En blogg om OVÄSENTLIGHETER …?

 

.. min blogg till wordpress.com - se här

Besök även min seriösa blogg … 

Min fråga ställs därför att Johanna Parikka Altenstedt har hotat att "outa" en känd anonym debattör som är eskort och talar för de prostituerades rättigheter, och som JPA anser skall komma ut. Därför att Altenstedt inte debatterar med pseudonymer. Idag läser jag hennes senaste blogg Bloggdrevets logik. I den uttrycker hon bl.a. besvikelse över att det inte är möjligt att föra en debatt på nätet. (Update: ännu en blogg från PJA handlar om hennes chock av Sydsvenskans artikel)

Men nu inser jag en mycket viktig sak: det finns inte en offentlig och demokratisk debatt på nätet. Man kan manipulera sin bild, man kan sprida lögner, låtsas att vara en annan (eller många fler) och skapa en känsla utan att någon granskar fakta. Det är en vikgit lärdom som jag fått här - jag som trodde att nätet kunde bidra till en bra debatt. Men hos oss verkar det inte göra det, snarare till ett drev.

Drevet har startats på grund av Johanna Altenstedts hot om att avslöja Isabella Lunds identitet, och för att JPA kräver av debattörerna att de skall vara offentliga.

Som forskare kan jag hålla med om vikten av att veta vem någon är för att kunna kritiskt granska argument mm. Men som forskare känner jag även till att man aldrig får lämna ut någon. Självklart kan man då inte dra alltför långtgående slutsatser eftersom man inte helt kan bevisa utsagors äkthet. Men ett skydd av intervjupersoner finns och efterlevs. T.ex. finns regler om avidentifiering.

Nu handlar debatten om bloggdrevet istället för om prostitution. Nu handlar det om Isabella Lund och Johanna Parikka Altenstedt.

Själv är jag emot prostitution därför att de som köper sex inte har något ansvar - de köper en tjänst och blir därmed fråntagen ansvaret. Jag har diskuterat det här med Isabella Lund (se tidigare blogg) . Och för mig hade det ingen betydelse att hon var anonym. För även om hon skulle avslöjas som en bluff så står hennes åsikter kvar. De förändras inte. Och visst finns det lyckliga prostituerade, de som valt det här själva. Men vet och bryr sig sexköparen om vem som är det - en prostituerad träffar ju knappast inte sin kund och säger att hon är deprimerad. Det jag vänder mig mer emot gällande Isabella Lund är att hon inte ger sexköparen ansvaret alls för att hon mår dåligt. Det är horstigmat.

Men hur som helst förstår jag inte hur man kan förvänta sig att kunna föra en debatt på internet om man kräver att dem man debatterar med är offentliga.

Nästan ingen är ju det! 

Jag hör och läser dagligen kritik om skolan och lärare. Kritiken finns och det är den jag kan argumentera emot. Vem som uttalar den är egentligen inte speciellt viktigt. Nätet är ingen arbetsplats på vilken det är viktigt att få veta vem som kommer med kritiken.

Det är synd att debatten har avstannat, eftersom båda sidor har rätt att föra en debatt vare sig man är anonym eller inte. Jag behöver inte ha mer rätt för att jag inte är anonym. Det finns säkerligen mycket av det PJA uttrycker som många kan hålla med om. Men det överskuggas av hotet om att outa Isabella Lund. Det är ett hot som är oerhört. I Isabella Lunds fall blev konsekvensen totalt tystnad. Jag förstår att hon väljer att vara anonym, även om jag en gång tog upp att hon borde komma ut - för att hon då skulle kunna nå ut bättre. Men hon lyckades ändå till en viss gräns … JPA hade kunnat gå tillväga på annat sätt om hon upplevde att det som skrevs i bloggen var oriktigt…..

Det går att föra en debatt på nätet, men hot om avslöjande i en grupp där de flesta är anonyma är dömt att misslyckas och bloggdrevet blir ett faktum. 

Se även Kamferdroppars inlägg här 

… min blogg på alltomskolan … eller min reseblogg.

Har lagt ner skrivandet här på ett tag. Hinner inte. Skall snart iväg till Athen och då har jag inte tid eller ork att diskutera budgetar mm.

deserttree1.jpg

Att skolan får resurser i den storleksordningen som nu aviserats är utomordentligt bra, läs här. 900 miljoner under tre år till kommunerna för läs- och skrivstöd är utomordentligt, så länge inte Björklund bestämmer vilka eller vilken metod som skall användas. Och att pengarna inte villkoras i det avseendet.

Fortbildning för lärare är även det utmärkt om det används i linje med nutidens moderna pedagogik. För om fortbildningen enbart skall handla om alla ämnen utom pedagogik, ja då blir lärarna för ämnesfokuserade och risken är stor att kunskapen om själva lärandet kommer i bakgrunden.

Satsning på skolan är bra om den görs på ett för nutiden relevant vis. Och inte i linje med någonting som existerade för femtio år sen.

En stor utbildningspolitisk fråga är om det är praktiken som skall bestämma utbildningen eller om det skall vara en ömsesidighet. Som läget nu är har praktiken kvar de gamla ämnesindelningarna och tänker fortfarande låg- mellan- och högstadiet, vilket innebär att de nya studenternas ämneskombinationer inte tas tillvara. Alliansens politik går ut på att återinföra den gamla stadieindelningen. Varför inte arbeta på att praktiken för in den nya …? Därmed inte sagt att lärare inte skall kunna vara specialiserade, men varför dela upp lärarkollektivet i låg-, mellan och högstadielärare. Istället för att låta dem ha en beredskap för att kunna undervisa i vilken årskurs som helst i ungdomsskolan. En ämneslärare som har beredskap att undervisa i årskurs fyra är ju en bonus och tvärtom. Lärare för de yngre åldrarna undervisande i årskurs åtta skulle ge väldigt mycket eftersom de har en helt annan kunskap om det som kommer före - än vad ämneslärare har som endast lärt sig två ämnen som de skall undervisa i. Detta motsäger inte att lärarna skall kunna sina ämnen. Men att lägga upp den nya lärarutbildningen efter den gamla som gavs för över femton år sen, i vilken lärare på lågstadiet inte kunde undervisa på högstadiet är en förlust för skolan än en vinst av de skäl jag anfört. Att lärare på vilket stadium som helst i skolan har kunskap om elevers utveckling från förskolan till gymnasiet är en kvalitetshöjning. Men för att detta skall bli möjligt behöver praktiken förändras och inte lärarutbildningen efter praktiken. Det ser jag i nuläget inget annat än en tillbakagång. 

Update 

Jag besökte Mina Moderata Karameller som talade om att det behöver satsas på de duktiga och ambitiösa barnen oxå och inte bara på dem som behöver stöd och här kommer mitt tillägg som förtydligar mitt ovanstående resonemang.

Problemet med att gå tillbaka till den tidigare stadieindelningen är just att undervisningen inte gynnar ALLA barn. Om inte lärarna kan undervisa på hela grundskolan kan de heller inte stimulera de duktiga barnen. Därför att de behöver kunskaper motsvarande högre årskurser. Alliansen vill ju ha olika lärarexamina vilket jag tror är en olycklig utveckling ...

För att kunna ge t.ex. en som kan läsa och skriva som ett barn i årskurs sex när de går i årskurs tre, måste lärare på lågstadiet ha de kunskaper både i ämnet och i pedagogik som motsvarar den högre årskursen. Om inte, så får eleven sitta och vänta och bli uttråkad. Lusten att lära försvinner… Tanken med den nuvarande utbildningspolitiken var att barnens egna förutsättningar oavsett årskurs skall tas tillvara. Om vi går tillbaka … vad händer då? Har utbildningspolitikerna tänkt på konsekvenserna?

… mycket läser man, men att utsätta sina katter för crack som Pete Doherty gör, måste vara det sjukaste jag läst någon gång. Speciellt eftersom katterna lider av de, de ramlar ner på rygg med tassarna uppåt, de tappar balanssinnet och tror de kan flyga. Vännerna till Doherty säger att han tycker det är hysteriskt roligt och har själva berättat det för The Sun, eftersom det äcklar dem. Han sägs ha drogat hans honkatts fem kattungar också. (se AB)

Usch! 

Alliansen vill införa hårdare straff för huliganer läs här.

På tiden skulle jag kanske vilja säga, men jag tror inte på straff utom ett …

Låt lagen spela inför tomma läktare.

Finns det något värre straff för huliganerna än att inte få komma in … och för alla andra också för den delen, vilket betyder att det är kollektiv bestraffning. Något jag är ännu mer emot ..

Okey, jag kan inte lösa problemet, men det är märkligt att idrotten får tillåtelse att ta så mycket anspråk av polisens resurser, som skulle behövas på annat håll. Tänk er om det skulle vara lika bråkigt på och utanför rockkonserter. De hade blivit förbjudna för länge sen. Varför står idrotten över allt annat i samhället? Finns det verkligen inte gräns då man inser att den gör mer skada än nytta? Vågar någon problematisera idrottens hälsoeffekter.

Egentligen är det ju märkligt att en idrottsinsats får överskugga allt … t.ex. Carolina Klüft. OK, hon är duktig, men var finns proportionerna…. 

Irriterade mig väldigt på att TV2 bröt presskonferensen med Reinfeldt och Tolgfors utan varning. Skulle de någonsin göra det när en idrottsmatch går. Vår försvarsminister avgår och en ny tillträder och de bryter sändningen … Hallå!

Nej, jag har inte någon lösning på problemet med huliganerna, men straff tror jag inte på … En väg att gå kanske är att försöka avdramatisera betydelsen, men det lär inte hända förrän det blir två torsdagar i en vecka.

… och nu börjar de misstänka mamman till Madeleine för att vara inblandad i hennes försvinnande - läs här.
Möjligen har jag helt fel, men är det inte de närmaste man utreder först när något händer. Vi har haft fall i Sverige då maken blivit misstänkt, uthängd i massmedia för att sen bli friad, därför att han inte haft något med mordet att göra. Men vi har också haft fall då föräldrar gått ut i massmedia och har varit skyldiga. Är det för att dessa föräldrar gått ut i massmedia som ingen trott de är skyldiga….?

Är det polisens tillkortakommanden som bidrar till att blickarna på allvar vänds mot föräldrarna, på grund av några bloddroppar som ingen ännu vet tillhör Madeleine.

En del i bloggosfären upprörs över att föräldrar lämnar sina barn ensamma för att kunna äta middag i fred och för att det skall bli möjligt ger de barnen sömnmedel. Andra undrar hur de kan spela så länge och vara skyldiga. Vissa andra menar att de inte ser ut att sörja Madeleine och att publiciteten är en dimridå.

Det finns barn som försvinner för åratal framåt - titta på fallet med den kidnappade flickan i källaren… Natascha Kampusch.

När man inte hittar någon annan skyldig är det lätt att vända sig mot föräldrarna, men det är något som borde ha gjorts redan från början. Det är oerhört tragiskt och jag hoppas verkligen att föräldrarna är oskyldiga. För allas skull!

… men man vet aldrig. Läs om undersökningen i SvD. Många av de barn som diagnostiserats som bokstavsbarn, kanske får i sig för mycket av färgämnet azofärgämnen i godis. Kanske låter det för enkelt att många inte ens kommer överväga om det ligger något i det. Men liksom godisätandet och koncentrationssvårigheterna har ökat, så kanske man skall forska vidare och under tiden, byta ut godiset mot något annat - frukt och vatten.

Jag vill berätta en historia. En student för många år sen berättade att han hade en ovanligt stökig klass. Barnen klättrade på varandra och ingenting hjälpte. Han prövade olika saker. Till slut fick han en idé och lade fram frukt och vatten i klassrummet på morgonen och alla blev lugna. Studenten som var lärare hade lärt sig att barnen inte skulle få någonting alls under lektionerna, men han gick emot det. Om han fick problem med lärarlag och skolledning förtäljer inte historien, men budskapet här är:

Ibland är det så enkelt…. :-) 

__________________________

Besök forumet alltomskolan.se 

Det gör mig ledsen. Min mor älskade honom, och hon lärde mig att tycka om att lyssna på honom. Jag har svårt att lyssna på tenorer, för jag upplever tonen så hård. Det som gör mig ledsen mer än hans död är att hon nu inte vet om att han funnits, ännu mindre att han inte längre gör det. Han var en fantastisk tenor och jag förstår att han måste bli mycket saknad. se (DN)

Han har kysst mina stämband, säger Pavarotti om sin gåva av Gud (SvD)

 

.. är jag över Jan Björklunds utspel om att införa en lag mot åldersdiskriminering - läs här och här. Men efter alla besparingar som gjort gällande sjuka, arbetslösa m.fl. så undrar jag om inte turen har kommit till pensionärerna. Det här kan vara ett gyllene tillfälle att äntligen ha möjlighet att höja pensionsåldern som borgerliga har velat göra tidigare. Det finns många som är utslitna långt före nuvarande pensionsgräns och skall inte behöva känna sig tvungna att fortsätta arbeta om de inte vill.

Men om det verkligen är så att Jan Björklund är ärlig i sitt uppsåt och verkligen inser de äldres värde så är det väl bara att applådera honom. Men jag tror snarare att man behöver ändra attityderna hos alla gällande ålder än att lagstifta. Nu anses t.ex. jag vara gammal av en hel del eftersom de talar om - Efter femtio … och jag kan inte för mitt liv förstå att jag skulle vara det. Medelålders, men knappast gammal. Är man pensionär, ja då räknas man väl inte alls. 

Tyvärr ses människan på samma sätt som en bil. Man anses vara värdefullast som ny, sen förlorar vi i värde i takt med decennierna som går. Och det skulle jag vilja ändra på… till att alla skulle ses som lika värdefulla vilken ålder de än är i - de som har livet framför sig, de som är mitt i det och de som har det bakom sig. Alla har vi något värdefullt att ge andra människor. Men framför allt har vi något värdefullt att ge oss själva - känslan av att leva som vi är ämnade till.

För mig är gränsen för gammal och äldre 80 år … och har alltid varit det. Före det anser jag inte någon skall betraktas som äldre… om jag nu måste göra det. För mig är det de inre kvaliteterna som är viktigast och då har ålder ingen betydelse. Man kan inte bedöma en person eller hennes förmåga efter hennes ålder. Inte ens som barn såg jag någon som gammal. Och jag har aldrig kallat någon för tant …

… hur jag skall förhålla mig till en lag om alkolås i alla bilar. Nu blir det inte så (DN), men börjar fundera över det gör man ju. Å ena sidan är det ju ett bra sätt att få bort körning med alkohol i kroppen, om man inte har motorn igång och dricker under tiden. Å andra sidan finns risk för att en mun hostmedicin förhindrar en från att köra till jobbet på morgonen, eller att systemet börjar strejka … Kan man lita på det? Tänk om det visar fel och många åker omkring med för hög promillehalt ändå. Kanske många dricker utan att tänka på morgondagen - det fixar alkolåset och då tar jag t-banan istället. Jag tror ansvaret för att hålla sig nykter sjunker. Nu är det säkert många som låter bli det där extra glaset. MEN,  Många bilar skulle nog stå om allt fungerade felfritt, med tanke på hur många som idag kör med alkohol i kroppen.

Åsa Torstensson säger att hon själv skulle kunna tänka sig att betala så mycket som 8.000 kronor för att alkolås - motsvarande den kostnad som Volvos nya Alcoguard ligger på.
- Jag ska köpa en ny bil snart och har en lista på alla tillbehör. Kostnaden för alkolåset är ju ungefär jämförbar med till exempel en farthållare. Det är väl ganska rimligt att jag skulle kunna välja ett sådant också. (läs mer om Volvos alkolås här)

Jag kan inte tänka mig att lägga ut pengar vare sig på alkolås eller farthållare, eftersom det är onödiga tillbehör i min bil. Jag kör nykter och håller hastighetsbegränsningarna. Jag behöver ingen som talar om för mig att jag kör för fort… Är man förare skall man hålla reda på sådant på egen hand. Att överlämna allt åt en röst någonstans … nej, då blir man till slut en robot som behöver ha någon som sköter livet åt en… Men om det skulle bli lag, ja då skulle jag bli tvungen att använda det.

Men att ålägga någon som åkt fast för rattfylleri att ha alkolås i bilarna är en självklarhet…. liksom lag om det inom yrkestrafiken.

Och som sagt vad gäller att lagstifta om det eller inte, ja där är jag inte riktigt säker. Det lutar mot lagstiftning med tanke på alla dem som förolyckats eller skadats på grund av rattfylleri. Men för egen del är det onödigt när det inte är lag på det. 

___________________________________

Nytt forum startat - alltomskolan.se 

… kan avstängningen av TV4as kriminalreporter Sefastsson illustrera med all tydlighet läs här. och här. Jag lyssnade på intervjun med honom i Nyhetsmorgon. Han menar att han inte velat vara den renodlade journalisten utan både journalist och jurist för att kunna vistas i bredare cirklar. Jag vet inte hur det ligger till inom journalistiken, men inom många andra områden måste man uppge bisyssla och det finns ett krav på att denna inte får vara förtroendeskadlig. Och har man två roller behöver gränsen var mycket tydlig. Kanske inte så lätt alla gånger, speciellt inte om man tar emot pengar. Viktigt i sådana fall är att vara klar över vilken roll den som betalar uppfattar att man har när man tar emot dem. Men enligt Sefastsson är det som hänt nu endast ett sätt att tysta honom.

.

.. man gör en rondellhund av Muhammed läs här. Vad vill man uppnå, utom att reta upp troende muslimer. Jag ursäktar inte deras dödshot, men att demonstrera emot har de ju rätt att göra. Varför inte respektera de troende? Alla har rätt att ha sin religion och om andra har rätt att göra en rondellhund av Muhammed så har ju de rätt att protestera emot det. Yttrandefrihet om man nu kan se det som detta och inte en ren provokation går åt båda håll.

Alla vet hur muslimerna reagerar och att de kommer känna sig kränkta. Vad uppnår man egentligen? Det kommer aldrig bli accepterat. Varför då göra det? Varför inte häckla Jesus istället, men det är naturligtvis inte lika tacksamt, för vem reagerar?  Några djupt troende som ingen egentligen bryr sig om???

Varför inte pröva andra vägar istället, seriösa som kan leda framåt istället för att reta upp. Vad vinner man i längden på det? Risken finns att man blir delaktig till att skapa bråk, hat och våld. Och så säger man - Jaha, det var väl det vi visste… Man skapar någonting helt enkelt. Varför inte försöka skapa fred, enighet och respekt istället.

Meningen är att provocera och att häckla. Synd att yttrandefriheten blandas ihop med den rätt att kränka som man anser sig ha i yttrandefrihetens namn.

Update

Tips på bra artikel "Båda sidor har rätt - och fel"

I västerlandet finns en okunnighet om förbudet mot att avbilda profeten Muhammed, anser Barlin Nuur och Rawia Morra.

- Precis som andra muslimer har jag en inre föreställning om Muhammed. Men vi skulle aldrig komma på tanken att avbilda honom. Det får man bara inte. Det vore som att försöka avbilda den högsta formen av andlighet. Det är Guds uppgift, inte människans, säger Rawia Morra.

Genom kunskap och förståelse kan vi närma oss varandra och det gäller från båda håll.

Förkyld som jag är nu … kan jag inte äta glass till efterrätt. Längtar efter det för nu har det gått två dygn. För övrigt har jag inte känt mig däckad. Har jobbat hela dagen från klockan åtta till kvart i sex. Sista timmen var iofs nedvarvningstiden. Men PUH. Två grupper idag och jag försökte verkligen låta bli att nysa, men under eftermiddagen hade förkylningen fått en annan styrka. Konstigt nog känner jag mig inte sjuk sjuk sjuk, men det värker i kroppen och så får jag nysa … isch.. och fortfarande får illustrera mina känslor just nu. Gillar inte att vara förkyld .. skall jobba hemma i morgon och kan nysa hur mycket jag vill Nu känner jag mig inte speciellt stöddig… 

I morse var det massor med bilar. Jag trodde att det skulle vara färre bilar klockan sju, men icke .. Det tog dock bara fyrtio minuter. 

Är glad över att ha fått en bok med titeln Lovtal till intet, essäer om filosofisk hermeneutik, av en kollega.

Många gånger slås jag av att en person, speciellt en kvinna måste vara ofelbar för att vara älskad, Om hon ändå är det, verkar det konstigt - läs kritikerna om henne här. Är det någon som har trott att Lady Di var ofelbar. Var det inte snarare så att hon blev älskad därför att hon visade sig ha samma brister som alla vi andra. Hon försökte inte dölja dem bakom en kunglig titel eller någon slags konvention.

Kritisera henne gärna. Det gör henne bara mänskligare! 

__________________________________

Jag för min del är i början av en förkylning.
Känner mig sjuk och skall ha undervisning hela dagen idag… 

Inge kul alls 

Nu har utredningen blivit klar om orsakerna till varför flickan Louise inte fick någon hjälp. Läs Här

Orsaken är personalbrist och att flickan själv sagt att hon mådde bra …? Men, om det är personalbrist så man inte hinner att utreda fall som fått flera anmälningar, gör man inget åt saken då - påtalar bristen och säger att det är viktigt att få resurser. Och hur kan man undgå detta faktum att barn och tonåringar som blir utsatta för övergrepp mm. inte vill tala om det…

 

…

… om de flesta av dessa bränder i Grekland är anlagda läs här

Människor som befinner sig i Grekland undrar var hjälpen finns från EU (läs på Kalimera). De verkar inte få så mycket hjälp av de övriga länder. (se bl.a. Carl Bildts blogg) Update2 - bybor ropar på hjälp - Min fråga är, om nu inte Sverige kan sända vattenbombningsplan - kan vi inte sända brandmän …. eller annan personell hjälp som kan hjälpa till på marken?

Man kan fråga sig varför människor skulle anlägga bränder på olika platser om de inte finns en organisation bakom. Förhoppningsvis kan de komma fram till om det är tillfälligheter eller om det är organiserat. Annars lär Greklands själ få dras med frågan om Varför lång tid framöver.

När jag ser bilder (tackochlov slipper jag se grekisk TV denna gång, vilket jag gjorde i somras då ändå inte var så många som denna gång som fick sätta livet till - de scener jag såg räckte) kan jag nästan fysiskt känna den skräck alla måste känna. Och jag är verkligen ledsen…  Det är svårt att uttrycka det. Det är som om det skulle brinna härhemma, så nära känns det.

Se tidigare inlägg -

Det brinner i Grekland 

Update1

Men nu har det börjat röra på sig … på ERT.gr
går att läsa följande:

 

Under sista året har jag kommit på mig själv flera gånger att jag skriver - Vad är vitsen med det, vad åstadkommer man, vad vinner man på det när det gäller de nya förslag som alliansen för fram. Det senaste är ordningsbetyg:

Det blir inga obligatoriska ordningsomdömen i Stockholms skolor i höst. Skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) hade velat införa betygsliknande omdömen från första klass men har nu tvingats backa. (DN)

Därför blir det frivilligt i Stockholm. Men det kommer bli. NU var det juristerna som satte stopp på grund av att regeringen inte ändrat i grundskoleförordningen.

 

Själv växte jag upp med uppförande och ordningsbetyg under hela grundskolan. Och vad sa dessa A, något enstaka B och ett C i uppförande om mig som elev. Jo, att jag inte var som skolan ansåg att jag skulle vara. Jag kom försent, fick för många hemanmärkningar på grund av för sen ankomst. Mina A sa att jag inte kom försent och att jag skötte mig exemplariskt enligt skolans regler. Men var det betygen på mitt uppförande och ordning som fick mig att sköta mig eller var det för att jag var den jag var. Var mitt sänkt sedebetyg under en termin en indikation på att jag var på fallrepet. Ingetdera! Jag frigjorde mig från tidigare årskursers hårda disciplinering och kom själv underfund med varför man skulle komma i tid och inte störa på lektionerna. Jag fick en insikt. Men det var inte C i uppförande som fick mig att få insikten, utan känslan av att det inte blev kul i längden att vara i ständig opposition med lärarna och skolan. Genom denna utflykt från det uppställda mönstret insåg jag hur roligt det var att kunna religionskunskap och att reta läraren inte var det. Skolan lät mig göra utflykten, men var tvungna att sätta C iaf. Om det varit i nionde klass istället för sjunde hade detta betyg förföljt mig genom livet. Till vilken nytta då?

Oavsett mina egna ständiga A, utom ett undantag, och oavsett vad jag själv anser vara god ordning och gott uppförande, så ser jag det fullständigt omöjligt att sätta ett betyg efter vissa kriterier utan att det på något sätt underminerar elevens rätt att få vara den individ hon är. Det finns ingen motsättning i denna rättighet och att ha regler och normer för en gemenskap. Man kan få eleverna att förstå vikten av - tystnad när man skall läsa innantill i en bok. Varför? Jo, för att annars går det inte att koncentrera sig. Men regeln Vara tyst, bara för att det så skall vara och om det inte är det, blir det till slut B i uppförande får ingen att lära sig att vara tyst av rätt skäl. Det blir helt enkelt ett maktmedel.

Frågan är om vi lever i samma samhälle som då jag växte upp och gick i grundskolan. Nej, långt därifrån. Vi började få rättigheten att få vara den individ vi var ämnade att bli, men vi var långt ifrån den pedagogiska tanke om att man skall utgå från varje elevs egna förutsättningar som råder idag. Denna pedagogiska tanke grundar sig på att vi är olika och att vi blivit mer demokratiska.

Risken är stor att man återigen sätter upp en norm för hur en god medborgare skall vara. Det blir en mall för hur man skall vara. För hur skall lärare annars kunna sätta ett betyg. För det uppförande som jag ser som gott kanske står i total kontrast mot min kollegas. Och då blir det godtycklighet som råder. Vad man gör är ju att sätta betyg på en individs personlighet. Och vi kommer tillbaka till den tid då alla problem var individens. Fortfarande ses det så i de flesta fall. Det är sällan som man ser omgivningen, samspelet, organisationen som en del i det som uppstår. Men vi är iaf på väg mot en förändring. Med ordningsbetyg så går vi starkt tillbaka.

Om jag skulle fundera på efter vilka betygskriterier jag skall sätta betyg på mina studenter, så blir jag helt konfys. Vad är gott uppförande och god ordning hos en lärarkandidat. Nu behöver jag tackochlov inte göra det, men tanken kan klargöra svårigheten. Jag tänker aldrig att någon har ett dåligt uppförande. Jag försöker alltid förstå att något sker i en viss situation, att det finns en historia bakom t.ex. en stark kritik mot någon. Inte att personen har dåligt uppförande. Dessutom skall lärarkandidater vara kritiska och granska den undervisning som bedrivs. Detta är ett led i deras lärartillblivelse. Om vi skulle införa regler för hur en god lärarkandidat skall vara, riskerar vi hindra dem i deras utveckling till att bli den lärare som passar ihop med deras personlighet.

Vem bestämmer vad som är gott uppförande och god ordning?
Och hur betygssätter man det. NÄR blir ett beteende dåligt?
En person som avbryter ett resonemang kan anses ha dåligt uppförande, men om det leder till en utveckling för flera parter kan man ju se att det var bra gjort. Skall personen få A, B eller C i uppförande och ordning? Om man ger B eller C, upphör till slut personen att avbryta och vad förlorar vi då … möjligheten att utvecklas och vad vinner vi egentligen. Som jag ser det, ingenting!

Det finns en del som menar att pengar har att göra med Ulrica Messings avhopp (läs om avhoppet här) från politiken. Lena Melin i AB menar att ett jobb som minister inte lockar lika mycket.

– Ulrica Messing skulle säkert ha blivit försvarsminister i en framtida socialdemokratisk regering. Men hon har väl kommit fram till att det andra livet är roligare. Hon har ju pengar, både genom sin egen lön och genom sin särbo, säger Aftonbladets Lena Mellin.

Messing har även fått frågan om hon skall bli hemmafru eller är gravid (Messing i Nyhetsmorgon). Något som hon själv uppfattar som förolämpande och menar att en man inte skulle ha fått samma fråga.

Varje dag sker avhopp, bland oss vanliga okända människor. Vi utvecklas ständigt och vid någon eller några tidpunkter i vårt liv behöver vi göra någonting annat för att kunna må bra. För de flesta av oss bli avhoppen bara något som blir av i våra tankar. Ofta har vi inte den ekonomiska möjligheten att göra slag i saken.

Ulrica Messing vill att hennes nya familj skall gå ihop. Och nu har det både blivit en nödvändighet på grund av att de har sex barn tillsammans och hon har ekonomisk möjlighet. Satsa på kärleken skall man alltid göra, men inte offra allt på den. Avhopp behöver inte betyda att man inte gillar sitt jobb, utan att annat också är viktigt här i livet, även för en toppolitiker som Ulrica Messing. Hon är bara 39 år - hon kan mycket väl komma tillbaka!

Jag önskar henne lycka till! 

…. och rökmotståndare har ändå letat upp mig och uttalat ogillande. Men det var länge sen nu. Om man står tillräckligt långt ifrån icke-rökare ute så går det bra. Men jag har aldrig hört talas om något mer vansinnigt som att förbjuda en person att röka vart som helst i sin egen trädgård som en advokat i Åkarp lyckats med, med hjälp av miljödomstolen.. Det är ett oskick att använda balkongen som rökruta för att slippa röken inomhus. Röker man, får man stå ut med att röka in sin egen lägenhet, och visa sina grannar respekt. På sommaren röker jag på balkongen, men de få cigaretter det blir gör varken till eller ifrån. Dessutom bor jag högst upp och blåser röken åt andra hållet. Men om någon skulle klaga, skulle jag ta hänsyn och sluta med det. Från ständig balkongrökning till en eller två cigaretter i sin egen trädgård är det långt.

Hur klarar sig denna advokat ute i samhället, med allt som kan lukta illa och hur skulle han klara sig med ett stort dammoln från ett stort byggprojekt. Antingen har han blivit fixerad just vid rökning eller också hyser han agg mot sin granne och använder hennes rökning som vapen. Det verkar i vilket fall en aning överdrivet.

Det som förvånar mig till viss del är att han fått rätt i miljödomstolen. Det som verkligen förvånar mig är att domstolen tar upp det. Det måste finnas bra större miljöbovar att lägga energi och pengar på att stoppa.

Inget upphör att förvåna mig! 

PS! Läs den här bloggen Enligt min humla 
om samma sak … Hänsyn går åt två håll.  

Bild: ekathimerini.com

…. fortfarande … artikel i DN. Nu har femton personer dött i bränder som rasar på pelloponnesien. Röken är så kraftig, rapporterades på nyheterna att vattenbombarna inte kan flyga över områdena. Själv åker jag ner om 42 dagar … förhoppningsvis har inte alltför många bostadsområden och mycket natur runt Athen blivit förstörd. Men jag får se…

Grekerna har verkligen drabbats i sommar.. 

Στις σκέψεις μου 

 

Update1

Dödssiffran stiger
Nu uppges 37 döda (DN) 

Update2

Gillar inte att räkna de döda. Därför upphör jag med rapporter om det stigande antalet. Läser nu följande och förstår var det brinner någonstans.

Bränder i utkanten av Aten ledde på lördagen till att den viktigaste vägen mellan den grekiska huvudstaden och dess internationella flygplats stängdes. Tjugo brandbilar, två brandsläckningsplan och en helikopter sattes in i brandbekämpningen.

Det känns väldigt tungt….

Korta rapporter på Kalimera 
från folk som är där 

Update3

Undantagstillstånd i Grekland (SvD) 

Premiärminister Kostas Karamanlis har utlyst undantagstillstånd i hela Grekland. Han säger att det inte kan vara "en slump" att det brinner på så många platser samtidigt och att de som anlagt bränder kommer att få stå till svars.

Vad är budskapet? Att bränderna är anlagda i syfte att förstöra för regeringens möjlighet att vinna valet? Det här har bidragit till att många är kritiska mot regeringen för att de inte gör tillräckligt.

Update4

Nu är bränderna närmast Athen under kontroll. 

________________________________

Se inlägg Det är verkligen förfärligt 

Richard Scwartz talar om sin gamla skola och om att skamvrån gjorde honom och andra till robusta medborgare … läs här!

Likaså är det osant att vi tog skada av att luggas eller stå i skamvrå. Istället gjorde det oss till robusta och godmodiga medborgare. Tider passade vi. Ringde det var det inte en mobiltelefon utan in eller ut. Ringde det in blev det lektion och läxförhör. Vi hade då att hålla oss tysta tills vi blev tillfrågade om något vi visste svaret på eller ej.

Vi har alla rätt till vår egen minnesbild av vår skoltid och hur den påverkade oss. Om man betraktar det han skriver i den meningen gör det ingen skada alls. Men att se dessa personliga minnesbilder som ett argument för ordning och reda i skolan kanske man inte skall göra om man med OSS menar alla och envar. Därför betraktar jag det han skriver som ett barndomsminne som inte vare sig kan eller bör kritiseras. 

Fp i DN och SvD, kommer med ett förslag om att bilister i större skala än tidigare skall drogtestas utan skälig misstanke. I sig själv är detta en kränkning. Men Nu undrar jag i mitt stilla sinne vad man vinner på det. Det nuvarande systemet räcker väl gott och väl - man blåser, det ger utslag, man får ta ett blodprov. Om inget utslag, vad hittar man då vid drogtestet. Att någon inte är nykterist. Men vad skall man göra med den kunskapen. En person som dricker men som alltid kör bil nyktert. Skall körkortet dras in då? Så, vad skall man ha kunskapen till?

Om det handlar om andra droger .. är inte polisen så kvalificerad att den kan se om någon är påtänd eller inte, trött mm.?? och därför får en skälig misstanke. Det är vad jag tror att dom är iaf. Tror nog att de som styr får ta och börja lita på de kunskaper, den utbildning och det professionella som finns hos Sveriges yrkesutövare. I artikeln i SvD menar man att poliserna inte är det.. ?

Utöka gärna trafikkontrollerna istället, fler poliser på vägarna som får utföra arbetsuppgifter som leder någonstans istället för att slösa bort deras tid.

Låt alla som tar körkort och vi som har gå igenom en dags utbildning i skillnaden mellan att köra nykter och att köra onykter. På en skyddad bana, kör man först nykter och gör vissa tester och sen får man dricka ett glas och göra nya tester och två glas osv. Då blir alla varse om vilken betydelse det har att vara nykter. Man kan göra trötthetstester också … det finns massor man kan göra för att förebygga skador i trafiken orsakade av droger och trötthet.

Jag genomgick en riskutbildning efter att ha åkt kollektivt i åratal, kände mig ringrostig och blev rekommenderad av en trafikpolis som jag känner att göra det. Och blev varse om skillnaden mellan 50 km och 55 km vad gäller möjligheten att bromsa på halt väglag. Den insikten gav effekt. Det gick inte att stanna i tid vid 55 km, men däremot vid 50 km. Vi fick pröva på andra saker också. Man får en helt annan hållning i trafiken då man fått en sådan förstahandsupplevelse.

Det skulle göra nytta … och spara pengar och säkerligen många liv, vilket är det viktigast. Det här gör alla bara en gång, medan drogtestning måste ske om och om igen och om och om igen. Till ingen egentlig nytta. Sedvanliga trafikkontroller i nuvarande form tror jag dock alltid behöver finnas.

Skrev efter vad som stod i artikeln i DN och har fått lite mer kött på benen nu när jag ser att även SvD skriver om detta. Därför uppdaterar jag en del.

Ur artikeln i SvD läser jag följande:

- Du får blåsa och så får du en klapp på armen med en pappersbit. Den nya tekniken innebär att integritetskränkningen blir obefintlig.

Vem bestämmer hur stor integritetskränkningen blir, jag som upplever mig kränkt eller han som blundar för allvaret i att testa *vem som helst* och vad har tekniken med saken att göra. Blir man mindre kränkt för att det är lättare att kränka. Visst är det en integritetskränkning med de sedvanliga poliskontrollerna, men där ger jag bara bort lite luft. Om jag vill ge mitt eget blod eller hud/saliv för testning, är något jag själv skall få bestämma över, när det inte finns någon som helst anledning att tro att jag är vare sig onykter eller drogpåverkad.

Man menar också:

- Man kan nysta upp väldigt mycket annan brottslighet. Bland de som håller på med knark finns det i regel mycket större träffbild på annan brottslighet, allt från stöldgods till vapen i bilen.

Menar de på allvar att polisen inte kan göra det idag, om de har skälig misstanke. 

Om man skall försöka att komma tillrätta med alla problem i samhället genom kontroller av vanliga medborgare så blir det till slut en polisstat, i vilken den vanliga medborgaren utsätts för ständiga integritetskränkningar utan att brottsligheten i egentlig mening minskar. Eftersom brottsligheten finner andra vägar … när de dom brukar använda stängs.

Jag tror man skall bevaka bilismen och att bilisterna följer de trafikregler som finns, inte se en kontroll av bilisterna som en möjlig upptäckt av andra brott.

… i min blogg, inte för att jag inte skulle beröras utan att jag gör det för mycket. Här är ett av dessa ämnen och jag kommer aldrig ta upp det mer. Vill säga något mer, men håller på netiketten. Är inte straffet lite väl lågt. Varför inte livstid!  Här!

 

För första gången kommer jag ta upp min mamma i den här bloggen med anledning av det lärare redan känner till men som nu blivit bekräftat genom en studie, att de mest begåvade är sämst på att lära sig något nytt om man inte stimulerar dem. Hon sa när jag gick i skolan:

Även ett geni måste lära sig!

Inte för att jag skulle vara ett, utan för att få mig att förstå att jag behövde lära mig saker. Om ett geni behöver lära sig, vad och hur mycket behövde då inte jag lära mig. Jag var tretton år och skoltrött. Busade hellre, var med kompisar och gjorde allt annat än studerade. Jag förblev en medelmåtta under hela min skoltid, men lärde mig mycket gjorde jag. Fast kanske inte det dom ville … saker och ting utantill, fakta och sånt som t.ex. årtal. Dålig på det. Dessa går ju att slå upp, så varför skulle jag lära mig dessa utantill. Det var ju bättre att lära sig att slå upp, vilket jag alltså gjorde … så kunde jag syssla med under samma tid att få ihop det jag slagit upp istället för att lägga ner tiden på komma ihåg det. Men jag kommer inte ihåg om jag gjorde det.

Tänk som min mamma!

 

Hur kan man ens tänka på att vända en lastbil på en motorväg. Har man kört för långt får man väl åka till nästa avfart och vända … eller?

Så onödigt! 

Läs här! 

Det finns få människor av dem jag inte känner och som är kända vars öden berör mig. Men prinsessan Diana berörde. Läs här! Jag grät i tre dagar, förlamad av sorg när hon dog i bilolyckan i Paris. Jag var inte ensam. Nu kommer tårarna fram igen - speciellt när jag tittar på en film från youtube som text.nu har på sin blogg.

Hon var oerhört vacker längst därinne och det kom fram till ytan och hon mötte människor på ett mycket ömt sätt. Ett oförglömligt minne är när jag såg henne besöka leprasjuka.

Det finns inte ord, jag känner bara sorg!
En sorg jag inte kan förklara - den går på djupet.

…larverna över balkongräcket, dinglande ner för var sitt blad. (se dem här) De gick så hårt åt blomman att jag inte hade hjärta att låta det pågå. Det kan ju bli någonting fint, men är inte säker. Det kanske blir något hemskt också. Fick aldrig någon riktig klarhet och i vilket fall är det taskigt mot blomman. Tror jag fått iväg alla. Hittade sju i förrgår och tre igårkväll. Vi får se om jag hittar någon mer. Hoppas inte!

Åkte till Uppsala idag. Kände för en liten tur och tur var väl det, för det var mycket fint väder där till skillnad från hemma.

Sammanbiten bilförare - måste ju fokusera, men ratten ser väldigt stor ut från det där hållet  

Jag tog en hel del bilder, men de här är väl de finaste, inte minst för att himlen ser så fin ut.

 

MOT STOCKHOLM 

Den här bilden gillar jag speciellt mycket (se nedan). Inte en bil, vilket inte ger en sann bild av verkligheten, men jag lyckades faktiskt få ett foto mellan biltrafik och biltomt. Visst är det en fin väg. Och titta på himlen. Knappt ett moln. 

 

Och så mitt sällskap vid fikat …

 

De var två från början, men en ville inte vara med på bild … och det måste man respektera

Man ser att det börjar bli höst, eller hur?

Ja, det var min dag … 

Socialförsäkringsministern som blir intervjuad i DN talar om att hon hade en släng av utbrändhet för 10 år sen. Hon var sjukskriven i tre dagar. Det förvånar mig inte att hon tar upp egna erfarenheter. Man hör många gånger hur regeringsmedlemmar motiverar sina förslag och beslut utifrån sina egna erfarenheter, inte andras…..som bör vara fallet. Det var troligen en varning hon fick för 10 år sen … och det var bra att hon hade möjlighet att förändra sin situation.

Egentligen borde jag låta det här tala för sig själv:

Men att ordna ett nytt jobb för en sjukskriven är inget som görs i en handvändning. Om man inte får någon sjukpenning eftersom de nya riktlinjerna säger att den dia­gnos man har inte ska ge någon sjukskrivning, hur försörjer man sig då?

- Vem har sagt att man inte får vara sjukskriven?

I Socialstyrelsens nya riktlinjer står det "i normalfallet krävs ingen sjukskrivning" för bland annat diagnosen utmattningssyndrom.

- Okej, då kan vi säga det. Men då är det efter vetenskap och beprövad erfarenhet som man har sagt det.

Du hänvisar gärna till vetenskap. Men Socialstyrelsen har sagt att de inte har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna. Handlar det inte också om politiska värderingar?

- Nej, men systemet ska utvärderas och då kanske vi får en vetenskaplig grund. 

Men det verkar inte (om detta är ordagrant citerat av DN) som om socialförsäkringsministern egentligen är på det klara med vad det är som gäller. Först är hon säker på att det är efter vetenskap och beprövad erfarenhet och sen säger hon att efter utvärdering kanske vi får en vetenskaplig grund. 

Däremot är det bra att hon anser att arbetsgivarna skall ta ett större ansvar:

- Ja, men jag vill ge företagshälsovården statliga medel och ac­kreditera den så att de har rätt att sjukskriva och att göra en försäkringsmedicinsk bedömning. Är de sedan duktiga kan de också ta hand om rehabiliteringen. Vi har långt gångna diskussioner med arbetsmarknadens parter och min förhoppning är att det här ska kunna genomföras nästa år. (DN) [min kursiv]

Men varför har regeringen tagit bort arbetsgivarnas ansvar vid rehabiliteringen om de ändå skall återinföra det igen via företagshälsovården. Och frågan är vad som menas med "duktiga" i det här fallet.

Det är återigen svårt att få saker och ting att gå ihop. Skall arbetsgivaren ta ansvar eller skall de inte ta ansvar, det är frågan..

Har aldrig sett Wikipedia som en säker källa. Se SvD
Säger alltid till mina studenter som skriver uppsats att gå till originallitteratur eller andra tillförlitliga källor, när jag upptäcker en länk till wikipedia och till andra sidor på Internet som källa i ett manus.

Trots det går jag själv in och kollar då och då om jag vill veta något. Man kan få ett hum om saken, men säker - nej, hur skall man kunna vara det när vem som helst kan gå in och redigera utan att tala om vem man är eller har fått uppgifterna ifrån.

Nu har det avslöjats "att flera stora företag samt CIA, FBI och Vatikanen ändrat ofördelaktiga uppgifter." (SvD)
Det trodde jag aldrig, snarare att någon som skrev där hade felaktiga uppgifter av misstag. 

Magnus Uggla i hög person … citat:

Har bestämt mig för att släppa in kommentarer. Nu kan ni säga nästan vad som helst. Idioter kommer jag dock att lyfta bort. Vill inte ha någon konkurrens. MU.

Rekommenderar Magnus Uggla

Vet någon vad det här kommer bli … har fått ett tiotal på en blomma och vet inte om jag skall ta bort dem eller vänta på något … tja, vad det nu blir. De äter som hästar och .. ja, vad gör jag åt dem?

 

Professor Trost har skrivit en artikel i DN om att upphovsrätten bör stärkas, inte försvagas och/eller rentav tas bort som riksdagsman Karl Sigrid vill fast han pratar istället om fildelning här. Låt mig se om jag har saken klar för mig. Upphovsrätt har en del med att göra att det som är skrivit i en bok är författaren upphov till. Man kan inte ta det och göra till sitt eget. Själva kopiering av böcker och filer är då rimligtvis en annan sak, eftersom författaren behåller upphovsrätten till verket och jag undrar eller kanske inte vet om det har med den att göra eller inte. Vad som klart framgår i artikeln är att det handlar om pengar om man tillåter fri kopiering.

Jag som är lärare ser ett problem i att studenterna inte har råd att köpa litteraturen, trots studentpris. Alltför många är tvungna att låna eller kopiera för minst 2 kr kopian, vilket väl blir ungefär den kostnad en bok oftast kostar. Konsekvensen är att många studenter inte har böcker tillgängliga under hela kurstiden. När de skall göra tentan är det många som inte har alla böcker. Om man betänkter att det under ett moment behövs fyra-fem böcker som kostar i genomsnitt 200 kronor styck, så blir kostnaden 1000 kronor. Om de har fyra moment under en termin så blir kostnaden för litteraturen 4000 kronor. Det har att välja mellan att lägga ut denna kostnad per termin eller riskera sämre resultat på tentorna därför att de inte kan läsa om böckerna. I många fall förlitar de sig på anteckningar som är nedskrivna under föreläsningar och seminarier. Eller anteckningar ur böckerna när de hade dem till låns. Ofta kan de inte låna dem igen, eftersom många står i kö till de få exemplar som finns. Men en bok behöver man läsa om flera gånger. Kurslitteraturen går jag igenom flera gånger. Man lär sig något nytt varje gång.

Självklart skall författare få ersättning för den prestation denna gjort. Frågan är en engångssumma eller både det och för varje bok som säljs. Att skriva en lärobok är inte något som görs under några timmar per dag eller hur enkelt som helst. Jag sitter och skriver en kortare text och det har tagit mycket längre tid än jag beräknade. Var för optimistik som vanligt. Det är dock en text som ingår i undervisningen och inte kommer publiceras överhuvudtaget.

Jag har läst något ur bloggen Blogge Bloggelito som jag tyckte var intressant:

Vad är det här för trams!? Professorn är anställd av staten för att utbilda ungdomen, och i den rollen ingår – eller kan fås att ingå – uppgiften att författa läromedel. Professorn själv är redan finansierad genom sin lön, medan tryckkostnaderna kan tas ut i form av kursavgift (givet en regeländring) eller på annat sätt (eller helt enkelt bakas in i den ordinarie budgeten). Böckerna behöver inte ens tryckas – det går alldeles utmärkt att skicka ut en digital PDF numera. 

Läroboksförfattande skrivs ofta vid sidan om eller genom anslag som kan frigöra tid och ingår inte i någon lektors, docent eller professorstjänst. Sen kan man fråga sig vad det är för skillnad i att skriva en faktabok eller skönlitterärbok i det avseendet. Trots skall inte få ersättning, men Guillou!?

Nu räcker oftast inte läroböcker som referens till forskningsrapporter och avhandlingar, efter som en del av dem refererar till originallitteratur, många gånger till forskningsrapporter och artiklar av läroboksförfattaren själv. Detta räknas som sekundärlitteratur om det inte är något som framkommer i läroboken som inte finns någon annanstans.

Problemet med att ta bort upphovsrätten är väl då att forskning inte längre behöver innehålla refererenser till andras forskningsresultat eller har jag helt fel. För det som är skrivit i en forskningsrapport är ju forskarens egna upptäckter och måste skyddas. Dessa upptäckter har ju forskaren copyright på. Om upphovsrätten tas bort kan vem som helst skriva av en sida i min avhandling göra till sin egen…. Eller är det två olika frågor det här? Jag borde känna till det, men … det är juridiska frågor och det är jag inte så bra på. Däremot känner jag till kopieringsreglerna. Det som gör det krångligt är att forskningsresultat inte är erkända förrän de publicerats och granskats av forskarsamhället.

Jag skall ta reda på hur det här ligger till… innan jag bestämmer mig för var jag skall stå någonstans. Men om jag skriver en lärobok och lägger ner mycket tid på den, så vill jag säkerligen ha lite ersättning för den, även om det bidrar till det allmänna utbildningsväsendet och det allmänna kunskapstillägnandet och tänkandet i samhället. Rätten till det som står i min avhandling vill jag absolut fortsätta ha. Har inte lagt ner 4-5 år av mitt liv för att någon skall kunna använda det som om det vore deras eget. Om borttagandet av upphovsrätten får den konsekvensen. Det har inte med pengar att göra. Själv tjänar jag inga pengar på min avhandling, då den trycktes upp med bidrag, samt inte ger mig pengar för varje bok som säljs. inte heller förlaget eftersom den läses men inte säljs.

Min fråga gäller om kopiering i sig själv strider mot upphovsrätten. Om någon kopierar en text som jag skrivit men uppger mitt namn, så är det ju fortfarande min text. 

Studenter skulle behöva få litteraturbidrag i vilket fall. 

 

Tror jag skrivit det tidigare att kändisbloggare, däribland, Alex Schulman och övriga bloggare som familjen producerar, är ointressanta och eftersom Alex säger att han är smickrad av uppmärksamheten, sluta ge honom den … Anna Larsson. Låt dem ha sin stund i bloggosfären - de är snart borta och byts mot andra, upp som en sol -och- ner som en pannkaka-bloggare. De bloggar av ett enda skäl, få uppmärksamhet. Har sett många av dem under åren som gått. Läs om Ordkriget här

Jag tror inte Alex m.fl. skapar kulturen runt Stureplan, de är en spegel av den. 

 

___________

Någon som vet vad det blir av det här Larvigt var det här 

 

I SvD säger man idag att skoldebatten om kunskap bara har börjat.

Det är en skoldebatt i vilken debattörerna befinner sig i olika tider, en falang som befinner sig 50 år bakåt, en som befinner sig här-och-nu och en som befinner sig 50 år framåt i tiden vad gäller värderingar om hur skolan skall bedrivas och vad kunskap är. Frågan är hur vi alla skall kunna mötas i en gemensam debatt på lika villkor.

Den 26 december 2004 drabbades ett oerhört stort antal människor i Tsunamin som skördade uppskattningsvis 225 000 människoliv och många gånger fler blev hemlösa.

Första avsnittet av miniserien Efter Tsunamin såg jag på igår och bedömer att den totalt saknade känsla…. Det fanns ingen större skillnad på den här serien och på de katastroffilmer som de brukar producera. Men när man vill skildra en verklig händelse förväntar man sig något djup, någon uppföljning… När de letade efter sina anhöriga och blev avvisade gick de vidare. De reagerade knappast inte alls. Den enda som man kunde finna någon äkthet hos var den brittiska ambassadören ..

Journalisterna som åkte omkring och som t.o.m kunde tycka det var roligt att bli jagade av den Thailändska polisen och inte heller reagerade av att en av dem hamnade i en bassang full med döda människor. De skildrades på ett kyligt ytligt sätt … Om de ville visa hur cyniska de var för att till slut förändra sig så gick det inte fram. När den ena journalisten sa till den man som letade efter sin dotter att hon säkert levde, blev han retade av sin kollega för det han sagt. Vad de skildrade vid en uppsamlingsplats var att de tyckte det luktade illa, men inte av att så många hade fått sätta livet till.

Karaktärerna kändes inte … Om en person upplever en sådan händelse och letar efter sitt barn, så bör man som tittare kunna beröras. Jag berördes inte alls av deras öden.

Men om man har träffat människor som förlorade anhöriga och hört berättelserna från dem som varit med, ja då berörs man. Eftersom jag är lärare träffade jag en del som varit med…. och som berättade för oss andra. Då känns en miniserie som Efter Tsunamin mycket kall och distanserad. Även böcker skrivna av människor som varit med har berört….

Jag blev däremot oerhört illa berörd av hur man kan skildra en sådan naturkatastrof som om det vore en actionserie av amerikanskt stuk.  

Det blir inga hårdare regler för utbrända i oktober. Både Socialstyrelsen och regeringen backar. "Det är självklart att Socialstyrelsen ska få längre tid att arbeta med de här frågorna", säger socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrson (m). står det i inledningen i DN idag. Läs även ett mycket bra inlägg av Mattiase (som länkar till denna artikel ) och som jag tyvärr inte kan lämna någon kommentar hos.

Man behöver bara läsa första meningen och titta på vissa ord och sätta i relation till varandra för att se motsättningen - inga hårdare regler för utbrända - alla som känner till vad det innebär att bli, vara, bli bättre och bra från utbrändhet kan se det ytterst omänskliga och helt klart felaktiga i att införa hårdare regler, när det är tvärtom som gäller för detta tillstånd/denna sjukdom. Färre krav, helst inga alls under akutfasen. Därefter rehabilitering för individen i samråd läkare, arbetsgivaren och försäkringskassan. Rehabiliteringen kan sträcka sig långt utanför själva arbetetsuppgifterna i sig själv. Det bör utgå från vad individen klarar av och en sysselsättning som inte stressar, inte vad andra anser vara bäst för henne.

Nu får vi se vad de kommer fram till. En forskningsstudie med en frågeställning som fokuserar på de utbrända är önskvärd.  Det skulle vara ytterst värdefullt att få fram deras röster i en vetenskapligt baserad studie i syfte att se vilka gemensamheter i själva upplevelsen av sjukdomen det finns, förutom annan rent medicinsk forskning. Om man kan belägga rent vetenskapligt hur sjukdomens förlopp är och vad som sker, kan man också som jag ser det, få bättre koll på vad som behövs för att få folk som drabbas att bli bättre. Nu verkar det som om behandlingarna också innefattar terapi och psykofarmaka. Något som jag befarar förlänger tillfrisknandet eller inte gör någon som helst nytta. Kanske man behöver att vända blicken från de traditionella behandlingarna, men hur skall man kunna göra det om man inte bedriver forskning som är riktad åt ett annat håll. I vilket fall så visar väl reaktionerna att en behandling som går ut på att få någon tillbaka till jobbet så fort som möjligt, helst utan sjukskrivning alls inte är möjlig.

Man säger att utbrändhet är ett svenskt problem - skulle den då inte finnas? Jodå, finns gör den, men eftersom de som blir utbrända utomlands inte blir sjukskrivna så skall heller inte de svenska bli det. Det kanske finns något i vårt samhälle som är grogrunden för att så många blir det här och varför sjukskrivning är enda lösningen. I SvD tar de upp några exempel på varför, samt att utbrändhet inte bara finns i Sverige, men att man här talar om det. 

Diagnosen utbrändhet är ett svenskt fenomen och saknar ofta motsvarighet i andra länder, visar SvD:s rundringning. Men det betyder inte att sjukdomen inte existerar.

Hårdare regler … det är som att säga till Marathonlöparen som kollapsat att resa sig upp och fortsätta i lite lugnare takt så blir han bra sen, istället för att tillkalla ambulans.

Men nu har man enligt DN backat, både socialstyrelsen och socialförsäkringsministern. Hårdare regler i oktober blir det inte. Det måste vara vetenskapligt belagt först. Ja, det låter bra! 

Läser signerat i DN innan jag släcker ner för natten. Intressant läsning. För dem som minns var Gösta Bohman en moderatledare, fast det hette Högerpartiet då som sa uppseendevä