna får oförtjänt dålig kritik av regeringen. Och i varenda fall så tar de upp exempel från sin egen skoltid. Den var DÅ.

Det intressanta är också att man lägger allt ansvar på läraren. Om inte eleverna lyckas är det lärarens fel. Så enkelt är det inte och så stor makt har inte en enskild lärare. Det är många faktorer som spelar in. Pedagogiken har jag nämnt. Betygssystemet är ett annat. De bristande resurserna i skolan i form av vuxenkontakter är ett tredje. Lärarna kan inte göra allt, inte ens få alla elever intresserade, eftersom det som är intressant för några är det inte för andra. Att skapa intresse där det inte finns tar tid och är ofta resultatet av en lång process och tid finns ofta inte för lärarna i grundskolan och på gymnasiet.

Det finns en övertro på lärarens makt som leder oss tillbaka till tiden före grundskolans införande 1962. Den övertron är beklaglig därför att den inte leder till en skola som är anpassad efter lärande utan efter en katederundervisning i vilken läraren hade all makt. Frågan är om vi som gick i den skolan lärde oss mer. Vi kanske blev lydiga tills den dagen då vi fick möjligheterna att befria oss. Något är uppenbarligen fel, men inte på lärarna….

Tiden flyger iväg, men våren tar sin tid ändå. Lyckades somna igen efter min mardröm och vaknade av en ljudande mobiltelefon. Hann inte svara, eftersom jag inte hittade den, den låg under några papper och tidningar och eftersom ringningen är på högsta blir det ibland ett eko och jag får svårt att lokalisera den. Men det ringde igen efter en stund. Ibland ringer mobilen stup i ett och ibland inte alls. Oftast ringer telefon när man inte har tid att svara. Ibland känns tystnaden förebådande
- varför ringer ingen . Det är vid tillfällen då jag tycker någon skall ringa. Nåväl!

Har på förmiddagen suttit och läst och funderat över Vygotskij och vad jag skall ta upp på seminariet på måndag. Prickat för vad som är viktigt, vad som är centralt och vad av hans resonemang man kan se som mindre angeläget att känna till. Har också funderat på litteraturseminariet jag skall ha på onsdag om Kreativitet och fantasi utifrån Vygotskij. Det penibla med just Vygotskij är att det är så lätt att ta till sig hans tankar kring lärande i meningen att man säger - Jamen visst, så här är det ju. Om man inte är alltför trogen Piaget och Skinner förstås, för då kanske man avvisar Vygotskijs tankar.

Min mor fyller 86 år idag och jag har köpt en tavla med ett motiv som föreställer två små barn som pussar varandra. Något gulligt att se på är inte så dumt när man är fastlåst vid sängen. Det blir en långlunch, sen tillbaka till läsning och examinationer mm. Under fredageftermiddagarna är det inte så många som ringer eller mailar, så det är en bra tid att i lugn och ro sitta vid skrivbordet och jobba.

Vaknade upp ur en mardröm, ingen hemsk men obehaglig. Var hungrig och åt en marmeladsmörgås och bryggde en kopp kaffe. Fick syn på en nyköpt bok med titeln KARISMA koden - Sju vägar till ökad personlig utstrålning. Tänkte jag skulle skriva lite om ämnet, men det kan ju också vara så att jag kanske behöver bli lite mer karismatisk än vad jag är och att det var därför jag köpte boken. Det är svårt att veta ibland varför man dras till vissa saker. Jag återkommer när jag läst tillräckligt mycket i boken för att få några vettiga tankar kring om det är, men kanske framför allt varför det är viktigt.

Sköna drömmar nu, inga fler mardrömmar

You wish!!! 

För mig är det obegripligt att man ens funderar på att Turkiet i nuläget kan kvalificera sig in i EU. Vem vill ha dem i EU och varför … I DN kan man idag läsa följande..

Youtube stoppas i Turkiet

En domstol i Turkiet har gett order om att internetsajten Youtube ska blockeras för nätsurfare i Turkiet. Åklagarmyndigheten hävdar att landsfadern Mustafa Kemal Atatürk förolämpas i videofilmer som publiceras på sajten.

På Fredrik Malms blogg kan jag dessutom läsa att det är grekiska nationalister som förolämpar Kemal Atatürk. Om nu grekerna anses kunna glömma historien, bör väl även Turkiet kunna göra det. Men Kemal får inte skymfas och därför får heller inte medborgarna i Turkiet ta del av Youtube. Skälet till denna inskränkning i friheten på Internet är ett starkt skäl till varför Turkiet i nuläget inte kan bli medlem i EU. Vad är det för något de vill inskränka nästa gång. Behöver vi en medlem i EU som inte följer demokratiska regler och som gömmer undan omvärldens syn på en nationalsymbol som Kemal Atatürk väl måste betraktas som eller som namnet antyder - turkarnas fader.

Kemal Atatürk var också en av de tiotal generaler som ledde inbördeskriget mellan Armenien och Syrien där det uppkom stora förluster på båda sidorna. Här diskuteras om det genomfördes ett folkmord på det Armenska folket och man är fortfarande oense om vad som faktiskt hände. Det är en het politisk fråga än idag. (wikimedia) År 1923 utropades republiken Turkiet med Kemal Atatürk som president.

Även det grekiska folket som bodde i Anatoli drevs antingen på landsflykt eller mördades om de protesterade mot att flytta från Anatoli (som nu benämns som Asia Minor-katastrofen) Det var kriget mellan Grekland och Turkiet 1919-22 som föranledde deporteringarna. Allt detta anses liksom Cypernkonflikten höra till historien. I folkmun i Athen talas det fortfarande om folk som kom och skapade statsdelen Nea Smyrne och som uppgick till minst en miljon och alla andra som dödades. Väl i Athen led de svårt. De svalt och levde överlag miserabelt.

Turkiet har sin historia levande med tanke på att en domstol bestämmer att stänga youtube och då bör andra som reagerar på det som hänt också få ha den rätten. Vilka intressen gagnas EU av att Turkiet blir medlem. Varför är det så viktigt att det sker just nu. Carl Bildt i en intervju som publicerats i Todays Zaman menar att Turkiet har förändrats och att vi också gjort det, (men på vilket sätt och hur mycket?) Kan EU som ändå innehåller medlemsländer som värnar om demokrati och yttrandefrihet bestå av ett land som till synes inte gör det? Vad mer kommer domstolar i Turkiet bestämma, som existerar helt öppet inom EU. Många frågor som inte så enkelt kan förklaras, men som måste förklaras… En fråga som jag sett många ställa är varför folkmorden på Armenien och konflikten på Cypern, samt den stora flykten från Anatoli som i själva verket var en utrensning, talas tyst om. Varför har dessa händelser valts att glömmas bort medan man håller Mellanösternkonflikten vid liv?

Inom mysticismen står alkemin inte för att materiellt förvandla olika material till guld, utan att människan skall förvandla sitt inre, det symboliska till ett andligt tillstånd rent och ädelt som lysande som guld. Alkemi handlar inom de flesta esoteriska skolor om att utveckla sitt inre, vilket kan liknas vid en kemisk process, att bränna bort alla dåliga egenskaper och kultiver de bättre så att det som förr fanns har transformerats till ett högre tillstånd.

Alkemisten, av Paulo Coelho, världens mest lästa bok? Alkemisten handlar om pojken Santiago som säljer sina får och följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter. Han reser till marknaden i Tanger och fortsätter sen sin resa genom Egyptens öken till ett möte med alkemisten som för honom blir livsavgörande. Han kommer slutligen fram till pyramiderna, blir halvt sönderslagen och finner därmed sin skatt.

I förordet finns en berättelse om Narkissos. Den finns där inte utan anledning. Svårigheten för läsaren är dock att inse kopplingen. Man kan ha olika tolkningar. Jag väljer att inte anlägga något psykoanalytiskt perspektiv på Narkissos..

Vad kan vi då lära av Narkissos i Alkemisten. Vi kan spegla oss i hans ögon och försöka se vad han ser och vad han skulle kunna se om han tillåter sig själv att se bakom sin egen spegelbild. Om han rört vid vattenytan hade han kunna se hur den riskerade lösas upp. Han hade då upptäckt det förgängliga i tillvaron och slutat tro på att saker och ting är fast och för evigt. Men Narkissos lät sig nöja med att betrakta sin egen skönhet. Han lät aldrig spegelbilden säg honom någonting annat, t.ex. vem han själv var och varför han dag efter dag speglade sig i dammen. Han ifrågasatte aldrig sin skönhet eller om det fanns flera dammar eller varför den fanns där. Han problematiserade inte sin egen skönhet. Han skulle ju kunna anses ha varit ful. Varför såg han bara skönhet och inte fulhet. Narkissos levde i sin egen föreställningsvärd som han såg som verkligheten. Han var så inne i sig själv att han en dag betraktade sig själv så intensivt att han föll i dammen och drunknade. Och dammen själv som aldrig såg Narkissos som vacker. Han såg bara sin egen skönhet i Narkissos ögon.

Vad kan vi lära oss av Narkissos och speciellt av Alkemisten. Att vi inte ser utanför oss själva, dvs. att vi inte överskrider vår egen föreställningsvärld, samtidigt som vi skall transformeras, rena oss från falska föreställningar om vår värld och nå ett högre tillstånd. När jag tar till mig detta, tänker jag osökt på Platon och hans tankar kring andevärlden. Hur människan tar sig ur sinnevärldens falska föreställningar och får insikt om den ideala formen av tinget. Den som aldrig förändras utan för evigt bibehåller sina karaktärsdrag.

Vad kan vi som sysslar med lärande få för insikter av att läsa Alkemisten och legenden om Narkissos?

Min slutsats om det underliggande budskapet i Alkemisten är: 

Det finns inget vatten i öknen. Vi kan inte som Narkissos spegla oss i sand som han speglade sig i dammen. I öknen får vi veta sanningen om tillvaron, precis som Santiago som kunde tala med öknen och genom syner kunde se in i framtiden. Om vi skall få insikter skall vi inte välja speglar i olika former, vi skall välja sand som ibland kan ligga stilla, men som kan virvla runt av vinden, bilda sandbankar i vilka kunskapen kan ligga dold. Det vi ser i sand finns där om inte någon suddar ut det. Men vi behöver aldrig tvivla på att det är oss själva vi ser som när vi betraktar oss i en spegel.

Det är en vacker historia som Oscar Wilde sa om Narkissos. Men det är även en historia som vi kan lära oss mycket av och kanske rena oss från våra falska föreställningar… 

Den mest etablerade och erkända forskningen ses ur mannens ögon och erkänns oftas av män. Vad jag saknar är att samma typ av forskning skall ses ur kvinnors ögon. Vi har börjat dammat av en del bortglömda kvinnogestalter i historien och det är bra. Men det finns kvinnor som forskar på traditionellt mansdominerande områden idag som inte får samma uppmärksamhet som om en man hade kommit fram till samma resultat. Här har inget i egentlig mening förändrats. Den forskning som kan nå framgång är den som traditionellt sysslar med ämnen som utbildning, vård mm. Men även här är det ofta männens resultat som värderas högre. Därför att det finns jämförelsevis så få män som forskar inom dessa områden. De blir lite av hjältar i en kvinnovärld. Kvinnor ser det också som värdefullt att värna om männens närvaro inom dessa områden. Men motsvarande tendens finns inte inom områden där det är få kvinnor som forskar.

Visst är det väl fint med en speciell internationell kvinnodag, men sen då … bör inte kvinnors angelägenheter uppmärksammas VARJE dag i samma utsträckning som just idag. Jag är inte alls emot att den 8 mars är en internationell kvinnodag - något måste ju göras. Men att kvinnan har en en enda dag kan säkert framtidens historiker säga en hel del om.

Intressant att läsa om idag är i varje fall artikeln Åtta generationer av framsteg för Sveriges kvinnor i DN

Om inte för annat än att komma underfund med att det i grunden inte förändrats så mycket. Vi har alla möjligheter avslutas artikeln, men hur många hinder för att ta tillvara på dem finns det inte. Inte allt syns på ytan - men fortfarande kämpar kvinnor, men detta kanske tar sig olika uttryck idag. Officiellt har vi alla möjligheter, men hur ser det egentligen ut … hur många väljer yrken och utbildningar, därför att de inte tror sig kunna nå framgång ändå utan att betala ett alltför högt pris.

Vi talar idag om att kvinnors hjärtproblem inte uppmärksammas och FN ger Sverige kritik för att inte skydda kvinnor som blivit utsatta för våld tillräckligthär FN kritiserar … och vi gör egentligen inte så mycket för att lindra stressen och öka statusen inom traditionella kvinnoyrken. 

Det finns en vision nerskriven i officiella dokument om jämställdhet mm. Men kanske behövs det åtta generationer till innan detta ger fullt uttryck på den arena de flesta av oss befinner oss.

En försenad biblioteksbok och en smutsig bil. Men nu behöver jag inte längre ha dåligt samvete för att det ibland tar några månader innan jag tvättar bilen iaf - läs här. Nu säger VD för OK att högtrycksstvätt faktiskt kan skada bilen mer än göra nytt. OKQ8 håller inte med … -vem skall man tro på?

När jag åker till verkstan och inte tvättat bilen så känner jag mig skamsen. Som om jag ertappats med det värsta man kan tänka sig. Likadant känner jag inför att inte ha lämnat tillbaka den där boken som jag fick en påminnelse om för en vecka sen. Vad är det som bidrar till att vissa saker blir föremål för dåligt samvete och rentav skam. Ett ostädat hem kan man ha, men inte en ostädad och smutsig bil. Vad är det för djupa skrymslen som just de här båda saker tar sig ner i och får mig att skämmas. T.o.m Stephen King har skrivet en novell som handlar om allt förskräckligt som kan hända om man inte lämnar tillbaka en lånad bok. Man kan ju aldrig glömma bibliotekariens fördömande blick och kalla röst som sa - Det blir fem kronor i böter per bok… Det handlar om nonchalans - en skymf mot den som vill låna samma bok och får vänta.

Hur kan jämförelsevis så små ting få oss att känna som vi gör.

Åka till jobbet, leda ett seminarium om Piaget och Vygotskijs kritik mot dennes tankar kring det egocentriska tänkandet. Skall även ta upp modernare forskning som baserar sig bl.a på Piagets teori. Sen tillbaka hem igen och till tentorna som jag nu sitter och bedömer. Vädret är ruggigt och sovit dåligt har jag gjort, men det skall bli kul att köra till jobbet och träffa studenterna igen efter några dagars uppehåll…. Vad vore läraryrket utan studenterna… endast administrativt arbete ..

En av tre klarar inte gymnasieskolan. Läs artikeln Var tredje gymnasieelev klarar inte studierna. Något som bl.a. Lundby-Wedin och Fjelkner diskuterar och deras mål är att 100 procent skall lyckas ta sig igenom.

Målet är hedervärt:

Målet måste vara att 100 procent av eleverna ska lyckas ta sig igenom och klara målen i gymnasieskolan, skriver LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och ordföranden för Lärarnas riksförbund Metta Fjelkner.

Det är naturligtvis inte hela sanningen att gymnasieskolan misslyckats med tanke på att en del av dem som hoppar av kanske egentligen vill göra något annat. Man får inte glömma bort att gymnasieskolan än så länge är en frivillig utbildningsform. Då är det svårt att nå 100%. En annan orsak är naturligtvis att en del inte är tillräckligt förberedda från grundskolan.

Ett problem som jag ser det är deras syn på gymnasieskolan och vad den skall vara bra för..

Frågan är hur vi utformar en yrkesutbildning som både tillfredsställer arbetsmarknadens krav och samtidigt lockar de ungdomar som vill ha ett jobb direkt efter gymnasieskolan att satsa på en utbildning. 

Både Lundby-Wedin och Fjelkner har jobbet som största prioritet, vilket de har som yrke att värna om. Men som pedagog ser jag att gymnasieskolan kan ha andra intentioner - att den även skulle kunna fungera som en bildningsmöjlighet och inte enbart ses som en utbildningsinstitution. Då behöver vissa delar förändras, inte minst betygssystemet. Numera ses nog en genomgången gymnasieskoleutbildning som ett krav för att någon överhuvudtaget skall kunna få ett arbete - den har s a s blivit obligatorisk i praktiken. Lärlingsutbildning ser jag inte som en lösning på det problemet. Snarare en dåligt betalt alternativ till Lundby-Hedin och Fjelkners. Ett sätt att locka fler att vilja satsa på att komplettera det dom inte har med sig från grundskolan, samt fler att stanna kvar och se gymnasieskolan som en möjlighet är att erbjuda möjligheter till bildning, dvs. att det inte finns ett krav på att gå igenom den för att få jobb efteråt. Om det finns en tydlig intention att eleverna skall lära sig något för livet och för sin egen del, tror jag den skulle locka mer.

Gymnasieskolan behöver bli bättre på vissa områden, inte minst på att förbereda eleverna till högskolestudier. Den behöver bli bättre på att erbjuda möjligheter till skrivandet, sökande efter kunskap och eget ansvarstagande (vilket inte betyder att eleven skall lämnas vind för våg).

Jag tror att det för en del elever känns som ett oöverstigligt steg att från grundskolans obligatoriska nio år känna tvånget att gå ytterligare två eller tre år. Många är säkerligen skoltrötta efter grundskolan. Därför bör möjligheten att få gymnasiekompetens förlängas… i tid. En del vet inte riktigt vad de vill med sina liv vid 16 års ålder. Varför inte införa ett års sökandetid… ge dem möjlighet att pröva sig fram, resa, praktisera, auskultera mm. Varför inte ett bildningsår för varje elev som går ut grundskolan…. 

Under den första timmen på en ny dag läser jag om verklighetsanpassad matematik.

Ur artikeln:

Skolministern menar att införandet av en yrkesexamen och en lärlingsexamen med högskolebehörighet som frivilliga tillval ska kunna vara en lösning. Det utgår från synsättet att teoretiska ämnen går att plocka bort eller i alla fall kraftigt reducera utan att kvaliteten på olika yrkesinriktningar blir lidande.

Matematiken är nu enligt författarna till artikeln akademisk och att man måste få den mer verklighetsanpassad. Håller helt med och menar att alla ämnen borde vara verklighetsanpassade i en högre grad än vad som är fallet idag. Jag brukar jämföra dagens metoder att först lära sig i en skolsal vad man skall tillämpa sen ute i verkligheten, med tanken på att lära sig simma i klassrummet och sen tro att man kan det när man kommer i vattnet. En del skrattar, en del säger att jämförelsen inte är relevant och en del håller med.

Det är inte bara på gymnasieskolan ämnen skall verklighetsanpassas. Ett ämne har ju en förankring i en verklighet och man kan fråga sig hur det kommer sig att vi fortfarande tror att det är möjligt att lära sig förstå något man ännu inte vet vad det motsvaras.

Det Björklund gör är att vara kvar i föreställningen att teoretiska ämnen skall hållas isär från praktiken - från verkligheten, när han föreslår en yrkes- och lärlingsexamen i vilka ett frivilligt val skall kunna ske gällande dessa ämnen. Det vore olyckligt då kunskapstillägnandet återigen blir ojämlikt.

Om den nya utbildningen som innebär att alla läser samma kurser i matematik säger författarna följande:

En följd har blivit att den gamla yrkesräkningen trängts undan av en akademisk matematik som inte fungerar optimalt i yrkesmiljön och att yrkesräkningen inte getts möjlighet att utvecklats så att den kan stödja dagens behov av beräkningar inom yrkesutbildningen. Inställningen tycks vara att eleverna ska läsa matematik för att kunna gå vidare mot mer teoretiska kurser på högskolan i stället för att bli duktiga yrkesmän och -kvinnor.

Jag menar att lösningen är att verklighetsanpassa alla ämnen… inte bara matematik och inte bara på gymnasieskolan utan genom hela utbildningssystemet. Då behöver vi heller inte ha olika utbildningar vad gäller teori- respektive praktikaspekten och inte heller behöver vi ge avkall på jämlikheten.

Slutligen ser jag att både Björklund och artikelförfattarna har missat att problematisera en viktig aspekt -  frågan om vad som är verkligheten…

Mycket bra i Argument om bloggosfären och dess betydelse. Sigge Eklund försöker helt seriös föra upp bloggen till den nivå den är värd att vistas på. Han visade också på ett tydligt sätt hur mindre litterära romaner kan tas på allvar, medan en hög litterär kvalitet på en blogg inte gör det.

Själv har jag bloggat i många år och fick i början många frågor om jag trodde någon överhuvudtaget var intresserad av vad jag skrev. Jag svarade då att det var upp till dom som läste att avgöra det. Nu är det ingen som frågar längre. Jag fann en plats i bloggvärlden bara efter några inlägg och än har jag inte slutat…. Då insåg jag att det var fantastiskt att vem som helst hade möjlighet att publicera sina tankar eller andra alster utan att någon refuserade dem. Rescenserade gjorde de som kommenterade, men ingen förhindrade att orden kom ut.

Bloggen har absolut kommit för att stanna och den kommer få den status den förtjänar, speciellt när sådana som Sigge Eklund får komma till tals och på ett seriöst vis berättar om den. Bloggen är även ett utmärkt verktyg då man är ute och reser. Man kan hålla kontakt med dem därhemma.

Det skrivna ordet tillhör oss alla och skall inte refuseras.
Våra tankar delar vi. Bloggen har möjliggjort allt detta … Kanske är det därför den känns så hotfull för en del.

Sigge Eklund förde fram detta budskap… 

Göran Persson en vecka innan han avgår som ordförande på partikongressen säger idag i en artikel i DN att han nog hade viljan att vinna, men att den inte syntes utåt. Han säger dessutom att han underskattade alliansen…. och att han ångrar att han inte genomförde en tandreform men känner sig stolt över saneringen på 90-talet. Han är förundrad över att de lyckades.

Han är verkligen personlig i intervjun. Man anar puttrigheten … Det är synd att statsministrar inte kan vara mer personliga när de är det. Det är alltid roligt att läsa deras memoarer eller minnesbok som Göran Persson hellre vill kalla den för. Men det låter mer som något någon annan skriver efter en persons död än memoarer. Palmes memoarer fick vi aldrig ta del av. Han skrev några böcker, men mordet tillintetgjorde memoarer i likhet med Carlssons och för att inte tala om Erlanders samling.

Socialdemokratiska statsministrar sitter ju oftast lång tid och därför blir det speciellt spännande att ta del av deras erfarenhet. Är det inte tråkigt att vi får veta efteråt vad vi borde få veta när det händer.

Man kan förvåna sig över att en inneboende vilja inte syns, men så kan det vara. Jag tror snarare att Persson inte trodde att de skulle vinna och gav upp. Men det kan han inte erkänna. En statsminister får aldrig ge upp under en valrörelse. Jag tror han gjorde det!

Margot Wallström och Carl Bildt bloggar juuh.
Det är bara att vänta på att andra följer efter - den första i tur bör bli Mona Sahlin. Det vore väl något att få följa med under den första tiden i en ny partiordförandes liv och leverne i ett parti som aldrig tidigare haft en kvinnlig partiordförande. Sen kan det bli den första statsministern som bloggar år 2010. Det är bara några veckor kvar innan hon tillträder. En historisk händelse säger Helle Klein att detta är. Mycket intressant vore det om Bildt och Sahlin kunde diskutera på varandras eller sina egna bloggar … det kunde bli riktig dramatik av det.
Vi behöver få tillbaka lite av den gnista som fanns i politiken under Palme och Bildts tid…. Sahlin har samma glöd som Palme och Bildt, ja han förändrar sig ju aldrig..
Det här ser jag verkligen fram emot.

..är verkligen bra … Den som är i tre avsnitt och går i Kanal 1. Jag retade upp mig så otroligt mycket då dansbandet inte fick uppträda för att ägaren var rädd för att det skulle bli bråk. Serien känns verkligen äkta.

Vårens ankomst börjar kännas i luften. När man drar den i näsan doftar det vår! Framför allt märks det på ljuset. Nu är det inte längre mörkt när jag kör till jobbet. Inte heller mörkt när jag kör hem vid fyratiden. Det känns bra. Det sägs att vinterna inte kommer tillbaka, snö ja, men någon vinter, nej. Hoppas det stämmer.. Varje år är det vinter otroligt länge och sen helt plötsligt är våren här och jag blir lika förvånad varje gång. De första tecknen hörde jag för några veckor sen - fågelkvittret, trots kylan. Ja, de går väl mest efter ljuset. Ett annat tecken på att det börjar bli vår är det som känns inom mig - lusten att resa om så bara en bilresa ner till en annan stad i Sverige, men helst en resa till något sydligt land. Tills för några år sen gillade jag hösten bäst. Nu gillar jag nog våren bäst - tänk att man kan ändra sig helt plötsligt i livet. Kanske något som följer med åldern …

Känner mig trött idag, sov lite i natt, men sov längre än jag brukade och försov mig, men inte så att jag kom försent till mötet. Men jag orkade inte stänga av alarmet, så det fick pipa medan jag somnade om … så trött brukar jag inte vara. Men det kliar i ögonen och tröttheten känns i hela kroppen. Det är nog också våren.

Satt länge och väl och väntade på chatten idag, men bara en student kom in. Men jag fördrev tiden med att sitta och läsa och när jag minst av allt räknade med att någon skulle komma in, ja då fanns hon där - studenten som vill se hur allt fungerade.

Ikväll då, jag tänkte se på den nya serien på Kanal 1 och sen inspelade Anna Phil … sen blir det nog tidigt sänggående om jag inte kommer på något intressant att skriva om. 

Så är min totalt jobbarfria helg till ända. Om några minuter är det måndag igen och om några timmar skall jag upp och iväg igen till ett möte .. Sen väntar eftermiddagen med bedömningar och förberedande av seminarium på onsdag. Dagen har känts lång trots sen uppgång. Det är intressanta ämnen i bloggosfären och i media. Svårt att slita sig från det, men nu är det dags. Folk bråkar och debatterar, har synpunkter och/eller bara snackar om oväsentligheter, som jag gör nu. Min blogg som skulle handla om oväsentligheter har utvecklats i en helt annan riktning. Det har blivit mer väsentligheter än o. Därav min lilla parentes kring o.

Nu skall jag krypa ner i sängen och förhoppningsvis få sköna drömmar…

Köpte en engelsk pelargon idag. Det är tydligen det som gäller nu … Det värsta med pelargoner är att dom luktar så konstigt. En lukt som följer mig från min barndom. I köksfönstret hade vi flera stora pelargoner som luktade … och nu minns jag helt plötsligt lukten av lovikavantar i klassrummet som vi alltid la på tork. Det luktar ungefär likadant kom jag på nu. Det är märkligt med hur lukter och dofter kan få en att minnas saker som hände i ens barndom. Tänk smultrondoft och smak - den underbaraste smaken som finns …

Som sagt, nu står pelargonen bakom min datorskärm i köket och luktar … vänjer mig nog snart. Den kommer inte stå där jämt heller. Jag sätter alltid mina nyinköpta blommor i karantän. Just nu har jag pelargonen i köket och en annan blomma i badrumsfönstret. Varför? Jo, de kan ju faktiskt ha ohyra och det vill jag inte skall sprida sig … 

Till er som säger att min text är svårläst, kan jag bara lägga fram ett bevis på att ni har helt fel. Det gör mig mycket glad, för vad jag vill är att skriva så enkelt och lättläst som möjligt. Ingen byråkratisvenska här inte. Jag har låtit analysera tidigare inlägg om Carl Bildts blogg. Länken har jag fått från Sigge Eklund

Jag har fått index 33 vilket innebär att min text är lättläst, skönlitterär och populärtidningsaktig. Jättekul… Däremot fick jag en tankeställare över vilka ord som var mest frekventa …

I Expressen skriver man i ledaren med rubriken Problemet med Carl Bildts blogg om bl.a att Man inte vet vem som uttalar sig Carl Bildt eller regeringen. Jag förstår fortfarande inte vad problemet är … om ett statsråd inte uttalar sig i sin blogg får man veta vad han/hon sa genom medias filter. Vilka konsekvenser får då detta. När media förmedlar nyheter så har en tolkning skett (vinkling om man vill vara elak). Och jag kan inte förstå att det är ett mindre problem än att läsa direkt vad ett statsråd skriver.

Utrikesminister Carl Bildt har på kort tid visat att han inte inskränker sin blogg till oförargliga tankar om sin vardag. Han tar blixtsnabb ställning i stora och viktiga frågor, fäller omdömen om oppositionen, kommenterar sin egen roll i debatten och mästrar myndigheter. (ur Expressens ledare 070304)

Här inser inte jag som vanlig medborgare problemet - det är väl utmärkt att få veta vad för ställning han verkligen tar, vilka omdömen han fäller om oppositionen och kommentarer om sin egen roll. På vilket sätt skulle media förmedla detta till oss medborgare. Skall vi inte få veta vad han tar ställning i, fäller omdömen om osv. Eller är det så att media känner att de förlorar makten över det som sägs?

Problemet är att man inte riktigt vet vem som skriver detta. Är det privatpersonen Carl Bildt? Är det utrikesministern? Är det UD:s åsikt? Eller till och med regeringens? Sanningen är ju att det inte går att skilja på rollerna när ett statsråd använder bloggen på detta sätt . (ur Expressens ledare 070304)

Det är väl som jag ser det Carl Bildt som är utrikesminister som skriver. Något annat kan man inte lägga in i det. Det han skriver i sin blogg får han själv ansvara för. Om han inte säger någonting annat. UD eller regeringen är ju inte Carl Bildt på sin blogg. Media kanske har problem med det här, men jag och många andra har det uppenbarligen inte.

Jag undrar efter den här debatten om Carl Bildt vad det egentligen är en del företrädare i media försvarar. Inte är det yttrandefriheten i varje fall. Det här betyder att media skulle sitta som något filter mellan våra folkvalda och oss som medborgare. Vad är det för roll som media egentligen skall ha. Vilka skall granska media. Och hur gör vi detta om vi inte har tillgång till källorna, som media så väl skyddar. Här har vi en källa - Carl Bilds blogg. Låt oss medborgare granska den utan att få höra att vi inte klarar av det.

Som jag ser det är nog en del i media rädda för att själva bli granskade. Nu när de inte längre kan välja ut vad de vill att vi skall känna till, vare sig detta sker omedvetet eller medvetet genom den tolkning som faktiskt görs. En tolkning som vi inte har möjlighet att granska… Inom vetenskapliga sammanhang i vilket jag verkar är det ett krav att redovisa källorna i form av exakta utsagor som ofta är inspelade på band. Dessa måste sedan sparas ifall någon vill gå in och kontrollera dem.

Läs Carl Bilds blogg 

När jag kom upp i förmiddags och läste nätupplagorna om vilka som vunnit schlagerfestivalen (som jag inte såg på igår) blev jag naturligtvis nyfiken på det fiasko som det tilldelas Magnus Uggla. Därför tittade jag på reprisen. Fiasko, jag förstår ingenting - Sonja hade en vacker ballad - hon sjöng så jag rös i hela kroppen och så Magnus Ugglas Uggla-låt som var mäktig på något sätt. Svårt att välja - olika genre, går inte att jämföra. Vem skulle jag ha röstat på - båda två… Uggla verkade heller inte speciellt besviken - han såg glad ut över att Sonja vann. Det kan aldrig vara ett fiasko att inte gå vidare…

Innan jag såg reprisen köpte jag Expressen men läste den inte förrän efteråt och såg då att Magnus Uggla stöttade Sonja som var hypernervös …  

Det var nog rätt låt som vann, men eftersom det är så olika genre så kan man inte säga det heller. Konstig ordning det där! Man röstar på den man gillar bäst. Men jag gillade båda två .. 

Läs mer om vinnarna i Andra chansen! 

Tjejerna höll hela vägen 

Sanna och Sonja i finalen 

Vad ger egentligen glädje?
Ja, det där kanske är i värsta laget
  Det där är bättre…
Visst skulle jag vilja vinna en massa pengar, uppleva en stormande kärleksaffär och känna mig frisk och pigg varenda dag…eller att min gamla mamma skall bli helt frisk vilket hon inte kan bli.

Men egentligen är det de små sakerna i livet som ger den största glädjen. När min mamma känner igen mig och ler mot mig. När solen lyser, när det snöar eller när bilen är rentvättad. När det inte är några köer in till jobbet. När värmen kommer och man kan sitta på balkongen och känna den heta solen. När man träffar den där speciella vännen även om det bara är för en kort stund. När telefonsamtalet kommer eller när man får fem CD-skivor från en kollega, fast man bara bett om att han skall köpa en, av favoritartisten. När man sovit skönt hela natten och vaknar utvilad. När tentorna är klara och eller när man får blommor när kursen slutar. När man frusit och kommer hem och kan ta ett hett bad.  Ja, allt det där är glädje. För vad ger pengar och en kärlekshistoria om man inte kan glädjas åt det man ser som självklart …?

Men inte skulle jag tacka nej till några miljoner …  

Sov nu gott och dröm sköna drömmar  

Så synd, så synd att Den fantastiska Mrs Pritchard i fyran går samtidigt med Schlagerfestivalen. Nu brukar jag spela in den serien, om jag finner att Schlagerfestivalen kan vara värd att se på. Den fantastiska Mrs Pritchard är en intressant serie som handlar om det engelska politiska systemet. Mrs Pritchard själv blev premiärminster från att ha varit ett affärsbiträde som reagerade på hur politiken fördes och för att visa en poäng ställde hon upp i valet. Självklart kan inget sådant hända i verkligheten och jag tror inte serien vill visa att det är möjligt, utan helt enkelt visa en bild av det politiska systemet.

Vore det inte ett fantastisk tanke om Fru Olsson blev statsminister i Sverige på samma sätt… Vad skulle visa sig från vårt politiska system. Tja, vi har ju redan sett i verkligheten att de som inte tidigare har politisk erfarenhet har svårare att hänga sig kvar om de blir avslöjade med något som media för ut som olämpligt. Men, vad skulle vi få veta mer? En ytterst intressant tanke.

Förutom att vi får en bild av det politiska systemet, får vi också en bild av hur engelsk media fungerar… en sevärd serie, som tyvärr sänds samtidigt med Schlagerfestivalen. Trodde TV4 verkligen att de skulle kunna konkurrera med den då de bestämde sig för att sända serien samtidigt. I så fall känner de inte det svenska folket tillräckligt väl. Finns det något som är så svårt att låta bli att titta på som just festivalen. Är det verkligen i allas intresse. OK, jag tittar också - vad säger det? Vet inte….! 

Har surfat runt lite på Bloggsök.se och hittat en hel del inlägg om Bloggkrig. Det som är slående är att de flesta och hårdaste krigen förs på aftonbladets blogg. Uppenbarligen verkar det vara ungefär samma människor som är inblandade hela tiden. Vissa känner sig kränkta, hotar lämna bloggen och gör det också, men kommer tillbaka. Det här verkar, om man får tro de inlägg som finns på bloggsök.se från sommaren 06 ha pågått kontinuerligt. Nu verkar det vara en enda bloggare som enligt nästan alla andra är skulden till allt krigande. Hon har tydligen lämnat aftonbladets blogg, men även andra har gjort det på grund av de ständiga krigen.

Vad bråkar man om egentligen och varför blir det så hätskt. Någon har sagt något, eller mailat. Vissa anser sig vara hotade och vissa totalt oskyldiga. De flesta är anonyma. Är det kanske därför.

Men intressant fenomen är det i allafall. Man får en bild av hur det ser ut i ett mindre samhälle där det kommer någon icke önskvärd som man sen förtalar, skvallrar om och flyttar till slut därifrån. Intressant att se småstadsmentaliteten… även om det skulle pågå i ett villaområde i utkanten av Stockholm. 

Skönt att inte vara inblandad i något sådant på en bloggsite.
Det kanske inte är så dumt att ha få besökare och noll kommentarer trots allt. 

Kolla in Bloggsök här 

Om inte annat lär man sig en hel del om vuxenmobbning och om hur sårade känslor kan ge så synliga uttryck och kanske intryck.

För inte så länge sen kom en ny kränkningslag. Nu framkommer det att elever känner sig mer kränkta av sina lärare än av sina kamrater. Min fråga är - Är detta någonting nytt. Det är helt oacceptabelt, men något nytt är det inte. Jag blev mobbad under en tid då jag gick i mellanstadiet i mitten av 1960-talet, men jag var skräckslagen inför min lärare som förde en regelrätt katederundervisning. Nu så här i backspegeln är jag förundrad över att man fortfarande såg det som helt okey att vara så hård mot barn. Nu handlar det säkert om andra kränkningar. Det här känner jag till och är emot. Idag 17.25 i programmet Skolfront tar det upp dessa frågor. Titta på det och gör gärna denna länk pedagogwebben till en favorit. Det här måste uppmärksammas utan att för den skull hela lärarkollektivet skall drabbas av att kränkningar sker. Systemet i sig själv ger vissa lärare möjligheterna att kränka, men det är långt ifrån alla som använder sig av dem. Men en kränkt elev är en för mycket. Läs: Vad innebär den nya lagen …..

I och med det sista förslaget om meritpoäng har Leijonborg gjort det igen. Det han gjort nu under lång tid. Fattat beslut om skolan som får negativa konsekvenser och som framför allt verkar dåligt förankrade i en existerande verklighet. Idag går tre forskare från Göteborg emot hans förslag om meritpoäng och visar med all tydlighet den orättvisa som kommer ske. De visar med vilken brist Leijonborg fattar beslut gällande utbildningsområdet. Allt tycks gå ut på att öka möjligheterna för vissa. En skola för alla verkar vara långt borta i Leijonborgs värld. Det verkar också som han inte lyssnar på pedagoger som arbetar i skolan och forskare som rimligtvis bör veta hur saker och ting är och kommer bli om man inför sådant som meritpoäng.

Meritpoäng skapar orättvisa

Finns det en preskriberingstid för ockupationer … Om en ockupation har pågått ett antal år så gäller den inte längre. Då har ockupationsmakten rätt till territoriet … ?

Turkiet intog Nordcypern i samband med invasionen den 20 juli 1974. På Nordcypern bor  turkcyprioter som är i majoritet. Deras språk är turkiska. Andra källor menar att de flesta är turkar. Den 15 november 1983 utropade man sig som en självständig stat, Turkiska republiken Cypern, Den har endast erkänts officiellt av Turkiet och en azeriska autonom republik. EU har försökt att ena Cypern, men befolkningen i den grekiska halvan av ön röstade nej i en folkomröstning. Det är endast den södra, grekiska delen av ön medlem i EU sedan den 1 maj 2004. I samband med detta lovades Nordcypern pengar från USA som stöd för att kunna bli medlem i EU.
Nordcyperns arme "Kibris Türk Emniyet Kuvvetleri" (Turkish Cypriot Security Force) består av ungefär 5 000 soldater. Det finns även en stark turkisk militär närvaro på Nordcypern.

Fakta om Cypern 

En del menar att detta är historia. Men om Turkiet invaderar Nordcypern och sen själva utropar sig som en självständig stat, samt har en stark turkisk militär närvaro på Nordcypern är det väl inte historia. Det är så viktigt att Turkiet kommer med i EU att man tycks göra om verkligheten.

Min fråga är - Kan verkligen Turkiet bli en fullgod medlem i EU om de inte lämnar Nordcypern och ger tillbaka den delen till Grekland. Turkiet ockuperade grekiskt territorium i 400 år. Om relationerna mellan Turkiet och Grekland skall bli fredliga behöver Turkiet göra det rätta. Före jordbävningen i Turkiet för ett antal år sen var läget så kritiskt att det kunde ha blivit en öppen konflikt. Men grekerna ställde istället upp för den turkiska befolkningen när de drabbades av jordbävningen och relationerna har bla på grund av detta därmed förbättrats. Varför inte återgälda denna gest genom att lämna Nordcypern och därmed kunna bli medlem i EU. Om Turkiet blir medlem trots allt är detta ett stort svek mot grekcyprioterna och en bristande respekt för den historia som präglar Grekland än i dag.

Något som knappast kan förbättra relationerna inom EU. Mina synpunkter och tankar, långt ifrån politik o strategier….

Läs: CYPRUS: THE UNRESOLVED CONFLICT
av George Stergiou Kaloudis, Ph.D

Mörkt när jag körde hem idag… lyssnade på musik samtidigt som jag höll koll på baklyktorna på den ström av bilar som skulle åt samma håll som jag. Tänkte på dagen som varit och på dagarna framöver. Lusten att resa bort över helgen infann sig. Tänk att bara sitta kvar i bilen, fortsätta söderut utan att svänga av E4:an. Ta in på ett hotell, få det bästa rummet, äta den godaste maten och bara känna att man lever. Jag vill vara så spontan, göra någonting utan att ha planerat. Kanske jag gör det någon gång. Men jag skall alltid ha med mig så mycket när jag reser någonstans. En enda gång har jag åkt med lätt bagage, men då skulle jag vara borta ett par månader och det var ide att köpa det mesta på plats… Det känns onödigt att köpa nytt när man har hemma. Nu har jag iaf en packad väska i bilen med det nödvändigaste. Kanske jag fortsätter söderut någon kväll efter jobbet … Vem vet!?

Kan någon säga annat än att fredagen är den bästa veckodagen. Visst, gillar mitt jobb, men fredagkvällen är skön. Då kan jag släppa allt och bara njuta av stillheten och se på dansanta par på TV, dricka lite vin och äta gott, umgås med trevliga människor om jag vill det. Slippa tänka på att ställa klockorna och mobilerna på ringning. Ingen planering, inget förberedande. Ja på fredagkvällen är det min tid och ingen annans.

Har seminarium om några timmar. Vi skall följa upp två föreläsningar och diskutera skillnaderna mellan Skinner, Piaget och Vygotskij som studenterna fått arbeta med inför seminariet på deras studiegruppsträffar. En effektiv övning då de kommer underfund med att det inte är möjligt att se så många skarpa gränser mellan dem, samtidigt som de behöver hålla isär dem.

Fredagen, den bästa veckodagen! 

Nu kan man köpa en hel del av Wilbur Smiths fantastiska böcker om Sydafrika. Jag köpte en bok ur en annan serie Solens triumf och Alias Monster som handlar om den kvinnliga seriemördaren som avrättades år 2002. Frågan boken behandlar om hon var ett offer som i desperation mördade som hämnd för det manssamhället utsatt henne för. Köpte även en bok med titeln Miko. Handlar om japan. Jag får se när läsningen hinns med. Ikväll fick jag att göra - bedömning av fyra examinationer…. jag hade tänkt att vila ikväll. Men jag såg på Medium och om grannbråket ovanför Haparanda som pågått i tjugo år. Tänk vad som kan uppehålla folk egentligen. Hur orkar man kriga med sina grannar så länge. Jag somnade av ren utmattning och vaknade av kramp i foten … hualigen vad ont det gör och ofta händer det också….
sen satte jag kaffet i halsen
Men nu väntar sängen och förhoppningsvis sköna drömmar… 

Skriver första mars som första maj. Det är många plusgrader och den första förvårmånaden. Gick upp tidigt i morse för att bevista en storföreläsning om Skinner och Piaget. Skulle tvätta bilen innan, men istället åkte jag över till verkstaden och fick nya vindrutetorkare. Gissa om förvånad jag blev över hur dåliga de gamla egentligen var. Men har man bilen ute i ur och skur, och i is och snö, ja då sliter det. Billigt att byta var det också 215 kronor allt som allt…. som hittat!

Efter föreläsningen pratade vi lite om den och sen körde jag och hälsade på min gamla mamma. Hon var inte så där riktigt bra, pratade med baasröst och sa inte så mycket. Vi lyssnade på Chopin tillsammans tills ögonlocken föll ihop på henne. Hon fyller 86 år - då har man rätt att vara trött.

Har läst ännu en blogg idag om hur dåliga vi är på lärarutbildningen. En student sa till mig häromdan - jag förstår inte vad de fått ifrån att det är så enkelt att bli godkänd på Lärarhögskolan. Och det är många som håller med av studenterna. Nu undervisar jag på en teoretisk 20-poängskurs i vilken litteraturen är i original (dock inte språkligt original - man kan inte begära att de skall läsa sin kurslitteratur på franska eller tyska) På två år har nivån för Godkänt höjts märkbart. Även på examensarbetena. Varit handledare och två som jag trodde skulle få Väl Godkänd, fick endast Godkänt. Jag känner inte igen mig…. För Väl Godkänd krävs analys, problematisering och djup på hög nivå mm.

Är det oväsentligt att känna till Skinner, Piaget och Vygotskij, samt andra teoretiker om man skall bli lärare. Hur skall man kunna veta vilket lärande som sker om man inte vet vilka teoretiker som skolan strukturerar sin undervisning utifrån. Hur skall man kunna undervisa om man inte känner till historien och de pedagoger som varit betydelsefulla.