Könsrollsmönstren
I anknytning till mitt tidigare inlägg Kasper gillar att bära klänning har jag funderat en stund.
Har levt ett halvt liv och aldrig förstått att jag blir behandlad annorlunda för att jag är kvinna. Min bror och jag har haft ungefär samma intressen, förutom att jag trädde in i den akademiska världen vid 36 års ålder. Men för övrigt är det ingen större skillnad på oss. I mitt hem gjordes det inte heller någon skillnad. Utom tvärtom då .. Min bror fick diska och dammsuga, medan jag fick sitta över böckerna och vid elvaårs-ålder ha Biblioteket som mitt andra hem. Kanske därför jag inte är så intresserad av hemmet som jag borde vara (eftersom jag är kvinna).
Men visst, när jag ser i backspegeln, har jag nog blivit behandlad annorlunda. Men jag kan inte förstå varför jag förutsätts gilla och göra vissa saker, för att jag är kvinna… Visst gillar jag blommor och att laga mat och gillar fina kläder, men det är väl många män som gör också .. Jag har akademisk utbildning är fil.dr i pedagogik, doktorerat på Platon och är lektor. Därför att kunskap, studier och vetande har för mig varit det viktigaste i livet. Det borde egentligen ha varit min bror som skulle ha suttit och skrivit det här nu. Varför blev det inte så. Blev det någon felmixning i våra arvsanlag. Det jag fick, men som inte han fick. Förutsättningarna hade han, men inte motivationen. Varför gjorde jag karriär och inte han….
Han är säkert lyckligare än jag, men det är inte frågan här… utan varför vi utan att vara medvetna om det bröt könsrollsmönstren utan aktiv åtgärd.
Vari ligger skillnaden mellan man och kvinna?
Är det inte vår personlighet allt beror på i kombination med den miljö vi växer upp i, den interaktion som sker med vår närmaste omgivning.
Könsrollerna är i grunden oväsentliga… men utgör en väsentlig del i vårt liv.
Varför gör vi denna åtskillnad?
