En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

Många anser att bloggar är oväsentliga. Här har vi nu en politiker som går ut och *tycker till* på sin blogg. Men det är ju fullkomligt perfekt. Här får vi en politikers egna ord som vi kan ta ställning till och inte hans ord genom medias filter. Men om bloggar nu skulle vara oväsentliga, som så ofta påstås, varför en sådan reaktion. Varför lägga ner så mycket tid på att fördöma bloggandet. Vår utrikesminister som bloggar. Det är perfekt. Ett hot mot demokratin säger nu Bertil Torekull och avslutar sin debattartikel i DN på följande sätt.

Det är märkligt att inte statsministern själv känner att hans utrikesminister med sina självupptagna fasoner gör narr av hela den allians som, i ett uttryck för behovet av ett nytt icke-patronärt ledarskap, av en majoritet fördes till makten för bara drygt ett halvår sedan.
BERTIL TOREKULL

Är det inte fantastiskt, så säg! 

Fler makthavare borde börja blogga och få kommentarer från vanligt folk! 

Läs Carl Bildts egen blogg 

Alexandra Hernadi skriver i SvD Fler politiker kommer följa efter. Vad betyder det för demokratin att Bildt som utrikesminister har en privat blogg där han till exempel bemöter mediekritik?
- Jag tycker att man ska läsa hans blogg med samma skepsis som man läser hans partis hemsida. Han pratar utan att få mothugg och det får han väl göra. Men inte om det sker på bekostnad av hans medverkan i de traditionella medierna som ju ändå är den plattform som når flest medborgare.

Min kommentar 

Men eftersom media kommenterar Bildts blogg når det ju ut till flest medborgare. Dessutom har vi möjlighet att gå direkt till källan. Det här betyder att både makthavare och media kan bli granskade. Vi kan se hur långt ifrån källan media befinner sig. 

I anknytning till mitt tidigare inlägg Kasper gillar att bära klänning har jag funderat en stund.
Har levt ett halvt liv och aldrig förstått att jag blir behandlad annorlunda för att jag är kvinna. Min bror och jag har haft ungefär samma intressen, förutom att jag trädde in i den akademiska världen vid 36 års ålder. Men för övrigt är det ingen större skillnad på oss. I mitt hem gjordes det inte heller någon skillnad. Utom tvärtom då .. Min bror fick diska och dammsuga, medan jag fick sitta över böckerna och vid elvaårs-ålder ha Biblioteket som mitt andra hem. Kanske därför jag inte är så intresserad av hemmet som jag borde vara (eftersom jag är kvinna).

Men visst, när jag ser i backspegeln, har jag nog blivit behandlad annorlunda. Men jag kan inte förstå varför jag förutsätts gilla och göra vissa saker, för att jag är kvinna… Visst gillar jag blommor och att laga mat och gillar fina kläder, men det är väl många män som gör också .. Jag har akademisk utbildning är fil.dr i pedagogik, doktorerat på Platon och är lektor. Därför att kunskap, studier och vetande har för mig varit det viktigaste i livet. Det borde egentligen ha varit min bror som skulle ha suttit och skrivit det här nu. Varför blev det inte så. Blev det någon felmixning i våra arvsanlag. Det jag fick, men som inte han fick. Förutsättningarna hade han, men inte motivationen. Varför gjorde jag karriär och inte han….

Han är säkert lyckligare än jag, men det är inte frågan här… utan varför vi utan att vara medvetna om det bröt könsrollsmönstren utan aktiv åtgärd. 

Vari ligger skillnaden mellan man och kvinna?

Är det inte vår personlighet allt beror på i kombination med den miljö vi växer upp i, den interaktion som sker med vår närmaste omgivning.

Könsrollerna är i grunden oväsentliga… men utgör en väsentlig del i vårt liv.

Varför gör vi denna åtskillnad?

Kasper gillar att bära klänning. Enligt Skolfront uppfattas han på skolan och av andra som avvikande och problemet, då det istället borde vara de starka könsrollsmönstret som är det verkliga problemet.

För mig är det oväsentligt vad Kasper gillar att ha på sig för kläder. En klänning eller byxor. Vad har det för betydelse egentligen. Är han mindre pojke för det…. Rädslan för homofobi tog de också upp i programmet. Rädslan för att en pojke som bär klänning skall få det besvärligt tog de upp … Vad gör vi åt den här saken. Varför ser skolan Kasper som problemet istället för att arbeta för att som i läroplanen står "… motverka traditionella könsroller". 

Det tog även upp att det är svårare för en pojke att vara en flickpojke än för en flicka att vara en pojkflicka på grund av att det kvinnliga är underordnat.

Det är oväsentligt vad man har för kläder på sig … det är fantastiskt om pojkar och män kunde bära klänning om de vill. Vi kvinnor har burit byxor och kavaj i decennier. Inte är vi mindre kvinnor för det… eller hur?

Läs mer om detta på Pedagogwebben

Har varit väldigt trött idag. Trots det kan jag inte sova .. vaknade igen och nu sitter jag här och försöker bli trött. Det har snöat utanför.
När jag för en stund sen kokade vatten, såg jag massor av små bubblor på botten som sen försvann när det kokade upp. Jag undrar vad som sker när det bildas de där små bubblorna. Vad händer i vattnet? Luftbubblor som stiger av värmen eller ..? 

Höll en storföreläsning i tisdags. Provade att använda en Power Point Presentation. Animerade den och den blev riktigt bra. Men den kan alltid göras bättre. Svårigheten var att hålla i ordning på många olika moment. Manus, ppt och att prata…. Det är ett otroligt och roligt hjälpmedel. Åkte senare på eftermiddagen till Uppsala och åkte tillbaka hem senare på kvällen. Det var snö över vägbanan och det snöade rätt kraftigt där. Svårt att se vägbanan, men snön upphörde längre in mot Arlanda stad, men det var mörkt, mörkt … Riktigt trivsamt att sitta i en varm bil, vara ensam på vägen och se stjärnhimlen där det inte snöade ..  fast med lite skräckblandad förtjusning. Är alltid orolig för att bilen skall stanna. Kallt var det också i tisdags -15 grader. Hörde idag att de haft -39 grader någonstans norröver. En fullkomligt sanslös temperatur. Det kallaste jag varit med om är -22 grader och det räckte gott och väl…. Brr! Men det är mysigt också - det knarrar riktigt ordentligt och luften är torr. Men man måste vara väl påklädd.

Har funderat då och då sen jag öppnade den här bloggen om vad jag skriva om kring det som är oväsentligt, men det har stått helt still …

Skriva om vilka kläder jag har på mig idag är inte speciellt roligt. Oväsentligt är det onekligen. Inte heller är det intressant hur länge jag var uppe i natt eller om jag sov länge idag. Det är ju lördag, så jag tog en sovmorgon, so what. Har jobbat mycket den här veckan och det var så skönt att ligga och dra sig.

Varför skriva om oväsentligheter när det finns så mycket i världen som är väsentligt, för mig, för dig och för oss? Men när jag nu ändå uppehåller mig vid ämnet. Kanske jag istället skall titta på det vi ser som väsentligt och fråga mig om det verkligen är det. Ibland frågar jag mig varför vi hakar upp oss på oväsentligheter som om det vore jordens undergång om något inte fungerade som vi tänkt oss. Småsaker som skapar schismer. Kanske småsaker t.o.m. kan skapa krig. Två personer kan inte komma överens om en småsak. Naturligtvis handlar det inte om småsaken, utan om prestigen. Det är viktigt att få rätt. Men är inte det relativt oväsentligt. Varför alltid få rätt?

Oväsentligt är ju faktiskt att hinna med första bästa tunnelbana på vägen hem. Varför inte ta nästa? Varför trängas bland folk, rusa och kanske snubbla och bryta fotleden. Eller springa på någon annan som bryter den. Oväsentligt är att låta tio minuter ha betydelse. 

Oväsentligt är vilken film man ser, vilken resa man gör. Huvudsaken är att man gör något - tillsammans med någon eller i ensamhet. Det är inte vad man gör, utan att man gör det.

Så nog finns det en hel del oväsentligt man kan tala om, när man tittar på det vi ser som väsentligt… Vi kan se den här bloggen som något fullständigt oväsentligt.