Det står helt still …
Har funderat då och då sen jag öppnade den här bloggen om vad jag skriva om kring det som är oväsentligt, men det har stått helt still …
Skriva om vilka kläder jag har på mig idag är inte speciellt roligt. Oväsentligt är det onekligen. Inte heller är det intressant hur länge jag var uppe i natt eller om jag sov länge idag. Det är ju lördag, så jag tog en sovmorgon, so what. Har jobbat mycket den här veckan och det var så skönt att ligga och dra sig.
Varför skriva om oväsentligheter när det finns så mycket i världen som är väsentligt, för mig, för dig och för oss? Men när jag nu ändå uppehåller mig vid ämnet. Kanske jag istället skall titta på det vi ser som väsentligt och fråga mig om det verkligen är det. Ibland frågar jag mig varför vi hakar upp oss på oväsentligheter som om det vore jordens undergång om något inte fungerade som vi tänkt oss. Småsaker som skapar schismer. Kanske småsaker t.o.m. kan skapa krig. Två personer kan inte komma överens om en småsak. Naturligtvis handlar det inte om småsaken, utan om prestigen. Det är viktigt att få rätt. Men är inte det relativt oväsentligt. Varför alltid få rätt?
Oväsentligt är ju faktiskt att hinna med första bästa tunnelbana på vägen hem. Varför inte ta nästa? Varför trängas bland folk, rusa och kanske snubbla och bryta fotleden. Eller springa på någon annan som bryter den. Oväsentligt är att låta tio minuter ha betydelse.
Oväsentligt är vilken film man ser, vilken resa man gör. Huvudsaken är att man gör något - tillsammans med någon eller i ensamhet. Det är inte vad man gör, utan att man gör det.
Så nog finns det en hel del oväsentligt man kan tala om, när man tittar på det vi ser som väsentligt… Vi kan se den här bloggen som något fullständigt oväsentligt.
